Äntligen ...

.. visade sig solen. Efter många veckor med dimma, duggregn och plaskregn, var himlen blå på morgonen. Läge för utegång, alltså. En tur ner mot Södra hamnen och Rönnbäcks fisk, som börjat komma hit på onsdagar med sina fina produkter. (Tidigare har de bara funnits på handelsområdet Storheden utanför stan.) Dyrt - ja. Men bra grejer. Trevlig personal, som känner igen en som stamkund och ibland ger förmåner i form av rabatt.

Efter gjorda inköp drar vi hemåt. Det är väl 500 m eller något sådant. Det är bra att bo centralt. Lunch och sedan återigen apostlahästutflykt i vackervädret. 7 plusgrader, vindstilla, sol. Duger bra! Det gör oss berättigade till en fika på stan, där vi träffar flera bekanta. Några känner vi, andra är bara stammisar och hälsar. Det är annars rätt skönt att bara sitta här och glo. Utsikten mot gatan är generös. Karlsbaderbullar och kaffe på bordet, innan vi går hem och tar rätt på tvätten, som 'Inga' har fixat. 

Bra dag.

Södra stadsfjärden förbereder ridåöppning. (OBS! Bilden kan även hamna på TV ikväll.)

Uppdatering: Jodå

*****

Inget fel ...

.. på så kallade playtjänster på TV. Det är väl bra att man kan gå tillbaka och titta på sånt som man missat.

Men numera tenderar utvecklingen att gå i motsatt riktning. Den senaste tiden har så kallade trejlers angående den nya skräckserien Färjan förekommit. 

 - Premiär på fredag på SVT, säger rösten.

Det som underförstås är att det är SVT Play som gäller.

 

Och min fråga blir - varför denna brådska? Serien ska ju gå på måndagar. Det räcker väl. 

 

Playtjänster är bra, men som sagt, för att kunna gå tillbaka och titta på sånt som har sänts i tablå-TV. Ja, jag vet att vi som tittar mest på just sådan TV betraktas som dinosaurier. Men i stugan i skogen vid havet har vi ingen annan möjlighet.

 

Gör om och gör rätt! 

*****

Började du titta ...

.. på sista säsongen av Tunna blå linjen igår?

Jag har tyckt om serien, men nu tyckte jag att det inledande avsnittet var osedvanligt rörigt både i handling och i bildspråk. Det var handhållen kamera till 90 %. Ljudet var också dåligt. Jag har kanske lite dålig hörsel, i och för sig, men när de pratar snabbt och dessutom dialekt, så blir det svårt. Själva ljudkvaliten var också undermålig. Jag tror inte jag upplevt liknande de tidigare säsongerna. 

Ett tag var jag på väg att ge upp. Det vore trist.

*****

Kvidevitt sa ugglan

Naturanalfabet. Ett nytt ord för mig. Lärde mig vad det innebär igår, då jag läste en artikel av ekolog Torbjörn Fagerström. Intressant.

Själv är jag väl inte ekolog, direkt, men intresserad. Det är jag glad för, eftersom kunskap om vår omvärld, dvs. naturen blir viktigare.

Artikeln i DN visar på, kanske okunnighet, men mer 'nonchalans'. (Jag har länge retat mig på s.k. ljuddesigners.) Artikelförfattaren pekar på exempel där naturskildringar är orealistiska, men som för många slinker igenom. Han pekar t.ex. på nyproducerade netflixserien Ronja rövardotter där göken gal i oktober, och tranflocken kacklar som gäss.  "Serien är nämligen en studie i biologisk okunnighet" skriver professorn.

Jag kan bara hålla med och har själv hittat exempel för länge sedan.

Har du hittat egna exempel?

Berätta!

*****

Beslut

Den omtalade, och förmodligen angelägna TV-serien Taelgia i SVT är en besvikelse. Ljudet är uselt. Handlingen ... ja, finns det någon handling?

Vi lägger ner den.

Vad tycker du?

*****

Som igår ...

