Så körde vi om

Vårdagjämning idag, liksom internationella groddagen. Och säkert är det någon som fyller år också. 

Denna dag, den 19 mars, är Luleådagen 12 timmar och 19 minuter lång. Malmö orkar bara 12 timmar och 14 minuter. Stackars er i Sydsverige! I ett halvår kommer det att vara längre dagar hos oss.

Att grodorna fått en dag har jag fått lära mig idag. 20 mars är nämligen World frog day. I alla fall i år. Men lägg inte datumet på minnet, för det verkar variera. 2017 var det nämligen den 29 april som grodorna firade. 

Nu får man ju ta till lite vadsomhelst för att fira något kul. Det skadar inte. Tråkig omvärld. Trist vinter.

Apropå vinter så har jag hävdat att den gångna (Fast egentligen ska den vara kvar ännu, i våra trakter.) vintern har varit exceptionellt tråkig. Jojo-vinter. Kallt, varmt, kallt, varmt, regn ibland, snö emellanåt. Inbillning verkar många andra hävda. Men igår fick jag medhåll från SVT:s meteorolog med det lockiga håret (kommer inte ihåg vad han heter), som också hävdade att vintern i norra Sverige har varit heltokig. Han valde inte just det ordet, men han menade det. 

Idag bevittnade jag klimatförändring under promenaden, där havsisen nu, på grund av 8 plusgrader härom dagen är spolierad på sätt och vis. Det är ingen fara med hållbarheten. 60-70 cm tjock, lär den hålla ett bra tag. Men ytan! Där hjälper knappt broddar ens, nu när det varit minusgrader (Vad sa jag om jojo?) igår kväll och i natt. 

Minst hela mars månad ska den vara intakt. Ifjol var isvägarna officiellt öppna till slutet av april.

Låt oss få se fram emot en bättre vinter nästa år.

Vattensjukt

*****

Taking it isi

Överraskade ser vi flaggan redan när vi kommer ner till hamnen. Det betyder att det är öppet ute på Gråsjälören. En måndag? Det brukar ju bara vara på helgen.

Våra planer ändras raskt och vi beslutar att ta vägen dit ut. Ön ligger ca 3 kilometer utanför centrum. Vädret är fantastiskt. Vintern har repat sig. Minus 10 grader, ungefär.

Mannen som tar vår beställning känner igen Benke.

 - Nämen hej. Hur är läget?

Det visar sig vara en gammal gymnasiebekant till honom, från gymnasietiden i Haparanda.

 

Det blir 'lunch'. En varmkorv med bröd. Till efterrätt blir det våffla och kaffe. Ja - det är ju Våffeldagen, slår det mig. Vi sitter i solen och njuter.

Vårvinter.

*****

Dagens ...

.. förmiddagsetapp ledde oss förbi Södra Hamnen. Snålblåst, nollgradigt, molnigt. Men som vanligt en hel del folk ute på isarna.

Här sågs en (förmodligen) fransk turistgrupp som kommit hit med charter och låter sig förföras av att man kan gå på vatten. Det är ju annars bara Jesus som behärskar, enligt många. Glada och pratsamma verkar de vara. De hörs över vidderna, där de samlas i lä för vinden. 

*****

Premiär

Månen försöker blända solen. Lyckas inte.

När raggmunken ligger i magen, funderar jag på, om jag ska gå raka vägen hem. Eller en krokig?

Jag bestämmer mig för det senare. Isvägen runt innerstan är ju officiellt öppnad nu. Inte i sin helhet, men gott och väl en tredjedel. Eftersom den kan nås i anslutning till lunchstället blir valet rätt enkelt.

De tio minusgraderna biter lite i motvinden. Men efter halva min etapp svänger vägen tvärt och jag får vinden i ryggen, där jag går rakt mot solnedgången. Klockan är ju snart ett, så det är dags.

Det är inte någon smal promenadstig som ställs i ordning. Nej det handlar snarare om E4-stil. 

Det är rekordtidig premiär för isvägen. 

Så härligt!

*****

När lunchen ...

.. lagt sig till ro (det blev smörbakad kummel med gräslökssmörsås och potatispuré) i magen och en vilostund på soffan, beslöt vi att gå en runda. 

