Någon påstod - ...

.. ja, jag tror till och med att det var någon invigningstalare vid olympiaden, att spelen skulle få en lugnande effekt på världen och dess folk. Vi skulle låta oss uppslukas av det som händer i norra Italien, att oron över världsläget skulle avta. 

Kanske är det så, men det blir väl i så fall bara under en period av några veckor. Visst skrapas mycket elände åt sidan och en bubbla växer till; låt oss ta vara på den. 

Men det finns annat man kan fundera över, trots allt. Logiken kring elpriserna har ingen - absolut ingen - människa kunnat få mig att förstå. Vi får högre pris (rekordpris) i norra Sverige för att vi säljer el till grannarna i öst via en ny el-ledning, den s.k. Auroralinjen. Logik, tack.

Nästa fundering gäller den svenska skolans betygssystem, som nu regeringen vill 'bygga om' igen. För vilken gång i ordningen man ändrar vet jag inte. Men jag hänger inte med. Det som nu gäller, är att betyget F (underkänt, tror jag.) ska strykas i skalan. Vad blir resultatet av det? Alla blir godkända. Jaha, så blev alla duktigare. Eller ...?

Mera utbildning strävar många elever efter. Söka till gymnasiet vill man göra. Men det är ju mer komplicerat än någonsin. Det finns tydligen ca 1000 olika gymnasielinjer att söka till. Va?! Ungdomar som är i 15-16-årsålder ska alltså försöka pricka in en linje, som ska passa dem för ett framtida liv. 

 - Få se nu. Jag vill ju bli växeltelefonist ... Var finns den linjen?

När jag sökte vidare till gymnasiet kunde jag välja mellan humanist-, latin-, handels-, teknik-, och kanske någon annan linje. Det blev handelsgymnasiet. Det gav många praktiska kunskaper. Exempelvis när jag kunde polera lite mer och välja handelsgymnasiets språkliga linje, när jag hade gått där första året. Den utbildningen fick jag mycket glädje av. Tänk bara att jag sitter här och skriver på datorn utan att ens titta på tangentbordet. Det har jag haft mycket nytta av i den bransch jag hamnade i, nämligen resebranschen. Av ren slump. Där fick jag sedan utvecklas på många sätt och blev både chef och dataspecialist, för att sedan bli HR-människa. Hamnade på ställen runt om på vår jord av olika anledningar. Alla världsdelar utom Australien. Det fanns ingen gymnasielinje för det.

 

En sista fundering handlar om den där märkliga lagen som skickar ungdomar som blir myndiga till ett främmande land, bara för att föräldrarna flyttade/flydde hit till Sverige en gång i tiden. Född i landet. Uppväxt här. Skolan avklarad. Och plötsligt fyller man 18. Som present blir man utvisad. 

 

Återigen - logik, tack.

 

Nä, nu kryper jag in i den olympiska bubblan igen. Och kanske också i Mellovarianten. Det är kanske nyttigare, trots allt. 

*****

Vem bor med dig?

Stötte på en bekant på stan. Vi skulle åt samma håll, så vi pratade lite längs vägen. Vi lärde känna varandra på en resa med Aktiva seniorer till Portugal, för några år sedan, och även till Österrike i höstas.

På Österrikeresan reste hon med en före detta kollega till mig, och nu fick jag berättat vad som hade hänt för henne.

En kväll knackade bostadsrättsföreningen på hos henne för att ställa en fråga.

 - Har du en inneboende här?

Det förnekade min kollega, eftersom hon bor singel i sin lägenhet.

 - Men vi har en uppgift på att det bor en person till här.

 

Ja - så var det. En ung man i 20-årsåldern hade folkbokfört sig på samma adress sedan ett år tillbaka. Min kollega har bott i lägenheten i två år.

 

 - Så gå nu hem och kolla med Skatteverket vem som bor med er därhemma. Jag gjorde det redan 2016, och sen kollade jag igår också, sa min bekant innan vi skiljdes åt och gick åt olika håll.  

Nu är det gjort. Vi är de enda som bor här hemma. 

