Var får de sina idéer ...

.. från, alla dessa terrorister? Massmord i Örebro på en skola. Skadeskjutning av sex personer i Gävle. Och nu ett fruktansvärt knivdåd på ett tåg i England, där ett tiotal personer drabbades.

Jag vet 'terrordåd' oftast relaterar till ideologiska motiv. Religiösa, eller politiska. Englandsdådet betecknas inte som ett sådant, enligt polisutredningen. Men ... är inte allt detta terror? De tycker jag.

Hur har nu denna typ av brott uppkommit i så ökad omfattning. Vad är det för människor som tar till dessa metoder för att skapa skräck? Vad inspirerar till våld?

Barnförbjudna filmer såg man på biograf förr. Barn fick inte se dem för att de var hemska och blodiga. Man ville inte skrämma unga människor.

Hur är det nu? Jo - allt finns i din dator eller i din mobil. En tvååring kan mycket väl se en skräckfilm. Kanske inte medvetet uppsökt, men rätt enkelt att kanske hamna på när man leker med en skärm.

När man ser film är man en passiv åskådare till det som händer. Man kan inte påverka. Men hur är det nu? Jag vet att jag tagit upp detta förr, och jag förmodar att jag nu kommer att bli kallad moralpaniker. Men det struntar jag i.

Datorspel!!! De verkar i stor utsträckning syfta till att döda, döda och döda. Åtminstone de exempel som man ibland får se i TV-inslag. Det finns e-sportturneringar där folk samlas och spelar och tävlar om vem som är bäst. För poäng får man för alla man tar livet av. Här kan man, i motsats till filmtittande, påverka.

Många fastnar troligen för detta medium. Sitter uppe på nätterna och genomför blodiga massakrer. 

Var man rädd för att unga skulle påverkas av film och föbjöd dem att visas - hur är det då nuförtiden?

Dataspelsbranschen och föräldrar har en del att ansvara för, tycker jag.

*****

Och alla ni ...

.. som viftat undan mina teorier om att ungar/ungdomar som spelar dataspel, påverkas, avtrubbas av våldsskildringar ...

Ni kan ju börja läsa här.

Eller lyssna till Konflikt.

Och du som jobbar med att skapa våldsamma  dataspel, sök terapeut!

*****

Ologiskt

 Så har Sverige hamnat i samma liga, som bl.a. Finland och USA. Skolskjutning med många drabbade. 11 döda hittills, och ett antal skadade, som inte redovisats till antal. 

 

En ruggig historia som redovisas i media, med direktsändning hela gårdagskvällen i stort sett. En sändning som egentligen bara var ett evigt upprepande av det som hade hänt. Gång på gång på gång. Media försöker pressa poliserna på nya detaljer, men de får alltid samma svar - "Det kan jag  inte uttala mig om i nuläget".

 

Vem är då skyldig till dådet? Jo, det är en man i 30-årsåldern som enligt uppgifter nu visar sig vara en något udda figur. Lever ensam. Pappa visste inget om vad han gjort.  

Klipp från Omni

Enligt husrannsakan har man tydligen kunnat konstatera att han hade vapenlicens, och ägnade mycket tid åt dataspel. Något politiskt dåd har inte kunnat konstateras. Inte heller något terrorbrott. Han var ensam.

Men trots alla direktsändningar vill folk inte nöja sig. Ryktesfloran blev yppigare och yppigare. Främst i olika sociala medier. En pappa i Uppsala pekades ut, och var helt ovetande om att han fanns med text och bild på nätet.

Maningar om att inte lita på uppgifter i sociala medier har gått ut. Men folk verkar inte bry sig. De drar egna slutsatser.

Jag tänker på anhöriga. Det är en  situation svår att sätta sig in i.

-----

Egna slutsatser drar jag också, faktiskt. Men det gäller rent allmänt i liknande sammanhang som det ovan. 

 

Jag är rätt övertygad om att missdådaren inspirerats av den värld han lever i dataspelen.

 - Men oooonej. Inte blir barn och ungdomar påverkade av sånt. 

Det påstår till och med forskare. 

Däremot funderas nu på att begränsa reklam för onyttig mat i sociala medier. Främst för barn och ungdom. Övervikten ökar. 

Men varför ska man göra det. Påverkas verkligen unga människor av reklam???

Inte av dataspel, då. 

Hm...?

