Våren är ...

.. här, på olika sätt.

*****

Sorgligt

Apulien, eller Puglia - det sydliga 'landskapet' på Italiens klack har alltid odlat oliver. Det har varit en viktig del i näringslivet. Jättestora odlingar i stort sett överallt man såg genom bussfönstret, när vi var på väg mot att starta en vandring.

Men, men - så hände något. Olivträden började dö. Gamla som unga. Från början var det hela ofattbart. Just olivträd är kända för att bli mycket mycket gamla. Här blev det en katastrof för många som lever på sin odling. 

Läs mer här!

Sorglig utsikt från bussfönstret.

*****

Här får du nå't ...

.. att jobba med. Vinn ära och berömmelse. Tala om vad detta är för blommor!

 

*****

Från Verdi ...

.. via Pietro Mascagni, Ottorino Respighi och Nino  Rota, till Joel Lindberg. Det var spännvidden på den klassiska konsert vi besökte under torsdagskvällen. Italienskt ända fram mot Joel Lindberg, som fick se och höra sitt eget verk uruppföras. Joel hade vunnit ett hedersutnämnande för sitt verk Oknos som är namnet på en mytisk grekisk figur. Från Töre, fem mil öster om Luleå. Född 1983 och utbildad till kompositör vid musikhögskolan i Piteå.

Som sagt, brett utbud. Nino Rota, mest känd för filmmusik, men här en Concerto per Archi. 

Mascagnis Cavalleria Rusticana kändes förstås igen, men övriga verk för mig okända.

Konserten leddes av riksspelman Svante Lindqvist, som med humor ledde oss genom verken.

Skön kväll.

Norrbottens kammarorkester presenterar Joel Lindberg. 

Svante Lindqvist tog fram sin fiol i slutet.

Alltmedan solen tackade för sig.

*****

Poddkväll

Jag är ingen 'poddare'. Sänder ingen egen podd, och lyssnar mycket sällan på någon. Det finns tillräckligt på P1.

Men igår, onsdag, blev jag tvungen. En podd sändes från Norrbottensteatern. Det var Det politiska spelet som var på luleåbesök. 

Parisa Höglund, Fredrik Furtenbach och Helena Gissén ledde oss med list och humor in i politikens värld. Lite från insidan, förstås, eftersom de brukar göra intervjuer med partiledare/-representanter. Denna gång handlade pratet om saker politikerna inte vill prata om inför valet. Intressant.

Personliga betraktelser om sitt jobb. Det blev intressant.

Vet inte när detta avsnitt läggs ut, men här kan du bevaka själv.

Det blev en trevlig kväll. Heja public service!

*****

- Man kan tro ...

.. att vi bor i Amsterdam, sa en man jag träffade i Södra hamn. 

Båda intresserade av att fotografera de ymniga rabatterna, som delvis tjänstgör som bänkryggstöd.

Kommunen kan.

*****

Så vill Ebba ...

.. Busch riva upp en juridisk dom, för att få sin vilja igenom. Gör man så?

Det gäller den önskan hon har att staten ska ta över alla markområden i norr. Girjasdomen, som kom för några år sedan fastställde samebyn (sameby är ingen by, utan en samfällighet) Girjas rätt till sitt område. Rätt att bestämma över jakt och fiske.

Här och på andra stora områden bedrivs renskötsel också. Det vill ministern också bestämma över, genom att kräva en minskning av antalet renar.

Det låter hur dumt som helst i dessa ofärdstider, att minska på en ekologisk köttproduktion. Ett bra tillskott till vår beredskap. 

Hoppas hon får bakläxa.

*****

'Bristen' på djur ...

.. av olika slag kompenserades med råge av botaniken. Det blommade som om det var högsommar och mer därtill. Mest för mig som nordsvensk, okända arter. Men växtfamiljerna var bekanta. 

Här följer några, eller rätt många av dem.

Rosenfibbla, något utblommad.

Sparrisärt

Åker- eller snårvinda. Finns även i Sverige.

Middagsblomma. Carpobrotus acinaciformis. 

Doftklöver.

Knöliris. Högst 10 cm hög. 