.. fast värre. Det vill säga - ännu en händelselös dag på det personliga planet. Ute världen, där Sverige ingår händer mycket som oroar. 

Men även vädret spelar in idag. Regn, regn och regn. Inte precis vad vi behöver. Se på kartan här intill. Det är SMHI:s bästa service, för den här bilden kan man lita på. Det är ingen prognos, om du inte använder den för att göra en egen. Den visar nämligen hur vädret är. På riktigt. Sedan kan du se hur det har varit några timmar tillbaka och kan alltså kolla hur molnen och regnen rör sig. Alltså kan du fixa en prognos som stämmer. 

Det där visar att det blir en innedag. Det får bli korsord, läsning och TV.

Jag brukar inte 'masstitta' på flera avsnitt av en serie. Har svårt att förstå vitsen. Men nu gjorde vi det. Två avsnitt av en ruggig serie, som vi missat på grund av bl.a. Irlandsresan, samt glömska. 

I hatets mitt. En engelsk gastkramande serie som handlar om en journalist, som kartlägger en högerextrem grupp. Han har själv tillhört organisationen för 20 år sedan, men gjort en helomvändning. Man sitter på helspänn mest hela tiden. Rekommenderas. Finns på SVT. Onsdagar kl 21.00, eller på SVT Play.

*****

Jag tillhör ...

.. en minoritet. 

 - Det vet jag väl, säger du.

Njae - nu vet du nog inte riktigt vad jag tänker på.

 

Jag tillhör den skara, som inte kom överens med den till skyarna och ännu längre upp, höjda SVT-serien Händelser vid vatten.

 

Visst var det bra skådespelare och bra skådespelarprestationer. Men hos mig gick det inte hem. För mig slutade serien med sista avsnittet igårkväll, med ett stort frågetecken. Vem var mördaren? Jag såg ju honom, men förstår inte hur han dök upp i handlingen. Det där flyttandet mellan decennier gick ibland så snabbt att man inte fattade att en scen plötsligt handlade om 70-talet och en hundradels sekund senare tillbaka 20 år senare. Ibland hann jag uppfatta att årtalet angavs i liten stil i något hörn i bilden. Men det skedde inte i alla skiften.

Vem/vilka mördade han? Och varför?

Anni blev ju också mördad. Av en kvinna som dök upp väldigt sällan i grundhistorien. Där saknar jag också motiv. 

Nej - jag tillhör alltså en minoritet, som inte tycker att det där var en succéserie. 

Jag tillhör en exklusiv skara. 

 

Inte känns det så dumt, inte.

*****

Sverige möts

Debattprogrammet Sverige möts sänds i SVT1 ikväll klockan 20.00. Denna gång från Luleå. På Södra hamnplan har man byggt upp en provisorisk studio och en liten "uteservering" där man bjöd på kaffe och fick träffa ett antal programledare. 

Jag vet inte vad som ska debatteras idag. 

Vi får väl se.

 

Välkommen till Luleå!

*****

Sevärt

Jag gillar naturen. Tyvärr ser jag hur den föröds på många olika sätt, vilket fått till resultat att den utarmas. Blir fattigare. På sikt får det naturligtvis också konsekvenser för mänskligheten. 

I den danska staden Hjørring vill man hjälpa insekterna. Man vill skapa bättre förutsättningar för dem, istället för de renrakade veckovis klippta, eller snaggade gräsytor som dominerar i stan. Därför startar kommunen ett projekt för att "förvilda" gräsytorna. Pensionera gräsklipparna, eller åtminstone låsa in dem. Allt för att få vildbin, fjärilar och andra insekter att komma tillbaka till bygden. 

Det går sådär. Att övertyga alla är inte enkelt. Men entusiasterna fortsätter sitt korståg.

Spännande programserie från Danmark i SVT1, tisdagar. Se den och inspireras!

Jag har glädjande nog sett tendenser till liknande tankegångar här i kommunen, som den gångna sommaren visade upp många fler ytor som lämnades orörda. Grattis till oss!

