torsdag, september 20, 2018

Efter kvällens ...

.. middag blev det vinprovning. Denna gång hos Georg Breuer. Lite högre klass. Några av vinerna finns att beställa på Systemet.


Hög klass på arrangemanget också, med kunnig representant för vinhuset. Sebastian, student vid den särskilda universitetslinjen för vinmakare, guidade oss bland Georg Breuervinerna och berättade om historien bakom vart och ett av de fem olika sorter vi fick smaka i de vackra källarvalven.

Mycket trevlig kväll.

*****

Till sjöss

Idag gick vi till sjöss, ja åtminstone till flods. Rhen norrut. Vädret strålande! Precis som igår. Men lite svalare är det allt såhär på morgonkvisten, när vi lägger ut från kajen inte långt från vårt hotell. Därför blir teorierna många om var vi ska sitta på övre däck för att ha det så skönt som möjligt. Höger sida, vänster sida, längst bak, eller kanske i fören. Det är stora problem som man stöter på ibland.

Vi hamnar i mitten av det långa fartyget. Det svänger och har sig där det slingrar iväg upp för floden och svänger in till flera orter efter vägen. Det spelar ingen roll var vi sitter. Det blir som det blir.

Trafiken på floden är intensiv. Mest fraktpråmar, förstås. Men också många passagerarbåtar. Hiskeligt stora och långa lyxkryssare med "långresenärer" ombord. De ser ut som hyreshus på vatten. Hyreshus som rymmer både restaurangterasser och enskilda hytter med balkong.

På vårt fartyg bjuds allt från kaffe till vin, smörgåsar och bullar. Men vi är storbjudna. Vi har ju rätt nyligen stoppat i oss en rejäl frukost.

Efter några timmar når vi St. Goar där vi ska byta färdmedel. Nu blir det buss genom byar och vindistrikt, förbi borgar och slott, som sätter fantasin i rörelse. Mot Koblenz. Den stan verkar lite tråkig. Men det ändrar sig när vi kommer till Deutsches eck, som är platsen där floden Mosel ansluter till Rhen. Det ligger i Altstadt, som är en mysigare del av stan. Vi strosar omkring lite planlöst, äter en lätt lunch i en park. Jag imponeras över den kabinbana som förbinder stan med en stadsdel på andra sidan floden. Det har även diskuterats hemma i Luleå, där nya stadsdelen Kronan skulle kunna länkas till centrala stan via kabinbana över Skurholmsfjärden på ett spektakulärt sätt. Kollektivtrafik 2.0, så att säga.

På eftermiddagen bär det hemåt igen. Vilopaus. Middag så småningom, och därefter besök på exklusivt vinhus för provning.

Nästan spegelblankt, när vi lägger ut
Något för Luleå, månne?
Som sagan om ringen, eller nå't

Någon finner lugnet.
Gigantiskt monument över Kaiser Wilhelm, precis där floderna möts

*****

onsdag, september 19, 2018

Sju timmar senare

Väckarklockan ringde tio över fyra. Den brukar inte ringa alls nuförtiden, eftersom jag är arbetsbefriad. Men idag var det nödvändigt. Taxin hämtar om trekvart. Det ska bära iväg utomlands.

Sju timmar senare dimper vi ner i Frankfurt, bara för att bli upphämtade av en buss för vidare transport längs Rhendalen. Slutdestination Rūdesheim, en liten stad känd för sina vinodlingar. Här blir vi inkvarterade på hotellet.

Men ingen rast och ingen ro. Det blir lunch med vinprovning på en liten krog i nästa kvarter. Och efter det bär det upp i det blå igen. Denna gång med linbana över vinsluttningarna. Samma sluttningar som vi sedan vandrar nerför tillsammans med en guide, Hansi, som också var den som höll i vinprovningen vid lunchen.

Här odlas till 80 procent riesling, som ger det typiska vita vinet. Återstående produktion är från Pinot noir, som heter något helt annat på tyska, och blir till rödvin.

En stunds vila efter fotvandringen. Sedan blir det middag på en annan krog runt hörnet. Men inte nog med det. Drosselgasse heter en gränd fylld med små krogar och vinställen. Här blir vi bjudna på Rüdesheimer kaffee. Det är cognacsflamberat (?!!) kaffe toppat med vispgrädde.

Sedan blir det vin och dans. Kvällen blir lång.

Här lämnar vi Sverige. Skanör till vänster, och såväl Öresundsbron som Turning torso kan urskiljas i diset, av den skarpsynte.

Frankfurt.
Den varma och torra sommaren har gjort att de mesta druvorna redan skördats. Ungefär en månad tidigare än vanligt. Men här och där finns fält, där de sitter kvar i rankorna.

Det är sensommarvarmt i Rhendalen.

tisdag, september 18, 2018

Jo - jag erkänner

Jag är ordpolis. Eller om man vill säga det, språkpurist. Inte så att jag vill prata, eller skriva på gammeldags vis. Men jag har starka åsikter om en del språkfrågor.