Lite kusligt är det om t.ex. någon gängkriminell bosatt sig här. Vem vet då var nästa bombattentat äger rum?

Här kan du kolla hur det ser ut hos dig.

*****

Blekt

Så har en ny regering trätt i tjänst. Hur det går med den får vi se. Men nog tycker jag att den ger ett rätt blekt intryck på mig. Många anonyma personer. 

Och redan har herr statsministern börjat glida på vad han ska ta tag i. Det blir inte någon snabbstart, som det lät under valrörelsen. Blekt.

Inte heller kunde han åstadkomma en enda ministerpost till någon från norra Sverige. Den nordligaste kommer från Svealand. Blekare.

Men vi är väl för irriterande här norrut, förstås. Färgstarkt.

*****

Programtips

Såg du programmet Samhällskollaps i SVT1 igår?

Det var en bra väckarklocka för många, föreställer jag mig. Programmet består av en panel samhällstoppar, som får låtsas leda landet genom en hackerattack mot våra betalsystem. Där var riksbanken, statsministern, polismyndigheten, försvaret med flera. Camilla Kvartoft och Felix Herngren simulerar händelsen, som panelen får ta tag i. 

Hur gör vi när vi inte kan använda betalkort? Eller kontanter? Om bankomaterna inte funkar.

Fler avsnitt kommer, med olika teman av störningar i samhället. 

Jag lärde mig en del nytt.

*****

Det kan inte vara lätt ...

.. att vara regering i det här landet. Vi har kanske världens högsta levnadsstandard, generellt sett. Jag säger inte att saker och ting inte kan vara bättre, men det måste ju vara rim och reson i våra krav. 

Just nu har vi en extremt jobbig situation sedan dryga två år. En pandemi som mer eller mindre lamslagit oss, och sedan krig i närområdet. Allt detta påverkar förstås vår tillvaro på olika sätt. Det är inte så svårt att förstå, hoppas jag. 

Något som påverkats mycket är drivmedelspriserna. De når oanade höjder sedan en tid tillbaka. Och det skapar klagokörer och ilska från många. Visst kan jag förstå att det finns personer som är beroende av bil, för att ta sig till arbetet, och kanske bor i glesbygd. Givetvis är det kostsamt. Samtidigt ser och hör man rätt ofta t.ex. snöskotrar som används som leksaker!!! Är det klokt?

Situationen blir förstås svår för en del, vilket nu regeringen försöker göra något åt. Och då drar klagokörerna igång. Igen! 

14 miljarder kronor, lär subventionskalaset kosta. Vissa av oss kommer dessutom att få bidrag för höga elkostnader. Inte vi i norra Sverige, kanske, men där elen är dyrare kommer det pengar. Hur mycket detta kalas kommer att kosta vet jag inte. 

Och det klagas. Det är för lite, tycker många. 

Frågan jag ställer mig är; varifrån ska pengarna komma? Ska vi kanske dra in på vård och omsorg. Eller på skolorna. Dessutom satsas extra mycket pengar på försvaret.

Flera av de politiska partierna är så kallade skattesänkarpartier. De vill subventionera mera. Naturligtvis. Herregud - vi har ju ett val i höst. Det gäller att göra sig populär.

Jag får då inte ihop det. Men en sak är säker. Vi är rätt bortskämda.

*****

Sjukt

Jag har mina dubier vad gäller privata vårdgivare. Vet inte varför, egentligen. Men detsamma gäller privata skolor. Vinstdrivande företag som finansieras med våra skattepengar. Det finns ingen annanstans i världen, sägs det. Något mysko är det.

Nu får jag höra att det privata vårdbolaget Kry tydligen ska ta över rådgivningen på 1177.se och jag hoppades att jag hört fel. Enligt DN gäller det i första hand i Region Stockholm. Ska en privat vårdgivare stå för kundbemötande per telefon och internet, kan man ju bara undra vem de rekommenderar dig att ta kontakt med eller besöka för att få hjälp. Jo, Kry har egna vårdcentraler på några ställen i Sverige. Något mysko är det.

Läser också om ett bolag som utfärdat falska negativa testresultat till folk som vill ut och resa.

 

Något mysko är det.