*****

"Förgiftad"

Jag är ingen "batchtittare" på TV. Förundras ofta över hur det går till när vissa recensenter berättar att "jo - den serien har jag sett alla avsnitt av. Och den där andra också". De måste ha ägnat dubbla skift framför TV:n i tre veckor, eller så. 

Nej, det är ingenting för mig. Men jag gillar förstås vissa serier. Numera ganska noga utvalda. Jag skippar hellre. Svenska Deg fick ett avsnitt innan den spolades. 

Däremot tittar jag gärna i efterhand på "klassiker". Unge kommissarie Morse, och Scott & Bailey till exempel.

Igår började en ny thrillerserie i SVT1. Vigil - död man ombord som handlar om händelser på en brittisk ubåt. Mycket proffsigt gjord. 

Ursäkta! Var har vi setts förr. Line of duty, va?

Men så händer det; jag ser ett bekant ansikte där i besättningen. Och genast börjar min egen play-funktion (dvs. hjärnan) att leta i skrymslena. 

 - Var har jag sett människan förr?

Och så följer jag nästan inte med i den aktuella handlingen ett tag. 

 

Samma sak inträffade härom dagen. Det var något avsnitt i ... ja, vilken serie då? Hm? Nå, i alla fall såg jag ett bekant ansikte bland ett antal middagsgäster, och började grubbla. Snart gick det upp ett ljus.

 - Men det är ju chefsabbedissan på Nonnatus House, alltså Barnmorskan i East end. Nu helt civil.

 

Tillbaka till ovanståend Vigil.  Där hittas en medarbetare död i sin hytt. Eller i sin koj, som de säger. Det måste ju utredas. En poliskommisarie får i uppdrag att ta itu med detta. Hon skickas till ubåten genom att hissas ner från helikopter och ska bli kvar ombord i tre dygn. Inte odelat positiv till uppdraget. Det är trångt och mörkt ombord. Men ibland ljusnar det: - Det är ju Rachel (Suranne Jones) från Scott & Bailey.

Och så förgiftas man av det. Hon är nästan identiskt "castad", samma frisyr, samma sorts uppdrag, lika märkliga hemförhållanden. Jag undrar om hon bara bytt arbetsgivare. 

 

Tro det eller ej. Unge kommissarie Morse finns också med i rollistan. Alltså Shaun Evans. Men honom lyckades jag inte riktigt lokalisera där ombord, eller i något av de landbaserade scenerna. Månne han var maskerad till den man som benämndes "förvaltaren" ombord. Den personen var med nästan hela tiden, men om det var Shaun, så var han omgjord på något sätt. (En omtittning visade att det var han. Lite smalare, lite yngre såg han faktiskt ut.)

Se serien. Den blir nog spännande.

Det måste vara rätt knepigt för skådespelare, när de blir så förknippade med en roll, att man inte kan låta bli att tänka på tidigare prestationer. Nästan för evigt, känns det som. Ser man Inger Nilsson i något sammanhang, så är hon Pippi Långstrump. Så är det bara. 

De blir förgiftade. Eller är det jag som är det?

*****

Jag är ...

.. naturintresserad sedan barndomen då vår familj ofta var ute både sommar och vinter. Det var fjällvandringar och bärplockning i skärgården och annat.

I vuxen ålder har det naturligtvis fortsatt. Naturligtvis betyder det att jag även tittar på naturprogram i TV. Kunskapskanalen har ett stort utbud, som ibland även spiller över till SVT1 och SVT2. 

BBC i England producerar fantastiska naturdokumentärer. Då får man följa med till världens alla hörn och träffa märkliga djur, på nära håll. Ibland undrar jag hur det går till, när man filmar de där skildringarna. Men de har tyvärr också en del flisor i kanten, tycker jag. En sak som jag ofta retar mig på, är att naturscenerierna alltför ofta ackompanjeras av storvulen stråkmusik. Som för att understryka det dramatiska bilderna. Jag tycker att det stör. 

