Det börjar bli säsong ...

.. för roséviner. Som alltid den här tiden på året. 

Det var temat för maj månads vinavsmakning i kvarteret, när vi samlades på söndagskvällen.

Sex olika viner stod på bordet. Varierande ursprungsländer. Olika priskategorier. Inget av dem hade jag provat förr. 

Louis Bouillot, Cremant de Bourgogne Rosé Brut. Pris 159:-. Franska viner har egentligen 'fallit bort' för mig. De köper jag sällan.

Men det här var gott, så man får kanske ompröva. Betyget blev till och med mycket gott. 

Gazela Vinho Verde Rosé. Va? Grönt rosévin. Njae - så var det ju inte förstås. (Verde betyder grönt.) Friskt, men utan smak. Det blev lite läskedryck över det hela. Pärlande. Men vad får man för 75:-?

Portugal var ursprungslandet. 

Salt & Pepper - ett franskt vin, trots namnet. Gjort på Pinot Noir. Pris 99:-, men profillöst. Inget för mig.

Stoneleigh Pinot Noir Rosé. Pris 129:-. Nu hamnar vi på andra sidan jordklotet. Nya Zeeland. Stoneleigh är ju känt, men jag har aldrig smakat rosé från dem förut. Men det här var prisvärt. Gott, friskt, smakrikt.

La Spinetta Il Rosé di Casanova. Ett italienskt rosévin har jag nog aldrig provat förr. Kanske har jag gjort det i något sammanhang, men inte fastnat. Det gjorde jag heller inte nu. Det här vinet var sisådär. Konstigt, med tanke på att priset var ganska högt. 169:-

T.I.L.I.A Estate EL Brut Nature 2021. Kvällens dyrgrip. Pris 271:-. Rikt, men inte riktigt i min smak. Lite för 'stickigt'. Ursprungslandet var Slovenien.

Och apropå Slovenien, kom vi även in på kroatiska viner, som alla av oss fått positiva intryck av, när vi besökt landet. Både mat och dryck och trevliga människor konstaterades det. Och viner oavsett färg smakar bra. Men de är inte vanliga i Sverige. 

Själv rekommenderade jag det Sydafrikanska Mulderbosch, som blivit tradition hos oss. Men det gör ju inget att variera. 

Kvällen avslutades med mer prat om allt och inget. Nu blir det inga fler vinträffar förrän i slutet av augusti.

*****

Så bjöd ...

.. vinhuset Fasoli Gino in till vinmakarmiddag på lördagskvällen. Vi anslöt förstås, och fick äta god mat på Luleås osteria. 

Och till maten serverades förstås goda viner. Här blev det av typer Prosecco, Garganica, Bardolino, Valpolicella och Amarone. Allt introducerat av den italienske vinmakaren. 

Osterian här i stan presenterar italienska maträtter baserade på norrbottniska råvaror. Det ger intressanta resultat. Allt ifrån löjrom, till oxkött och goda ostar. 

Vinmakarmiddagar har vi bevistat många gånger. Men de senaste åren har de inte synts till. Nu hoppas vi på fler tillfällen.

*****

Snygga etiketter ...

.. var det i vilket fall under mars månads vinprovning i kvarteret. En överraskning också att det denna gång handlade uteslutande om svenska viner. Tre från Skåne och ett från Öland.

De var alla rätt bra. Men kanske lite profillösa. 

• Jöns hette det första, vita vinet (lite åt det orangea). Smakade lite som cider. Frisk smak.
• Pegasus stål var det kraftfulla namnet på vin nummer 2. Också vitt, och lite mer karaktär än Jöns.
• Jubilee var vin nummer tre. Rött. Rätt fylligt, men inget anmärkningsvärt utmärkande.
• Wannborga Nemi var det ståtliga namnet på ölandsvinet. Det var också det bästa. 

Ja, vad ska man då säga om den svenska vinindustrin. Roligt? Javisst. Att någon vill satsa på detta är väl bra, men eftersom ingen vinodlare har möjlighet att producera några större mängder, så blir vinet så att säga 'exklusivt', vilket också reflekteras i prisbilden.  

Vin nummer 1 kostar 261:-. Tvåan 295:- . Nummer 3 i raden 266:- Och slutligen det fjärde och bästa 298:-.