*****

Mops

Nu har jag mopsat mig igen. Eller, mopsat och mopsat ... klagat, snarare. Det gäller min utsikt. På andra sidan gatan finns en hörna, där det står en reklamskylt och en björk. Det finns också en gräsmatta. Men den kämpar för sin existens.

Det där hörnet ligger precis mitt emot ICA-butikens entré. Det är en välfrekventerad plats, där många passerar. Hörnan används till cykelparkering, hundtoalett, (ja även mänsklig sådan, sena kvällar, när vägen hem från festen har blivit för lång) och annat avfall.

Den reklamskylt som står där är ny. Den kom dit efter många om och men. Och det krävdes ett flertal kontakter från min sida innan något hände.

Gruset som ligger där är rester från vinterns halkbekämpning. Alla gator och gångvägar är sedan länge välstädade. Men den där hörnan glöms bort. Varje år. Det är som sagt en gräsmatta därunder någonstans. Den borde få komma fram. Snarast.

Sådana där skamfläckar brukar ofta föra med sig att de byggs på. Är det prydligt, så möter den större respekt från allmänheten. Så skrev jag till kommunen.

Nu får vi se vad som händer.

*****

Vad månde bliva

Alla känner sig inte delaktiga i samhället. Särskilt inte det digitala samhället. Det som växer mer eller mindre ohejdat och gör oss mer och mer beroende av att alltid ha el och täckning. Antingen via fiber, eller mobilt.

Idag redovisades siffror. 1,1 miljoner, dvs en på tio personer, är aldrig uppkopplade på nätet i Sverige. Det är främst äldre (vad som nu menas med det; en majoritet av de som inte använder dator är över 76 år. ), som inte hoppat på tåget och köpt en mobiltelefon, platta eller dator. Av förståeliga skäl, förmodligen.

Barnvakt?

Det som jag däremot inte förstår är att årets undersökning från Internetstiftelsen angående Svenskarna och internet 2018, är att 25% av 0-åringarna använder dator. Till vadå, undrar jag. Det är alltså inte läge för skallra och pipleksaker längre.

Att småbarn blir internetkonsumenter är kanske naturligt. Jag vande mig som ung, väldigt ung, vid att det fanns telefon hemma. Jag kommer till och med ihåg telefonnumret vi hade i Kiruna i början av 50-talet (Mina första 4-5 levnadsår.). 12451 var det.

Och med det i tankarna blir det väl naturligt även för små barn att fastna i nätet. Särskilt som föräldrarna ofta går med näsan i mobilen, barnen sitter framåt i barnvagnen utan visuell kontakt med vagnsföraren. Men det spelar kanske ingen roll vilket håll barnet sitter. Föräldern "är inte där" ändå.

Vad månde bliva?

*****
Länk till Sveriges radios rapport om detta i morse.
Här hittar du Internetsstiftelsens rapport som offentliggjordes idag.

Möter henne på Storgatan.

Hon är nyss uppsagd från sitt jobb. Branschkollega till mig. Samma ålder, samma status, dvs snygg, duktig och fräsch.

"Hur är det", frågar jag.
"Ja, man känner ju pressen", svarar hon. "Tror du man får något nytt jobb i den här åldern?"
"Hm, ja man undrar, men hoppas."
"Egentligen tror jag det är enklare för män."
"Jaså", säger jag. "Det har jag inte märkt." Vi skrattar till i samförstånd.
"Jo, jag tror du har mycket större chans än jag."
"Äsch", svarar jag. "Det där är bara nys. Hur är stämningen på jobbet, då?"
"Nä - den är trist. Men det är ju inte så länge kvar."
"Svårt att hålla humöret uppe. Så var det för oss också", sade jag.
"Ja. Och vet du vad det värsta är? Nu har dom anställt 19 personer på ett callcenter. Nybörjare, som skickar upp samtal till oss, när det blir för krångligt. Jag blir så förbannad."
"Det kallas att utnyttja tekniken. IT och avancerad telefoni skulle ju rädda världen en gång. Distansarbete skulle bli modellen".
"Precis - Och det verkar vara det som dom tycker att dom håller på med."
"Visst", säger jag, "så fungerar det när huvudkontor tänker till lite extra. Var finns det callcentret då?"
"I Stockholm förstås. - Vad trodde du?"
"Nä - det var dumt. Jag borde ha förstått. Det är ju där kollektivtrafiken funkar så bra. Det är ju där alla har jättefina bostäder i sjunde hand, 27 kvadrat, med dusch i handfatet."
Hon skrattar. "Så sant."
"Men nu har jag inte tid att stå här längre. Jag skall gå och se om jag kan ta ett jobb", säger jag.
"Ta ett åt mig med!"
"Lovar. Hej!"

