Tar åt mig äran.

På väg med sopor till återvinningen passerar vi en vägkant som jag är rätt stolt över.

Historien om den kan du läsa om här.

Idag sköter dom sig. Och orkidéerna blir fler och fler. Det är hundratals på en ca 50 meter lång sträcka.

Idag såg den ut såhär:

Man är ju om sig och kring sig. 

*****

Antiklimax

Vi drog österut för lite spaningsjobb. Inte långt - kanske en dryg mil till ett ställa som vi brukar bevaka nå'n gång per år.

Vädret behagligt. Sol och varmt, även om luften i vanlig ordning var stressad och skulle någon annanstans. Så har det varit i stort sett hela juni. (Urban jäktar.)

Nåväl - vi var snart på plats och tog oss genom vacker skog. Råkade ta en lite felaktig stig, kom bort oss och fick vända om, för att börja om.

Vårt mål var guckuskonästet vid sjön. Vi kom dit bara för att konstatera att vi var grovt försenade. Inget fanns att se mer än utblommade rester. Vinterns snabba snösmältning och tidiga vår har påverkat.

Nästa år väntar.

Inte i bästa skick.

*****

Orkidétider

En promenad längs vägarna på Rånlandet erbjuder många chanser till orkidéspaning. Idag träffade vi på många  av 'märket' nattviol, liksom fläcknycklar (Förr ofta kallad 'jungfru marie nycklar' ).

Fridlysta, liksom alla orkidéarter.

Härom året träffade jag på en mer udda art, korallrot. Men den har inte återfunnits sedan dess.

En annan udda växt växte vid Gruvstigen. Det är dock ingen orkidé, utan en albinistisk rödblära!!! Första gången jag ser den varianten.

*****

Givetvis ...

.. har vi orkidéer på tomten. Har inte alla det?

Fläckigt nyckelblomster. Jungfru Marie nycklar. Skogsnycklar. Fläcknycklar.
Alla möjliga namn har de.

*****

Liten exkursion ...

.. kring domänerna ger bra resultat.  

Nattviol

Nattviolen har vi rätt gott om i närheten av stugan. En som är lite mer tillbakadragen och därmed mer exklusiv är en annan orkidé, nämligen korallrot. Den upptäckte jag för bara två år sedan. I fjol syntes den inte till alls. Men nu står den där.

Korallrot

*****

Nej - inte Skuld

 Vi har en liten tradition. Den innebär att vi en gång per år bestiger ett berg i närheten. Det finns en skogsväg uppför berget. Ganska brant och väckte minnen från vår vandringsvecka i Portugal i slutet av april.

Vägen går genom hemlighetsfull skog. Vacker och fantasieggande. Här bor nog trollen. Men vi har inget emot att träffa dem, om så skulle ske. Det var ju växlande molnighet och ibland alltså stark sol. Sådant undviker de ju.

Varför skulle vi hit, då? Jo, det här är ett ställe känt för sina vackra orkidéer. Såhär i slutet av maj är det bara en sort, som vaknat till liv efter vintern. Den är exklusiv. Den finns nämligen bara här i norr. Svealänningar och götalänningar göre sig ej besvär. 

Men oj vad vi fick spana. Vi hittade inte en enda. En f.d. kollega till Benke hade dagarna innan lagt ut bild på den lilla orkidén. 

 

Jag tyckte att det var lite tidigt på säsongen. Vi brukar vanligtvis träffa på den första veckan i juni. Så jag blev lite misstänksam på om hon hade tagit bilden i år, eller vid något annat tillfälle. 

Vi gick runt i det område där vi brukar träffa på dem, men det var tji. Tji ända tills vi gjorde en liten utvikning längre bort efter stigen. 

 - Oj - här är dom, sa Benke.

Plötsligt verkade det vimla av dem bland tuvorna. Hur många som helst. 

 

Där stod hon, Nornan, och lät sig beundras. En liten art, men oj så vacker.

Urd, Verdandi och Skuld. Vet inte vilken av nornorna det här var.

Nöjda efter en stund, återvände vi till bilen, och färden in till stan. 

*****

Så var det dags ...

.. för nummer två i orkidéordningen här hemma. En gammal trotjänare. Den sätter alltid igång i juletid och blommar oavbrutet i ett halvår. Mycket anspråkslös. Vattnas sisådär var fjortonde dag. Har aldrig gödslats - ska aldrig gödslas, annat än med specialnäring, vilket jag aldrig gjort.

Nummer ett kan du läsa om, och se här. Den har nu slagit ut sju blommor på sin första stjälk.

Tala om lättskötta krukväxter!

*****

Den mörkaste tiden ...

.. innebär inte speciellt mycket för mig. Man är väl van, som norrbottning av födsel och ohejdad vana, kan jag tro. Inte heller ligger jag sömnlös på somrarna bara för att det är ljust dygnet runt. Några mörkläggningsgardiner, eller persienner är det inte tal om heller. 

Det finns ju det som förgyller det mörka. Dit hör förstås julen, som jag firar - inte som religiös högtid, eftersom jag är otrolig - utan som ett festligare slut på ett år. Midvinterblot light, kanske.

Förgyllningen består också av det faktum att av våra 6 orkidéplantor här hemma, står nu 5 i knopp. Och idag slog den allra exklusivaste ut med sin första blomma. På samma stjälk finns ytterligare sex knoppar som kommer att slå ut efterhand. Inte nog med det. Denna cymbidium erbjuder därefter ytterligare en stjälk, som kanske kommer att blomma i januari. 

Den har en lite speciell historia. Gammal i gården. Kanske 12-13 år, jag minns inte så noga. Den tillbringar mesta tiden ute på vår balkong. Även vintertid, för den tål frost. Nu har jag aldrig utsatt den för frysgrader, för så fort den visar blomningstendenser åker den in. 

Fin är den. Sparsmakad i färg, men komplicerad i formgivningen.

Eller hur?

*****

Så var det dags för final ...

.. i säsongens orkidématch. Nu har den fjärde och sista börjat slå ut sina blommor. Små som tvåkronor (om jag nu kommer ihåg hur pass stora sådana är; jag använder inte kontanter), men med fina detaljer.

Vi får väl se om min cymbidium, som står ute på balkongen har börjat planera någon knoppsättning så småningom. Än syns inget på den.

Här hittar du fler (men långt ifrån alla) av mina orkidémöten. Både hemma och i den norrbottniska naturen.

*****

Så beslutade ännu en ...

.. av våra orkidéer att slå ut en blomma idag. Det här var den planta som i fjol blommade på en och samma stängel från december till juni (eller var det till och med juli). Tror inte den blir lika uthållig i år.

I december började den första orkidén för säsongen att blomma.

*****