Amianthium muscitoxicum. Som namnet skvallrar om är den mycket giftig.

Nu får du plugga. Fler kommer senare. 

*****

Vad hade jag ...

.. för förväntningar på den tid vi skulle tillbringa på den italienska klacken, såhär i april? Ja - kanske lite mer värme. Det var oftast 15-16 grader och ganska molnigt. Visst klev det upp mot 20 någon gång, men lite kylslaget kunde det också vara. Starka vindar kylde. 

Å andra sidan vill jag inte ha för varmt när man ska prestera vandring i varierande terräng. På så sätt var vädret alltså bra. 

Av naturen hade jag dock förväntat mig lite mer. Lite mer berg, även om det fanns upp- och nerförsbackar som var kännbara under några av dagarna.

Dessutom hade jag förväntat mig mer fågelliv. Det var helt enkelt magert. Jo - kajor och duvor fanns det. Några gråsparvar syntes också här och där och få svalor. Men inga märkvärdigheter. Jag hade gärna sett biätare, den gröna lilla papegojan, som jag sett i Spanien, eller några hägrar, storkar, eller sjöfåglar. En rovfågel kunde jag sikta vid ett tillfälle. Förmodligen en gåsgam. Men utbudet var magert. Inga sjungande vårfåglar. 

Vad jag också undrade över; var fanns alla insekter? En, säger 1 humla, tre fjärilar, en mygga och myror. Det var allt. Detta trots ett fullkomligt överflöd av blommande växter.

En ödla såg jag också. Den var vacker. 

Inte heller sågs några får, getter eller kor. Så när vi på ett ställe råkade på en häst, betraktades det som en sensation. Märkligt!

Sydlig citronfjäril. Lätt att fånga, och fladdrade glatt iväg 

när jag släppte den. Finns ej i Sverige.

 

Schackbrädesfjäril. Varför den nu kallas så, förstår jag inte.

 

En ödla. Liknar inte våra här hemma. Vacker.

*****

Vi bytte terräng ...

.. på torsdagsvandringen. Det blev en busstur norrut, med meningen att vandra söderut mot vår stad, Otranto. Vädret var gynnsamt. Sol och byvindar. Men vi kom lämpligt nog att gå i medvind, så det störde inte. 

Här går vi längs hög klippkant mot havet. Slätt och öppet landskap inåt land. Delvis jordbruk. Lättgånget på grund av att man oftast går med kalkklippa som underlag. Vår start skedde vid Grotta della poesia, en naturlig badbassäng. Torre del orso, (Björntornet) blev nästa etapp och så småningom träffade vi 'De två systrarna', Le due sorelle, två stora klippor som likt raukar reser sig ur havet. Här fanns också andra stora klippbildningar, med grottor och hål.

Så småningom viker vi av inåt land och hamnar på en så kallad Agroturismo - ett jordbruk som välkomnar turister. Här kan man bo och njuta god mat med lokala råvaror. Vi fick en fräsch förrätt. Men sedan blev det jobb. Vi fick fixa pasta själva. Kul med växlande kvalitet på de 'orechiette' som det var meningen att det skulle bli. 'Små öron' skulle jag nog översätta dem till. 

Det blev mycket hantverk vid bakborden, och allt blev godkänt av vår instruktörska. 

Men när huvudrätten kom in, såg vi att det nog inte var våra original som använts. Gott var det i vilket fall.

Tillbaka till Otranto och tyvärr den sista kvällen på denna resa. Det blev avslutningsmiddag med tal till guiden och present. Mycket uppskattat.

 

Ibland såhär.

.. och ibland såhär

Vår 'lärare'

 

 

 

 

 *****

Onsdag på Klacken

Onsdagens vandring gick från Santa Caterina via Torre del alto, till Porto Selvaggio. Tuffa stigningar, ibland i naturstenstrappor, där också branta nerförssträckor också tog på krafterna. 

Sedan genom skogslandskap fram till ett befästningstorn från förhistorisk tid, där vi tog en paus innan vi tog vägen tillbaka.

Picknick blev det också, och den fick oss att orka slutspurten tillbaka till bussen. Det blev ca 1 mil vandring. Bussen tog oss till den lilla staden Gallipoli. Mysig plats, där vi tog en 'Limoncello spritz' på en uteservering.