Nej - vad var att vänta. Dumheten, provinsialismen, och isolationismen innanför tullarna förnekar sig inte.

Nytänkandet, däremot lyser med sin frånvaro.
Men det är klart.
Det har väl inte nått dit.
Än!
Det är ju bara 16-17 år sedan, som tekniken kom.



Andra bloggar om: IT, Trögskallar

Regionreformen igen

Ville bara passa på att lägga in ytterligare information om Ansvarskommitténs betänkande om den nya regionindelningen.

Den här gången är det Stefan, som bloggar om saken. Han är dessutom sakkunnig, eftersom han sitter med i kommittén.

(Länken kom inte med i mitt ursprungliga inlägg, vilket jag inte upptäckte förrän ikväll. Beklagligt!)

Vinst eller förlust

Kartan kommer att ritas om. Sverige kommer inte att vara sig likt. Ett förslag på ny regionindelning är på gång. Ansvarskommitten (bara namnet låter som hämtat från gamla Sovjet) jobbar med en del olika modeller, som tydligen kommer att redovisas om någon månad. Lite klädsamt har man förstås också läckt ut en del kittlande information.

Eftersom norra Sverige ligger mig närmast både fysiskt och i tanken, är det förstås den regionen jag funderar kring i detta sammanhang.

Idag har vi län. Länstyrelsen fungerar som statens förlängda arm. De har till uppgift att se till att vi sköter oss, enligt de regler, lagar och stadgar som centralmakten beslutat.

Nu finns förslag på att ta bort länen och bygga regioner istället. En region skulle kunna bestå av nuvarande Norr- och Västerbotten. Eventuellt kan också Jämtland och Västernorrland räknas in. Eller varför inte också Gävleborgs län. Så har vi plötsligt fått ett Norrland!

Fördelar enligt Ansvarskommittén är storleken. Inte ytan, utan innehållet, det vill säga befolkningen. En region skall helst ha mer än en miljon invånare, för att balansera andra regioner, till exempel nuvarande Stockholms län eller Skåne län.

Är "stordrift" bra i alla lägen? Kommer staten verkligen att delegera något större ansvar till regionerna än vad nuvarande län har?

Om det geografiska Norrland blir en region, kommer väl Gävle att bli vår "huvudstad". För längre än så törs väl knappas makten släppa ifrån sig något. 18 mil, som avståndet från Stockholm till Gävle är ju för många ett oöverstigligt mått. Särskilt mentalt. Det är min erfarenhet, 80 mil ännu längre norrut.

Jag har funderat över de här frågorna förr. I september 2005 var ämnet uppe förra gången. Därför tycker jag att ni i Ansvarskommittén skall ta mitt förslag till ert hjärta. Och ni kan även ta er en titt på ett färskare inlägg.

Jag vet att ni läser min blogg!



Andra bloggar om: Ansvarskommittén, Norrland, Norrbotten, Länsindelning, Samhälle, Stordrift, Island

Ansvarskommitténs hemsida.

En annan norrbottnings syn på saken, finner du hos Berndt.

Helt logiskt

Fylltrattar rattar våra kärnkraftverk.
Nja - Så allvarligt är det väl kanske inte.
Men nog höjer man på ögonbrynen, när man får veta hur det kan gå till.

Och sedan har industrin börjat skylla ifrån sig.
"Jamen, vi som jobbar här är ju bara människor!"
"Skall särskilda regler gälla för oss?"

Jo! Definitivt!
(Svaret gäller båda frågorna.)

