Nu

 - Nu släpper regeringen på bestämmelserna. 

Två män i omklädningsrummet på gymet diskuterar nuläget vad gäller covid-restriktionerna. Glada verkar de, och det har de väl all anledning att vara, där de står rätt nära varandra och balanserar för att få på sig långkalsingarna efter genomförd träning. 

Kanske. 

 - Nu släpper regeringen alla restriktioner.

Så låter det i varenda nyhetssändning efter den presskonferens som ägde rum i morse. 

Och jag tänker att pedagogiken är fullständigt felaktig. Det är inte slut på pandemin. Smittspridning pågår fortfarande. Jag är rädd att det kommer bakslag. Precis som i höstas, då man också släppte på  rekommendationerna. Och den fjärde vågen svepte in.

"Sunt förnuft" kvarstår dock som rekommendation, enligt Karin Tegmark Wisell vid Folkhälsomyndigheten. Jag tycker att "sunt förnuft" nuförtiden är en bristvara i många sammanhang.

 

Tyvärr tror jag alltså inte att allmänheten är mogen för att släppas loss fullständigt.

Å'du...! 

NU, är inte förrän om en vecka.

*****

Nog funderar jag över ...

.. hur det kan komma sig att jag idag ser en kirurg som intervjuas i Rapport, beklaga sig över att han inte fått sin tredje covidspruta? Det gäller inte bara honom, utan även hans kolleger ur olika yrkeskategorier i vården, tydligen. 

Herregud ... Det måste väl vara hur enkelt som helst att vårdpersonal ska vara skyddade så långt det bara går. Men det skylls på än det ena, än det andra. Det hinns inte med. Det finns inte resurser. Det saknas personal som kan vaccinera.

Men hallå. Är det inte bara att dela ut doser till de som är berättigade. De kan väl ge sig själva en injektion. Gjort på en kafferast.

*****

Alcatraz - nu åkte jag dit

Det kända amerikanska fängelset har av någon anledning gett namn åt ett nöjesetablissemang här i stan. Det är en anläggning för mat och aktiva nöjen. Har aldrig provat det själv. Det är nå't liknande Fångarna på slottet eller ett Gröna Lund inomhus. Här kan man köra Gokart, paintball, bowla, spa-a, äta och en hel del annat.

Nu åkte jag dit. Frivilligt. Det var nämligen dags för Covid- och influensavaccination. En fantastisk organisation gjorde besöket snabbt och enkelt, trots hundratals människor i köerna. Allt under kristallkronor. De passade väl sådär i den hangarliknande lokalen, men det fick gå.

Äldre mest, men även ungdomar och barn. Sistnämnda var väl där för första dosen, kan jag tro.

Två äldre sköterskor tog hand om mig i sitt bås. Skoj och skratt. Jag berömde dem för väl utfört arbete när vi var klara. De rodnade.

Skönt! Nu är det gjort.

*****

Diktat

Vad tycker du om Coronakommissionens delrapport angående Sveriges handhavande av Covid-smittan? Det riktas ju stark och konkret kritik mot såväl Folkhälsomyndigheten som den svenska regeringen. Åtgärder är för vaga och för sena. Och folk har fått alltför vaga förhållningsregler. 

Kanske är det där det brister. De styrande har kanske varit lite för slappa. Kanske litat på att folk gör som de ska. 

Det borde regeringen och FHM ha förstått. Vi är inte mogna att ta ansvar själva, kanske. Det skulle kanske ha behövts lite mer diktatoriska tongångar från makterna. 

Vad tycker du?

*****

Bevis

Så kallade antivaxare, vaccinmotståndare  har jag inte mycket förståelse för, med tanke på läget i världen. Såg ett inslag om denna människotyp i USA (Inslaget börjar 9 min. in i sändningen.) för en tid sedan där en hysterisk man agiterade vilt om att man skulle låta bli vaccin. Av religiösa skäl, förstås. Det är ju det förlovade landet i väster. 

Idag hör jag att vaccinmotståndare i London tänkte ge sig på en "fiende" som de betraktar BBC som. De försökte ta sig in i bolagets byggnad. Det misslyckades. I dubbel bemärkelse, kan man säga. För de var helt fel ute och tog fel byggnad. En byggnad som BBC lämnade för 8 år sedan.

Det säger väl allt.

Så välinformerade är rabiata vaccinmotståndare! 

*****

Man undrar ju

Nu har det gått några dagar sedan vi fick vårt efterlängtade första skott med vaccin. Inte kände vi något då, men inte heller några efterverkningar. Och det gäller fortfarande. 

