.. - nja, det vet jag inte. Men en nyans i vilket fall. Det är jag säker på. Jag tänker på himmelsfärgen de senaste dagarna. Grått, grått och grått. Så trist. Ingen känsla för att gå ut och gå. Men det gör man ändå. För man måste ju röra på sig istället för att sitta hemma och bli rastlös.
Ut till stugan i skogen vid havet hade vi också planer på. Men det får vara.
En fika på stan får det bli istället. Med god morotskaka (Man vill ju verka nyttig.). Vi har fått ett stamställe precis som i forna dagar. Fiket i gallerian Smedjan. Och det är inte bara vi som fastnat för det. Sätter man sig här, så känner man igen, kanske inte halva kundstyrkan, men en fjärdedel. Det hälsas från alla håll. En dam, som vi blivit halvbekanta med, sitter med sin syster i ett hörn. Men hon kommer snart fram för att fråga hur vi har det, och dessutom påstår hon att jag har nya glasögon.
- Jovisst, säger jag. Två och ett halvt år gamla.
- Näe, säger hon. Jag har aldrig sett dom.
- Då kanske det är du som har nya glasögon, replikerar jag och menar att hon sett sämre med sina gamla.
Skratt.
Vi blir sittande i någon timme, innan vi bryter upp och går och handlar. Prosecco och whisky står det på min lista. På Systemet träffar jag Lina, en gammal bekant.
- Hur kan man komma på att gå på den här butiken en fredag eftermiddag, säger jag och syftar på det fullkomliga kaosartade kundtryck med jättelånga kassaköer som möter oss.
- Att man aldrig lär sig, sa Lina.
- Egentligen har jag gjort det, säger jag, som vanligtvis går hit en onsdag eller torsdag. Då är det fritt fram.
Vi säger hej med hälsningar till våra respektive.
Nåväl - de öppnar fem kassor under tiden jag går runt bland hyllorna, och när jag kommer för att betala är jag ensam i 'kön'.
Nu väntar god mat. Börjar med löjromskrustader. Sedan blir det torskrygg. Och sedan fortsätter kvällen med På spåret och lite annat.
*****
.jpg)
