Peppar peppar

Det verkar som att medvetenheten har ökat i vår kommun. Det är ju känt att den biologiska mångfalden måste förstärkas om framtidens generationer ska ha någon planet att bo på. Även om jag idag hörde en forskare som konstaterat att vissa lavar ser ut att klara sig i rymden. Utan syre.
- Det ger hopp om att koloniseringen av andra planeter, där vi skulle vara beroende av egenodlad mat, kan vara möjlig.

Jag tycker nog att alternativet jorden verkar mindre krångligt. Det vill säga, om vi tar hand om den.

Myndigheterna verkar ha förstått det i större utsträckning i år. Sällan har jag sett så rikligt blommande vägkanter som i år. Den på bilden nedan, som visar vår byväg är trots allt en rätt blygsam representant. 

Det finns andra exempel längs stora vägen in mot Råneå samhälle som nästan sticker i ögonen. På ett positivt sätt. Skulle vilja fotografera den vid tillfälle, men det är både kurva och backkrön på platsen och ingen plats att parkera bilen, så jag får se hur jag löser det.

Glädjande i alla fall att vägkantsklipparna har tagit det lugnare än vanligt.

Vi får se om det håller i sig.

*****

En dag ...

.. som andra, när inget särskilt inträffar. Vi tar en tripp in till stan. För att ta en lunch på Le croissant medan vi låter tvättroboten jobba. Provianterar för helgen. Gratulerar syrran som fyller år idag. Ja - via SMS, alltså.

Men rätt snart åker vi ut mot den norrbottniska djungeln igen.

En dag som många andra. Rätt skönt!

En dag som andra i den norrbottniska djungeln.

*****

Hitlertakter

Den där Trump, som cirka 20 procent av USA:s befolkning satte på tronen, gör bort sig gång efter annan.
Härom dagen i ett häpnadsväckande uttalande mot fyra demokrater (kvinnor), med "ickevitt" påbrå. Han tycker inte de ska klaga på USA, utan istället åka hem till sina "hemländer" och reda ut saker och ting där.
 - Som vanlig politiker hade han varit "död" efter ett sådant uttalande, sa Britt-Marie Mattson, journalist på GP (Tidigare SVT m.m.)

Det luktar 30-tal, säger jag.

Utdrag från nyhetssajten Omni.

*****

- Tänk så många ...

.. fjärilar vi ser i år. Vi går och resonerar om det på skogsvägen, där man för några veckor sedan nästan "snubblade" på skogsnätfjärilar och grönsnabbvingar. Nu är det mest blåvingar som snurrar omkring oss framför fötterna.

 - Men märkligt är ju att vi inte sett en enda nyckelpiga på flera år. Konstigt!

Tänker inte vidare över det, men döm om min förvåning när jag plötsligt och av en slump får syn på det här älskande paret i en ölandstok. Schackbrädespigor.

Och inte nog med det. Någon decimeter därifrån på en annan gren upptäcker jag ännu en nyckelpiga. Först trodde jag att det var en hieroglyfnyckelpiga och fick anlita sakkunskap.
 - Nej. Det där är också en schackbrädespiga. De kan variera i sin teckning.

Så var det med den "nyckelpigebristen".

*****

Juli

Än så länge är det inte så mycket bevänt med vår sommar. Nog för att den är här enligt  meteorologisk definition, men lite plusvärde vore inte så dumt.

Ostadigt och opålitligt är årets tema. Kyligt. Shortsväder bara mitt på dagen, om solen skiner!

Aktiviteter finns det i alla fall gott om. Se bara på en av Råneås anslagstavlor.

Och vill man inte flänga runt på evenemang, kan man bara njuta av omgivningarna. Solen skiner ju ibland, trots allt.

Man kanske skulle börja tillverka älgörtste?

*****

Elda ...

.. i juli! Vad är det för sätt?

Men så blev det idag. Inte för att det är svinkallt. 19 grader på nedervåningen, när jag kommer ner på morgonen. Men det känns lite småruggigt. Vi har ju aldrig någon värme påslagen överhuvudtaget. Som brukligt på sommaren.

Idag ska det tydligen regna, så solen tänker tydligen inte ställa upp med något bidrag.

Vi får se.

Sänder tankar till dem som förlorat familjemedlemmar i gårdagens flygolycka.

*****

Favorit

Jag gillar fjärilar. Och i år har vi haft något slag av rekord, vad gäller antal och antal arter. Tvärtemot vad som verkar gälla längre söderut i landet. Berätta gärna hur du upplever det.

En av favoriterna stötte jag på härom dagen. Där, på spaning efter något, ser det ut som, kikar en av arten ängssmygare fram. Lite rufsig i håret. Man får lust att klappa den på huvudet.
Det funkade inte, kan jag meddela.

Ängssmygare. Ochlodes sylvanus.

*****

Lördag som blev söndag ...

..  innan vi kom till sovro. Först årsmöte i samfälligheten, med tyst minut för bortgången medlem, och beslut om än det ena och det andra. Det finns en del "juridiska" knepigheter, som man måste navigera genom. Särskilt i år, när det ska dras datafiber i området.