Till exempel svengelska. I somras kom en ny bok. Välkomna och please come in. Jo, jag vet vad det betyder för engelska behärskar jag med stolthet. Men jag använder det språket, när ett annat inte passar. Jag använder till och med engelska uttryck i svenskan (lånar ord), men bara när det inte finns ett motsvarande svenskt ord.

Ingemar Unge, bekant skribent i tidningen Vi tills för några år sedan, har läst ovanstående bok och kommenterar den i Vi-podden. (Se där; ett engelskt ord efter bindestrecket. Dock försvenskat.)

Det gör han i det här klippet. Och vill du inte höra hela avsnittet med Stina Wollter, så kan du gå fram till ungefär 32 minuter i sändningen för att lyssna på hans inlägg. Jag sympatiserar helt med det han säger.

Bara så du vet.


*****

Grundkurs igen

Så har en riksdagskvinna gått på i ullstrumporna igen.

Och man vet inte om man ska ifrågasätta henne själv för att ha hoppat över grundkursen i sunt förnuft, eller kvaliteten på juristutbildningar.

Men det kanske var Herren själv, som vägledde.

*****

måndag, september 17, 2018

söndag, september 16, 2018

Septembersöndag

 Det börjar bli slut på sommar, om man så säger. Afrikas blå lilja blommar med sin sista av de elva blomställningar som den så generöst delat med sig av under hela sommaren.

Nu får den komma hem till balkongen i stan. Man vet ju aldrig; det kan komma en frostnatt. Speciellt när man hör följande från SMHI, i två av dagens sändningar:

"Norra Norrland: Ett regnområde ... osv. ... och temperaturen blir minus 5 till plus 2 grader."
Que? Det där synar jag. Vi har ju haft 15 grader idag och nätterna har hållit ungefär 9-10 grader på plussidan. Skickade därför ett meddelande till institutionen och ifrågasatte.

Något svar har inte kommit.

I de fina kvarteren har myrorna snygga planteringar runt stacken.

 I övrigt har det varit de vanliga sysslorna som fyllt dagen. Lingon- och svampplockning. Och på köpet får man ju se en del annat. Som alltid när man vistas i naturen. Du vet den där skräckinjagande företeelsen som finns bakom knuten och som många inte skulle tänka sig att gå ut i. Svenskarna har blivit stadsmänniskor i allt högre utsträckning.

Skogsmulle ... Kom tillbaka!


Förstärkning till hushållet. Tänk om krisen kommer!
Nere vid vår strand växer ... ja, är det mynta? Bladen doftar gott.

*****

lördag, september 15, 2018

Råkade nämna ...

.. något om att gå ut och plocka lingon.

Det skulle jag inte ha gjort. Nu var det bara att dra sig in, stänga fönster dörrar och ... nä, inte ventilation, tända lampan och fördjupa sig i ett korsord.

Ute är det skyfall.

*****

Höst - njae

En runda i området igår eftermiddag. Nog börjar hösten förbereda sig, även om den inte kommit, om man ska rätta sig efter den meteorologiska definitionen.

Björkarna står fortfarande rätt gröna. Men det här aspbladet som jag hittade, skvallrar om årstiden.

Vi blir invinkade till grannar som sitter ute i solen med ett glas vitt vin. En lång pratstund blir det, innan en svag men envis och lite kylig vind sätter punkt, och vi går hemåt till middagsstök.

Resten av kvällen bjuder norrsken.

Lite höst är det nog.


*****

fredag, september 14, 2018

Ibland får man ...

.. hjälp med traktens försköning. Som om det nu skulle behövas. Men nog är det kul att någon ekorre, eller fågel nogsamt planterat några solrosfrön hämtade i någon av våra fröautomater.

Vi har under våren hittat små planteringar här och där i rabatter och i pallkragar. De har vi rensat bort, eftersom de skulle stå olämpligt till om de fick växa.

Men den här, som nu blommar står i en samling precis utanför vår tomt, i kanten på vår parkeringsplats. Det är sex - sju plantor som i smyg vuxit upp där. Tyvärr är det någon som tyckt om att gnaga av några (Hare?), alternativt nertrampad av renar som vi råkat se där.

Vi tackar dock den okände parkarbetare som försökt göra snyggt.

*****

Så ska det se ut

15 kronor kilot. Handlarna har börjat sansa sig. Mindre än halva priset sedan förra veckan. Ja 60% lägre än för två veckor sedan.

*****

torsdag, september 13, 2018

Tradition

Ikväll blev jag inbjuden till mitt gamla jobb. Traditionsenlig avsmakning av höstens surströmming. Några sorter i alla fall.

Men främst för att umgås en stund. Få höra vad som händer i företaget. Och glädjande nog är det mycket positivt. Resebyråjobb utdömdes som överflödigt för flera decennier sedan. I alla fall sedan internet gjorde sin entré. Nu skulle alla kunna boka själva.

Konstigt att "min" resebyrå då söker folk med ljus och lykta. För tjänsterna efterfrågas mer och mer. Både av privatpersoner och företag.

