Tillåt mig tvivla

Radion står på. P1 gäller för det mesta. I dagens tablå finns programmet Kropp och själ som ofta är hörvärt och lärorikt.

Idag tog man upp tics, alltså ofrivilliga fysiska rörelser, eller ljud, som de drabbade kan ha för sig. Helt ofrivilligt. Det är främst pojkar som drabbas av detta. Det finns terapier och annat som kan lindra, ja kanske till och med bota. 

Men hos tjejer är det ovanligt. Tills nu, då det uppkommit tics-symptom i högre grad hos unga flickor. En forskarrapport redovisas i programmet. En vårdanställd berättar om hur väntrummet på hennes mottagning plötsligt "fyllts" av tjejer, som uppvisar samma beteende. Och man har undrat vad orsaken är.

Nu finns en teori. På sajten TikTok har det spridit sig inlägg där tics-tjejer visar hur de beter sig. Och i väntrummet där alla tjejer satt visade det sig så småningom att alla hade konto på TikTok. De följde de här "influerarna" som visade upp sina tics. 

Man tror nu att de unga damerna som väntade på att få hjälp har påverkats, alltså börjat härma TikTok:arna. Ofrivilligt, tydligen.

Vi vet att vi omedvetet påverkas av reklam. Budskapen går igenom utan att vi märker det. 

Nu verkar det som att vi även kan påverkas av andra saker - i detta fall tics.

Märkligt då att föräldrar låter barn och unga ocensurerat hålla på med våldsamma datorspel. Ja, det gäller nog föräldrar också. Till och med forskare hävdar att: Oooh nej. inte påverkas de.

Nähä! Jaså?

*****

Lika barn ...

.. leka bäst. Putin vill stärka banden till sin sandlådekompis Kim Jong-Un i Nordkorea. Det låter väl jättebra, va? 

Men korkade människor dras ju till varandra av någon märklig anledning. Lära sig nå't nytt, däremot - nej, nej, nej.  Inte heller ser de konsekvenserna av sitt handlande. Jag vill inte chikanera 4 åringar i sandlådan - de tänker nog lite längre, ändå.

 
*****

Turné

Traditionsenligt drog vi österut idag. Mot Tornedalen och Benkes barndomstrakter. Det har varit lite knapert med besök där de senaste åren, med anledning av pandemiläget.

Men nu kändes det att det var dags. Via Haparanda tog vi oss till Kukkolaforsen. Där på restaurangen vid Torneälvens strand blev det lunch. Rökt sik är det som gäller här. Platsen är ju känd för sitt sikfiske. 

Även på finska sidan håvas sik.

Det fiskas med håv. Så kallade pator är "bryggor" som byggts ut i älven. Där kan fiskare stå och hinka upp fisken med sina håvar på långa skaft.

Men med magen tillfredsställd drar vi vidare norrut längs gränsälven. Målet är Benkes föräldrahem och den stuga som han ägt på stranden - numera disponerad av en systerson med familj. 

Här blir det storfika. Hembakt. Limpa, fralla, allt finns. Rökt lax. God ost. Med mera med mera. Lunchen i magen fick sällskap, alltså.

Det blev prat och skratt i flera timmar. Sedan besök vid föräldragraven i vackra grannbyn Svanstein, som hukar nedanför sitt berg likt Hollywood.

Vägarbeten fick oss sedan att bli kreativa.  Finland räddar oss. Det är ju bara att ta bron över älven och utnyttja vägarna där för delar av hemfärden. Mycket högre standard på den sidan. Så fick det bli. Och vid halvniotiden nådde vi stugan i skogen vid havet, efter en trevlig dag.

*****

Och så steg ...

..augustimånen upp över Laxön i vår havsfjärd. Bara att njuta av. Gratis.

*****

Bara att inse ...

..  att slaget om broccolin är förlorat. Igen!

Trist, när man vet, och kommer ihåg hur bra det blev - inte i fjol - men några tidigare år. Förmodligen är det den "gamle bekantingen" kålmal, som gjorde så succéartad (ur hens synvinkel  alltså) framgång härom året och åt upp Finlands rapsskörd, liksom vår broccoli.

Några individer har väl beslutat stanna här för gott.

Undrar om jag försöker nästa år igen. Jag är ju emot kemiska bekämpningsmedel, men jag kanske provar en naturnära variant jag läste om i våras: Mixa en hel vitlök i ljummet vatten. Häll i rejält med kanel och blanda väl. Låt stå och dra någon timme. 

