Pingsten ...

.. är snart här.

Hänrycks!

*****

Det börjar bli säsong ...

.. för roséviner. Som alltid den här tiden på året. 

Det var temat för maj månads vinavsmakning i kvarteret, när vi samlades på söndagskvällen.

Sex olika viner stod på bordet. Varierande ursprungsländer. Olika priskategorier. Inget av dem hade jag provat förr. 

Louis Bouillot, Cremant de Bourgogne Rosé Brut. Pris 159:-. Franska viner har egentligen 'fallit bort' för mig. De köper jag sällan.

Men det här var gott, så man får kanske ompröva. Betyget blev till och med mycket gott. 

Gazela Vinho Verde Rosé. Va? Grönt rosévin. Njae - så var det ju inte förstås. (Verde betyder grönt.) Friskt, men utan smak. Det blev lite läskedryck över det hela. Pärlande. Men vad får man för 75:-?

Portugal var ursprungslandet. 

Salt & Pepper - ett franskt vin, trots namnet. Gjort på Pinot Noir. Pris 99:-, men profillöst. Inget för mig.

Stoneleigh Pinot Noir Rosé. Pris 129:-. Nu hamnar vi på andra sidan jordklotet. Nya Zeeland. Stoneleigh är ju känt, men jag har aldrig smakat rosé från dem förut. Men det här var prisvärt. Gott, friskt, smakrikt.

La Spinetta Il Rosé di Casanova. Ett italienskt rosévin har jag nog aldrig provat förr. Kanske har jag gjort det i något sammanhang, men inte fastnat. Det gjorde jag heller inte nu. Det här vinet var sisådär. Konstigt, med tanke på att priset var ganska högt. 169:-

T.I.L.I.A Estate EL Brut Nature 2021. Kvällens dyrgrip. Pris 271:-. Rikt, men inte riktigt i min smak. Lite för 'stickigt'. Ursprungslandet var Slovenien.

Och apropå Slovenien, kom vi även in på kroatiska viner, som alla av oss fått positiva intryck av, när vi besökt landet. Både mat och dryck och trevliga människor konstaterades det. Och viner oavsett färg smakar bra. Men de är inte vanliga i Sverige. 

Själv rekommenderade jag det Sydafrikanska Mulderbosch, som blivit tradition hos oss. Men det gör ju inget att variera. 

Kvällen avslutades med mer prat om allt och inget. Nu blir det inga fler vinträffar förrän i slutet av augusti.

*****

Så kom ...

.. sommaren med sin första dag. Redan på morgonen förstod jag att det skulle bli fint.

Vi latade oss bara, förutom 'långa rundan', med en pratstund hos grannarna hos 'fienden'.

Sedan blev det att sitta på altanen och lyssna på fågelsången.

*****

Uppdatering: Enligt  SMHI hade vi varmare än Rom idag.

Tips ...

.. för dig som vill lära dig mer om fåglar. Visst, man kan gå omkring med kikare och hoppas på att man får syn på olika sorter. Och så blir det nog även fortsättningsvis för mig. Jag vill vara övertygad om vad jag träffat på.

Men så skaffade jag  en omtalad och starkt rekommenderad app. En oerhörd hjälp när det gäller.

Grönsiska, rödvingetrast, gransångare,
talgoxe,lövsångare,
trädpiplärka och svartvit flugsnappare.

Merlin heter den. Och som namnet antyder är den engelsk. Men den instruerar på svenska. Finessen är, att den lyssnar till fågelläten och publicerar bild på vad den hör. Det spännande är att den hör mycket mer än jag, och förmodligen även du. 

Viktigt är att du har 'platsdroppen' på, så att appen inte behöver söka runt hela vår jord.

Här bredvid ser du resultat av vad som hördes vid vårt fikabord på terrassen där jag lät mobilen ligga och lyssna i en kvart. Inga rariteter, men bevis på att fler kommit till oss, utan att komma fram och presentera sig.

Intressant. Och kul. Artnamnen återges på engelska, men då får man forska lite extra. Google translate klarar biffen.

