Hur gör vi ...

.. med NATO?   

Jag måste säga att jag är rätt kluven i frågan. Vad kommer en anslutning att ge oss? Vad kommer en anslutning kräva av oss? 

Sverige har varit "neutralt" under lång tid. Vi har haft fred i hundratals år. Det är förstås positivt. Men omvärlden förändras på gott och ont. Just nu på den onda sidan. 

Ryssen har vi alltid sett lite misstänksamt mot. En diktatur (som kallar sig demokrati), där folk mer eller mindre hjärntvättas. Att Sovjet sprack en gång, var en stor positiv händelse, men det verkar inte vara något som den nuvarande ledningen uppskattar. Nu känns det verkligen som att Putin vill ha tillbaka det gamla väldet. Till vilken nytta, undrar man, när man ser hur han bombar sönder Ukraina.

Vad händer då om vi ansluter oss till NATO tillsammans med Finland. Då kommer Putin att känna sig hotad, förstås. Kanske blir han aggressiv, när han får en lång gräns mot försvarspakten. Kanske vill han göra något åt det.

Vilken hjälp skulle vi kunna påräkna om ryssen kommer? Ja, det finns ju ett informellt samarbete med Natoländerna. De övar gärna i Norge. Och vi har alltemellanåt amerikanska soldater här i stan, så vad ska man tro?

Samtidigt är jag inte helt förtjust i USA. Visserligen en demokrati (säger de), men lite "konstig" på flera sätt. Vad händer om Trump kommer tillbaka till presidentposten. Något som han uppenbarligen siktar på. Om vi blir ett Natoland, blir han då vår verklige överbefälhavare. Hur känns det? Lägg därtill att vi kanske blir ombedda att delta i andra aktioner runt om i världen. Kanske vill USA etablera baser här. Eller kärnvapen. Jo, jag vet att Norge förhandlat bort de där sakerna, så det kanske finns en lösning.

Ja, sådär kan man hålla på och fundera fram och tillbaka, och jag är lite rädd för att vi tar ett för snabbt beslut beroende på läget i vår världsdel. 

Samtidigt ska ju inte Putin bestämma över hur vi ska ha det i vårt land. Vi bestämmer själva.

Men ...

*****

Är det inte det ena ...

.. så är det det andra. En olycka kommer sällan ensam. Sju sorger och åtta bedrövelser. Ja - det finns säkert fler liknande uttryck, även om jag inte kommer på fler just nu.

Det jag närmast tänker på är förstås pandemin. Den som i och för sig har blivit vardag och håller sig någorlunda på mattan. I alla fall för tillfället. För vi kommer förmodligen att få vänja oss vid att den kommer att finnas kvar. Under ytan, så att säga. Kanske får vi vaccindos 4 sent i vår och 5:an någon gång i höst. Kanske ingår den i den vanliga flunsasprutan. 

Men om den nu har lugnat sig lite så har förstås något annat dykt upp. Ukraina. Eller egentligen är det ju inte Ukrainas fel att oron stiger. Det är ju den mindervärdeskomplexdrabbade Putifnasken, som likt en missanpassad storebror, vill göra sig gällande. Dominera, och därmed ställa till det, inte bara för det lilla landet, utan för hela Europa - ja, kanske för hela världen. Till vilken nytta, kan man undra. Är det bara machostuket som måste manifesteras? Det intrycket får jag, när jag följer händelseutvecklingen.

Oj, vad jag skulle vilja vara en lite fluga på väggen, eller helst en hackare på linjen, när Frankrikes Macron, eller USA:s Biden ringer upp Putifnasken för att prata allvar. Vad säger de till varandra. 

Får vi någonsin veta?

Den 16 februari, dvs på onsdag lär något hända, enligt den information som nu lagts i dagen. Vad det är lär vi inte känna till förrän på torsdag. 

Var redo!

*****