Lite spänning ...

.. i tillvaron skadar väl inte. Hittade en 'gammal' bok i trapphusets bibliotek. Publicerad 2024, så den har väl du redan läst för längesedan.

Det är första gången jag ger mig på Pascal.

Vi får se hur det utvecklar sig.

*****

Trenden ...

.. håller i sig. Jag menar nu den trend som jag observerat snart det senaste året. 

Det handlar om att vädret är ihålligt. Blir det sol och varmt, så blir det i några veckor. Tänker på förra sommaren, som blev rekordvarm och det länge.

I höstas var det gråväder. När snön borde komma, var det istället stilla och grått. Temperatur kring nollan. Och det varade i stort sett hela november och in i december.

I januari och februari var det kallt, kallt, kallt. Och inte heller här någon nederbörd att tala om. 

Sedan kom mars, som blev varm och 'ovintrig'. Det höll i sig in i april. Snön försvann fort.

Och nu ... blåst, blåst och blåst. Dag efter dag, efter dag. Det är bara att hålla i hatten.

Vi är vana med omväxlande väder. Men det verkar borta. 

*****

När jag var barn ...

.. och bodde på Krongårdsringen här i Luleå, så kunde man inte undvika att träffa på gråsparvar, när man var ute och lekte på gården.

De fanns överallt - ibland i mängder. Eller rättare sagt nästan alltid i mängder. Det var nog den fågel man lärde sig först. Den fanns alltid där, både sommar och vinter.

Nuförtiden är de betydligt sparsammare med sin närvaro. Jag ser dem i stort sett aldrig. 

Nu har istället en annan gråsparvsliknande fågel tagit över. Nämligen pilfinken. Den fanns här aldrig förr. 

Snygg är den i alla fall.

Men vad hände med gråsparvarna?

Pilfink i kvarteret intill.

*****

Va!!?

Åska i maj. Så brukar det inte vara. I och för sig kom den aldrig till oss. Men den hördes inifrån landet. Den här bilden är tagen från en promenad längs kajen i norra hamnen. 

*****

Om ett annat Sverige ...

.. kan man få lära sig i programmet Macken i Karesuando. Mycket sevärda avsnitt om 30 minuter. Totalt fyra.

Här handlar det om livet i en av våra nordligaste byar. Vackert beläget vid Muonio älv. Filmerna kretsar kring byns mack, som är ett litet varuhus. "Vi säljer nästan allt" står det på en skylt utanför. 

Vi får följa människorna i vardag och fest under ett år. Varje avsnitt skildrar en årstid. Alla dina fördomar om tysta norrlänningar kommer på skam. 

Rekommenderas. Här är länken.

*****

Jag börjar snart ...

.. betrakta mig som ett museiföremål. Det gäller till exempel TV-tittandet. Jag ser nämligen till största delen på tablå-tv. Kollar in vad som ska visas ikväll och väljer ut det som verkar intressant. Visst är jag modern också. Använder playtjänster ibland, när jag missat något program som jag brukar följa. 

Det är bara hälften av svenskarna som gör det. Det framgår av årets Mediebarometer som offentliggjorde statistik angående TV-vanorna. Den andra hälften, och mer än så tittar mest på Youtube. (!!!). Vad i herrans namn är det som är så bra med den videokanalen, undrar jag. Det får du gärna berätta för mig. Och vilka konsekvenser får det när folk hämtar sin 'bildning' därifrån?

Idag käkade jag lunch på en av stans bästa hak. Gissa vad jag åt! 

Raggmunk. Gott museiföremål.

*****

Vårtecken ...

.. i stan, när vi kommer hem från stugan i skogen vid havet.

Lövsprickning, två veckor tidigare än normalt.

Ett tecken på vadå?

*****

Jag står ...

.. och förbereder vår frukost. Slänger en blick ut genom fönstret och ser att en rufsig bergfink redan har börjat äta av sin.