Vi lämnar staden bakom oss och går mot Mjölkudden, där vi stiger iland bland villorna och radhusen..

   

Idag blev det ut på isarna igen. Men denna gång inte ut mot havet, utan på Luleälvens is. Ut på Norra stadsfjärden med sikte på Mjölkudden. Det är en stadsdel som växte upp i början på 60-talet (eller kanske i slutet på 50-). Flerbostadshus, villor och radhus. En del med strandtomt, till exempel Maud Adams.

Där kliver vi iland och går på villagatorna tillbaka mot innerstaden, när solen börjar krypa ner bakom en molnbank. 

 

Egentligen behöver man inte gå på plogad väg. Skare gör att man kan gå lite hursomhelst, som dessa två har gjort. I bakgrunden ses Gültzauudden.

 

Mjölkudden var "landet" när jag var barn. Där betade kor. Dit fick vi cykla på 'skolresa' till frökens sommarstuga. När vi kom fram fick vi inte komma in. 

 - Jag har glömt nyckeln hemma, berättade hon.

Aurora Strömberg hette min fröken på den tiden. Bestämd dam med bestämda regler om det mesta. Lite besvikna var vi allt när vi fick äta vår medhavda matsäck på gräset. Som tur var var det soligt.

---

 

Vår promenad blev cirka 7 kilometer. Det fick duga.

*****

Vad gör man ...

.. när solen skiner en söndag och det är helt vindstilla i januari i Luleå? Jo, man ger sig ut på en liten skärgårdstur. Visserligen bara till den närmaste ön, men ändå.

 Det gör många andra också. Det travas på i olika hastigheter. Det åks skidor, spark, skridskor. Och här ser man vilka som är vana och vilka som inte är det. Utländska turister, eller studenter har inte vanan inne, ser man. Man ser vådliga försök på skrillorna, och tafatta försök med sparkstötting. Det som sitter i vår ryggmärg, har inte riktigt hittat hem hos dem ännu. Men kul har dom. 

Vår tur blev dryga 7 kilometer. Ut till ön för att köpa en fika. Benke träffar gammal kollega. Jag träffar en gammal tv-producent. Vi träffar en japansk spets, som två ungdomar har med sig, när det slår sig ner vid vår bord. Men den vovven är inte ett dugg intresserad av att träffa mig. 

 - Nej, han är mer intresserad av ljud. Människor får vara.

Nåja - en klapp på huvudet tackar den inte nej till. Men visar heller inte någon entusiasm. Märkligt! Jag som är så trevlig. 

 

Snart börjar vi återfärden mot fastlandet, förbi folk som sitter och grillar vid någon grilleld, eller bara picnicar i snön. Eller också fixar man fiskmiddag.

 

Populärt är det. Tack till kommunen som satsar en hel del till detta. Om någon månad invaderas isarna av holländare, som ska tävla på skridskor. Som varje år. Holländska mästerskapen. Luleå har blivit deras icke längre frusna kanaler. 

 

Himlen är stor och blå.

 

 

 

När vi kommer in till fastlandet igen, har solen börjat sin nedfärd i en molnbank. Men folk fortsätter sin fotvandring ut mot havet.

 

 

Klicka gärna på bilderna för bättre närvarokänsla.

 

*****

Sköna söndag

Det var väl titeln på ett tv-program en gång i tiden; Sköna söndag. Kommer inte ihåg vad det handlade om, och inte heller vem som var programledare?

Men man kan ha en skön söndag utan TV också. Bara låta dagen komma och gå. Gå kan man också göra, så det gjorde vi. Som vanligt styr fötterna mot vatten. Det finns ju inga andra omgivningar, när man bor i centrala stan. Söder, väster, norr eller öster. Överallt finns vattenvidder. 

Vi var inte de enda som hade kommit på den idén. Det såg nästan ut som trängsel vid en av isvägsentréerna. Vi brydde oss inte om att gå ut på isen den här dagen, utan gick till COOP och handlade istället. 

Sakta vandrade vi sedan hemåt, till eftermiddagskaffet.

Skön söndag.

Mer folk på isarna än på gatorna i stan. Nästan.

*****