Det enda vi reagerade över var att vi dagen efter kände oss piggare än vanligt.  Vi sov också osedvanligt gott den där första natten. Det symptomet har dessutom fortsatt. 

 

Saken är den att vi sedan i somras känt oss lite ämliga då och då. Inget allvarligt, men ändå. Lite huvudvärk lite för ofta. Lite hes en dag eller två. Småyrslig någon timme eller två. Jag har väl tillskrivit åldern dessa små avvikelser och inte brytt mig så mycket.

Så nu undrar vi om det var något uppåttjack i sprutan.

I vilket fall hoppas jag att det tillstånd vi är i nu fortsätter.

Det som sedan hände var, att i lördags (tror jag det var) visades ett inslag i Rapport som berättade att forskare upptäckt att vaccinet hade viss behandlande effekt på Covid.
 

Hm!?? Är det Covid vi har "lidit" av sedan i somras, eller vadå?

*****

På puben - nästan

Smittläget är förtvivlat här i Norrbotten och kanske speciellt i Luleå. Trist. Vi blir mer och mer kringskurna i våra aktiviteter. Längtar efter det där samtalet då vi blir inbjudna till vaccination. 

Vi har hittills varit lite syndiga och ätit lunch ute en eller två gånger i veckan. Under restriktioner, förstås. Klockan 11, när lunchställena öppnar, har vi varit där och då ofta varit mer eller mindre först i lokalerna Dessutom har vi förstås gått till ställen som vi vet har anpassat sin verksamhet till läget i tiden. 

Men nu har vi lagt band på oss, för att inte åka på något obehagligt såhär innan vi hunnit ut till ljuset i tunneln.

Det blir hämtlunch. Idag på puben några kvarter bort. Trevligt ställe med ytterst trevlig personal och med god mat. Det var två gäster i lokalen, när vi kom dit och hade förmodligen kunnat stanna. Men vi tog med oss maten hem.

Det är rätt trevligt att äta ute, hemma. Bara det inte blir nå'n vana.

*****

Nollor

Trumpister verkar finnas även här i vårt land. 

Nu vet vi att huvudstaden härbärgerar hundratals supersmittspridare. 

De får gärna ha sin åsikt. Men de bör hålla den för sig själva. Och verkligen hålla sig själva för sig själva.

*****

Chans

Här går man ju och undrar hur det blir med vaccination mot Covid. Det finns ett löfte om att jag ska vara på gång rätt snart; ett brev ska komma och berätta att nu är det dags att boka tid.

Men igår kom ett oväntat initiativ från Regionen, som jag hoppade på direkt. 

Man kan ställa sig på väntelista. Det är nämligen så att det ibland uppstår "slattar" som man inte vill slänga bort. Istället kommer man då att ringa upp de som står på väntelistan och erbjuda vaccination på stört. Så att säga "på stört". Det gäller att man kan ta sig till vaccinationsstället snabbt. 

Det passar mig utmärkt, som kanske har 10 minuter från dörr till dörr. 

Det är förstås ingen garanti, men kanske en möjlighet att få en spruta tidigare än om jag väntar på den ordinarie kallelsen. 

Väntar spänt på telefonsamtal.

*****

Perspektiv

Denna höst lämnar mycket i övrigt att önska. Gråare, blötare och mörkare tror jag inte jag varit med om i hela mitt liv. 

Fast egentligen är väl hela året ett riktigt skitår. Jag tänker förstås på Corona, som ju ställt till det för i stort sett hela mänskligheten på olika sätt. Som pensionär är man ju i viss mån priviligierad. Man behöver inte utsätta sig för arbetskompisar, eller andra människor om man inte nödvändigtvis vill, eller behöver. Inte blir man permitterad heller. Inkomsten kommer stadigt varje månad, och den räcker till. Inget att oroa sig för på den fronten, alltså. 

Och när jag börjar tänka i ett bredare och djupare perspektiv, så får jag väl säga att mitt liv har varit lysande. Åtminstone hittills. I dryga 71 år har jag fått leva i ett samhälle som tagit bra hand om mig. Inga nödår. Inga krig. God hälsa. Trevliga jobb. En tillvaro som duger utmärkt. Vi svenskar är nog generellt sett lyckligt lottade, även om naturligtvis undantag finns.

Så vi kanske kan enas om att vi trots allt har haft tur, och haft möjlighet att skapa en bra tillvaro för oss. Demokratiska val i en välfärdsinriktad nation har slingrat oss genom minst sju decennier utan större mankemang. Inga jättekriser. Inga undantagstillstånd.