En annan sak är de där molnhimlarna i tredubbel hastighet som också är något som producenterna verkar älska. 

Det är nästan så jag tycker att SVT:s egna produktioner, t.ex. älgvandringen i så kallad slow-tv, är bättre.

I Medierna, P1:s program varje vecka som handlar om journalistik och allmänna frågor kring våra viktiga medier, pratades det idag bl. a. om just dessa natur"dokumentärer", som de ifrågasatte. Hur dokumentära är de, egentligen. Förekommer fusk? Ja - det finns misstankar om det. Någon kallade vissa utländska naturproduktioner som "såpor", helt enkelt. En serie som gått i höst - Serengeti - togs upp speciellt. Där hade någon uppmärksam även observerat att det var fejkade effekter i vissa scener. Och storvulna orkesterstycken nämndes också.

Hm, säger jag. 

*****

Se upp

Jag gillar public service dvs. SVT och SR. Anser att de är nödvändiga motpoler till kommersialismen.

Regeringen vill grundlagsskydda en oberoende public service. Det ska inte styras av politiker. Men det kräver en del förutsättningar. Två Riksdagsgodkännanden med ett val emellan. Så det tar år att få det genomfört.

S, C, L, MP och V är med på noterna. Sveriges television och Sveriges radio ska vara oberoende av vem som styr här i landet.

Men se - det vill inte surkartarna på högerkanten. M, KD och SD är inte beredda att skydda de två medieföretagen. Nej de vill ha möjlighet att i "demokratisk ordning" (sic) styra och ställa lite hur som helst.

De ser ju helst att vi i Sverige får samma fina public service som de tjusiga länderna Ungern, Polen, Ryssland, med flera.

Mardröm.

*****

Mot framtiden

När man kommit upp i ålder som jag, så förstår man ju att ens framtid inte är så himla lång. Så är det bara. I dagens program (nä - inte podd, vad nu skillnaden är) pratade Spanarna om att framtiden kommer rusande mot oss.

Och jag funderar över, om det inte är det vi egentligen vill och önskar. Det kan vara ett skapat behov. Vi påverkas förmodligen av vår omvärld mer än vi anar, oavsett vad du själv påstår. Det är ju det som kommersialismen lever av. Själv värjer jag mig så gott det går.

Utmärkta exempel är alla dessa "träjlers", eller trailrar som SAOL vill att det ska heta. Jag retar mig ibland till bristningsgräns på de där snuttarna ur kommande program, som ibland får ta plats i alla pauser mellan programpunkterna i TV. Och något sorts tvångssyndrom måste det finnas hos de som producerar. För även om en direktsändning dragit ut lite på tiden, utöver schemat, så nog sjutton ska träjlarna in. Till varje pris. Till mitt tålamods gräns.

Andra exempel finns i radion. Det har hänt att t.ex. väderrapporten huggits av innan den är färdig, för att det ska informeras om vad Ekot om någon minut ska innehålla. Och när Ekot väl drar igång, så är det första man får höra ... just det - rubrikerna på vad sändningen ska innehålla.

Ett annat exempel är den nya filmen av Amanda Kernell - Charter -, som jag nu hört om i ett par veckor. Det har visats snuttar, intervjuats, och pratats om den i allt från Go'kväll till olika kulturnyhetsprogram i både TV och radio. Den har till och med recenserats. Premiären däremot, den har vi fått vänta på till ikväll. Vadan denna brådska?

Ytterligare ett filmexempel. Henrik Schyfferts Spring Uje, spring! har jag också fått höra en hel del om sedan någon månad tillbaka. Den har premiär den 20 mars! Eller skulle ha haft. Nu ska den inte komma förrän i höst.(!!!)

Hallå, alla psykologer och terapeuter. Ni har en ny uppgift att ta tag i. Det måste finnas en stor marknad för er på det nya området eller diagnosen: Framtidsinkontinens.

