Va...???! ...

Skulle jag vara enig med regeringen, eller har jag blivit Tidöpartist?

Enligt uppgift kommer public service-bolagen att ersättas för de ökade kostnaderna som svikaren TV4 orsakat genom att sluta sända i det så kallade marknätet sedan januari. (Varför det heter marknät, när det går genom luften, har jag aldrig förstått.)

Alla har inte radio och tv genom sladdar i marken (Tala om marknät.), exempelvis vi i stugan i skogen vid havet. I stan har vi förstås ett annat utbud med ett 50-tal tv-kanaler, som vi aldrig tittar på.

Nej, låt oss istället främja den fantastiska tekniken som innebär att ljud och bilder kommer genom luften.

Eller kommer mobilerna med sladd om 10 år?

*****

Åter i grottekvarnen

På ett sätt så är det skönt att olympiaden är över. Det blev lite för mycket framför tv:n ibland. Visst - det var kul. Särskilt när Sverige visade sig på vinnarhumör. Sorgligt med herrarna skidåkare, som var mer än lovligt svaga. Kanske ska de göra som tjejerna, nämligen att strunta i Landslagsträningen och istället sköta det med individuella och självvalda tränare. 

Nu återgår tv:n till sitt gamla format. Det blir ordning i kanalerna och man känner igen sig. Det finns en sak som jag irriterar mig på. Nya serier, t.ex. kommer först att sändas i play, innan de dyker upp i tablån. Vad är det för dumheter? Borde det inte funka tvärtom? Premiär i vanlig tv, och sedan valfritt repriserande i play, ifall man har missat något. Så tycker jag. (Jag är medveten om att det finns saker på play, som aldrig kommer att dyka upp i tablån.) Istället träjlas det för playtjänster, vilket känns lite förvirrande. Speciellt när vi är i stugan i skogen vid havet, där vi kör med en fantastisk teknik där bild och ljud kommer genom luften!!! Wow.

En nymodighet som dykt upp den här vintern är Sverige live. En mastodontsändning från 16 till 19.30! Fullt av flams och en del trams. Hysteriska programledare ibland. I detta block dyker det upp snuttar av gamla program lite då och då. Dumheter!

Mycket kritik har SVT fått. Berättigat, enligt mig. Snuttifiering är inget jag gillar. 

Så grottekvarnen är förändrad. Tyvärr.

*****

Inget fel ...

.. på så kallade playtjänster på TV. Det är väl bra att man kan gå tillbaka och titta på sånt som man missat.

Men numera tenderar utvecklingen att gå i motsatt riktning. Den senaste tiden har så kallade trejlers angående den nya skräckserien Färjan förekommit. 

 - Premiär på fredag på SVT, säger rösten.

Det som underförstås är att det är SVT Play som gäller.

 

Och min fråga blir - varför denna brådska? Serien ska ju gå på måndagar. Det räcker väl. 

 

Playtjänster är bra, men som sagt, för att kunna gå tillbaka och titta på sånt som har sänts i tablå-TV. Ja, jag vet att vi som tittar mest på just sådan TV betraktas som dinosaurier. Men i stugan i skogen vid havet har vi ingen annan möjlighet.

 

Gör om och gör rätt! 

*****

Visst blir man ...

.. lite trött, eller åtminstone ganska mätt på rapporterna om världsläget med sina sinnessjuka påhitt. Men jag lyssnar alltid på nyheterna. 

Hör att nyhetströtthet blivit vanligare hos allmänheten. Bra, eller inte. Det är frågan.

Läser tidningar gör jag också, vilket i vårt fall ger en lagom 'före-frukost-promenad' för att hämta lokaltidningen, som vi gärna läser på papper. DN, däremot på skärm. 

Men promenaden är välgörande.

*****

Råkade...

.. hamna mitt i Ekots lördagsintervju, när jag slog på radion i morse.

Vår nya EU-komissionär Jessika Roswall intervjuades. 

Mitt intresse falnade snabbt. Maken till snabbrabblande har jag nog aldrig hört. Försök själv.

Jag flyttade till P4 istället.

*****

Ny redaktion

Luleå intresserar. Ja, inte bara Luleå, utan snarare halva Sverige, dvs norr om Sundsvall. Detta har den rikstäckande dagstidningen Dagens Nyheter insett och inrättat en redaktion här i stan. En sådan fanns förr i tiden, men försvann någon gång på 80-talet tror jag.

