tisdag, juli 17, 2018

Drabbad


Två artiklar i senaste numret av tidningen Vi träffar mig hårt och skoningslöst. Guldkanten som blev en snara heter den första. Den handlar om vårt (mitt och ditt) behov av att visa upp hur bra vi har det.

Tjusiga bilder från middagar, utekvällar, bara fötter på en strand och andra guldkanter i parti och minut. Ser du hur härligt jag har det? Hur snygg jag är.

Skyldig, skyldig och skyldig.

Vi unnar oss in i undergången. Cava på tisdagskvällen, salta bad i november, barfotatorpet i juli. 
Att njuta har blivit en prestation att visa upp.
Så inleds artikeln. Och sedan analyserar den mitt internetliv, punkt för punkt tills jag blir generad.

Vårt guldkantsbegär blir en form av Titanicbeteende. Vi är orkestern som fortsätter att spela fast båten sjunker. Ja, värre än så. Vi spelar högre och högre.

Men sedan läser jag nästa artikel. Rubriken lyder Åhh ... Jakten på en svårfångad känsla.

Den handlar om den sekulära heligheten. Och eftersom jag sagt ett absolut nej till allt vad religion och gamla irrläror representerar, passar detta mig perfekt. Enkelhetens lov, kanske man kunde säga. Eller kan jag det. Jag som har två bostäder. Båda av god standard. Används både sommar som vinter.

Men enkelheten kan också drabba mig. Hårt. Som nu senast i den hyrda kommunstugan i skärgården. Där det inte finns el. Inte heller rinnande vatten. Och ett utedass (perfekt skött av stugvärden). Här blir det ofta "åååh-känsla". Den där som slår en i huvudet också när man vandrar i fjällen, som jag gjorde veckan innan skärgårdsvistelsen.

Enkelheten blir fullkomlig. Ganska, i alla fall. Och så skriver jag och visar upp även den sidan. Jäklar! Tillbaka i den första artikeln.

Jag  är nog oförbätterlig. Det trodde jag inte om mig.

*****

måndag, juli 16, 2018

Dagens designpris

Lygistopterus sanguineus. Så heter den här snygga skalbaggen som njöt av vår koreanska spiraea.

Jag hickade till, när jag upptäckte den.
- Hjälp. En liljebagge, tänkte jag, väl medveten om att en rejäl "dunge" krolliljor är närmaste granne till spiraean.

Men så var det alltså inte.

Något svenskt namn verkar inte denna art ha. Men att det handlar om den röda färgen vittnar latinet om. "Sanguineus" för tanken till blod och blodrött.

*****

Å'så fick jag ...

.. en kompis. Från Kungsängen. Veckobesökare i grannstugan och mycket sällskaplig. I alla fall med oss.

*****

Skönt

Äntligen är det över! Låt oss nu slippa timmar av gissningar och spekulerande. Timmar av hysteriska män, som skriker av testosteronöverskott och eoner av analyser, sammanfattningar och ytterligare spekulationer, följda av timmar av återblickar ...

Äntligen är det över.

*****

söndag, juli 15, 2018

Men ...

.. eldkronan och krolliljorna mår finfint i värmen.




*****

Greek style

Nog för att vi har närmare 30 grader just den här perioden. Men även svalare perioder dessförinnan har varit torra. Mycket torra.

Tillbaka i stugan på Rånlandet idag, och kan konstatera att gräsmattan - den lilla vi har - börjat anta grekiska nyanser.

På en annan sida av huset, där "gräsmattan" består av vitklöver, är det fortfarande grönt.

Tyvärr tvingas jag också konstatera att broccolin fått besök av kålmask, eller någon annan grönsaksälskare.

Det blir kanske nödår i år.

*****

lördag, juli 14, 2018

Så säger vi ...

.. hej hej till denna den finaste ön i skärgården. Denna gång har vi bjudits på vackert väder, trevligt sällskap och god mat, som vi förstås har lagat själva.

Idag bara en kort promenad efter att vi städat stugan. I kapellet har det varit musikstund. En operasångare med anknytning till ön gjorde ett framträdande, och ikväll är det ännu en konsert där. Det missar vi förstås.