Nu har vi bara två saker att ta oss igenom.

Men med tanke på allt  vi hade kunnat utsättas för; allt som de föregående sju decennierna utsatte den tidens människor för, så blir det här en parentes.

En pandemi. Ett år till. 

Sedan har vi klimatbekymret.

Inte behöver vi oroa oss för grundvattennivåerna heller.

*****

Inlåsning

Så kom beskedet. Nu blir det ännu hårdare tag i smittbegränsningar.

En presskonferens idag kl 14.30 resulterar i att vi i stort sett får en s.k. lock down. Inga folksamlingar större än 8 personer i allmän sammankomst eller offentlig tillställning.

Detta gäller från den 24 november. Men det är ju förstås fritt fram för dig att tillämpa det redan nu.

Här finns mer information.
 

*****

Karantän

Att Luleå är en sjöfartsstad råder det ingen tvekan om. Här låg t.ex. Sveriges största varv i mitten av 1800-talet. Men numera präglas inte stan av sjöfarten på samma sätt som när jag var barn. Då kunde man gå ner till Södra hamnen och se 10-15 stora fartyg ligga ute på redden och vänta på kajplats. Nuförtiden reagerar man med ett "men va?", när man ser någon större båt ute på fjärden. Det beror förstås på att hamnen delvis flyttat längre ut i havet. Den syns inte från stan längre. 

Här är det Eira från Helsinki, som ankrat upp. Och det har den gjort sedan snart en vecka. Och jag undrar varför. Är det kö till hamnplatserna? Eller har besättningen satts i isolering på grund av Covid? Vem vet. Hoppas i alla fall att de får mat levererat, så att de håller sig vid liv.

Min runda går vidare och snart kommer jag till en vändpunkt där näsan pekar hemåt igen. Jag passerar min gamla gymnasieskola precis i den tid som gymnasisterna strömmar ut från sina lektioner för att gå och äta på "bamba". Men där har inte klockan riktigt ännu slagit för öppet. Vad händer då?

Jo, då köar ett hundratal elever på gården utanför dörren. Köar och köar - de står som packade sillar! Inte en tanke på social distansering. Det är precis som om de aldrig hört talas om det. Men det är klart - Tiktok kanske inte har berättat om smittan. 

Nåja. Snart kanske dessa okunniga får lära sig riktig karantän - The Trump way.

*****

- Det blir nog ...

.. ungefär som vanligt. 
En kvinna intervjuas angående midsommarfirandet. Hon är på väg ut till Grinda i Stockholms skärgård.

 - Vi blir väl ungefär tjugo personer som äter och festar, spelar kubb och dansar kring stången.
 - Hur tänker du med tanke på pandemin, då.
 - Nja vi håller väl avstånd. Och jag kanske har haft Covid, vem vet. Så jag oroar mig inte.

Nej. Hon skulle kanske tänka ett varv till, tycker jag.

*****

Regnet upphörde

Efter lunch kom solen plötsligt på att den skulle göra ett litet försök. Då gjorde jag detsamma och gick ut för att kolla stan. Eller i varje fall delar av den. För även om vätan var borta, så var det kraftig blåst. Så kraftig att jag sällan upplevt något liknande i vuxen ålder. Jag kommer dock ihåg en vinterstorm i barndomen, då vi ungar blåste omkull på gården därhemma.

Nere vid hamnen såg det ut som om havet ville kliva upp på land. Som jag berättat förr här i bloggen, så är vi inte särskilt vana vid storm i min landsände. Vi har inte drabbats av några katastrofer liknande dem vi hör talas om i södra delarna av landet. Visst - det sägs ibland att det stormar ute, men vindstyrkor på 25 sekundmeter (som är definition för storm), visar sig oftast bara vara kuling.

Jag blev imponerad av det som mötte mig, idag.

Håret blev i alla fall ordentligt blåst.

*****

Resultat

Det blev ju en sväng till, som jag sa i förra inlägget. Rastlösheten för med sig en del positivt. Mer motion till exempel.

Alltså drar jag ner mot Södra hamnen, där en iskall vind sveper in från havet. De där 9 plusgraderna känns inte alls här. Men jag tänkte - nä, nu är det jag som bestämmer. Och jag strävade vidare, glad att jag tog en liten halsduk och handskar.

Det blommar i stan ...

.. men palmerna har inte grönskat ännu.