Nu finns en ny grupp journalister här för att berätta om allt som händer, så att andra delar av Sverige får kännedom. Det behövs..

Marcus Derland är chef och han kom till januarimötet för Aktiva seniorer för att informera om satsningen. Det gjorde han bra med exempel på inslag som rönt stort intresse. Bra förklaringar och bra redovisning av vad det hela lett till. DN:s upplaga i norr ökar. Inte papperstidningen, men den digitala varianten. 

Och de exempel han visade handlade inte enbart om batterifabriken i Skellefteå, eller det gröna stålverket, H2 Green Steel, som byggs mellan Luleå och Boden. Nej här fanns reportage om Tintin-fallet (den lilla pojke som mördades på dagen för ett år sedan av sin våldsbenägna pappa här i stan), en invandrare som trotsar kylan och går ut på isen och pimplar, eller en träff med den invandrarkille som blev oskyldigt haffad i Boliden som terrorist för tio år sedan. Hur lever han nu? Eller det faktum att hela Bottenviken nu är istäckt, rekordtidigt för säsongen. Tidningen fick följa med på en av isbrytarna. Alla dessa exempel är förstasidesstoff under den senaste tiden.

Som sagt - en del om livet här i norr i allmänhet. 

Bra gjort, DN.

*****

Så var vi där igen

⅚

"Ovädret Hans har nu dragit in över södra och mellersta Sverige, samt södra Norrland."

Så sas det i några av morgonens nyhetssändningar.

Det finns det väl inget som är mer 'mellersta Sverige' än södra Norrland.Titta på kartan!

Återigen visar sig den snedvridna uppfattning som ofta kryper fram i huvudstadsmedia om den största delen av landet, 

Tolkar jag yttrandet ovan bokstavligt, så bor jag förmodligen inte i Sverige.

Var ligger mellersta Sverige enligt dig?

*****

"Förgiftad"

Jag är ingen "batchtittare" på TV. Förundras ofta över hur det går till när vissa recensenter berättar att "jo - den serien har jag sett alla avsnitt av. Och den där andra också". De måste ha ägnat dubbla skift framför TV:n i tre veckor, eller så. 

Nej, det är ingenting för mig. Men jag gillar förstås vissa serier. Numera ganska noga utvalda. Jag skippar hellre. Svenska Deg fick ett avsnitt innan den spolades. 

Däremot tittar jag gärna i efterhand på "klassiker". Unge kommissarie Morse, och Scott & Bailey till exempel.

Igår började en ny thrillerserie i SVT1. Vigil - död man ombord som handlar om händelser på en brittisk ubåt. Mycket proffsigt gjord. 

Ursäkta! Var har vi setts förr. Line of duty, va?

Men så händer det; jag ser ett bekant ansikte där i besättningen. Och genast börjar min egen play-funktion (dvs. hjärnan) att leta i skrymslena. 

 - Var har jag sett människan förr?

Och så följer jag nästan inte med i den aktuella handlingen ett tag. 

 

Samma sak inträffade härom dagen. Det var något avsnitt i ... ja, vilken serie då? Hm? Nå, i alla fall såg jag ett bekant ansikte bland ett antal middagsgäster, och började grubbla. Snart gick det upp ett ljus.

 - Men det är ju chefsabbedissan på Nonnatus House, alltså Barnmorskan i East end. Nu helt civil.

 

Tillbaka till ovanståend Vigil.  Där hittas en medarbetare död i sin hytt. Eller i sin koj, som de säger. Det måste ju utredas. En poliskommisarie får i uppdrag att ta itu med detta. Hon skickas till ubåten genom att hissas ner från helikopter och ska bli kvar ombord i tre dygn. Inte odelat positiv till uppdraget. Det är trångt och mörkt ombord. Men ibland ljusnar det: - Det är ju Rachel (Suranne Jones) från Scott & Bailey.

Och så förgiftas man av det. Hon är nästan identiskt "castad", samma frisyr, samma sorts uppdrag, lika märkliga hemförhållanden. Jag undrar om hon bara bytt arbetsgivare. 

 

Tro det eller ej. Unge kommissarie Morse finns också med i rollistan. Alltså Shaun Evans. Men honom lyckades jag inte riktigt lokalisera där ombord, eller i något av de landbaserade scenerna. Månne han var maskerad till den man som benämndes "förvaltaren" ombord. Den personen var med nästan hela tiden, men om det var Shaun, så var han omgjord på något sätt. (En omtittning visade att det var han. Lite smalare, lite yngre såg han faktiskt ut.)

