Nu måste ...

DN:s förstasida igår skapar känslor.

.. både Israel (Netanyahu) och Hamas skärpa sig. 

Och var finns FN?

Det här kan inte fortsätta.

*****

Efterbörder

Hemma i vardagen igen. Den vardag som idag råkar vara söndag. Hemma vid halv elva-tiden. Och då blir allt som om "ingenting har hänt". I alla fall till en början. Allt är bekant. Blommorna på balkongen har inte vissnat. Allt ser ut som vanligt. Tvättunnan fylld. Siv (granne) kommer med posten, som hon tagit hand om under veckan. Vi skriver handlingslista och går iväg till Coop. Nu måste man ju börja ansvara för att få mat i sig, rätter lagas, och så vidare. 

Tillbaka till tv:n, som vi inte sett en sekund av i Spanien. Man klarar sig alltså utan.

Det låter tråkigt - men tillvaron blir till en början lite torr och tråkig, efter alla trevliga saker man varit med om. Alla trevliga människor man träffat och levt samman med. Alla nya intryck man fått i överflöd backar nu tillbaka. Nu ser man bara invanda saker.

Det gäller att ta vara på det man lär sig, de avbrott i vardagsrutinerna som en resa erbjuder. Ett extra minne är kameran. De bilder man tar och som man kan återkomma till hur många gånger som helst. Och nuförtiden har man ju alltid kameran med sig. Den sitter ju i mobilen. Obegränsat med film är det också. Glöm de där 36 rutorna man hade till förfogande förr, innan man bytte rulle.

Imponerad blev jag av två fotspår, som inte var vilka fotspår som helst. 60 miljoner år gamla fick vi veta. En jättedinosaurie hade stampat ner sina fötter i mjukt mineral, lera som mineraliserats. Lite svårt att se på bilden, men vi såg att den hade tre tår på varje fot. Meterbred var foten.

Tur att den inte var kvar.

Annars kan man ju plötsligt, bakom en stor sten råka på en praktfull orkidé. En Sankt Pers nycklar fick jag lära mig. 

Den har vi inte här i Norrbotten, vad jag vet. 

Lite besviken är jag trots allt. Jag hade räknat med att få se spännande fjärilar, till exempel. Summa summarum tre (3) stycken observerade jag. Och det var inga märkvärdiga, eller vackra arter. 

Inte heller andra insekter såg jag. Ett fåtal humlor, kanske fem stycken. Man blir lite orolig. 

Fåglarna skämdes dock inte för sig. Mycket fågelsång hördes. Men de var väldigt kamouflerade. Inget läge för att fotografera dem. 

Hoppas på större mångfald här hemma i sommar.

*****

Det är när jag ...

.. siktar den vackra ön Skvalpen i Luleå skärgård, som jag inser att spanienäventyret är slut. Gårdagen innebar stopp i Stockholm med övernattning. Tidigt söndagmorgon gick sista etappen hem.

Tack till Aktiva seniorer, och alla roliga medresenärer - nya bekanta och många vi rest med förr. 

*****

Uppdatering: Här kan du läsa om mitt besök på Skvalpen för ett antal år sedan.

Fredagsvandringen ...

.. blev det lite si och så med. Högt uppe bland bergen Picos de Europa skulle vi vandra. Vädret var vackert, eftersom vi hamnat ovanför molnen. Klarblå himmel, svaga vindar.

Men så var det det där med underlaget. Det var bra på sina ställen. Men de ställena var alltför sällsynta. Sten och halkig lera är inget att längta efter. Men det var vad som bjöds. Vi fick ändra oss och gå tillbaka till utgångspunkten för att ta en enklare, kortare och stenlagd rutt till det
ställe vi hade tänkt. Men här var det nästan trängsel. Det var helgdag i Spanien, vilket fick spanjorerna att åka på utflykt med familjen.

Nåja - vi fick inte se de vyer vi hade hoppats på. Men benen fick vi behålla obrutna. Och senare på eftermiddagen besökte vi ett ciderbruk för provning. Här i Asturien är cider mycket mer en måltidsdryck än på andra håll i landet. Och den här var godare än på det förra baskiska ciderbryggeriet.

Servering med lång stråle krävs för att locka fram aromerna i ciders. Det syntes att han hade gjort det förr.

Efter det studiebesöket fick vi ledigt ända till avslutningsmiddagen, som beledsagades av en liten vinprovning. 

Sedan en god förrätt med fisk, huvudrätten havsabborre, och franska 'fattiga riddare' blev desserten som inte liknade de som jag vant mig vid från barnaåldern. Vår ledsagare och guide avtackades med en Luleåsymbol, innan vi avslutade kvällen.

Lördagen väntar med hemfärd.

*****

Kanske ett löfte ...

