Vågar jag ...

.. säga att den fulaste skånska dialekt jag hör, är den som David Richter, kulturreporter i P1, talar.

Jag får för mig att han gör sig till.

Fult, fult, fult!

(Jag är modig.)

*****

Det är väl inte annat ...

.. att göra, när regnet strilar, än att baka matbröd. Den sista limpan tog ju slut i och med frukosten i morse och fördegen har ju stått här och jäst i minst fyra dygn. Ingen ursäkt finns alltså, för att låta bli.

Lyssnar samtidigt till Ulf Kristersson (M) som vill bilda regering med KD: ”Det här är på allvar”, säger han.

Ja, bevare mig för en sådan konstellation. Värsta möjliga, undantaget att SD också hotar i bakgrunden.

Jag föredrar min surdeg. Den är i alla fall nyttig.

 

*****

Utet ...

.. lockar sådana dagar som idag inte till några större uppoffringar vad gäller andra aktiviteter än att hålla sig innanför hemmets fyra väggar. Grått och fuktigt.

Men vi tar oss förstås i kragen och går ut ändå. Om inte annat, så för att göra rätt för eftermiddagskaffet. Man vill ju inte skämmas. Det blir ingen längre sväng. Men lite luft fick vi i lungorna.

Sedan blev det inte mycket till rörelse och aktiviteter annat än för hjärnan, och sån't behövs ju också. Gärna avbrutet av en slummer på soffan. Det ger nya infallsvinklar till problem som verkat olösliga tidigare. 

"Utet", undrar du när du ser rubriken till det här inlägget. Ja - varför inte. Det står visserligen inte i SAOL, men vad det betyder står väl klart ändå. Det är i alla fall mer förståeligt än det där ordet, som tydligen betyder lätt regn i VI:s svåra storkryss. "Dusk" betyder skymning för mig, fast på engelska. 

Men ordet står i SAOL. Jag har aldrig hört det förr. 

Lätt regn heter "dugg" och inte ett dugg annat.

Inte att undra på att det var svårt att få dit korsande ord. 

Grrrr!

Nu ska "utet" in i ordböckerna. Sanna mina ord.

*****

Väntar ...

.. på att frukoststöket ska ge resultat.

*****

Varför ska man ...

.. vara glad på nyårsaftonen 1987, när man istället kan vara så cool?

*****

Det blev ...

.. fika på stan till slut. Men det satt rätt långt inne. Här i stan finns en uppsjö med ställen. Men det är ju lördag, som innebär folk, folk och folk. Från när och från fjärran.

Luleå drar till sig en hel del helgresenärer. Kulturen lockar. Konserter, utställningar, teater och restaurangliv. Hotellen är vanligtvis helt fullbokade under hösthelgerna.

Vi sökte upp fem ställen, innan vi såg en möjlighet på lilla La Vache. Fönsterbord, gott kaffe och en ljuvlig kardemumma-bulle stor som en lunch.

Här kan man sitta och glo. Och slänga några ord med trevliga, före detta stuggrannarna Emilia och Anton, som satt lite längre bort i den fullsatta lokalen, med två vänner.

Så fick det bli.



*****

En så'n dag ...

.. som man helst stannar inne. Gråväder för, jag vet inte vilken dag i ordningen, men det är många. November är den månad som jag ogillar mest. I alla fall för det mesta. Det finns undantag.

Men idag regnar det dessutom.

Icke förty (Vilket bra uttryck, förresten. Längesedan sist.) måste man ju ta sig i kragen. Inte gå ut på stan än i alla fall. Och när jag gör det är det för att ta en fika och glo på folk.

Men hushållet måste ju hållas i trim. Det putsas i köket, efter att jag gett surdegen lite mat. Jag kollar in läget bland krukväxterna. Åh jisses! Därute på balkongen upptäcker jag att vi går i väntans tider. Min flera år gamla cymbidium, som inte blommat sedan jag köpte den för hundra år sedan (100 år = 7) en påsk, eftersom den blommade gult, har beslutat sig för att förmera sig. Den vill säkra framtiden. Skapa fler. Och hoppas därför att någon annan cymbidium i närheten, ska tända till och sända över sina pollen.
Det är ju så det funkar.

Tyvärr tror jag att utsikterna till ättelägg är små.

Men den kan ju få pryda sin plats medan den försöker ragga.

Minst fem förväntansfulla knoppar.

*****

- Törs man ...