Se serien. Den blir nog spännande.

Det måste vara rätt knepigt för skådespelare, när de blir så förknippade med en roll, att man inte kan låta bli att tänka på tidigare prestationer. Nästan för evigt, känns det som. Ser man Inger Nilsson i något sammanhang, så är hon Pippi Långstrump. Så är det bara. 

De blir förgiftade. Eller är det jag som är det?

*****

Jag är ...

.. naturintresserad sedan barndomen då vår familj ofta var ute både sommar och vinter. Det var fjällvandringar och bärplockning i skärgården och annat.

I vuxen ålder har det naturligtvis fortsatt. Naturligtvis betyder det att jag även tittar på naturprogram i TV. Kunskapskanalen har ett stort utbud, som ibland även spiller över till SVT1 och SVT2. 

BBC i England producerar fantastiska naturdokumentärer. Då får man följa med till världens alla hörn och träffa märkliga djur, på nära håll. Ibland undrar jag hur det går till, när man filmar de där skildringarna. Men de har tyvärr också en del flisor i kanten, tycker jag. En sak som jag ofta retar mig på, är att naturscenerierna alltför ofta ackompanjeras av storvulen stråkmusik. Som för att understryka det dramatiska bilderna. Jag tycker att det stör. 

En annan sak är de där molnhimlarna i tredubbel hastighet som också är något som producenterna verkar älska. 

Det är nästan så jag tycker att SVT:s egna produktioner, t.ex. älgvandringen i så kallad slow-tv, är bättre.

I Medierna, P1:s program varje vecka som handlar om journalistik och allmänna frågor kring våra viktiga medier, pratades det idag bl. a. om just dessa natur"dokumentärer", som de ifrågasatte. Hur dokumentära är de, egentligen. Förekommer fusk? Ja - det finns misstankar om det. Någon kallade vissa utländska naturproduktioner som "såpor", helt enkelt. En serie som gått i höst - Serengeti - togs upp speciellt. Där hade någon uppmärksam även observerat att det var fejkade effekter i vissa scener. Och storvulna orkesterstycken nämndes också.

Hm, säger jag. 

*****

Illa berörd

Sverigedemokrater ger mig rysningar. Nu har de begärt att Sveriges Radio och Sveriges Television ska komma till Riksdagen för att förmodligen hudflängas på grund av något i deras ögon misshagligt program.

Jojo - de bekänner sig mer och mer till sina förebilder Ungern och Polen med flera tvivelaktiga (så kallade) demokratier.

Annika Bryn skriver bra om detta i sin blogg.

Katrine Marcal skriver om ett annat exempel som rör liknande frågor i dagens DN.  Det handlar om trumpkopian Boris Johnsons angrepp på BBC. (Hoppas du kan läsa länken.)

Det kallnar i Sverige och världen. Och jag ryser.

*****

Ibland önskar jag ...

.. att jag vore en lika god "faktapolis" som ordpolis. Men det är inte lika enkelt att för sig själv inse att allt man läser i tidningar och andra medier kanske inte är korrekt. För det är det inte. Många, många felaktigheter passerar troligen, utan att man märker det. Oftast för att man inte känner till detaljer i det som berättas.

Men ibland är jag sakkunnig. Nu senast läste jag ett resereportage i söndagens DN, där jag inte hade hunnit långt, innan jag fastnade. Det handlar bland annat om en tågresa med olika stopp i norra Lappland, dvs. i trakter där jag har varit, och är rätt hemma. Skribenten, däremot var nog amatör i sammanhanget.

"... tåget tuffar fram med Torneträsk på höger sida. Torneträsk slingrar sig fram genom landskapet i över sju mil, och där älven slutar tar bergen vid."

Alltså; Torneträsk slingrar sig inte. Det är en sjö. Sju mil lång, det stämmer, men den är på flera ställen mer än en mil bred. Även om vi har större älvar än de som folk känner till mest; Viskan, Ätran, Nissan, Lagan, så betraktar vi nog inte milsbreda vatten som älvar. Och dessutom hade hon sett att "bergen tar vid" på vänster sida, långt, långt innan man överhuvudtaget siktar Torneträsk på färden mot Abisko, som är första etappmålet i reportaget.

Där spänner hon på sig "... snöskorna för att ta en sväng förbi det frusna vattenfallet i älven Abiskojåkka ...".