.. om sol för morgondagen. Dagens helmulna himmel verkar släppa fram solen mer och mer, sent på kvällen.

Vy över Biscayabukten

*****

Santander ...

.. heter den stora stad som ligger närmast Liérganes där vi bott i natt. Mycket historia finns att berätta. Stan ligger i regionen Kantabrien. Vi har alltså lämnat Baskien.

Här blir det vandring längs klipporna mot Biscayabukten, och inne i stadskärnan. Det blir 8,5 kilometer, vilket får duga . En regnskur blåser snabbt förbi, men moln täcker himlen och vindarn är kyliga. Vi får veta att det är samma temperatur här, som hemma i Luleå i eftermiddag. (!)

Här finns surfskola

Ser du mannen som är på väg till vattnet?

Den unge Neptunus står på sin klippa

Vandringen slutar på en restaurang där vi bjuds trerätterslunch av mycket god standard. Fisk äts mycket här på nordkusten. Kummel var det idag.

Det blir lite mer vandring efter restaurangbesöket, då vi söker rätt på den buss som ska ta oss vidare till nästa region, Asturien. En bergig trakt kallad Picos de Europa. Här hamnar vi i Ribadesella, en liten fin stad. Här stannar vi två nätter,  för att imorgon åka upp på höjderna och en stor nationalpark.

Utsikt från balkongen

*****

Längs blommande ...

.. vägkanter går dagens  vandring upp mot en trång dal. Tyvärr sviker vädret. Det är fuktigt och blött även om det inte regnar. Men vandringen blir jobbig. Halt. Och vi beslutar att korta av turen.

Det blir att gå tillbaka över hala stenar och stundtals rätt brant utför. Tillbaka till utgångspunkten där vi får god gryta till lunch, innan vi transporteras vidare med buss till ett spa-hotell i Liérganes. 

Efter incheckning och slapparstund blir det promenad till ett lokalt ölbryggeri. Där får vi visning och bjuds på god plockmat. Vi sitter i ett par timmar, med prat och skratt. Och nu har det börjat regna ordentligt. Vi blev blöta på 'hemväg' till hotellet, men ett ombyte gav oss möjlighet att gå ner i baren för ytterligare prat och skratt.

En skön dag, trots vädret. Men medresenärernas humör är på topp.

Stinknäva

*****

Idag ...

.. blev det stadsvandring här i Bilbao. Genom gamla stan med vår kunnige guide. Mycket historia. Många intressanta byggnader, och berättelser om vad denna stad varit med om. Den förödande översvämningen 1983 som knäckte självförtroendet, hade jag aldrig hört talas om. 5-6 meter upp på husfasaderna.

Hur staden deppat ihop, och tappat tron på sig själv, men som piggnat till efter Francotiden och ETA-eländet. 

Framtidstron blev förhärskande. Kulturen blomstrar. Och en gigantisk sak blir förstås skapandet av Guggenheimmuséet. 

Efter promenaden och lunch blev det spårvagnstur dit. Man imponeras verkligen av byggnaden. Utifrån och in. Konsthallar av gigantiska format inrymda i fantastisk arkitektur. 

Muséet har betytt mycket för stadens rykte. Stan är välmående. 

Det märks.

Vackra fasader

En sida av Guggenheimmuséet

Blomsterhunden utanför muséet

*****

Gårdagens ...

.. vinprovning hos systrarna Talai-Berri, följdes av färd till en liten trevlig stad vid kusten, Zumaia. 

Efter en promenad hoppade vi på en båt, som tog oss ut på ett gungande hav. Det var inte blåst, utan kraftiga tidvattendyningar.

Färden gick längs kusten, där 60 miljoner år gamla geologiska händelser skapat konstverk.

Inte bara klipporna, utan även gamla fossiler. 

Efter den turen blev det återigen promenad genom stan till väntande buss  som tog oss till ett cidermakeri. Här är cider något helt annat än en läskedryck. I Baskien är cider ändå inte lika vanligt som längre västerut längs spanska nordkusten. Men en del framställs alltså även här i öster.

Där prickar man glaset.

Visning och provsmakning innan vi fick ta plats vid lunchbordet och presenteras med goda rätter. (Tror det blev fem.) Cidern serveras med hög stråle för att få fram spritsighet. Det ledde till en del underhållande spill kring bordet.

Dagen blev lite av 'vilodag' vad gäller krävande vandring. Vi drog vidare med buss för att landa i Bilbao, som blir vårt nya boställe. Lugn kväll med strosande längs floden som flyter utanför vårt hotell. Avslutning med enkel middag i gamla stan, Piazza nueva.Plaza Olmano.

Somnar gott.

*****

Att prova vin ...