*****

Länkar går till SVT Nyheter.

Inspiration

Våld, skjutningar och sprängningar börjar bli vardagsmat. Barn engageras av brottssyndikat för att utföra mord. Mot betalning.

Hur tänker barnen, undrar jag. Lite spänning i tillvaron, som ger pengar. Inte dumt. Varifrån får de inspiration?

SVT:s Kulturnyheterna recenserade igår ett dataspel. Ett spel som säkert går hem hos de unga. Det skjuts. Det sprängs. Det dödas. Kul, kul. Att få kliva in och spela med, wow.

I verkligheten finns dock ingen 'reset-knapp'.

Visst påverkas man, om man vistas i spelvärlden. Det säger jag. Man påverkas ju av reklam. Undermedvetet.

Men spelvärlden skyller ifrån sig. Huvudlösa som de är.

Vad tror du?

Här kan du se gårdagens inslag.

*****

Tillåt mig tvivla

Radion står på. P1 gäller för det mesta. I dagens tablå finns programmet Kropp och själ som ofta är hörvärt och lärorikt.

Idag tog man upp tics, alltså ofrivilliga fysiska rörelser, eller ljud, som de drabbade kan ha för sig. Helt ofrivilligt. Det är främst pojkar som drabbas av detta. Det finns terapier och annat som kan lindra, ja kanske till och med bota. 

Men hos tjejer är det ovanligt. Tills nu, då det uppkommit tics-symptom i högre grad hos unga flickor. En forskarrapport redovisas i programmet. En vårdanställd berättar om hur väntrummet på hennes mottagning plötsligt "fyllts" av tjejer, som uppvisar samma beteende. Och man har undrat vad orsaken är.

Nu finns en teori. På sajten TikTok har det spridit sig inlägg där tics-tjejer visar hur de beter sig. Och i väntrummet där alla tjejer satt visade det sig så småningom att alla hade konto på TikTok. De följde de här "influerarna" som visade upp sina tics. 

Man tror nu att de unga damerna som väntade på att få hjälp har påverkats, alltså börjat härma TikTok:arna. Ofrivilligt, tydligen.

Vi vet att vi omedvetet påverkas av reklam. Budskapen går igenom utan att vi märker det. 

Nu verkar det som att vi även kan påverkas av andra saker - i detta fall tics.

Märkligt då att föräldrar låter barn och unga ocensurerat hålla på med våldsamma datorspel. Ja, det gäller nog föräldrar också. Till och med forskare hävdar att: - Oooh nej. Inte påverkas de.

Nähä! Jaså?

*****

Man blir ju alltid beskylld ...

.. för att skapa moralpanik, när man tar upp frågor om våld i TV-serier. Därför tänkte jag göra det, för att se om min teori stämmer.

En koreansk TV-serie går nu på Netflix. Squid game heter den. Handlingen går ut på att skuldsatta personer erbjuds att vara med i en tävling, eller kamp. Lyckas man bra, så väntar belöning. Förlorar man däremot, så är insatsen skyhög. Man avrättas. Visst låter det spännande. Här kan du få en uppfattning om hur det går till.

Nu ryktas om att den här modellen av "lek" börjar sprida sig ut bland ungdomar, eller ungar. Man har tydligen börjat spela något liknande på skolgårdar här och där i landet. 

I England har det tydligen gått längre. Här avråds starkt från att låta barn och ungdom se Netflix-serien.

Och naturligtvis hakar den sjuka spelindustrin (som så ofta höjs till skyarna i olika sammanhang) på det hela. Det finns ett rykte åtminstone. Ett rykte om att hela företeelsen ska komma ut som dataspel. Det låter ju utmärkt. Då behöver inte ungarna praktisera det i verkligheten. Och påverkade av dataspel blir de ju inte. Neeeeejdå! Varför skulle de det?

Det är det där sista som jag för mitt liv inte kan begripa. Det finns till och med forskare som hävdar att folk inte påverkas av våldsskildringar. Sedan finns det forskare som hävdar att det är precis vad som sker. Och jag är böjd att hålla med de senare. Vi påverkas ju alla av reklam. Omedvetet. Varför skulle vi då inte påverkas av våld i dataspel. 

 - Men du ser ju deckare på TV. 

 

Jo, det gör jag ju visserligen. Men som åskådare. Inte som aktiv deltagare, mördare, krypskytt, terrorist.