Trevlig provning, där samtliga var lite avvaktande på grund av priserna. Man får kanske hoppas på att odlarna kan producera större mängder om det ska kunna locka till köp. Nu blev det hela mest som en kuriositet. 

*****

igår, söndag ...

.. var det dags för en vinavsmakning i kvarteret för oktober månad. Högklass på vinerna denna gång. De finns bara att tillgå i beställningssortimentet.

Vita viner: 

• Roccolo del Durlo, Soave Classico 2023. Pris 219:-. Mycket gott. Fruktigt. Passar till fisk el. kyckling.

•  Domaine Laroche Chablis Premier Cru Les Montmains 2023. Pris 329:- Också detta mycket gott men lite bitskare än Roccolon ovan.

 

Röda viner: 

• Moulin-à-Vent. Champ de Cour 2023. Pris 249:-. Lite kärvt. Passar till rätter av ljust kött, fågel och fläsk. 

• Chateau Montus 2021. Mycket fylligt, strävt och med fruktsyra. Pris 325:- Kräver rätter av mörkt kött.  

Ja - det var det. Går inte in på alla trevliga samtal vi hade kring viner, resor, framtida planer och en del skvaller. Trump och Putin nämndes också. 

Trevlig kväll. Som vanligt. 

*****

Igårkväll ...

.. var det dags för kvarterets vinprovning. Eller 'vinavsmakning' som vi numera ofta kallar det. 

En vit och tre röda. För den vita stämde färgen. Men de tre röda var nästan svarta. Men svartvin finns ju inte, så det får bli rödvin.

Såhär blev det:

• Jean-Claude Boisset, Bourgogne Chardonnay Les Ursulines 2023. Gott, friskt, men kanske lite dyrt. 179 kronor.
• McManis, Petite Sirah 2023. Som sagt - nästan svart. God smak, med på gränsen till för saftigt, dvs. lite småsött, till ett pris av 119 kronor
• Sandalwood, Margaret River Cabernet Sauvignon 2023. Gott med lite pepprighet. Grillvin, tyckte vi. Kostar 129 kronor.
• Xavier Vignon, Vacqueyras 2023. En höjdare, enligt mig. Passar till grytor med nötkött. Och priset var överkomligt. 155 kronor.

Ja, det var det. Som vanligt en trevlig stund med mycket prat om resor. Ett par som var med har relativt nyligen kommit hem från en resa i Slovenien. De prisade landets viner, och rekommenderade landet i stort. Trevligt folk, kunniga i engelska utan problem. Prisvärd förtäring. Vackra vyer.

Det kanske vore nå't?

Det godaste sparade jag till sist, som synes.

*****

Inte särskilt övertygande ...

.. tänkte jag om det engelska rosévinet Simpsons Railway Hill Rosé, som var med i vårens sista vinavsmakningskväll i kvarteret. För 199:- hade jag väntat mig lite mer.

Däremot var André Clouet Grande Réserve mer klockren. En god champagne till ett pris av 359:-, vilket är rätt modest i champagnekretsar. Gott, lite orange till färgen.

DeLoach Heritage Reserve Pinot Noir var näst på tur. Visserligen amerikanskt men det fick gå för den här gången. Priser 119:- gjorde det inte sämre. Det var gott!

Åter till Frankrike med en Bourgogne Pinot Noir Labouré-Roi. Nja - inget anmärkningsvärt. 145:-, men ganska profillöst. 

Så begav vi oss till Tyskland. Weingut Landmann Alpensegler Pinot Noir  Organic gav heller inte några speciella 'vibbar' hos mig. Pris 149:-

 

Kvällen var trevlig. Vi pratade resor och en massa annat. Beslutade trots allt att vi skulle genomföra en provning till, ute på gården och med grillen tänd. Datum blev den 01 juni. Hoppas bara att vädret tillåter det. 

*****

Udda ...

.. viner blev det på månadens vinträff i kvarteret. Vår 'vinprovning' alltså - numera kallad vinavsmakning.

Tre slovenska och ett kroatiskt, blev det.

T.I.L.I.A Estate. Nostra 2021 blev först i raden. Vitt vin. Och rätt menlöst tyckte jag. Särskilt när det kostade 194 kronor.

