Tillåt mig tvivla

Radion står på. P1 gäller för det mesta. I dagens tablå finns programmet Kropp och själ som ofta är hörvärt och lärorikt.

Idag tog man upp tics, alltså ofrivilliga fysiska rörelser, eller ljud, som de drabbade kan ha för sig. Helt ofrivilligt. Det är främst pojkar som drabbas av detta. Det finns terapier och annat som kan lindra, ja kanske till och med bota. 

Men hos tjejer är det ovanligt. Tills nu, då det uppkommit tics-symptom i högre grad hos unga flickor. En forskarrapport redovisas i programmet. En vårdanställd berättar om hur väntrummet på hennes mottagning plötsligt "fyllts" av tjejer, som uppvisar samma beteende. Och man har undrat vad orsaken är.

Nu finns en teori. På sajten TikTok har det spridit sig inlägg där tics-tjejer visar hur de beter sig. Och i väntrummet där alla tjejer satt visade det sig så småningom att alla hade konto på TikTok. De följde de här "influerarna" som visade upp sina tics. 

Man tror nu att de unga damerna som väntade på att få hjälp har påverkats, alltså börjat härma TikTok:arna. Ofrivilligt, tydligen.

Vi vet att vi omedvetet påverkas av reklam. Budskapen går igenom utan att vi märker det. 

Nu verkar det som att vi även kan påverkas av andra saker - i detta fall tics.

Märkligt då att föräldrar låter barn och unga ocensurerat hålla på med våldsamma datorspel. Ja, det gäller nog föräldrar också. Till och med forskare hävdar att: - Oooh nej. Inte påverkas de.

Nähä! Jaså?

*****

Det finns få saker ...

.. som kan göra mig så arg som dataspelsindustrins oförmåga att inse, att många av dess anställda behöver akut psykisk vård.

I dagens nyhetsflöde har vi hört om en tolvåring, som sedan länge (det har man nu konstaterat) ägnat sig åt planering av mord. Och han höll också på att lyckas. Två skolkamrater råkade ut för hans knivangrepp, som tack och lov blev rätt lindriga.

Men planerna för detta hade han lagt ut på en chatt anknuten till dataspel. Där hade han också fått stöd för sina tankar.

Våldsamma dataspel suddar ut gränsen mellan fantasi och verklighet. Det säger väl sunda förnuftet och logiskt tänkande. Ungar som kanske dagligen sitter framför scener där de själva deltar i våldsamheterna inspirerar. Kanske omedvetet, men ändå. I ett dataspel kan man ju bara trycka "reset" och börja om. Det kanske man inte kan i verkligheten. Men då är det försent.

Men då kommer mothuggen från de som försvarar industrin.
 - Nejdå - inte är det någon fara. Oooooh nej. Inte påverkas man.

Nähä!? Men hur är det med vanlig reklam, då?

Skicka spelindustrin till psyket. Omedelbart.
Gäller även föräldrar, som ofta finansierar skräpet (och kanske spelar själva).

*****

Spelglädje

Jag spelar inte dataspel. Med tanke på hur förgiftade många verkar bli, så låter jag bli, om man säger så.

Inte heller lockas jag av all reklam från spelsajter. Ändå ser jag väldigt lite av den, eftersom jag ytterst sparsamt tittar på kanalerna 3 - 71189 på TV. Men jag ser ju annonser även i tidningar, förstås.

Men jag har ibland lätt förvånad betraktat de hyllor i till exempel bokhandeln i min närhet, som fullkomligt svämmar över av sällskapsspel. Analoga, vanliga och mer och mer ovanliga spel, förpackade i förföriska och fantasieggande kartonger, med spännande beskrivningar om hur mitt liv kommer att förändras om jag börjar spela "just detta spel" med mina vänner. Där har vi väl kärnpunkten; "med mina vänner".

Hörde ett glädjande inslag i dagens Studio Ett i P1 (var annars), som berättar att försäljningen av de analoga så kallade brädspelen på fem år har ökat med 40%! Folk har tydligen börjar ledsna på sina skärmar - och att sitta ensam framför den istället för att vara social, skratta och tävla med fysiskt greppbara och förståeliga "världar". Så investera i ett nytt Monopol, TP eller Fiaspel. Det kanske blir succé hemma vid köksbordet.

Det finns hopp.

*****
Läs inslaget om brädspelens lyckosamma utveckling.