Lokalproducerat

Kvällskonsert ingående i Klassiska serien, på Kulturens hus blev vårt mål för dagen.

Norrbottens kammarorkester hade ikväll en extra krydda i form av sångsolisten Jennie Abrahamson. Ingen kändis för mig, men oj vilken överraskning denna tjej utgjorde. Utbildad vid musikhöskolan i Piteå och hunnit med många olika sidor av musikvärlden. Har samarbetat bl.a. med Peter Gabriel, Zara Larsson, Laleh och Radiosymfonikerna m.fl. Hon har även sjungit i På spåret.

Vilken röst som fyllde salongen. Vilken spännande musik. Först spelade orkestern den tredje satsen av Music for strings av Arthur Bliss. Inte heller han var känd för mig. Musiken skriven 1935.

Därefter gällde Jennies musik. Vacker, modern, lyrisk pop skulle jag kanske kalla den.

Härlig kväll.

*****

Eftermiddagsengelskan, ...

.. eller Afternoon english talk som jag håller på med var fjortonde dag, bestod idag av analys av en text skriven av John Steinbeck. Inte helt enkel, men utmanande. 

Vi diskuterade innehållet i en novell The chrysanthemums, som var rätt knepig. Dels var det ganska mycket talspråk, dels hade jag lite svårt för att upptäcka den lite 'hemliga' undertonen i handlingen. Men det redde vi ut tillsammans i gruppen. 

Här är några nya ord som jag lärt mig idag:

• Clod-hopper shoes
• Trowel
• Aphids, sowbugs, cutworms
• Terrier fingers
• Smugness
• Burro
• Steer
• Pumice
• Blundered
• Speck
• Limply

Du kanske vet vad alla betyder. Utan att fuska!

Nästa gång är det Hemingway som får stå för texten.  

Efter nästan två timmars prat, passar det bra med en avslappnande promenad i Södra hamnen. Vackert som vanligt.

 *****

Efter att ...

.. vi sett Lindsey Vonns ruskiga krasch under störtloppet i Bormio, ger vi oss ut på en 

D-vitamintankning. Det är, som vanligt nuförtiden, kallt. Men att luften ligger i vila gör att det är drägligt ändå. 

Det blir ändå ingen av de längre rundorna. Att gå ut till närmsta ön för att fika med våfflor är nog ingen idé. Det är många som är på väg dit och kön lär vara lång. Vi viker av tidigare och vänder så småningom näsan åt ett annat håll, som gör att vi hamnar längs Storgatan och hemåt till go'fika och mera olympiad. 

Så får det bli ibland.

*****

Någon påstod - ...

.. ja, jag tror till och med att det var någon invigningstalare vid olympiaden, att spelen skulle få en lugnande effekt på världen och dess folk. Vi skulle låta oss uppslukas av det som händer i norra Italien, att oron över världsläget skulle avta. 

Kanske är det så, men det blir väl i så fall bara under en period av några veckor. Visst skrapas mycket elände åt sidan och en bubbla växer till; låt oss ta vara på den. 

Men det finns annat man kan fundera över, trots allt. Logiken kring elpriserna har ingen - absolut ingen - människa kunnat få mig att förstå. Vi får högre pris (rekordpris) i norra Sverige för att vi säljer el till grannarna i öst via en ny el-ledning, den s.k. Auroralinjen. Logik, tack.

Nästa fundering gäller den svenska skolans betygssystem, som nu regeringen vill 'bygga om' igen. För vilken gång i ordningen man ändrar vet jag inte. Men jag hänger inte med. Det som nu gäller, är att betyget F (underkänt, tror jag.) ska strykas i skalan. Vad blir resultatet av det? Alla blir godkända. Jaha, så blev alla duktigare. Eller ...?

Mera utbildning strävar många elever efter. Söka till gymnasiet vill man göra. Men det är ju mer komplicerat än någonsin. Det finns tydligen ca 1000 olika gymnasielinjer att söka till. Va?! Ungdomar som är i 15-16-årsålder ska alltså försöka pricka in en linje, som ska passa dem för ett framtida liv. 

 - Få se nu. Jag vill ju bli växeltelefonist ... Var finns den linjen?