T.I.L.I.A Estate El Brut Nature 2021 blev näst i tur. Ett bubbelvin. Kraftig smak. Benämndes som rosévin, men jag tyckte det var mer orange. Inte riktigt i min smak heller. I alla fall inte som man normalt betraktar mousserande viner. Möjligen kan det passa till mat. Pris 256 kronor.

T.I.L.I.A Estate. Pinot Noir Estate, 2020. Ett smakrikt och gott rött vin. Men kanske lite dyrt. Det kostade 228 kronor.

The Dalmatian Dog var sist ut. Rött, kryddigt och mustigt. Och nu blev det kroatiskt. För tretton år sedan, då jag besökte landet, sas det att deras viner inte exporterades. Främst för att det odlades för lite vin där. Tydligen har det förändrats. Det här var prisvärt - 139 kronor.

En trevlig kvällsstund med grannarna blev det, som vanligt. 

 

*****

Igårkväll var det ...

.. dags för månadens vinprovning i kvarteret. Vi har dock döpt om träffarna till Vinavsmakning. Ordet 'provning' lät för pretentiöst.

 

Den här gången var det söta dessertviner som gällde. Dessutom i kombination med mörk choklad från exempelvis Ghana, Madagaskar och Brasilien. Alla innehållande minst 75% kakao - ja till och med 100% vilket gällde för Ghanachokladen.

 

Vi började egentligen inte med vin. Första avsmakningen fick bli en stout, dvs en öl. En mörk sådan. Svart skulle jag vilja säga.

• Omnipollo Noa. Pecan Mud Cake. Pris 55:90 för 330ml. 11,5% alkohol. Tillverkat i Sverige. Jag gillar t.ex. Guinness, så det här dög bra och passade fint till den brasilianska chokladen.

Resten av avsmakningen gällde viner.

• Domini Veneti. Recioto della Valpolicella Classico 2020. Pris 179:- för 375 ml. Halvbutelj alltså. Italienskt. Mycket mörkt. Mycket gott. 12,5% alkohol. Passade till den Madagaskiska chokladen. Vinet gjort på lufttorkade druvor under 4 månader och tre veckors jäsning, tillsammans med skalmassan.

• Red Muscadel. Sydafrikanskt. Pris 135:- för helbutelj. Mycket gott. Ljus - ja nästan kunde man kalla de ett mörkt rosévin. 
  

• Churchill's. Late Bottled Vintage 2019. Portugisiskt. Starkt. 19,5%. Mörkt.  Druvorna fottrampas. Lagras i 4 år innan de buteljeras. Pris 239:-, men är ändå inte dyrast i kvällens session. Det första vinet idag var ju halvbutelj för 179:- så det var dyrast.
  

 

Den 100-procentiga  Ghanesiska chokladen föll mig inte i smaken till någon av dryckerna. 

Som vanligt blev det en trevlig kväll. 

*****

Årets första...

.. vinprovningskväll ägde rum idag hos grannen Åke.

Lite annorlunda. Blindtest. Vi fick inte veta annat än ursprungsland. 

Det var bara att smaka, bedöma, och sätta ett troligt pris. Frågan var också; är det prisvärt?

Från vänster till höger, enligt bilden.

• Ljust. Lätt pärlande frisk smak. Jag satte pris 112:- och prisvärt
• Lite dragning åt orange. Något för sött, tyckte jag. Mitt pris blev 140:- och ej prisvärt.
• Tredje glaset gillade jag inte så mycket. Lite fränt. Jag satte 169:- och ej prisvärt.
• Sista glaset. Vacker djup färg. Gott. Jag trodde det kostade 209:-, eftersom det verkade så genuint på nåt sätt.
  

 

Såhär blev det. Överraskande. Från vänster till höger förstås.

• Morandé Estate Reserve Sauvignon Blanc. Chilenskt till ett pris av 99:-.
• Cono Sur Bicicleta Gewürztraminer. Också chilenskt. Pris: 79:-
• Castelmare Valpolicella Ripasso Superiore. Italien. 99:-
• Hacienda el Espino Garnacha Tintorera. Spanskt för 89:-
•  

Vi blev alltså lite lurade.  Men kunde förstås glädja oss åt att billigt inte behöver vara dåligt.