Trevlig dag med mycket benkänning.

*****

Vi bytte ...

.. fysisk aktivitet mot intellektuell idag. Tog bussen till Lecce, en stad på ca 100 000 invånare en bit inåt landet. Där mötte en guide, som gjorde en rundtur i gamla stan med oss. Vi fick oss massor av historia till livs i närmare två timmar. 

En romersk amfiteater finns här, nedsänkt i marken. Det var en av de sevärdheter vi passerade.

Här i centrum finns inte mindre än 45 kyrkor av olika slag. En av de förnämsta var en som var fullkomligt översållad med skulpturer och reliefer. Invigd 1595, om jag inte minns fel. Åhå, tänkte jag. Då hade vi haft Gammelstads kyrka i 103 år.

Husen här är byggda till stor del av sandsten, vilket ger ett vackert och milt varmgult sken i stans gränder. Och gränder finns det gott om. Att sandstenen hämtats från havet visades sig med tydliga tecken. En mussla hittade vi på en vägg.

Efter lugnt strosande bjöds vi sedan på olivoljeprovning. Som en vinprovning men med helt andra smaker. Intressant.

En trevlig vilodag för fötter och ben, efter gårdagens eldprov.

*****

Vinden var stark ...

.. idag, när vi tog kurs på Santa Maria di Leuca. Där tittade vi på den vackra kyrkan från 1750. Men imponerades mest av Italiens näst högsta fyr. Inte själva byggnaden, men det faktum att marknivån är 102 m.ö.h. gör att det 49 m höga tornet höjer värdet till 151 m. Det gör den synlig till och med från Grekland, sägs det. Förutsätter förstås helklart väder.

Grekland fick vi dock kontakt med, på ett annat sätt. Internetkopplingen i Syditalien är rätt skral. Inte som i Sverige. Nej här får man vara glad om man får kontakt överhuvudtaget på vissa ställen. Men vi överraskades av att vi plötsligt välkomnades till det grekiska nätet. Det funkade bra.

Efter besöket vid fyren transporterades vi till annan ort, där vi påbörjade vår vandring genom en djup ravin mot havet. Terrängen var jobbig, minst sagt. Så även om dagens tur innebar en kortare sträcka än gårdagens, så blev den här betydligt mer ansträngande. 

Men vi njöt av vyerna. Det upprörda havet, som kastade sig mot klipporna. De gällde att hålla i hatten, om man ville ha den kvar.

En utmanande etapp.

*****

Idag blev det ...

.. en något kortare etapp, jämfört med igår. En dryg mil blev det. Nu på den joniska kusten. Terrängen var dock svårare än gårdagens. Täta snår och ibland branta slänter.

Men det blev bättre och bättre, när vi närmade oss havet och den picnic vi serverades där.

Därefter strandvandring till en liten öde stad, som var mer eller mindre tom. Sommarhus, som väntar på sina ägare från andra delar av landet. Vi lyckades dock hitta en öppen servering där vi slog oss ner för kaffe. 

En buss förde oss sedan hemåt.

Picnic på stranden

Långa stränder - helt öde.

En liten krab(b)at som vi träffade i sanden.

Här där jag ...

.. befinner mig, efter en lång resa (tidsmässigt sett) igår, med uppstigning 03.45 och sänggående vi 23.30-tiden. Det hände mycket längs vägen, men en god middag blev det på vårt hotell.

Meningen är att vi ska vandra. Vi är en grupp om 19 lulebor som tagit oss an denna utmaning. Idag blev det sammanlagt nästan 1,5 mil i relativt enkel terräng. Vackert, soligt och lagom varmt. 19-20 grader och lätta moln. Vår guide hade föreläsningar med jämna mellanrum. 

Grottmålningar

Traktens historia är fascinerande.

En sen lunch avslutade inte så långt ifrån vårt bo. Avkoppling innan det var dags för middag framåt kvällen. Glatt sällskap. Roliga samtal. Sedan en liten kvällspromenad innan sängdags.

Imorgon blir det nya äventyr.

Fikonkaktus

*****