*****

Soppa

Jag har flera gånger reflekterat över att det blir vanligare och vanligare med människor som pratar fort. Fortare och fortare. Och nej - det är inte hörseln det är fel på. Folk slarvar i allt större utsträckning. Ett exempel som jag kommer på direkt är Frida Hansdotter, slalomåkerskan, som vid intervjuer har en hastighet som hon hellre skulle försöka överföra till skidorna. Då skulle hon bli ännu duktigare.

Nu får jag höra att en del så kallade strömningstjänster kommer att erbjuda sina abonnenter att reglera hastigheten på ljud och bild. Öka den alltså. Upp till 150% sas det i ett inslag i P1 morgon i morse.

Jag förstår att vissa kan uppskatta det. För jag förstår att många vill se sjuttielva avsnitt av en serie på en helg. Helst. Visserligen från olika serier, men ändå. Men hur ska man annars hinna?

Vad jag däremot inte förstår är hur mycket av det man ser som fastnar. Eller är det bara det kontinuerliga bruset man vill åt?

Tänker bland annat på recensenter, som glatt redovisar sina intryck av någon elvaavsnittsserie, som inte ens har kommit ut till allmänheten. Hur går det till? Samtidigt kan de sitta och berätta om "den där andra serien" som snart kommer på HBO. Den första gick ju på Netflix.

Den där uppsnabbningen erbjuds tydligen också för ljudböcker. Och även där undrar jag vad som blir kvar i hjärnan. Om man nu verkligen har uppfattat något. Egentligen.

Själv prenumererar jag varken på Netflix, HBO, Via Play eller andra liknande tjänster. Inte heller lyssnar jag på ljudböcker. Jag gillar inte att sitta med öronproppar, avskuren från omvärlden. Till det är jag alldeles för nyfiken på vad som händer i omgivningarna. Jag ser ofta hur folk går omkring, totalt avskärmade. Visst finns det en del fördelar med t.ex. ljudböcker också. Men i rätt sammanhang.

En forskare nämnde också att det lästa ordet skapar bättre associationsbanor i hjärnan. Banor som är nyttiga för oss. Stärker vissa förmågor till tänkande. (Kanske motverkar demens, tänkte jag, men det sas inte.) Jag vet också att jag läst att man lär sig mer om man skriver anteckningar för hand, t.ex. under en föreläsning. Hjärnan aktiveras på ett positivt sätt.

Så jag håller mig till ett begränsat utbud av TV-serier, läser böcker på papper och löser ett och annat svårt korsord.

Soppa kan jag laga till lunch.
Eller middag.

*****
Uppdatering: En inringare till Ring P1 nyss påpekade att öronproppar kanske är inblandade i olyckor vid obevakade järnvägsövergångar. En förare, eller annan trafikant kanske inte observerar/hör tåget, eller tågens signal, som är obligatoriska vid varje övergång. 

Hårda livsvillkor

Nya säsongen av serien Solsidan, producerad av TV4, planerades att få sin premiär idag på C More.

Men risken för att avsnitten ska delas illegalt innan premiären på TV4, som sker på söndag, har nu fått till resultat att båda kanalerna ska sända serien samtidigt.

C Mores kunder rasar över beslutet. Ibland är livet hårt.

 - Men snälla nån! ... suckar jag.

*****

Vad är det med moderater ...

.. och gemenskap? Hör att strömningar inom partiet vill slopa public service-radio och TV. Varför? Vad är de så ängsliga för?

Jo - de anser förstås att allt som är samhällsägt är vänstervridet. Inte så märkligt, när man bara tittar högerut i vanliga fall.

Bort med Public service. In med Special service, eller vadå? Privatiseringens lov. Då kan vi tjäna pengar. Som vi kan gömma i något skatteparadis. Inte behöver det satsas på kvalitet heller. Det märks ju tydligt.

Jag kan nämligen inte begripa hur seriösa människor kan tycka att teve-kanalerna 3 - 89 innehåller något som kan kallas kvalitet. I stort sett inget av det jag har sett i alla fall. (Eller råkat se, snarare.) Moderater tillhör alltså den kategorin, uppenbarligen.