 

Efter diverse prat om allt och inget tackade vi värden Åke och tog trapporna ner till oss. 

 

Nästa gång blir det choklad- och vintest..

 

*****

Portugal ...

.. var månadens tema på kvarterets vinprovning (eller vinavsmakning, som vi nu ska benämna det) med trevliga grannar. 

Tre vita (varav en s.k. orange) och två röda viner presenterades. Alla fick förstås godkänt, även om någon var godare än den andra.

Alvarinho Contacto räknades till och med som Vinho Verde, dvs grönt vin. Mycket bra till skaldjur och fisk, eller till "lättare vegetariska rätter". Jag tyckte om det. Friskt och fräscht med fruktsmak. Pris 145:-

Valados de Melgaço Alvarinho Reserva. Det där med 'reserva' betyder ofta att det är lite dyrare, men ofta också väldigt gott. Här stämde det; 199:- och mycket smakrikt. Passar till fisk eller kyckling.

Semente Avesso Orange. Här hade vi, som synes, det orangea vinet i samlingen. Lite grumligt också. "Passar till fisk och ljust kött". Men inte i min smak. Pris: 121:-.

Herdade dos Lagos Carapeto. Nu blev det rött. Ja, mörkrött på gränsen till blålila, faktiskt. Hade nyanser av blåbär och lakrits, om man läser beskrivningen. Det var inget som jag kunde urskilja, men det var mycket gott, till ett pris av 149:-.

Post-Quer..s Baga. Fråga mig inte varför det stavas sådär. Blåröd färg. Mycket gott, men fattas bara annat till priset 249:-. 

 

Själv brukar jag inte förledas av priset. Det händer rätt ofta att de dyraste vinerna inte faller mig i smaken. Och på de här sammankomsterna får vi inte veta priset i förväg, för att vi inte ska vilseledas.

Det hela avslutades med kaffe och äppelpaj, samt ett glas bubbel av 'märket' Richard Juhlin, känd sommelier. Ingick alltså inte i kvällens meny. Hade donerats av en ny deltagare i vår grupp. 

Mycket prat, mycket skratt, alltid väldigt trevligt.

*****

Italienskt ...

.. var det genomgående temat på höstens första vinprovning i bostadsrättsföreningen. Vinprovning sker ju en gång i månaden under höst vinter och en bit in på våren.

Här bjöds alltså fyra viner från olika distrikt i Italien. Två vita och två röda. Vi överraskade genom att bjuda på löjromsfyllda krustader till det vita vinet. Det uppskattades.

Montelapio Fiano di Avellino var det första smakprovet. Fin doft, god smak. Odlat i Kampanien en bit öster om Neapel. Pris 170:-

Terra Costantino blev nummer två. Lite dyrare än ovanstående, men inte lika gott enligt min mening. Det var lite ..... ja, beskt. Sicilianskt från vulkantrakterna kring Etna. Kanske var det vulkanilska jag kände.

Antiche Terre Venete fanns i det tredje glaset. Nu var löjrommen uppäten. Gott vin från nordöstra Italien, norr om Verona. Valpolicella känner väl de flesta till. Pris 139:-

Benanti Etna Rosso. Även här ett "vulkaniskt" vin från Sicilien. Det var nog orsaken till att jag inte gillade detta det dyraste vinet i dagens provning. Pris 199:-.

I övrigt pratades det förutom om viner, om vad alla hade haft för sig under sommaren och hösten. Trevligt med spännande resor, Frankrike, Österrike, Sydafrika, tågluffning i sydeuropa som gick sisådär (Det blev mest annat än tåg.), höft ur led i förra veckan och barnbarns- och hundskötsel. 

Sedan gick vi hem. Alla bor ju i huset, utom en som har gjort det, men som ändå vill komma på våra möten.

Nästa möte blir den 17:e november. Då blir det portugisiskt.

*****

Säsongens sista ...

.. vinprovning i kvarteret ägde rum idag. Lite annorlunda, eftersom den också innehöll grillmiddag ute på gården. Trevligt som vanligt, men så småningom rätt kallt, eftersom en kallfront passerade över oss med byiga vindar.