Förlamat

Mordet på den åttaårige skolpojken i Norrahammar utanför Jönköping är ytterligaren en påminnelse om den sårbarhet, som ett öppet samhälle innebär. Liknande händelser kommer att inträffa även i framtiden. Vi kan inte hindra det till hundra procent, hur mycket vi än skulle vilja. Men nog måste vi kunna ta till lite mer drastiska åtgärder. Någon form av tvångsvård, för en uppenbart farlig person, vilket förstås leder till att han inte kan leva ett normalt liv. Hans eget blir ju heller inte normalt efter detta.

Men hellre det. Då hade kanske ett barns liv fått fortsätta.

---


I förra veckan haffades en drogfyllerist utanför Luleå, sedan han krockat och skadat två personer, som fick föras till sjukhus.

Han försökte dessutom smita från platsen, först med den bil han hade stulit, sedan till fots. Där blev han dock ikappsprungen av några värnpliktiga, som snabbt oskadliggjorde och överlämnade honom till polis. Han togs om hand och fick sova ruset av sig i häktet. Sedan släpptes han.

Dagen efter stjäl han på nytt en bil i Boden och drar iväg, lika hög, på en vansinnesfärd i stan. Krockar och skadar tre personer, varav en allvarligt. Alla fick föras till sjukhus.

Turligt nog (ja jag kallar det faktiskt så) skadades även förövaren. Han klämdes fast i den bil han körde och fick skäras loss. Vårdas nu på intensiven.

De här frågorna väcks hos mig:

Fall 1) Hur kan man friskförklaras, trots att man måste behandlas med tung psykofarmaka. Då är man ju inte botad, dvs inte frisk.

Jag menar inte att alla som äter medicin för sin hälsa borde spärras in. Men uppenbart farliga människor, kan aldrig kallas friska bara för att man tar bort symptomen med livslång medicinering.

Fall 2) En människa som så uppenbart struntar i andra människors väl och ve, borde tas om hand. Inte nästa vecka, inte imorgon, utan omedelbart. Den personen har förverkat sin rätt att vistas ute bland folk tills vidare. Att släppa en drogberusad våldsverkare i tron att han skall bättra sig, eller ångra vad han gjort, vittnar ju om ren dårskap. Tvångomhändertagande på stört. Rehabilitering. Och innan han släpps, skall han vara befriad från drogberoende och med ett bindande avtal på fickan, som säger att om det händer igen så blir straffet dubblat.

Dyrt blir det.
Men frågan är vad det kostar att ha de där fem offren plus honom själv på sjukhus. Det är väl bättre att vi alla betalar lite för hans återanpassning till samhället, än att några få (offren) skall stå för det.

Vems människovärde är mest värt?
Vems integritet skall värnas i första hand?

Säkert kommer jag nu att bli kallad reaktionär bakåtsträvare.
Okej! Då är jag väl det.



Uppdatering: I dagens (30 jan) NSD meddelar polisen "Det fanns ingen anledning att hålla honom kvar". Det är det som jag är så förundrad över. När kommer den anledningen att finnas? Tydligen aldrig. Om man skall vara politiskt korrekt.

Andra bloggar om: Rättssamhälle, Norrahammar, Drogmissbruk, Juridik

Måste jag gilla Folkpartiet?

Nu diskuteras frågan om elever skall få ha mobiltelefon i skolorna. Regler skall skapas, som ger lärarna rätt att beslagta telefoner. Elever är upprörda, talar om personlig frihet, integritetskränkningar med mera.

Jag måste ställa mig några frågor:

• Hur resonerar en del vuxna, som ställt sig på elevernas sida? (Elevernas ofta ihåliga argument har vi redan hört.)
  
• Hur hjälper vi de elever, som vill ha lugn och ro, utan störande mobilprat? (De finns! Tro mig!)
  
• Hur kommer det sig att det gått så långt, att det blivit ett problem? (Hade inte nolltolerans, redan första gången hjälpt?)
• Hur klarade den unga mänskligheten den fullständiga kommunikationslöshet som måste ha rått i klassrummen, för bara 7-10 år sedan, då mobilerna var sällsynta? (Det måste med dagens mått kunna jämföras med isoleringscell.)
• Hur betraktas jag? (Teknikfientlig stofil?)