Men sedan drar vi på fest. Ja - stadsfest, alltså. Den traditionella, men i år fem dagar uppochnervändning på stan, som hittills bara varit fyra dagar. Fritt inträde. Musik i snart sagt varje hörn. Tivoli. Kultur. Mat från världens alla hörn. Massor med folk.

Den blir vad man gör den till, och alternativen känns väldigt många. Vi är ute i flera omgångar och i flera timmar. Lyssnar på en väldigt bra tjejgrupp i Bluestältet. En fantastiskt bra sångare och gitarrspelare på Friends (förstår inte varför han inte är berömd). Vilken röst!

Och där placerade vi oss vid ett bord där det redan satt en kvinna och en man. Jodå - vi var så välkomna. Det visade sig vara väldigt trevliga människor. Från Råneå, i närheten av vår stuga. De var glada och fulla av humor.

Vi lyssnar även på min f.d. kollega Anki, som medverkar i en liten konsert på Invit (baren på Quality Hotel).

Framför allt så träffar man folk. Vänner, bekanta och förbryllande. En kvinna blir stående en bra stund vid vårt bord på Bluestältet. Hon var med på resan till Cotsvold i fjol våras. Vi pratar minnen och eventuella resplaner. Hon planerar att fylla 60 på hemlig ort ute i Europa. Men nu vet vi var. I alla fall vilket land.

Men förbryllande ... Jo, en man med välbekant utseende kommer också och surrar och hör hur vi mår nuförtiden. Berättar hur han tänker pensionera sig om några år. Han känns så bekant. Men vi kan för våra liv inte komma på vem han är; inte placera honom i något sammanhang. Och vi vågar inte fråga!!!

På baren Invit stirrar vi ut skådespelerskan, som till slut märker det och kommer fram för kramkalas. Vi får också träffa hennes nya "pojkvän", och påpekar att nu har hon minsann inte varit ute i vår stuga ännu.
 - Hm, säger hon.
 - Ja, det är bara att ställa in GPS:en, säger vi.
 - Men om jag tar med mig T?
 - Utmärkt, säger jag. Hon har varit där.

Midnatt råder, när vi kommer hem. Sömn infaller. Tung sömn.

Festen blir vad man gör den till. Lugnt schackspel i stadsparken ...

.. eller hysterisk karusellåkning på tivolit.

 

Anki sjunger på Invit.

Gruppen Amber låter bra.

Allt medan solen sänker sig över Norra stadsfjärden.

*****

Man är ju inte ...

.. sämre, än att man kan ändra sig. Här gick vi och planerade en stadsdag med kryddan av den stora Hamnfesten, som dominerar stan i dagarna fem.
Dessutom var vi bjudna på mingelparty med musik.

Sedan var det ju det att vi måste vara tillbaka här på Rånlandet imorgon förmiddag. Det kändes lite pressat. Stadsfest brukar ju resultera i att man träffar många bekanta och kvällen kan bli sen.

Precis när vi skulle ge oss iväg dök tanken upp.

- Ska  i skita i det? Vi tar stan imorgon efter årsmötet istället.

Fram och tillbaka gick tankarna. För - emot. För - emot.
- Nä.  Vi stannar!

Så  blev det. Och en fin dag fick vi.

*****

Fick en trevlig ...

.. kommentar på ett fem år gammalt inlägg idag.

Det handlar om hittills okända fakta om min mammas barndomshem.

Här återger jag kommentaren:

Hej! Min farfar bosatte sig i banvaktsstugan 1903 med sin fru och 2 barn, därefter föddes ytterligare 3 barn, således 5 barn i stugan. Han kom från Lidlund, Norsjö. Sedan flyttade han 1910 till Röjnoret och vidare till Medle där han blev hemmansägare. Jag har några bilder från 1942, när min far var där med sina systrar och sin mamma för att besöka stugan. Hör gärna av dig. Marta

SvaraRadera

Svar

1. 
   Bert Bodin13:51

   Hej Marta. Tack för din kommentar. Intressant. Din farmor och farfar var alltså föregångare i banvaktsstuga 514. Jag förmodar då att min mormor och morfar flyttade in 1910. Jag vet inte hur man fick jobbet som banvakt. Blev man förflyttad, eller sökte man tjänsten? Mina förfäder bodde kvar till 1926, innan de flyttade till Glommersträsk.

*****

Jo ...

.. jag vet. Men ...

.. dom får stå kvar.

*****

Bara så du vet

Du väger mindre än myror. Ja, än alla jordens myror tillsammans, alltså. Faktum är att alla jordens människor, tillsammans väger mindre än alla jordens myror. Och betänk då hur mycket jordens alla insekter väger!

Det fick man lära sig i dagens Sommar i P1,  där professor Anne Sverdrup-Thygeson talar om sitt specialområde. Småkryp.

Det är ju ett av mina intressen också. Och professorn gör att man blir mer fascinerad.

Lyssna du också. Och sluta vifta åt insekterna. De är livsviktiga för oss.

Bra musik spelade hon också, och dessutom får du träna lite norska.

Det skadar heller inte.