.. närma sig en ung dam, som man inte känner, tänkte jag.
Jag var på Systemet för att köpa vin, och fick bara en impuls att jag skulle kolla om årets Blossaglögg fanns i hyllorna. Där stod den, och den unga damen. Hon kollade flaskorna, läste innehållsförteckningen.
 - Vet du om den är god i år, frågade jag.
 Hon såg inte ens överraskad ut, över att bli tilltalad av en man i sina bästa år.
 - Nej, jag har inte hört så mycket om den, sa hon.
 - Den är väl lite mer citrusbetonad.
 - Jo, det har jag hört och det ser man om man läser på flaskan också. Och vet du vad?
 - Näe, vad då, undrade jag.
 - Jag tänkte göra Glubbel, berättade hon.
 - Glubbel???
 - Jäss! Glögg och bubbel blandat. Det har jag hört är årets succé.
 - Jaså, sa jag. Det låter ju intressant. Men då ska det väl inte värmas, va?
 - Nej - kallt.
 - Kul! Men jag väntar med bubblet. Jag vill prova glöggen först.
 - Jag berättar sen hur det blev, sa hon. Om vi syns.
 - Bra, sa jag. Då riskerar jag inget.
Hon skrattade.

Nu visade det sig att vi båda var lite efter. En slagning på Google visar nämligen att Glubbel var fjolårets drink.

Nåväl - man får väl låtsas att man visste det.

Recept: 5 cl glögg och 10 cl bubbel. Serveras kall.


*****

Bara en bild

På väg från Konsum. Med kassen fylld av fil, hjortronyoghurt, juice och blåbärskaka. Allt ekologiskt. Nästan. Eller vem vet. Blåbären är norrbottniska och förmodligen vilda. Men bullen runtomkring ...?

Och medhavd tygkasse. Förstås!

Man är ju präktig.

Bara sådär.

*****

Utelunch hemma

Den oroliga natten, och en lätt känning av något som kunde hänföras till gårdagens injektion,  fick oss att skippa torsdagslunch på lokal.

Det fick bli lyx här hemma istället. Inköpt på samiska butiken i kvarteret intill.

Mmmmm ... Renköttsoppa med klimp. Till det en perfekt gáhkko, tunn, seg och god.

*****

Lite för ...

.. spännande blev det precis när jag lade mig på kudden igårkväll. Jag hade inte hunnit stänga mobilen, som plötsligen signalerade. Ett VMA, "viktigt meddelande till allmänheten", dök upp på skärmen.

Den här gången gällde det oss. Centrala stan. Vi kände lite röklukt. Men var den giftig? Hur stänger vi ventilationen?

Vi hade fått veta att husets luftförsörjning skulle stängas automatiskt vid sådana händelser, men jag kunde konstatera att luften strömmade ur ventilerna. Hm?

P4 Norrbotten fick gå igång. Det kom fler varningsmeddelanden, men vi somnade i en lätt sömn.

Men framåt ettiden kom ett "faran över".

Skönt! Vi hade nästan funderingar på att evakuera och fly till stugan. Men vi blev kvar hemma. Sov oroligt.

Vet du hur man stänger ventilationen?

*****

Den ena handen ...

.. verkar inte veta vad den andra gör. Härom dagen ringde Telia och frågade om jag inte ville öka min surfmängd i mobilen till  6GB?

För min del är det inte aktuellt, eftersom jag så gott som aldrig gjort slut på min 4GB-pott. Här hemma har vi Teliafiber med wi-fi. I stugan har jag mobilt bredband med 20GB som jag använder även för telefonen.

 - Jag förstår, sa teliakillen. Då kanske du inte behöver mer.
 - Nej, jag klarar mig gott på det jag har.

Idag fick jag följande SMS:

Snyggt jobbat Telia!

Samtidigt kan jag berätta att ett annat "hotbrev" från samma leverantör, visade sig vara "fake-news".
Det var påståendet att mitt säkerhetsabonnemang för dator, mobil och platta skulle upphöra från den 01 november. Jag uppmanades att lägga in en ny prenumeration. Jag avvaktade kallt det sagda datumet. Såhär en vecka in i november funkar allt som det ska.

Och så det tredje exemplet. Den 10 oktober kom ytterligare ett hot, där man tänkte strypa min mejladress. Det har inte skett.

Alltså - jag gillar Telia. Det är därför jag valt dem som leverantör en gång. Och jag är helkund!

Men nu börjar jag undra hur det står till på bygget. Den ena handen verkar inte veta vad den andra har för sig, som sagt.

*****

Dags ...

.. för vaccination. Influensan ska bekämpas, eller i alla fall hållas kort. Och regionen bjuder ju, så det är bara att passa på.

Nu är det gjort.

*****

Och jag som ...

.. behöver en som funkar i plusgrader på torra land.

 
*****

Flättja

Det finns mycket som är bra i Sverige. Det mesta, faktiskt. Bra välfärd och rätt så välordnat.