• Går det över?

Andra bloggar om: Samhälle, Mobilsnack, Skola, Tolerans, Integritet

Helgardering

Förvaring. Vakthållning. Bevakningsföretag.

Ett par grabbar i nioårsåldern sticker iväg från sin organiserade tillsyn. Drar ner till den närbelägna sjön och ut på isen. Den konstiga vintern vi hittills haft kan ju inte resultera i annat än att en av pojkarna lyckas hacka hål med sin hockeyklubba. Isen försvagas och killen trillar i. Han är simkunnig och det hela slutar lyckligt. Han kommer genomblöt tillbaka till personalen på fritids.

Sen kommer stora larmet. Mamman upptäcker vad som hänt. Och vips så blir det tidningssak, krav på ansvar, upprörda känslor, tårar, räfst och rättarting.

När jag var nio fanns inget fritids. Men mamma var hemmafru.
"Då så", säger kanske curlingföräldern. "Då hade ju du din tillsyn."

Vi var ofta ute och lekte. Betydligt mer än dagens ungar, vågar jag lova. Vi var i "spännande skogen", vi var ute på isen på malariaviken. Hu, så farligt! Det honkades^*) efter lokaltrafikens bussar. Vi byggde snögrottor, det jumpades på isflak.

Mamma såg inte allt. Var inte med i varje ögonblick. Vi hade inte ens fönster åt gården.

Förra veckans incident med pojken som hamnade i vattnet, är förstås allvarlig, och jag förstår mammans oro. Det slutade lyckligt. Men skall hon någonsin våga anfrötro sin son åt fritidsverksamheten i fortsättningen. Mamman är chockad. Sonen vägrar gå till skolan. Allt enligt tidningsartikeln.

Hur skall en anställd på fritidsverksamheten i så fall vara funtad, för att falla föräldrarna i smaken? Inte bara skall man vara högt akademiskt utbildad, barnskötare, pedagog, psykolog. Man skall dessutom förse barnen med en korrekt, rolig och utvecklande fritid.

Skall man också vara utbildad fångvaktare?
Bygga taggtrådsmurar kring skolan?
Sätta fotbojor på ungarna?

Är det så "fritids" skall fungera?

Nej - Det var inte bättre förr.
Men det verkar inte vara bättre nu, heller.




^*) Honka betyder att man tog tag i bussens bakre stötfångare och åkte med på skorna, längs den isiga vägen.

Andra bloggar om: Barn, Barntillsyn, Fritids

Plats!

 Att vara arbetssökande är att vara livegen. Mer eller mindre. Konstigt nog brukar det vara de (och i stressiga och dåliga tider, även jag) som har arbete, som tycker att det istället gäller dem.


Men att vara utan jobb är att förlora sin frihet. Du är tvingad att "stå till arbetsmarknadens förfogande". Man måste vara ständigt beredd, att ta jobb, som dyker upp. Annars....!


Ibland dyker ett brev ner i brevlådan. En Platsanvisning. En tillsynes välvillig och insmickrande service från Arbetsförmedlingen. Här kommer ett guldkantat erbjudande. Du är utvald! Någon snäll och oskyldig och livegen medarbetare har matchat min profil mot inkomna jobbtillfällen och beslutat erbjuda mig den unika chansen att söka ett jobb.

Men sedan har medarbetarens ondskefulla chef tvingat fram följande rader:
"Du är skyldig att söka detta arbete. ..... Vi måste meddela din arbetslöshetskassa ... om du inte söker arbetet/om du söker och får arbetet, men tackar nej till det. I så fall kan arbetslöshetskassan sänka, eller dra in din ersättning."

Sitt! Plats!!!

Jag förstår att den där medarbetaren bara följer sina instruktioner.
Om inte annat så för att hålla byråkratin vid liv.
Drar sitt strå till stacken.

Så det är väl bäst jag gör samma sak och lyder.
Söker den där halvtidstjänsten.

I Borås!