Du väger säkert mindre än Sveriges hela mängd av grön blombock.

*****

Stilla

Efter en dag i stan, med frisörbesök och andra ärenden, kommer vi ut och gör paltmiddag.

Kvällen är klar och kylig. Det känns som att sommaren sviker oss. Inget att lita på. Ibland kan solen värma på riktigt ordentligt. I nästa ögonblick är det kyliga nordanvindar och mulet, eller åtminstone rejält molnigt.

Men kvällens ljus är vackert.

Koltrasten hittar godis i vår "gräsmatta".

*****

Anonym

Hur är det med dig. Känner du dig övervakad i det dagliga livet? De flesta gillar inte det. Och jag försöker göra mitt för att slippa.

Därför blir jag lite avvaktande när jag kliver ut på bron, för att promenera iväg på den dagliga tidningspromenaden och upptäcker att två falkar, likt drönare, hänger stilla i luften ovanför mig. Fullständigt stilla i motvinden ligger de där och bevakar.

Jag traskar iväg ändå, och falkarna gör mig inte sällskap. Puh!

Men lugnet blir inte långvarigt. En kilometer bort står två individer likt fartkameror vid vägkanten och betraktar min promenad. Stint. Men de två, förklädda till älgar, ger sig strax iväg och försvinner spårlöst ner mot tranmyren.

Sedan är det lugnt. Tidningarna hämtade och levererade till stugan, utan fler intermezzon. Ingen vet var jag finns på denna jord. Jag har dessutom stängt av "droppen" på telefonen.

Men jäklar! WiFi:n i stugan avslöjar mig. Så nu vet förmodligen Google var jag finns.

Aldrig får man vara ifred!

*****

Rånlandet 09 juli kl.23.03

Stilla julikväll. Ljum luft. Grannens katt sitter nere vid stranden och filosoferar.

*****

Ansvarig

Det där rökförbudet som innebär att man inte får röka på uteserveringar, perronger och busshållplatser rör upp både känslor och exempelvis restaurangägare.

Idag diskuteras vem som har ansvaret om någon röker på rockbandet Metallicas konsert i Göteborg ikväll.

Jag vet. Det är rökarnas ansvar.

Givetvis!

*****

Sommar igen

Så fick vi tillbaka lite sommar igen, efter gråvädersdagarna. Men den kraftiga blåsten från nordost håller i sig. Fjärden skummar nästan lite aggressivt.

Vi firar lite extra eftersom det är födelsedag. Inte min.

Men det är också styrelsemöte, eller egentligen bara ett förberedande styrelsemöte inför styrelsemötet imorgon, då vi träffar iP-Only:s representant, för att gå igenom våra krav inför bredbandsdragning i området. Det är mycket som ska stämma.

Men mötet är snabbt avklarat och vi kan fortsätta latmanstillvaron.

Så småningom intar vi god rödingmiddag på patio väst, där det följaktligen är lä från nordostan. Skön stund. God mat, och bubbel i glasen.

Och när vi är klara med middagen ringer två kompisar som vill ha tårta. Tur att en sådan står i kylen och att vi får hjälp med den. De dyker upp rätt snart och får det som de vill, plus trevlig samvaro och lite planering för gemensamma aktiviteter i framtiden. Vi firar ett litet jubileum, gemensamt.

Den ljusa kvällen flyger iväg. Kompisarna lämnar oss. Men vi får nytt besök. Den här gången av herr koltrast med barn. En bortskämd unge,  som gärna sitter och väntar på att pappa ska komma med mat, trots att hen är fullt kapabel att söka själv.
Curling i fågelvärlden också, tydligen.

*****

Bara en bild

Rapsfjäril på jätteormrot.

*****

Håglöst

Inspirationen tryter. Lusten likaså. Kanske lite barnsligt, men vädret inspirerar inte. Grått, grått, grått, grått och åter grått. Nej, inget regn. Det skulle jag hellre se. Men istället är det ... just det. Grått! Trist! Och nu på eftermiddagen, blåsigt.

Det som händer är just ingenting. Mer än en promenad. Går och presenterar oss för nyinflyttade stuggrannar, och åker till Råneå och handlar.

Ja. Och så tittar vi skamlöst på, när två ängsblåvingar tillverkar fler.

*****

Nya perspektiv

Laestadius; en botaniker av rang. Men även väckelsepredikant och upphovsman för Laestadianismen som härskade i såväl svenska som finska Tornedalen. Det kan vi bortse från här. Botaniken är viktigare.

I dagens upplaga av Naturmorgon i P1, dominerade prat om Lars Levi. Det var direktsändning från Pajala, med färgstarka berättelser och fina upplevelser från naturen, som till och med verkade överraska den småländske programledaren, som verkade ha åkt till Norrbotten med föreställningen om att det skulle vara kargt och ödsligt. Han erkände.

Författaren Mikael Niemi bidrar också med upplevelser och berättelser. Och Thomas Öberg, luleåprofilen åker ut och spanar på backsvalor i Torne älvs sandbrink.

Kort sagt; ett innehållsrikt program.

Lyssna och lär!

*****