Sila sedan och häll upp på sprayflaska. Spruta sedan för glatta livet. Och döden.

*****

Sommaren trampar ...

.. på, i rasande takt. Vädret stadigt ostadigt. Idag med kraftiga vindar. Men varmt.

Träffar på en del roliga varelser. En hoppspindel, till exempel. Liten, pigg, snabb och dessutom snygg. Eller hur. Den här arten heter sebraspindel. Logiskt namn.

Och hoppa kan den också. 

*****

Så tog vi och gjorde ...

.. en utflykt igen. Hem till stan. Det skulle ju bli så trist väder, sa SMHI, så det passade ju bra att slänga in en del tvätt i maskinerna och göra andra ärenden i stan.

Så här var vi nu - i så gott som strålande solsken och behaglig värme. Hela dagen!

Vi kostade på oss en pubmiddag med rökt lax på ljummen potatissallad på Bishop's arms och avslutade med ett glas vin på deras uteplats. Där blev vi bekanta med ett norskt par via deras hund - engelsk springer spaniel - som fattade tycke för mig.  De var här vid norrbottenskusten på ferie.  Så gör många norrmän som bor i de norra delarna av Norge. Norrbottenskusten blir deras "syden". De njuter vårt klimat. Tycker det är skönt, vana som de är med många regniga dagar hemma i Norge. Bodø var deras hemort. 

Kvällen var ljum. 20 grader. Lite vind. Men inga problem att sitta ute och njuta, tillsammans. 

Hemma tog vi dessert. Det var en grannfru som stod för den. En bärkaka som hon bakat och kom över till oss med på eftermiddagen. Bären plockade på innergården. 

Så går det till i Luleå.

*****

Middagsgäst

*****

Pust

Slyröjning tar på krafterna - i alla fall blir jag rejält svettig efter några timmar i oländig mark, med 10 kilo apparat hängande på höften, och 22 plusgrader.

Men skönt är det, när det är gjort, och duschen väntar.

 - Ser du nå'n skillnad?

 - Jo, det ser mera städat ut.

Nu är ju vår tomt inte menad att vara en välansad villatomt. Långt ifrån. Det är en skogstomt. Men skulle vi inte röja, skulle björkarna snart bilda en mur och dölja utsikten. Björkplantor växer någon meter per år. Och jag har nu kapat några hundra.

Ledig resten av dagen.

*****

Alltså - Blenda, ...

.. skärp dig! Visserligen anade jag väl att augusti skulle bli såhär. Du uppförde ju dig som en surtant i våras.

Och du är väl envis förstås. Men nog kan du väl bjuda till lite mer. 

Tänk på ryktet!

*****

Min tes håller

Stor andel lågtrafikerade vägar, är vanligt för oss, eftersom stugan i skogen vid havet ligger där den ligger.

Under sommaren bor vi i stugan mer permanent och ställer om papperstidningen hit. Det betyder att vi måste gå 2 km enkel väg för att hämta den. Det har jag berättat tidigare. En bra start på dagen. 

Oftast ser man inte en människa. Ibland träffar man kanske en hundägare på morgonrond.

Biltrafik är ytterst ovanligt. Men ... och det är detta min tes gäller och den har jag också berättat om förr - rätt som det är så dyker en bil upp och passerar. Min tes säger då: Möter man en, så möter man två.

Idag blev det så. På vägen hemåt kommer en bil emot oss och passerar. Det var morgonens första livstecken. Jag drog min ramsa i huvudet. 

Precis när bilen passerat ser jag ännu en uppe i backen, på väg mot oss. Det är nästan kusligt.  Och än värre är att en tredje dyker upp från en sidoväg och följer bil nummer två i hasorna.

Möter man en, så möter man tv ... tre. Därefter blev det trafiktomt och det enda mänskliga vi sedan träffar på är vår granne med sin hund.

Glad att min tes håller. Det finns någon kollektiv och undermedveten flockmentalitet hos oss människor.

Den vissr sig också i andra sammanhang. Kommer in på affären. Hälsar på kassörskan som sitter där och väntar på nästa kund. Jag plockar ihop det jag kom hit för och går för att betala. I kassan står fem personer i kö.

Känns det igen?

*****

Rotblöta

Jo - regnet kom på eftermiddagen. Med besked!

Det här dygnet har gett mer regn än hela juli månad. Nästan. 51 liter per kvadratmeter blev det. Fem tiolitershinkar, alltså. Vilket kånkande det skulle bli att göra det manuellt. 