Vi provade La Chablisienne 2022, Chateau Ste Michelle chardonnay 2022,  Irony Pinot Noir 2022, och  Château Les Troeis Manoirs 2013. Två vita och två röda, alltså.

Nummer 2 och nummer 3 var de som tilltalade mig mest. Övriga var för profilfattiga, tycker jag. Prislägena var, som de brukar vara nuförtiden. Lite dyrare. 139 - 169 kronor.

*****

Bara ett kort ...

.. inlägg om kvällens vinprovning i kvarteret. Två vita och två röda erbjöds till oss nio jurymedlemmar. 

Alla smakade bra, men favoriterna blev nog den längst till vänster i bild och den näst längst till höger. Prisläge för de vita 151:-. Väl värda. De röda betydligt dyrare. 200 - 350 kronor. 

Det vita George Breuer Sauvage, är sedan tidigare ett av våra favoritvin. Den röda höjdaren Marquis Des Beys var ett libanesiskt vin. Rätt ovanligt, även om jag råkat på ett sådant förr vid något tillfälle. Dyraste vinet längst till höger var inte prisvärt.

*****

Så var det dags ...

.. för glöggprovning i kvarteret. Den månatliga vinprovningen ägnades åt julens smaker denna gång.

Vi testade fem varianter.

Start med den sort, som ofta är mest omtalad, nämligen Blossas årgångsglögg. I år döpt till Gamla stan. Inget fel på den. Kanske lite för söt för min smak. Men bland smakerna fanns en del julkryddor. Pris 139:- för den snygga flaskan.

Nästa variant. Grythyttan Skogsglögg låter som en rejäl mustig sort. Men ack ... den var blek. Priset var 99:-

Sort nummer tre denna kväll utlovar mycket. Hellström Glögg Äpple, julkryddor och gin. Okej - den grumliga drycken med brunorange färg smakade bra. Men för det priset hade den gärna fått vara godare, eller åtminstone lite mer märkvärdig och utmärkande. Priset är nämligen hisnande 285:- för en halv flaska!!! Nej - den hamnar aldrig hos mig.

Fyran, däremot: Tegnér & Son Wilckens Fat var mycket god. Blev min favorit ikväll. God och fyllig. Rejäl skulle jag kalla den. Priset 99:- avskräcker inte heller. 

Sista varianten, Dufvenkrooks Original har samma pris som föregående, utlovade i beskrivningen "smak av kryddnejlika, pomerans, russin, kardemumma, peppar, kanel och röda bär". Men domen blev 'banalt'. Nej - inget att ha. Dessutom det allra sötaste vinet med 216 g socker /liter. 

Gruppen var rätt enig. Ettan och fyran gillades mest. 

*****

Annorlunda

November månads vinprovning i kvarteret var lite annorlunda. Inte för att det gick till på något annat än det vanliga sättet. Nej, det var en något annorlunda vinkultur som skulle avsmakas. Här gällde viner från Kroatien, Serbien, Slovenien, Montenegro och Makedonien. Inte det lättaste att hitta på Systemet. Några kan beställas, övriga får man söka på annat håll. 

Det var uteslutande röda viner. Och vilken 'rödska'. Med ett undantag var det snudd på svarta viner. Mycket, mycket mörkröda. 

Undantaget var vin nummer ett i provningsordningen, det kroatiska Plavac Mediterano. Lite mer normalrött. Smak och doft av bl.a. lingon, sas det. Ja, tänkte jag - det passar kanske till havregrynsgröt, då. Det hade ett pris på 119:- men föll inte i smaken. "Sisådär" skrev jag som kommentar. 

 

Vin nummer två var Tri Morave Red från Serbien. Här blev anteckningen "Gott men kanske inte prisvärt", från min sida. Det kostade186:-. Importören skriver 

"Ett exeptionellt rikt vin med imponerande struktur. Det öppnar sig i lager av aromer av plommon, blåbär, björnbär, och vinbär, följt av toner av mynta, mandel och granit."

Hur nu någon människa kan urskilja alla de där smakerna övergår mitt förstånd. Vad smakar t.ex. granit? Måste man äta sten?

Nummer tre var det slovenska Capris Refosk. Mycket gott. Kvällens favorit för mig. Ganska dyrt 218:-.