När jag sökte vidare till gymnasiet kunde jag välja mellan humanist-, latin-, handels-, teknik-, och kanske någon annan linje. Det blev handelsgymnasiet. Det gav många praktiska kunskaper. Exempelvis när jag kunde polera lite mer och välja handelsgymnasiets språkliga linje, när jag hade gått där första året. Den utbildningen fick jag mycket glädje av. Tänk bara att jag sitter här och skriver på datorn utan att ens titta på tangentbordet. Det har jag haft mycket nytta av i den bransch jag hamnade i, nämligen resebranschen. Av ren slump. Där fick jag sedan utvecklas på många sätt och blev både chef och dataspecialist, för att sedan bli HR-människa. Hamnade på ställen runt om på vår jord av olika anledningar. Alla världsdelar utom Australien. Det fanns ingen gymnasielinje för det.

 

En sista fundering handlar om den där märkliga lagen som skickar ungdomar som blir myndiga till ett främmande land, bara för att föräldrarna flyttade/flydde hit till Sverige en gång i tiden. Född i landet. Uppväxt här. Skolan avklarad. Och plötsligt fyller man 18. Som present blir man utvisad. 

 

Återigen - logik, tack.

 

Nä, nu kryper jag in i den olympiska bubblan igen. Och kanske också i Mellovarianten. Det är kanske nyttigare, trots allt. 

*****

Knappt har ...

.. julen lämnat oss innan alla hjärtans dag kan nyttja utsmyckningen. Rationellt, eller hur?

*****

Hur det än är ...

.. så händer inte mycket. Inte här i alla fall. Men efter några ärenden på stan (det blir ingen längre promenad i kylan), spontanfikar vi på Smedjan.

Och där dyker en dam upp, som vi inte känner, men har delat bord med vid något tillfälle. En glad 75-åring som gärna pratar. När hon står i kön för att beställa, dyker ett par upp, som gärna vill ha hennes bord. Men vi avvärjer samtidigt som Benke ser att det är en kollega från förr. Vi berättar att det är damen som står där borta i kön som har markerat plats. 

 - Jaså hon. Men henne har vi träffat härom dagen på ett annat fik. Hon är från Baskeri, eller Axelsvik om man ska vara noga. Och därifrån är ju jag också, säger han. 

Frun gick och frågade om det var okej att ta plats.

 

När allt var klart. Fikat står på bordet, så börjar Axelsvikdamen att prata om Baskeri. Och vips så var det en annan dam vid ett bord intill, som reagerade.

 - Jaså är du från Baskeri också.

Och så var ytterligare en person inblandad i prat. Just då dyker en annan dam upp vid vårat bord. En resenär från vår Irlandsresa. Pratar en stund. 

Vem står där borta i entrén och vinkar. Jo, det är ju Birgitta som vi också rest med. Hon kommer och vi erbjuder henne att sätta sig vid vårt bord. Inte dröjer det länge förrän en granne till oss dyker upp också. Han ska inte fika men slår sig ner ett tag medan han väntar på sin son. En sambo till min kollega Barbro vinkar ett hej till mig. Ytterligare en f.d. kollega till Benke kommer och kramas.

 

Ja - sådär snurrar det på. Ingenting händer??? Jo, det gör det oftast. 

 

Förresten; i hörnet sitter en stamgäst, som vi bara brukar heja på. Hon hämtar snart en påtår och stannar till vid vårt bord och pratar. Om ditt och datt. Hon hinner också rekommendera en TV-dokumentär om Hitler, Hitlers DNA, som hon rekommenderar. 

 - Man bör lära sig om honom. 

Vi tackar för tipset. Jag har sett att den serien har gått, men inte hoppat på den. Det kanske man måste göra. 

*****

PS. Baskeri är Båtskärsnäs på svenska. 

Om man ...

.. går och stirrar ner i sin mobil hela tiden, som många gör på sin promenad, så kan man missa att exempelvis snö kan vara riktigt vackert.

Glad att jag själv aldrig går omkring med näsan i mobilen. Men som kamera duger den. 

Norra stadsfjärden, som den ser ut när man går på Mjölkuddsbanken.

*****

Nostalgi ...

.. eller åtminstone återblickar var det som dagen kom att handla om.

Det började med en Nymanslunch. Nymans, för att det handlar om att träffa jobbarkompisar från Nyman&Schultz-tiden (Sedermera American Express). Det blir mycket snack, mycket om minnen, om vad som hänt med alla medarbetare som vi kan dra oss till minnes. Några har flyttat, förstås. Andra har gått ännu längre, om man så säger. Och andra har inte haft möjlighet att komma just denna dag. Den här träffen inträffar sporadiskt. Men det brukar bli sisådär en gång i kvartalet.

Man blir lite uppdaterad på den del av mänskligheten som man samexisterar/samexisterat med. 