Nu har vi tre och en halv timmes båtfärd innan vi når hemmahamnen.

Konsertpubliken strömmar ut
I stugan som skymtar bakom flaggstången bodde vi.
Jesus vinkar hejdå.
*****

Undrar ...

.. om man egentligen gör rätt i att åka in till fastlandet idag?

*****

fredag, juli 13, 2018

Brändöskär 13 juli kl. 23.30

Allt är lugnt.

*****

Jaha

Och inte nog med att vi bjudit hit bekanta på eftermiddagsdrink; till desserten dök plötsligt några medlemmar av morgondagens konsertsångare upp och slog sig ner på terassen.

Tyvärr hinner vi inte höra dem, eftersom vår båt till stan går redan 14.40.

Hm!

*****

Givetvis ...

.. hinner vi ta en bastu nere vid badviken, innan vi får gäster i stugan. Det är två "bofasta" på ön; alltså, de har egen stuga på andra sidan viken. "Den bästa" hävdar de. På skämt förstås.

Bastun bokar man per timme. Den är gratis. Kommunen håller med ved, men man får såga den själv. Och naturligtvis lämnar man lite ved kvar till nästa brukare, och hämtar vatten. Man ska ju inte behöva börja med sådana sysslor, när  bokningstimmen börjar.

Och tänk - det fungerar!

*****

torsdag, juli 12, 2018

Torsdagkväll

Ännu en fantastisk dag avslutas med en vidunderlig kväll, då vi sitter ute på terassen och äter god mat.

Men sjöluften tar ut sin rätt, och innan solen sänker sig bortom skogen på andra sidan viken, kryper vi till kojs.


*****

Lättjans lov

Vad hittar vi på en dag när solen givmilt öser sina strålar över oss?
Svar: Minsta möjliga.

Visst. Man kan ju gå upp på klipporna och skåda konst. Ola Taubes Hornsimpor till exempel. De har funnits där sedan 2007.

Samtidigt stävar en turbåt in mot hamnen och då kan man ju beglo de människor som kliver av. Några är halvbekanta. Andra, okända turister. Vår närmsta grannstuga får nya invånare.

Därefter kan man ju gå en promenad förbi kapellet från 1770-talet och ut mot klipporna på öns sydspets. Beundra den unika Haparandamonzoniten, här och var genombruten av svarta lavaströmmar från något i tiden mycket avlägset vulkanutbrott.

Eller också sätter man sig ner och kollar ett växtarrangemang i en skreva.

Ja ... Det var väl det.




*****

Gomorron ...

.. från ett rofyllt Brändöskär.

Också grannarna tar det lugnt. Övernattande båtar börjar lämna den lilla hamnen. Segel är nog inte att tänka på ännu. Det finns i stort sett ingen vind.

*****

onsdag, juli 11, 2018

Bjuder på ...

.. en sen kvällsbild tagen vid 23-tiden. Kvällsljuset förundrar även mig, som är van. Så har vi det, vi norrbottningar.

*****

Plötsligt ...

.. får vi underhållning till middagen.

*****

En fullkomligt ...

.. fantastisk dag börjar lida mot kväll och en god middag ute i kvällssolen på stugans terass. Vi hämtar vatten vid pumpen och sätter igång med förberedelserna. Det blir en trerätters. Det är ju vad vi är vana med. Det blir gravlaxsnittar på frökex, suovas exklusiv, och kladdkaka med hjortron.

Vill du vara med?

*****

Vi bytte båt

Nä. Inte kan man ju sitta hemma någon längre tid, när sommaren flödar.

Så nu bär det iväg med turbåt till yttersta havsbandet. Brändöskär väntar på oss. Som nästan alla somrar.

*****

tisdag, juli 10, 2018

Inte är vår ...

.. innergård i stan så pjåkig.

Eller hur?

Hundra meter från Clas O, 300 m från Kulturens Hus, 150 m från största gågatan med sina uteserveringar.
*****

Årlig koll

*****