Bild tagen genom oputsat fönster och på 10 meters håll. Med mobil.

*****

En liten ...

.. slummer på soffan efter utejobb i trädgården. Trädgård och trädgård,  förresten. 'Tomten' kanske är en bättre benämning. Vi är ju i skogen. 

Men perennrabatt rensad. En del krattande här och där. Kort sagt utomhusstädning. 

Helgen går vidare. 

*****

Stugan i skogen ...

.. vid havet möter oss med 17 grader. Utomhus, alltså. Inne är det bara 14, så vi låter dörrar stå öppna ett tag.

Den första krokusen sticker upp. Och ovanför våra huvuden svävar två havsörnar.

På isresterna på fjärden spelar orrar. (Dålig bild p.g.a. avståndet och mobilkamera.)

Det artar sig till en fin förstamajhelg.

*****

Gissa vad som händer ...

.. idag, då! Jo - vinprovning. Två dagar i rad. Det är stressigt att vara vinkännare.

Idag är det den vanliga kvartersrundan. Den som sker ungefär en gång i månaden.

 

Den här gången samlades vi kring viner som hämtats från sajten vinlistan.se, där finns de flesta viner som visas även på Systembolaget.

 

Alla viner utom ett hade priset 99 kronor. 

 

Vi började med Leif Mannerström, Sauvignon blanc 2024. Jag är inte så lockad av dessa 'kändisviner'. De som förekommer på etiketten har ju mycket sällan något att göra med själva produkten. De är bara skyltar. Detta vin var heller inget att yvas över. Lite menlöst. Någon i gruppen sa "I solen på verandan, nån gång".

 

 Nästa vin var ungerskt. Furling Dry Furmint 2024 . Smakade betydligt mer än Leif Mannerströms. Smakrikt.

 

Vin nummer 3 denna kväll blev Lunadoro, Rosso di Montepuliciano Organic 2024. Som namnet anger, ett rött vin. Topprankad i Vinlistan.se. Ja, jag tyckte väl 'sådär'. Namnet Lunadoro låtsasöversatte vi till 'gyllene måne'.

 

Fjärde glaset bjöd på Mezzacorona Pinot Nero . Mycket gott. Blev nästan kvällens favorit för mig. Rankad 2:a hos Systembolaget.

 

Femte glaset innehöll Copertino Riserva 2017. Från råvaran Negroamaro, som också fanns i ett vin vi fastnade för på vår resa i Italien. Mycket gott! Kvällens dyraste i denna samling; 105 kronor. 

 

Sedan kom sista glaset, som innehöll Callisano Monferrato 2024. Godkänt. Men det slog inte femte glaset. 

 

------

 

Sedan fick vi höra vad folk hade haft för sig sedan vi sist sågs. Trevligt som vanligt. 

 

 *****

Så bjöd ...

.. vinhuset Fasoli Gino in till vinmakarmiddag på lördagskvällen. Vi anslöt förstås, och fick äta god mat på Luleås osteria. 

Och till maten serverades förstås goda viner. Här blev det av typer Prosecco, Garganica, Bardolino, Valpolicella och Amarone. Allt introducerat av den italienske vinmakaren. 

Osterian här i stan presenterar italienska maträtter baserade på norrbottniska råvaror. Det ger intressanta resultat. Allt ifrån löjrom, till oxkött och goda ostar. 

Vinmakarmiddagar har vi bevistat många gånger. Men de senaste åren har de inte synts till. Nu hoppas vi på fler tillfällen.

*****

Våren är ...

.. här, på olika sätt.

Is kryddad med hagel

Bild tagen genom oputsat köksfönster

*****

Sorgligt

Apulien, eller Puglia - det sydliga 'landskapet' på Italiens klack har alltid odlat oliver. Det har varit en viktig del i näringslivet. Jättestora odlingar i stort sett överallt man såg genom bussfönstret, när vi var på väg mot att starta en vandring.