Mer minnen och återblickar följer på eftermiddagen, då vi under Nymanslunchen fick veta att en nuvarande arbetskamrat på NEX (min sista arbetsplats), skulle avtackas eftersom det var hans sista arbetsdag. Nu blir han pensionär. 

Detta ägde rum på den nya adress dit NEX Travel flyttat i början av sistlidna december. Det blev kaffe och tårta och presenter och tal, och trots att jag numera känner kanske hälften av personalen, så blir jag och en annan pensionär varmt välkomna. Sist nämnde är en gammal vän till mig. Vi fyller båda lika mycket i år. Gick i samma klass från första till femte klass, bodde i samma kvarter. Och så har vi alltså jobbat ihop i olika skeden av våra arbetsliv. Så vi känner varandra rätt väl.

Men en sak är säker; har man trivts  med sitt arbete och sin arbetsplats, så är det kul att göra återblickar.

Nu blir det lugn fredagskväll.

*****

Här är ...

.. lugnt. Inget att berätta.

Därför gör jag inte det.

*****

Ännu en vacker dag ...

.. bjuds vi på efter en god lunch på stan. Det betyder att rastlösheten gör sig påmind. Därför ger vi oss ut på en lite längre promenad på luleåisarna och startar i Norra hamnen. 

Fantastiskt fint. Knappt någon vind. Solen i ryggen i starten ändras till ansiktet när vi går runt Gültzauudden. 14 minusgrader - fullt acceptabelt.

Gültzauuddens nordspets.

Totalt blir det ca 7 kilometer innan vi kliver iland i Södra hamnen, då vi också bevittnat gårdagens kryssningsfartygs avfärd för den här gången.

 

Hejdå!

Fika hemma och alla månadsräkningar betalas. 

Så spännande.

*****

Vacker dag

Lagom kallt. 10 minus lockar till en rundgång, som som vanligt sker längs vattnet. Det är svårt att undvika. Och eftersom jag gillar det, gör jag det gärna.

Den s.k. 'Södrahamnrundan' blev det. I solsken. Visserligen nedgående, men det gjorde inget. I hamnen ser vi att årets första utländska kryssningsbåt anlänt till stan. 

 

*****

Sydafrika ...

.. var temat för årets första vinavsmakning i kvarteret. Fem viner provades. Blandat resultat. 

Det första var ett 'bubbel'. Petite Belle Sparkling Brut. Gjort på druvorna Chenin blanc och Colombard. Sydafrika är de som odlar mest Chenin blanc i världen. Mer än Frankrike. Colombard, däremot odlas mest i Frankrike, där det främst används vid cognacstillverkning. 

Gott och friskt bubbelvin. Pris 99:-, vilket också bidrog till att vi gillade det. 

-----

Nummer två i raden är ett Sauvignon Blanc. Lomond. Lite tillsats av semillon och viognier. Det föll inte mig i smaken. Lite pepprigt. Dessutom ganska dyrt; 149:-.

-----

Trean i raden, däremot: Paul Cluver Estate Riesling. Jag gillar rieslingviner, och detta vin var mycket gott. Lite dyrt, kanske. 179:-. Men till en 'finmiddag' passar det bra. 

-----

Efter tre vita viner blir det två röda. Nästa blir Kleine Zalze Pinotage. Låter inte särskilt sydafrikanskt, men det är det. Närmare bestämt från distriktet kring Stellenbosch, dvs sydvästerut i landet. 

Jag tyckte det var lite banalt. Pris 149:-

-----

Slutligen Visio Vintners Pinotage. Gott och väldigt mörkt till färgen. Bra till grillat för 119:-

-----

På köpet fick vi förstås trevliga timmar med förhör angående vad vi haft för oss sedan förra gången, som var i november. Jul har firats här och där på jorden. Nyår likaså. 

*****

Här åkte vi ...

.. ut till stugan i skogen vid havet på fredagsförmiddagen. Hoppet var att få en lugn och behaglig helg där. Vi har ju inte varit där 'på allvar' sedan slutet av november. Mycket beroende av den märkliga förvinter vi haft. Nu lovade prognoserna en lagom fin helg.

Så blev det inte. Det blev rejält kallt. 23-24 minusgrader. Inget att vistas utomhus i i någon större utsträckning. Dessutom tillkom en faktor som gjorde att inomhus heller inte blev idealiskt. Vi fick inget vatten i våra kranar!

Något tekniskt hade tillstött, som gjorde att vi fick ta till nödrutiner redan när vi kom dit. Hämta vatten i dunkar från områdets pumphus., går väl an. Men rutinerna kring hushållet i övrigt blir ju mer invecklade. Toalettbestyr, matlagning, disk. 