Det montenegrinska nummer fyra, Status var också mycket bra, men nu börjar priserna raka i höjden. 260:-.

Slutligen vin nummer fem. Barovo. Mycket, mycket mörkt. Jag gillade det inte lika mycket som nummer tre. Priset avskräcker också. 356:- får mig definitivt att backa.

Så återstår en provning i december för detta år. Då blir det glögg.

Kvällens viner.

*****

Billigt är bra

Månadens vinproning i kvarteret ägde rum en vecka tidigare än vanligt. Men vad spelar det för roll.

Två vita och två röda viner provades. Alla var sydafrikanska. Sammanfattningsvis kunde vi konstatera att samtliga var bra.

Det som överraskade var att det vita Spier signature Sauvignon blanc Sémillon var mycket smakrikt och gott. Dessutom kvällens billigaste. 89 kronor. Prisvärt.

Nästa vita vin var Kwv Chardonnay. Friskt och fruktigt. Gott. Precis som det förra och till ett pris av 95 kronor, väl värt sitt pris.

Rött var det i nästa omgång. Saam pinotage. Även här prisvärt. För 95 kronor får du ett gott fruktigt vin, lämpligt till lamm- eller nötkött, men även till smakrika vegetariska rätter.

Kvällens sista var Tokara Director's reserve. Inte märkvärdigare än det förra. Gott, men inte värt de 239 kronor som detta vin kostade.

Slutsatsen ikväll blev att priset inte betyder allt. 

En trevlig stund blev det med prat om Slovenien och Kreta, som några besökt nyligen. Och förstås om de lokala vinerna man fått smaka på där.

*****

Så var det dags ...

.. för terminsavslutning i vinprovning. 11 personer samlades den här gången ute på gården i solen, även om den utlovade värmen höll sig på avstånd.

Den här gången var det vita viner som gällde. Denna gång från Frankrike (2 olika sorter) ,  USA, Chile, och Nya Zeeland.

Återigen kunde jag konstatera att vin nummer ett, Chablis Domaine Thierry Mothe, från början smakade bra. Men det höll inte, när vi gick vidare. De 229 kronorna kan du satsa på något annat. 

Till exempel Chateau Ste Michelle Chardonnay. Gott, prisvärt. 139 kronor kostar detta amerikanska vin.

Vin nummer tre kan vi glömma.  En chilenare. Viña Maipo Chardonnay. Pris 65:-.

Launois Blanc de Blancs Grand Cru Réserve. Champagne. Mycket gott till högt pris: 339:-

Observera att bedömningarna görs innan vi får veta priserna. Det gör det hela mer spännande och lärorikt. 

Sista vinet för denna dag, Church Road McDonald Series Chardonnay. Nya Zeeland. 

Nej - det gick inte hem. 139 kronor.

Mycket trevligt surr och prat, innan vi skålade ett tack till Åke och Marita som står för det praktiska kring dessa träffar. Nu tar vi sommarlov.

*****

Månadens ...

.. vinprovning ägde rum ikväll. Italienska viner var vad som gällde. Tre gjorda på druvan Barbera och ett av Nebbiolo.

Intressant var att det vin som var lägst i pris, 150+1 Barbera Piemonte (Känns lätt igen på sin moderna etikett.), fick gott omdöme av oss alla. Pris 101:-. Så småningom började åtminstone jag förstå varför vinet var så gott. Det hade högsta sockerhalten i den här omgången med sina 7 g per liter. Nåväl - det fick gå för den här gången. Normalt har rödvin mindre än 3 g per liter. Det gällde för kvällens övriga sorter.

Dyrast ikväll var Ratti Barolo Marcenasco med sina 341 kronor på prislappen. Ett Nebbiolovin "med tegelnyans", som det beskrevs. Det var mycket ljust jämför med de övriga tre ikväll. Såg nästan utspätt ut. Gott, men inte prisvärt, skulle jag säga. Färgnyansen syns mycket tydligt på bilden nedan, särskilt på återskenet på bordsduken, som blev nästan gult.

Piemonte Barbera (Inte att förväxla med Barbera Piemonte, ovan.) smakade först bra. Det var det vin vi smakade av först av alla. Pris 127:-. Men det föll i rangordningen, när nästa vin nådde våra gommar.