*****

Det finns få saker ...

.. som kan göra mig så arg som dataspelsindustrins oförmåga att inse, att många av dess anställda behöver akut psykisk vård.

I dagens nyhetsflöde har vi hört om en tolvåring, som sedan länge (det har man nu konstaterat) ägnat sig åt planering av mord. Och han höll också på att lyckas. Två skolkamrater råkade ut för hans knivangrepp, som tack och lov blev rätt lindriga.

Men planerna för detta hade han lagt ut på en chatt anknuten till dataspel. Där hade han också fått stöd för sina tankar.

Våldsamma dataspel suddar ut gränsen mellan fantasi och verklighet. Det säger väl sunda förnuftet och logiskt tänkande. Ungar som kanske dagligen sitter framför scener där de själva deltar i våldsamheterna inspirerar. Kanske omedvetet, men ändå. I ett dataspel kan man ju bara trycka "reset" och börja om. Det kanske man inte kan i verkligheten. Men då är det försent.

Men då kommer mothuggen från de som försvarar industrin.
 - Nejdå - inte är det någon fara. Oooooh nej. Inte påverkas man.

Nähä!? Men hur är det med vanlig reklam, då?

Skicka spelindustrin till psyket. Omedelbart.
Gäller även föräldrar, som ofta finansierar skräpet (och kanske spelar själva).

*****

Spelglädje

Jag spelar inte dataspel. Med tanke på hur förgiftade många verkar bli, så låter jag bli, om man säger så.

Inte heller lockas jag av all reklam från spelsajter. Ändå ser jag väldigt lite av den, eftersom jag ytterst sparsamt tittar på kanalerna 3 - 71189 på TV. Men jag ser ju annonser även i tidningar, förstås.

Men jag har ibland lätt förvånad betraktat de hyllor i till exempel bokhandeln i min närhet, som fullkomligt svämmar över av sällskapsspel. Analoga, vanliga och mer och mer ovanliga spel, förpackade i förföriska och fantasieggande kartonger, med spännande beskrivningar om hur mitt liv kommer att förändras om jag börjar spela "just detta spel" med mina vänner. Där har vi väl kärnpunkten; "med mina vänner".

Hörde ett glädjande inslag i dagens Studio Ett i P1 (var annars), som berättar att försäljningen av de analoga så kallade brädspelen på fem år har ökat med 40%! Folk har tydligen börjar ledsna på sina skärmar - och att sitta ensam framför den istället för att vara social, skratta och tävla med fysiskt greppbara och förståeliga "världar". Så investera i ett nytt Monopol, TP eller Fiaspel. Det kanske blir succé hemma vid köksbordet.

Det finns hopp.

*****
Läs inslaget om brädspelens lyckosamma utveckling.

Jag vet inte ...

.. var jag hörde det. Det var i radions P1 i morse. Först trodde jag att det var i Tankar för dagen, men det har jag kunnat konstatera att det inte var. Kanske var det någon korrespondent som berättade något, men som liksom i förbigående nämnde något som fick mina tankar att vandra vidare.

Hon berättade att hon, när hon körde iväg med en minibuss, återsåg en syn som var alldeles för bekant. Där, från sin position bakom ratten, såg hon sina händer i samma position och med ungefär samma gatubild, som hon sett i den nu borttagna videon som Christchurchförövaren lade ut i direktsändning under sitt terrorhot. Och påmindes alltså om händelsen.

Jag kunde mycket väl föreställa mig hur det såg ut. Tyvärr kunde jag också föreställa mig hur fortsättningen blev, utan att ha sett filmen. Hur bilden visar när han kliver ut ur sin bil och går in i moskén och besinningslöst skjuter ihjäl sammanlagt 50 personer. Allt dokumenterat. Allt visat i sin grymhet. Som sagt kan jag mycket väl föreställa mig hur det ser ut.

Jag drar en parallell. Utan att ha ens någonsin ha provat själv, men sett exempel, brottstycken; ser det inte med skrämmande likhet ut som många populära dataspel? Sådana som barn sitter och fantiserar med. Kanske till och med med föräldrars bistånd.

Våldsskildringar inspirerar. Många förnekar det. De spelkonstruktörer som enligt mig måste vara gravt sjuka i huvudet, men också en del forskare, hävdar att spelen inte påverkar.

Men reklam gör det. Enligt forskare.

Jag vet.

*****