Men ibland undrar jag, när jag t.ex. får höra följande:

• Cirka 40% av alla skador hund mot hund tillskrivs så kallade kamphundar. Varför skaffar man sig en sådan? Varför gör inte vi, som Norge och Danmark, som helt enkelt har förbjudit raserna amstaff, pitbull och bullterrier?
• Utländsk långtradartrafik ställer till det i vinterföret. Ibland med ödesdigra konsekvenser. alla svenska åkare kör med vinterdäck i motsats till de flesta utländska. Trots lagstiftning. De som eventuellt åker fast får sitta i förhör och hållas i finkan 24 timmar. Sedan släpps de fria. Återigen är Norge ett föredöme. Där får de sitta till deras arbetsgivare har betalt de dryga böterna. Lätt som en plätt. 

Smågrejer i sammanhanget kanske. Men flättja (flathet och lättja), kan snart läggas till ett annat begrepp som vi är kända för. Lagom.

Å andra sidan; varför skulle vi inte vara frihetens stamort på jorden? Vi har ju vinstdrivna skolor - fantastiska möjligheter, fast inte för eleverna. Vi har avreglerad tågtrafik - en stoooor succé, där Storbritannien gick före och gjorde bort sig. Vi härmade.

Och tänk så oerhört friska vi blivit, sedan vi avreglerade apoteken och öppnade fler butiker än det finns pubar i engelska småstäder. Inte blev det billigare heller.

Ögonsalvan Noviform kostade 59 kronor år 2008. Sju år senare är produkten nästan dubbelt så dyr, 116 kronor.

Hostmedicinen Theracough kostade 42 kronor år 2008. Sju år senare har priset ökat med 62 procent till 68 kronor.

Vanquin, medicin mot springmask, kostade 134 kronor år 2008. Sju år senare har priset ökat med 89 procent till 252 kronor, och har dessutom tagit slut hos tillverkaren under hösten.

Himla bra!

*****

Ordning och reda

Vi har en liten sittgrupp nere i trapphusets bottenvåning. Där sitter folk som bor i huset och kanske väntar på en taxi, färdtjänst, eller att någon bekant ska komma förbi och hämta upp.

Det där bordet ser emellanåt rätt trist ut. Det bara står där. Används kanske ibland för att ställa en handväska på, eller lägga en mobiltelefon medan man väntar. Det händer också att det står en blomma där. Till jul, till påsk, när någon i huset har avlidit ...

Men hela den här hösten hittills har det varit tomt.

Därför investerade jag i en krukväxt. Den placerades på bordet, intill väggen. Det måste ju finnas plats för ovan nämnda handväskor etc.

Två dagar senare hade någon lagt dit en duk och ställt krukan mitt på duken och mitt på bordet. Bordet betraktades tydligen som en piedestal.

Sedan har ett ställningskrig utbrutit. Jag makar krukan mot väggen. Någon annan flyttar tillbaka den timmen senare. Sådär håller vi på. Och jag undrar varför. Vem blir störd av att den inte står absolut i mitten?

Jag känner igen beteendet från mina arbetsplatser också. Vi var två, Anna-Lisa och jag, som ofta ställde i ordning med snygga saker och blomuppsättningar, gärna på något jalusiskåp, där man kunde hämta en pärm. Kanske lägga upp pärmen på skåpet och titta i den i lagom "pulpethöjd". Alltså ställde vi blomkrukan åt sidan av praktiska och estetiska skäl.

Någon dag senare stod allt exakt på mitten av skåpet. Pärmutrymmet minskade betydligt. Vi flyttade tillbaka till sidan. Någon annan petade tillbaka. Slutligen grep vi personen på bar gärning och konfronterade.
 - Jaså!? Var det därför den stod där på sidan?
 - Ja, sa vi. Bättre plats. Och dessutom mycket mycket snyggare.

Efter den dagen blev vi två kallade "esteterna".

*****

Kändistätt

Nu blev det en så'n dag igen. Jag gjorde "silhuettrundan", det vill säga att man går runt hela innerstan längs kajerna och stränderna. Solsken och vindstilla, fyra-fem grader över nollan.

Såhär mitt på dagen är det förstås bara arbetsbefriade som är ute och går. De flesta jag känner arbetar, så man förväntar sig inte att se någon bekant.

Men nu var det tvärtom. En dam med hund går 50 meter framför mig borta vid residenset. Hunden blir nyfiken på något på sidan om stigen, vilket får damen att vända sig om och får syn på mig. Jag känner inte igen henne direkt. Men när jag kommer närmare ser jag. Hon var med på vår resa till England och Midsomeräventyren i maj. Nu var hon sjukskriven efter en operation.
 - Eller egentligen rehab, berättade hon.
Vi gjorde sällskap en lång bit. Hon är bussförare i lokaltrafiken, så ibland kan man träffa på henne, när man är ute och åker. Nu skulle hon utbildas på de nya elbussarna som börjat trafikera stan. Lite spännande, tyckte hon.