*****

Uppdatering : Hittar just nu att man under 'inställningar' kan markera svenska för artnamnen.

Här utlovades ...

.. en grådag med regn. Men det blev inte av. Himlen var blå, vindarna svaga, och termometern klev upp till 15 grader.

Så vi kunde jobba på tomten ostört. Det blev snart prydligt - ja, så himla prydligt vill vi inte ha det. Det är ju en skogstomt och den ska få leva som den vill också.

På fjärilsfronten fick vi besök av grönsnabbvinge och sorgmantel. 

En liljebagge på väg att etablera sig bland krolliljorna fick ett kort liv.

*****

Och har man inget ...

.. annat för sig, en sån här dag, när regnet strilar från morgon till kväll (säger SMHI), så kan man ju titta ut genom fönstret.

Alltid finns det något att se. Flugsnapparen har installerat sin familj i en närbelägen holk, och söker nu föda. Under tak på vår altan.

 - Man vill ju inte bli blöt, förstår du väl ...?

Tittar jag ut genom köksfönstret ser jag en ekorre i djupa tankar, med armarna i kors (men de är lite för korta) filosoferande över tillvaron.

Dagen går vidare

*****

Vacker ...

.. stugkväll.

*****

Sådärja

Nu är broccolin på gång. Jag ger inte upp, trots hungriga kålfjärilslarver som ätit upp den före mig.

Vi får se hur det går.

*****

När allt går fel ...

.. ja, vad gör man då? Filmen Saltstigen handlar om det. 

En obotlig sjukdom och att förlora bostaden får ett par att tänka om. Hur ska nu framtiden bli. De beslutar sig för att vandra längs Englands sydkust. Målet är Land's end längst ut på halvön Cornwall. Svårigheter med fysiken och vädrets makter. För att inte tala om tanke och eftertanke.

Se denna engelska film. Det är den värd.

*****

Känner du Agda ...

.. ja - Rössel, alltså? Det gjorde inte jag innan jag gick på månadsmötet för Aktiva seniorer idag. 

Gällivaretjejen som tog vara på alla möjligheter och hann med att bli Sveriges FN-ambassadör i New York. Men inte bara det. Ambassadör i dåvarande Jugoslavien, och likaså dåvarande Tjeckoslovakien och Grekland. Det hände mycket i de där länderna under den tiden. Jag talar om 50-60-70-talen.

Kvinnors rättigheter jobbade hon också med. Och det där FN-ambassadörskapet i New York var hon den första kvinna att jobba som. 

Född 1910, i Kilvo (Gällivare kommun), dotter till en järnvägsarbetarfamilj. Boende i banvaktsstuga , mellan Nattavaara och Gällivare. I skolan var hon duktig och hennes lärare rådde Agdas pappa att ordna så hon kunde gå realskolan.

Det blev många händelser i hennes liv. Detta berättade en amatörforskare, Barbro Larsson, på mötet. 

Klipp från programbladet: 

I slutet av 1950-talet gör Agda Rössel en svindlande klassresa. Hon får stort inflytande inom världsdiplomatin när hon som världens första kvinna blir FN-ambassadör i New York. Resan som börjar i en enkel banvaktsstuga i Norrbotten slutar med att hon blir Sveriges röst i världen.

 Vill du läsa mer, så finns det här.

*****

Lite spänning ...

.. i tillvaron skadar väl inte. Hittade en 'gammal' bok i trapphusets bibliotek. Publicerad 2024, så den har väl du redan läst för längesedan.

Det är första gången jag ger mig på Pascal.

Vi får se hur det utvecklar sig.

*****

Trenden ...

.. håller i sig. Jag menar nu den trend som jag observerat snart det senaste året. 

Det handlar om att vädret är ihålligt. Blir det sol och varmt, så blir det i några veckor. Tänker på förra sommaren, som blev rekordvarm och det länge.

I höstas var det gråväder. När snön borde komma, var det istället stilla och grått. Temperatur kring nollan. Och det varade i stort sett hela november och in i december.