Borgogno Barbera d'Alba Superiore. Ett mörkt blårött vin, som enligt beskrivningen bl.a. skulle smaka "bergamott, lakrit och örter". Jag är inte bra på att känna alla de där nyanserna. Ibland tror jag att bedömarna mest hittar på för att verka intressanta. Vinet var gott och fick föregående vin (Piemonte Barbera) att falla tillbaka i rangordningen, precis som jag skrev. 

Men som vanligt blev det en trevlig stund med grannarna och några extra inbjudna. Vi blev 10 personer idag, jämfört med de vanliga åtta. 

*****

Månadens ...

.. vinprovning ägnades åt två franska distrikt. Bordeaux och Bourgogne. Två röda viner från respektive. 

Började med Bourgogne Pinot Noir Les Ursulines 2021. Pris 171 kronor, men jag tycker inte att det var värt det. Svag doft. Saftaktig smak. 

Som nummer två Couvent des Jacobins Bourgogne Rouge 2021. Pris 191 kronor. Något mer karaktär än vin nummer ett, men inte värt sitt pris.

Nummer tre. Testkvällens billigaste vin. Château de Seguin 2020. Pris 111 kronor. Fylligt och gott. Prisvärt. Det här var det första Bordeauxvinet.

Slutligen nummer fyra. Château Tour Seran 2019. Pris 251 kronor. Kvällens dyraste och mest välsmakande. Mycket mörkt rött, nästan "svart". 

Alltså blev det dyraste vinet det som smakade bäst. Skam vore det väl annars. Men det billigaste anser jag var mer prisvärt. Näst bäst i den här samlingen.

Fyndet från 70-talet.

Kvällen ägnades förstås också åt trevliga samtal, inte bara om viner, utan om vad grannarna hade varit med om sedan sist. Två personer i gruppen dök inte upp alls ikväll. Vi fick söka dem per telefon. De hade giltig frånvaro. De hade fått sitt första barnbarn idag och hade glömt meddela att de inte skulle vara med. 

N och S berättade om sin senaste resa till goda vänner i München över nyårshelgen. Mycket god mat och gott vin.

Jag berättade om min vinflaska som ligger här hemma, som jag köpte på en vingård någon gång på 70-talet. En flaska vitt, som blivit kvar. Jag hade två flaskor. En öppnade vi någon gång i mitten av 80-talet. Den andra blev som sagt kvar. En Riesling från 1971. Jag tror jag ska ta med den på nästa provning så att dessa trevliga grannar får smaka. (Vet ju egentligen inte om den ens är drickbar.)

Ja, vi surrade på ett par timmar innan vi travade hemåt igen. Nästa träff blir den 19 februari.

*****

Vinprovning

Så var det vinprovarkväll i kvarteret, eller rättare sagt bostadsrättsföreningen. (Nordea får inte vara med.)

Den här gången skulle vi inte bara prova vinerna rakt av. Vi skulle också bedöma vad vi tyckte om dem tillsammans med olika ostar. Allt ifrån "hushållsost" till Västerbotten. 

Det första vinet var  La Guita Manzanilla. En torr, mycket torr sherry. Jösses, man blev nästan hes. "Kärv" blev min bedömning. Det mildrades något med en bit banal Hushållsost och blev katastrof tillsammans med en Grevé.

Nästa vita, Cono Sur Single Vineyard Chardonnay var mera njutbart och var gudomligt gott tillsammans med Västerbottensost. 

Just Västerbottensosten gifte sig också fint med det sista rödvinet. Amarone A Alpha Zeta. Inte alltför dyrt för att vara ett Amaronevin 209 kronor.

Coto de Imaz Reserva, spanskt Rioja, fick av mig betyg OK, men kvalificerade sig till BRA när det kombinerades med en Grevé och en Herrgårdsost. 

La Riche Carbernet Sauvignon fick betyget Gott av mig. Behövde inga ostar för att göra bra ifrån sig och priset var nästan i klass med Amaronevinet. 199 kronor.

En trevlig kväll. Mycket trivsamt. Humor och skratt. Intressanta historier från de olika deltagarnas resor och andra livserfarenheter. 

 

Tack till Åke och Marita som administrerar träffarna.

*****