Hunden var inte hennes, utan dotterns. Den hade en egen historia. Den var nämligen immigrant från Bhutan av alla ställen. En charmig spetsliknande, mycket cool och lugn vovve.
 - Hon är lite diskret när hon vill bajsa. Vill inte göra det vid stigen, sa dagmatten samtidigt som hunden bestämt drog iväg ut i terrängen.
 - Hon är som folk, skrattade jag.
Vi sa hej åt varandra och jag gick vidare.

Vid ankdammen träffade jag en kvinna som glatt sa hej-hej. Naturligtvis svarade jag lika glatt. Men jag vet inte vem hon var. Jag hade solen i ögonen. Hon hade bråttom.

Snart kommer jag tillbaka till absoluta centrum. En herre står med ryggen åt mig vid en korsning. Han röker cigarr och då vet jag precis vem det är. En av våra kulturpersoner. Speleman Svante.
 - Hej, sa jag. Det var till att vara snobbig. Han är ofta väldigt korrekt klädd, men nu pekade jag på påsen han hade i handen. Den var från en av de "bättre" herrbutikerna i stan.
Han skrattade.
 - Det är inte värre än att jag har hyrt en frack, sa han. Det är ju disputationstider.
Vi pratade en stund om ditt och datt. Han ville äta lunch.
 - Och då är jag inte social, så vart ska jag då gå.
 - Har du provat Le Croissant, eller Wallstens, föreslog jag.
 - Nej.
 - Wallstens har en beryktad fisksoppa.
 - Men tack för tips.
Vi sa hej, och jag anslöt till en före detta kollega, som precis passerade. Hon gick med mig en bit, men var ute på sin lunchtimme och skulle göra ärenden.

Jag hann bara något hundratal meter när jag ser ett par, som står och storler mot mig.
 - Men vad gör ni här, frågade jag.
 - Vi strosar lite, sa hon.
 - Och jag ska till tandläkaren, sa han. Men inte förrän om en timme.
Min förvåning berodde på att dessa två bor i Malmberget. Vi lärde känna varandra på samma englandsresa som damen med hunden. Jag berättade det för dem.
 - Världen är inte så stor, konstaterade vi.
Vi blev stående en bra stund. De skulle åka tillbaka med tåg senare på eftermiddagen.
 - Ja, det är ju hemskt att man måste åka 25 mil till tandläkaren. Men vi har ingen specialist på mottagningen därhemma, sa mannen. Och att frugan är tandsköterska hjälper ju inte.
-----

Nä - världen är inte så stor, tänkte jag, när jag gick vidare hemåt.

Och myten säger att det alltid blåser i Luleå. Jojo!

*****

Såhär ser det ut ...

.. i "norra Norrlands kustland" när SMHI lovat mulet hela dagen, "utom i Västerbotten och södra Lappland".

Så det är dit vi hör?
Hm!

*****

Det är tydligt ...

.. att någon håller till på vår altan och håller på att bygga upp ett livsmedelsförråd i ett hörn. Någon hyra för lagret har vi inte kunnat ta ut, eftersom hyresgästen är okänd. Vi har väl en aning om vilken art hen tillhör. Men vi kan ju inte skicka räkning hipp som happ.

Vi får se hur det blir.

*****

Fy fasen ...

.. vad jag är less på USA! Snart kräks jag över radion, TV:n eller tidningen. Dagligen, stundligen, minutligen, sekundligen handlar alla nyhetssändningar och magasin om detta land, som är så långt ifrån ett föredöme som man kan komma, snart. Jag jämställer det med Ryssland och Kina.

Nu är det val på gång. Herr Trump står som en fågelskrämma och basunerar ut floskel efter floskel, dumhet efter dumhet följs av nästa. Anhängarna tjoar och hurrar. Trump tror han är klyftig, men visar alltfler sjuka sidor. Föga statsmannamässig. En produkt av ett valsystem som aldrig borde ha sett dagens ljus.

Dagens nyheter idag.

Och vi svenskar är tydligen sjukligt intresserade av det så kallade Mellanårsvalet. DN ägnar idag tio (10!!!) sidor åt något, som vi överhuvudtaget inte har något med att göra. Än mindre kan vi göra något åt det. Det är inte den enda dagen det ser ut så, även om det inte har varit riktigt så många sidor.

Då kommer någon att säga att USA är viktigt för oss. Kanske det. Men vem har gjort det så viktigt om inte vi själva. Vi borde ignorera landet så långt det bara går. 

Om ett drygt halvår ska vi själva välja representanter till Europaparlamentet. Dessförinnan kan vi råka ut för ett extraval här hemma, om regeringsfrågan inte löser sig.

Två mer närliggande angelägenheter.

Hur många sidor får det? Hur intresserad är du?


*****