I januari och februari var det kallt, kallt, kallt. Och inte heller här någon nederbörd att tala om. 

Sedan kom mars, som blev varm och 'ovintrig'. Det höll i sig in i april. Snön försvann fort.

Och nu ... blåst, blåst och blåst. Dag efter dag, efter dag. Det är bara att hålla i hatten.

Vi är vana med omväxlande väder. Men det verkar borta. 

*****

När jag var barn ...

.. och bodde på Krongårdsringen här i Luleå, så kunde man inte undvika att träffa på gråsparvar, när man var ute och lekte på gården.

De fanns överallt - ibland i mängder. Eller rättare sagt nästan alltid i mängder. Det var nog den fågel man lärde sig först. Den fanns alltid där, både sommar och vinter.

Nuförtiden är de betydligt sparsammare med sin närvaro. Jag ser dem i stort sett aldrig. 

Nu har istället en annan gråsparvsliknande fågel tagit över. Nämligen pilfinken. Den fanns här aldrig förr. 

Snygg är den i alla fall.

Men vad hände med gråsparvarna?

Pilfink i kvarteret intill.

*****

Va!!?

Åska i maj. Så brukar det inte vara. I och för sig kom den aldrig till oss. Men den hördes inifrån landet. Den här bilden är tagen från en promenad längs kajen i norra hamnen. 

*****

Om ett annat Sverige ...

.. kan man få lära sig i programmet Macken i Karesuando. Mycket sevärda avsnitt om 30 minuter. Totalt fyra.

Här handlar det om livet i en av våra nordligaste byar. Vackert beläget vid Muonio älv. Filmerna kretsar kring byns mack, som är ett litet varuhus. "Vi säljer nästan allt" står det på en skylt utanför. 

Vi får följa människorna i vardag och fest under ett år. Varje avsnitt skildrar en årstid. Alla dina fördomar om tysta norrlänningar kommer på skam. 

Rekommenderas. Här är länken.

*****

Jag börjar snart ...

.. betrakta mig som ett museiföremål. Det gäller till exempel TV-tittandet. Jag ser nämligen till största delen på tablå-tv. Kollar in vad som ska visas ikväll och väljer ut det som verkar intressant. Visst är jag modern också. Använder playtjänster ibland, när jag missat något program som jag brukar följa. 

Det är bara hälften av svenskarna som gör det. Det framgår av årets Mediebarometer som offentliggjorde statistik angående TV-vanorna. Den andra hälften, och mer än så tittar mest på Youtube. (!!!). Vad i herrans namn är det som är så bra med den videokanalen, undrar jag. Det får du gärna berätta för mig. Och vilka konsekvenser får det när folk hämtar sin 'bildning' därifrån?

Idag käkade jag lunch på en av stans bästa hak. Gissa vad jag åt! 

Raggmunk. Gott museiföremål.

*****

Vårtecken ...

.. i stan, när vi kommer hem från stugan i skogen vid havet.

Lövsprickning, två veckor tidigare än normalt.

Ett tecken på vadå?

*****

Jag står ...

.. och förbereder vår frukost. Slänger en blick ut genom fönstret och ser att en rufsig bergfink redan har börjat äta av sin.

Bild tagen genom oputsat fönster och på 10 meters håll. Med mobil.

*****

En liten ...

.. slummer på soffan efter utejobb i trädgården. Trädgård och trädgård,  förresten. 'Tomten' kanske är en bättre benämning. Vi är ju i skogen. 

Men perennrabatt rensad. En del krattande här och där. Kort sagt utomhusstädning. 

Helgen går vidare. 

*****

Stugan i skogen ...

.. vid havet möter oss med 17 grader. Utomhus, alltså. Inne är det bara 14, så vi låter dörrar stå öppna ett tag.

Den första krokusen sticker upp. Och ovanför våra huvuden svävar två havsörnar.

På isresterna på fjärden spelar orrar. (Dålig bild p.g.a. avståndet och mobilkamera.)

Det artar sig till en fin förstamajhelg.

*****