 Undrar om det är leda som även andra känner. För jag tycker att de få jag möter verkar mera sökande; sökande efter mänsklig kontakt. De flesta hejar. En äldre dam håller ut händerna och tittar menande upp mot skyn, som just då öppnade sig med en rejäl hagelskur.
 - Det är majprilväder, sa jag.
Hon skrattade. Och så gick vi vidare.

En annan dam, som jag mötte, vinkade på avstånd. Det var ingen jag kände. Men beteendet stämmer med min teori; folk upplever att gemenskapen har blivit förstärkt. Vi sitter alla i samma båt.

Plötsligt, när jag står och fipplar med mobilen, för att få en snygg bild (Se bloggvinjetten!), kommer en ung kille med hund runt "hörnet" och hamnar liksom tre meter från mig. En fin, stor dalmatiner.
 - Oj, vilken fin hund, sa jag.
 - Jo, hon är fin, sa han.
Hunden kommer fram emot mig och jag klappar om den. Det gör att den viftar på svansen och vill vara nära, nära.
 - Oj, säger killen. Sådär brukar hon aldrig göra.
Jag konstaterar att det händer igen. Hundar gillar mig. Jag gillar hundar.
Vi pratar en stund.  Hunden står hela tiden nära.
 - Hon hårar en del, säger killen.
 - Jamen, det är ju vår.
Jag borstar av de hårstrån som fastnat på mig, utan problem, innan vi skiljs åt.

På hemväg kommer solen fram och jag får dessutom medvind. Skönt.

Går genom stan och är snart hemma igen.

Sådär'ja - det blev 13589 steg. Jag är nöjd.

*****

Leda

Det händer ju ingenting. Jag börjar bli allvarligt less. Visserligen har vi mer vår här en er vår i t.ex. Svealand för ögonblicket. 2 plusgrader i Stockholm, snöfall i Eskilstuna och hela 8 grader plus i Luleå klockan 12. Det kanske var dagens händelse.

Ja, vi mötte ju Sven också på vår runda. Han kom emot oss på cykel och stannade och berättade att han mådde bra och att frun var hemma och målade källarfönster. Spännande.

Och minsann hittade vi en av mina kolleger med nytt damsällskap, sittande på en bänk vid ankdammen, som fortfarande är delvis isbelagd. Nej - de matade inte änderna. Så spännande ska vi inte ha det.

Det blev i alla fall 8059 steg, vilket inte alls är så spännande. Så nu måste jag ut en sväng till.

Vilket underbart liv!

*****

Skruvat

Så får jag veta att administrationen i Vita huset i Washington uppmanas bära munskydd. Detta enligt ett beslut från själva chefen, det vill säga skämtet, alltså trumpnissen. Däremot har han bestämt att han själv inte ska nyttja något skydd. (Vem är den där smittspridaren han så gärna pekar ut? Egentligen!)

Jag tycker det blir fler och fler av den personlighetstypen, idag kallad kejsare i DN. En ledare som bara bestämmer att "såhär är det". Oavsett vetenskap. Oavsett etik och demokratiska värderingar. (Även om de räknar sig och sitt land till demokratier.)

Så nu har nästa nisse, nämligen turknissen Erdogan bestämt att det är hbtq-personer som sprider Covid19-smittan. Han får hjälp av den högste islamske ledaren i Turkiet.

Så nu vet du. Det kanske är jag som är skyldig.

*****

Jag kan inte låta bli ...

.. att småskratta lite, när jag idag får höra m-ledaren, individualismens profet, Ulf Kristersson kräver att "staten måste se till ..." att vi når målet 100000 antikroppstester i veckan. Antikroppar mot Covid 19, alltså.

Nu duger staten. Nu ska den se till både det ena och det andra. Hålla privatföretagen under armarna, med mera med mera. Jojo. Och hur vill herr moderatledaren finansiera allt, då.

Kan det vara skattesänkningar? Det brukar ju vara lösningen på det mesta i hans kretsar. Eller privatisering måntro. Det är ju ett framgångsrecept, eller hur?

En så'n tur att vi inte haft en borgerlig regering den senaste tiden. Då hade vi väl knappt haft STATEN. Eller?

Staten - i det här fallet regeringen har starkt uppmanat regionerna att snabba på testerna.
 - Det är deras uppgift, sa socialminister Lena Hallengren i en intervju.
Och så är det ju.

Observera att jag inte är emot att företag räddas av oss alla. Det är Kristerssons kappvändning som fascinerar.

*****

Jaha ...

.. här får man sitta, och drömma om att få ta del av de drömmar som finns därinne.

Suck!

*****

Ombytta roller

Det är väl bara att vänja sig.

Hämtat från Facebook.

*****