Den unika TRAC-utbildningen (Travel Academy) i Skellefteå har legat nere ett par år. Nu är det återuppväckt igen. Kvalificerat resebyråfolk behövs.

Kul! Så'nt pratade vi om till de goda strömmingarna. Och en massa annat, förstås. Men det är sekretessbelagt.

*****

Lunchrundan ...

.. efter att ha fyllt magen med en god pastarätt med rökt lax, går ner mot Södra hamnen och Skärgårdsporten. Solglitter på fjärden och varmt och skönt i septemberluften.

Vändan går vidare längs hamnpromenaden och sedan upp i stan. Ett besök på Biergo för att fylla på renköttsförrådet. Det röda kött vi äter är nästan uteslutande av ren eller älg. Lyx.

Och ikväll blir det surströmming.

Välkommen till Luleå.

*****

Det saknas ...

.. lärare i Sverige. Det är väl bekant. Idag hörde jag att särskilt bristen på lärare i "moderna" språk är skriande. Till dem räknas tyska, franska och spanska, förutom engelska. Och nu finns en önskan från styrande makter att ungdomarna ska läsa just tyska, franska och spanska.

Inte vet jag, men jag har fått lära mig engelska i 8 år. Tyska och franska i 6 år vardera. I vissa klasser hade vi till och med blandade lärare. Det vill säga, den svenska läraren byttes ut mot en inhmesk lärare för respektive språk någon timme i veckan. Gällde från sjätte klass.

Ofta får jag höra
 - Bert. Du är en romantiker. Det var inte bättre förr.
Det sägs ofta med emfas.

Jaså - inte?
Säger jag lite blygsamt.

*****

onsdag, september 12, 2018

Ja, inte vet jag ...

.. men idag hände ingenting. Grådaskigt och lite regn. Jag har knappt varit utanför dörren. Bara en liten sväng på affären. Måste ju ha mjölk till palten.

Ja, det var väl det.

Jo, förresten. Såg ett danskt program om matlagning i Angola också. Det är egentligen skrämmande så lite vi vet om länderna i Afrika. Vi betraktar hela kontinenten som en enhet. Men den enheten är ju bara geografisk. De olika länderna har ju vart och ett sin egen identitet och historia. De borde vi lära oss att ta hänsyn till och tänka på.

Bilderna från Luanda visar en glimrande storstad med tjusiga skyskrapor, vackra stränder, och ett restaurangliv, som naturligtvis inte är varenda angolans verklighet. Men den finns där, den moderna, utvecklade verkligheten. Den som vi gärna bortser ifrån och tänker på "mörka Afrika".

Tänk om!

*****

tisdag, september 11, 2018

Femårsjubileum

Tiden går. Har så svårt att inse att detta var för fem år sedan. Precis idag.

*****

Grattis!

Upptäcker av en slump att detta inlägg blir mitt tiotusende. 10 000 inlägg har det blivit genom åren.

Klokt, eller inte.
Nä, så känns det; det är inte klokt!

Firar med en god lunch på stan. Bistron i Norra hamnen. För då kan man ju glädja sig åt kommunens snygga blomsterarrangemang samtidigt. Samt en och annan skrake.

(Klicka gärna på bilden för bättre kvalitet!)



Tack för att du läser!

*****

Så indoktrinerad ...

.. är jag att jag inte ens tänkte på att SVT:s valvaka var som den var. Jag såg hela och lät mig ryckas med. Tyvärr, kan jag väl säga nu i efterhand. Läste nämligen Johan Cronemans krönika i DN Kultur idag, där han pekade på en räcka punkter, som jag borde ha reagerat över då.

Men det är aldrig försent att bättra sig.

Läs hans krönika här.

*****

måndag, september 10, 2018

Inte lätt

Vilken röra. Valet har hittills inte rätat ut några frågetecken. Nu är det något hundratusental röster som inte räknats ännu. Det är utlandsrösterna som återstår,  och min känsla är att det då lutar mot borgarna.

Herr Åkesson fick dock se sig snuvad på sin våta dröm om att bli största parti. Det hävdade han vid några tillfällen under valrörelsen. De hamnade på bronsplats, vilket förstås är illa nog.

Nu återstår röra i flera veckor, eller kanske hela hösten. Det känns faktiskt lite jobbigt. Prestige måste läggas åt sidan. Demokratin måste förstås vidmakthållas.

Vi får se hur det går med det.

*****

söndag, september 09, 2018

Det artar sig

Citruslunden ute på balkongen i stan inspekteras. Och det ser väl bra ut. Den lilla blomning som plötsligt uppenbarade sig i början av augusti, verkar resultera i skörd. Att blomningen blev liten var väntat. Busken beskars kraftigt efter förra årets rekordavkastning och jag hade inte trott att det skulle bli något alls denna sommar.

Men se! Ett tio - femtontal kart har nu börjat visa sig. Centimeterstora, men svällande dag för dag. Mognad och skörd först nästa sommar. Inte några kilo, som förra gången. Men sällsynta och därmed sällsynt goda.

Medge att du är rätt avundsjuk!

*****