Resultatet. Det hördes. Och det syns. Krukfat är översvämmade. Blommor har brutits av, med mera. 

Jag började räkna lite mer. 50 liter vatten innebär ju 50 kilo vatten. Per kvadratmeter. 

På vår ägda del av jorden har det alltså dråsat ner .... håll i dig nu ... 80 ton vatten!

Din uppgift: Hur stor är vår tomt?

*****

Sandlåda

Innedag idag. Gråväder hela dagen. Plötsligt känns det höst. Bara 15 grader som varmast, och nu på kvällen rasar regnet ner från himlen.

Innedag betyder att jag lyssnar lite mer intensivt på nyhetssändningarna. Kina är i blickpunkten. Eller Taiwan. Kinas härskare Xi (Tji) är sur för att Nancy Pelosi, talman i USA:s kongress har besökt Taiwan.

Jag vet inte - men de där stora (enligt dem själva) och mäktiga männen, som kommer till makten (tänker på nämnde Xi och exempelvis Putte i Rysland) verkar ha stannat i utvecklingen tidigt i sin barndom. Trotsåldern. Någonstans på sandlådenivå. De blir lätt sura och vill gärna peta till någon med sin spade. Någon som irriterar dem. För jag kan inte tycka att dessa båda herrar uppträder moget och sansat på något sätt. 

Man undrar lite hur det blir, när de kommer upp i puberteten?

*****

Tänk ...

.. förr i tiden - då gick lågtryck från väster till öster. Snabbt var de avklarade.

Nuförtiden kommer de söderifrån och åker så att säga - på längden - norrut.

Klimatförändring?

*****

Uppdatering: Hittills har vi legat precis i regnområdets vänsterkant, med ett fåtal droppar, då och då.

Uppdatering 2: Nu är himmelen öppen. Kl.19.30.

Ikväll kunde man ...

.. tro att jordens undergång var nära. Eller att skogsbränder likt de i Oregon,  Kalifornien eller Grekland, var på väg.

Omgivningen färgades orange, som så småningom tonade över i purpur. Alltmedan kommissarie Grace utredde mystisk transplantationsverksamhet i SVT1. Jag lyckades hålla handlingen i liv, trots att jag var tvungen att hålla koll på "utet" också.

Magisk kväll.

*****

Jag har sagt det förr ...

.. och jag säger det igen: Varför har du så dålig smak?

Varje sommar, så gott som, är det fullständigt omöjligt att få tag i citronrån. Så'na som hör sommaren till. Sedan barndomen. 

Bleka vaniljvarianter finns. Choklad likaså, men inte i alla affärer. Vi vågade oss till och med på att köpa Coop:s vaniljrån. De höll aldrig på att ta slut, eftersom de var så totalt menlösa.

Nöjer du dig med bleksiktigheter? Jag inser förstås att citronrån från Göteborgskex aldrig efterfrågas. De flesta nöjer sig med blaharån, varför gourmetrånen aldrig når butikshyllorna. Och är det bara jag som kräver citronsmak på mina, så förstår jag att det är kört.

Skärpning!

*****

Säga vad man vill ...

.. men generös är kommunen, vad gäller blomsterutsmyckningar. Många olika teman på olika platser i stan. Detta är från utkanten av stadsparken.

*****

Och är det inte ...

.. åkerbär, blåbär eller körsbär man måste ta hand om, så är det kumquattarna. 

Årets blomning var ju rekordartad. Men konstigt nog ser jag inga kart, som ska säkra nästa års skörd. Vad som orsakat detta har jag ingen aning om. Busken kanske helt enkelt inte hade lust.  Lite tjurig.

Och då kanske också jag blir det. Hm...

*****

Så blev det ...

.. en så'n där banal dag igen. En dag då inget händer. 

Vi åker in till stan. Regn väntades. Men det blev inte särskilt mycket av det heller. Men anledningen att vi åkte var en del ärenden som måste skötas.

Nåväl (bästa ordet för en snygg övergång) - det blev lunch på Trattoria Montecchio. Där satt några bekanta som vi slängde några ord med. Vi åt föga italienskt; köttbullar och potatis blev det. Väldigt goda. Och dessert blev det också. 

Resten av dan, slappt. Förutom en sen promenadrunda för att få lite poäng. 

Hade sedan träff med Vera i SVT1.

Godnatt!

*****

Så var det dags ...

.. för skördearbete. Som alltid den här tiden på året. Åkerbären doftar ljuvligt i handen. Nu blir det till jullikör och sylt.

Första omgången bärgad.

*****