.. på förmiddagen kan väl anses lite osunt. Men det var precis vad programmet visade idag.

Redan vid halvtiotiden fanns vi uppe i bergen, hos två systrar som tagit över efter sin far.

Talai - Berri hette vingården som ställde upp med provning denna vackra förmiddag.

I solen på deras vingård samlades vi för avsmakning, på terrassen med utsikt över odlingarna. Innan hade vi fått föreläsning och visning av vingården.

Jag föll för rosévinet.

*****

En gåsgam ...

Den finns i bild, gåsgamen.

.. svävar på breda vingar över oss där vi vandrar bland Zarautz gröna omgivningar. De gröna kullarna täckta av skog, men här och där ängsmarker. 

Vädret är bra. Inte för varmt. 15 grader räcker gott, när man utsätter sig för uppförsbackar. 

Men snart går vi utför igen och nere i stan väntar buss till San Sebastian, denna beryktade stad, känd för sina stjärnbeströdda restauranger och en händelserik historia. 

Här fortsätter vår vandring bland stadens boulevarder och gränder. En god pinchoslunch sitter bra. Ett glas baskiskt vin därtill. 

Så småningom fraktas vi hem till hotellet i Zarautz för ett par timmars vila innan vi ska på avsmakningsmeny ikväll.

Vin- och matvandringsresa var det, ja.

*****

Bloggen byter namn ...

.. till Ögonblick i norr-a Spanien en tid framöver. 

Det är dit vi är på väg. En grupp Aktiva seniorer, som gärna vill komma fram. För närvarande är det dock stopp i trafiken. Vår mellanlandning i Frankfurt stoppades i sista stund på grund av drönarflyg. Istället hamnade vi i Köln och får vänta på besked om hur resten av resan till vår tänkta destination ska genomföras. Bilbao är slutmålet.

Vi får se hur det går.

Inte var det hit vi skulle.

*****

Ohoj

Bara en liten hälsning så du vet att jag lever. Har haft en del att göra idag, så bloggen fick vänta ända till 22:44 innan jag noterade något.

Fast det var ju nu bara att konstatera att inget särskilt har timat (gammalt ord). I alla fall inget att berätta om.

Men imorrn - då ...!

*****

Inte bara ...

.. Grönland, Panama och Kanada. Nu vill trumpnissen börja ta över Sverige också. 

Amerikanska ambassaden ställer krav på att Stockholm inte ska verka för mångfald, jämställdhet och inkludering. Detta på order från Vita huset.

Reaktionerna från stockholmspolitikerna är naturliga, och de skräder inte orden.

Jag håller med.

*****

Bara en bild

Majprilväder.

*****

Städning pågick ...

.. i husets underjordsgarage ikväll. En årlig 'tradition', där vi som bor här samlas och städar ut allt gammalt grus och damm som våra bilar dragit in med snöiga däck under vintern. 

Det blir en hel del jobb. Men det är det värt. Träffa grannar är heller inte dumt. Vi träffas ju frivilligt, och vanligtvis är det ungefär samma invånare som ställer upp varje år. Denna gång var vi 15-20 personer, vilket egentligen borde ha varit 45-50, eftersom vi har 50 lägenheter i föreningen.

Men man kan inte få allt.

*****

Herr och fru ...

.. skrake sitter och gruvar sig, för att ge sig ut i kallvattnet. 

 - Men här kan vi ju inte bosätta oss. Lägger jag ägg här skulle de ju gå sönder.

*****

Så blev det ...

Gunnels verk.

.. 85-årskalas, när Benkes bror fyller år. Huset fylls med släktingar och vi bjuds på gott och hembakat, och hög stämning. Det är ju 'tystlåtna norrlänningar' som träffas. Jag fick stänga av hörapparaten för att klara mig. Det gick bra ändå.

Minnen. Planer. Resor och annat avhandlades med Svea, Bertil, Sonja, Gunnel, Östen, Börje, från det äldre gardet, och Roger, Adam, Linda, Karolin, Simon, Siv, samt några små barnbarn ur det yngre.

Timmarna gick fort. 

*****

Livat

Kanske skulle vi ha stannat i stugans lugn och ro. Men andra saker får oss att åka hem till stan redan idag.

Stan, som myllrar av folk. Smällare smälls och folk går och dricker öl på väg till firande i Södra hamn. Luleås basketdamer, och dito hockeyherrar har ju klivit upp på guldtronen i veckan, och det ska förstås firas.

Själv drar jag mig för att delta. Visst blir jag glad över framgångarna. Men jag är inte mycket för publikkaos. Särskilt inte med bengaler och smällare inblandade.

Vi får se hur det går.

Karavaner på väg till Södra hamnplan.

Såhär såg det ut från luften.

*****

Härifrån ...

.. till evigheten.

*****