Vi har varit med om detta förr vid kallperioder. Men det har varit korta avbrott, som plötsligt bara har löst sig. Vi trodde på den 'vanan'. Men så blev det inte. Inget vatten i ledningarna.

Så vi åkte hemåt redan idag. 

*****

Här händer ju ...

.. ingenting, känns det som. Dagarna bara går. Man grubblar över det man hör från världen. Den oroliga, alltså. Trumpen går på som vanligt. Han tror han är bäst på allt. Hybris kallas det. Storhetsvansinne. 

Längtar efter något annat. 

Man kan ju gå en promenad, förstås. Då kan man råka ut för att råka gå förbi the most beautiful tree in the world.

Alltid nå't.

*****

Bara en bild

Strandkastanjen i köksfönstret släpper ibland lite löv under vintern. Hamnar kanske på köksbordet. 

*****

En vanlig tisdag

Dagen har hittills bestått av träning på gymet. Det är skralt med folk där. Undrar vad det beror på. Jag har för mig att gymet brukar fyllas på ordentligt med 'nyårslöften'. Men de verkar ha uteblivit.

Nåväl - sedan blev det lunch på stan. En mäktig älgfärsbiff hos vännen Robbie; ja på hans restaurang alltså, satt bra. 

Men inte nog med det. Efter blåbärssyltkokning drog vi iväg på promenad i det molniga men vackra vädret. 6-7 minusgrader, totalt vindstilla. Molnen färgades svagt rosa över Södra stadsfjärden. Mycket folk i farten på isen.

Vi inspekterade närmaste grillplatsen ute på isen. I år är det samiskinspirerade vindskydd. Siri Baggerman heter konstnären. Boende i Nederländerna, men med norsksamiska rötter. Har med starka färger velat varna för kommande klimatförändringar. Riktigt snyggt.

 

 

Nu återstår att besikta samtliga grillplatser på isen runt stan. Men det får bli en annan gång, för nu blev jag fikasugen och ville hem. 

Lite annorlunda mot härom året, då den sudanesisk konstnär stod för utsmyckningarna. 

Här hittar du mer om det. 

 *****

Och han trumpar på ...

.. med förhoppningsvis sjumilasteg mot sin egen undergång, på ett eller annat sätt. 

 

Nu senast genom att bevisa sin okunnighet, sin dåliga kännedom om ditt och datt. Han har nu skrivit ett 'klagobrev' till den norske statsministern (!!!) för att ondgöra sig över hur han inte fick 2025 års Nobelfredspris. 

 

Vad ska Jonas Gahr Støre göra åt det, kan man fråga sig? Här visar den amerikanske presidenten sin okunnighet. Den norska Nobelkommittén är helt fristående från politik och stat. 

 

Men jag förstår - Trumpen skulle aldrig godkänna en sådan demokratisk vinkel i sitt eget land.  

*****

Spänningen stiger ...

.. när vi kommer in på skogsvägarna på väg till stugan i skogen vid havet. Är den i gott skick? Vi har inte varit där sedan 05 december, beroende på uselt väder, isig nerfart till vår tomt, för att sedan haft besök av Johannes och hans flickvän Anna. Sedan bjöd början av januari på -30 enligt grannarna där ute. 

Idag satsade vi på en besiktningstur. Och vet du - det gick bara fint! Allt var i sin ordning. 

Viss bevakning har jag ju även hemifrån (Tack internet), men fysiska skador upptäcker jag inte förrän jag är på plats. 

 Skönt att det var bra. Nu satsar vi på nästa helg där.

*****

Jag sympatiserar ...

.. med Irans befolkning, som vill se en ändring i livet i sitt eget land. Bort med självutnämnda religionsfanatiska gubbar, som vägrar använda hjärnan (om de nu har någon), och tänka på sina medmänniskor. 

Fruktansvärda handlingar i religionens tecken. Tusentals döda. Är det vad tron vill?

Även här i stan har iranier samlats för att protestera.

*****

Betyg IG

Den här vintern är en stark kandidat till att bli en riktig Skitvinter! 

Skralt med snö. Långa perioder med gråväder och plusgrader med regn. Sean 25-30 kallgrader., som idag övergått till plusgrader igen. 

Schlabb och schlask.

Nåja - man får väl vara glad att inte sommarmånaderna fungerar på samma sätt. Nollgradigt ena dagen och 25 plus nästa dag, eller tvärtom.

IG blir betyget.

*****