Ingen ska inbilla mig att det kommer privata kanaler, som kan ta upp det ansvar, som allmänhet har rätt att kräva, vad gäller samhällsinformation. Och då menar jag allt från "stäng dörrar och ventilation", till bevakning av demokratiska rättigheter, EU-frågor etc. Sett något sådant på Kanal 5 på sistone? Jag bara undrar.

Sverige är heller inget unikt vad gäller public service. Nedanstående lista visar motsatsen. Till och med USA har två radiokanaler som anses höra till kategorin "bolag i allmänhetens tjänst". Listan är från Wikipedia. 

• ABC och SBS, Australien
• ARD, ZDF, Deutschlandradio och Arte, Tyskland
• BBC, Storbritannien
• CBC, Kanada
• DR, Danmark
• ERT, Grekland
• France Télévisions, Radio France och Arte, Frankrike
• Globo, Brasilien
• NHK, Japan
• NPO, Nederländerna
• NRK, Norge
• PBS, National Public Radio (NPR) och Public Radio International (PRI), USA
• RAI, Italien
• RTÉ, Irland
• RÚV, Island
• TVP och PR, Polen
• RTP, Portugal
• RTVE, Spanien
• South African Broadcasting Corp. SABC, Sydafrika
• SVT, SR och UR, Sverige
• Rundradion, Finland
• Doordarshan, Indien

Och kom inte och klaga på att public service är avgiftsbelagt. För det är nämligen alla andra kanaler också. En liten del av varenda pryl, varenda matvara, varenda tjänst du konsumerar, bekostar den reklam, som de privata kanalerna finansieras av. Men det talas det tyst om.

Att vilja bli befriad från p-s-avgiften "för att man aldrig tittar". Så korkat. I så fall vill jag också låta bli att betala för alla andra kanaler, som jag "aldrig" knappar in.

Vad tycker du?

*****

Bryt!

Är det bara jag? Troligen, eftersom jag inte hör någon annan. Jag gillar Höök! SVT:s tisdagsserie sedan 7 veckor och med fem återstående avsnitt. Segt, dåligt, inget riv, enligt många. Nej, kanske det. Men varför skall det alltid vara action i 180?

"Höök har kvaliteter - trots bristen på äkthet", utropar NSD idag i en artikel av Mattias Alkberg. Han vänder sig mot en del detaljer, som han tycker inte överensstämmer med verkligheten. Som exempel tycker han att Svartöstan skildras som en arbetarstadsdel. Att ingen talar lulemål (vad nu det är, exakt). Men det sistnämnda kan han överse med, eftersom vi inte heller vet om alla karaktärer i amerikanska Skål egentligen talar bostondialekt.

Men det där med arbetarstadsdelen har han hakat upp sig på och menar att det är den syn som filmare utifrån gärna vill sprida om stan.

Jag frågar mig om jag någon gång trott att miljöerna i engelska eller amerikanska serier är autentiska. Finns Midsomer? Är CSI Miami en dokumentär? Speglar de serierna äkthet? Hallå!

Slutet i hans artikel är kanske mest talande för vad han verkar vilja se:
"Vi är inte längre tvingade att glo oss igenom ännu ett avsnitt av Saltön i brist på annat. Miami, Salt Lake City och Manchester ligger runt hörnet. Ska svenska TV-dramatiker hänga på, eller verkligen bli bortgjorda för alltid?"

Och jag undrar - Måste alla svenska serier se ut som de amerikanska? Vad är det då för idé att vi överhuvudtaget producerar några. För dialektens skull, kanske.

Själv sviker jag Anna Höök ikväll. Konsert med Boban Markovic väntar på Kulturens Hus. En Serbisk brass/jazz/rock-upplevelse, utöver det vanliga, sägs det.

Och vid gud; Jag hoppas att de bryter.
På serbiska.
Eller nå't.

*****


Läs mer om Boban Markovic.

Mattias Alkberg.

Andra bloggar om: Höök, Boban Markovic, Mattias Alkberg