Men, men - så hände något. Olivträden började dö. Gamla som unga. Från början var det hela ofattbart. Just olivträd är kända för att bli mycket mycket gamla. Här blev det en katastrof för många som lever på sin odling. 

Läs mer här!

Sorglig utsikt från bussfönstret.

*****

Här får du nå't ...

.. att jobba med. Vinn ära och berömmelse. Tala om vad detta är för blommor!

 

*****

Från Verdi ...

.. via Pietro Mascagni, Ottorino Respighi och Nino  Rota, till Joel Lindberg. Det var spännvidden på den klassiska konsert vi besökte under torsdagskvällen. Italienskt ända fram mot Joel Lindberg, som fick se och höra sitt eget verk uruppföras. Joel hade vunnit ett hedersutnämnande för sitt verk Oknos som är namnet på en mytisk grekisk figur. Från Töre, fem mil öster om Luleå. Född 1983 och utbildad till kompositör vid musikhögskolan i Piteå.

Som sagt, brett utbud. Nino Rota, mest känd för filmmusik, men här en Concerto per Archi. 

Mascagnis Cavalleria Rusticana kändes förstås igen, men övriga verk för mig okända.

Konserten leddes av riksspelman Svante Lindqvist, som med humor ledde oss genom verken.

Skön kväll.

Norrbottens kammarorkester presenterar Joel Lindberg. 

Svante Lindqvist tog fram sin fiol i slutet.

Alltmedan solen tackade för sig.

*****

Poddkväll

Jag är ingen 'poddare'. Sänder ingen egen podd, och lyssnar mycket sällan på någon. Det finns tillräckligt på P1.

Men igår, onsdag, blev jag tvungen. En podd sändes från Norrbottensteatern. Det var Det politiska spelet som var på luleåbesök. 

Parisa Höglund, Fredrik Furtenbach och Helena Gissén ledde oss med list och humor in i politikens värld. Lite från insidan, förstås, eftersom de brukar göra intervjuer med partiledare/-representanter. Denna gång handlade pratet om saker politikerna inte vill prata om inför valet. Intressant.

Personliga betraktelser om sitt jobb. Det blev intressant.

Vet inte när detta avsnitt läggs ut, men här kan du bevaka själv.

Det blev en trevlig kväll. Heja public service!

*****

- Man kan tro ...

.. att vi bor i Amsterdam, sa en man jag träffade i Södra hamn. 

Båda intresserade av att fotografera de ymniga rabatterna, som delvis tjänstgör som bänkryggstöd.

Kommunen kan.

*****

Så vill Ebba ...

.. Busch riva upp en juridisk dom, för att få sin vilja igenom. Gör man så?

Det gäller den önskan hon har att staten ska ta över alla markområden i norr. Girjasdomen, som kom för några år sedan fastställde samebyn (sameby är ingen by, utan en samfällighet) Girjas rätt till sitt område. Rätt att bestämma över jakt och fiske.

Här och på andra stora områden bedrivs renskötsel också. Det vill ministern också bestämma över, genom att kräva en minskning av antalet renar.

Det låter hur dumt som helst i dessa ofärdstider, att minska på en ekologisk köttproduktion. Ett bra tillskott till vår beredskap. 

Hoppas hon får bakläxa.

*****

'Bristen' på djur ...

.. av olika slag kompenserades med råge av botaniken. Det blommade som om det var högsommar och mer därtill. Mest för mig som nordsvensk, okända arter. Men växtfamiljerna var bekanta. 

Här följer några, eller rätt många av dem.

Rosenfibbla, något utblommad.

Sparrisärt

Åker- eller snårvinda. Finns även i Sverige.

Middagsblomma. Carpobrotus acinaciformis. 

Doftklöver.

Knöliris. Högst 10 cm hög. 

Amianthium muscitoxicum. Som namnet skvallrar om är den mycket giftig.

Nu får du plugga. Fler kommer senare. 

*****