Abiskojåkka är, som namnet säger en jokk (bäck) - inte en älv.

Skribenten måste ha något märkligt förhållande till just vatten. För när hon nästa dag tar tåget till Narvik upplever hon något unikt. Jag har åkt sträckan massor av gånger, men aldrig upplevt att "Vid gränsen till Norge kör tåget längs en bergsvägg vid Rombaksbotn, där fjorden stupar rakt ner nära tågrälsen". (???)

Det måste bli en jäkla fors. Dessutom händer detta enligt henne vid "gränsen till Norge". Saken är den att man vid bergsstupet mot Rombaksbotn är en bra bit in på norskt område. Gränsen har passerats för någon mil sedan.

Sedan får vi veta att här fraktas malm till en isfri hamn vid Atlanten. Jo, det stämmer att malmtågen står för den verksamheten. "I Narvik vänder tåget och kör samma väg tillbaka." Det var ju tur det. Jag var så orolig att de körde utför kajkanten.

Jag orkar genom hela reportaget, men stannar till vid hennes besök i Kiruna där " ... det nya stadshuset Kristallen med den gamla klockstapeln i rostat järn .. (???). Rätta mig om jag har fel, men man rostar väl inte järn. Tornet är naturligt rostigt.

Men nu orkar jag inte mer.

Det är ett hårt liv att vara faktapolis. Och tänk då på hur jobbigt det måste vara för mig och dig att veta att allt du läser är sant.

*****

Soppa

Jag har flera gånger reflekterat över att det blir vanligare och vanligare med människor som pratar fort. Fortare och fortare. Och nej - det är inte hörseln det är fel på. Folk slarvar i allt större utsträckning. Ett exempel som jag kommer på direkt är Frida Hansdotter, slalomåkerskan, som vid intervjuer har en hastighet som hon hellre skulle försöka överföra till skidorna. Då skulle hon bli ännu duktigare.

Nu får jag höra att en del så kallade strömningstjänster kommer att erbjuda sina abonnenter att reglera hastigheten på ljud och bild. Öka den alltså. Upp till 150% sas det i ett inslag i P1 morgon i morse.

Jag förstår att vissa kan uppskatta det. För jag förstår att många vill se sjuttielva avsnitt av en serie på en helg. Helst. Visserligen från olika serier, men ändå. Men hur ska man annars hinna?

Vad jag däremot inte förstår är hur mycket av det man ser som fastnar. Eller är det bara det kontinuerliga bruset man vill åt?

Tänker bland annat på recensenter, som glatt redovisar sina intryck av någon elvaavsnittsserie, som inte ens har kommit ut till allmänheten. Hur går det till? Samtidigt kan de sitta och berätta om "den där andra serien" som snart kommer på HBO. Den första gick ju på Netflix.

Den där uppsnabbningen erbjuds tydligen också för ljudböcker. Och även där undrar jag vad som blir kvar i hjärnan. Om man nu verkligen har uppfattat något. Egentligen.

Själv prenumererar jag varken på Netflix, HBO, Via Play eller andra liknande tjänster. Inte heller lyssnar jag på ljudböcker. Jag gillar inte att sitta med öronproppar, avskuren från omvärlden. Till det är jag alldeles för nyfiken på vad som händer i omgivningarna. Jag ser ofta hur folk går omkring, totalt avskärmade. Visst finns det en del fördelar med t.ex. ljudböcker också. Men i rätt sammanhang.

En forskare nämnde också att det lästa ordet skapar bättre associationsbanor i hjärnan. Banor som är nyttiga för oss. Stärker vissa förmågor till tänkande. (Kanske motverkar demens, tänkte jag, men det sas inte.) Jag vet också att jag läst att man lär sig mer om man skriver anteckningar för hand, t.ex. under en föreläsning. Hjärnan aktiveras på ett positivt sätt.

Så jag håller mig till ett begränsat utbud av TV-serier, läser böcker på papper och löser ett och annat svårt korsord.

Soppa kan jag laga till lunch.
Eller middag.

*****
Uppdatering: En inringare till Ring P1 nyss påpekade att öronproppar kanske är inblandade i olyckor vid obevakade järnvägsövergångar. En förare, eller annan trafikant kanske inte observerar/hör tåget, eller tågens signal, som är obligatoriska vid varje övergång. 

Martyrer, eller?

Turbulens i politiken. Det har blivit vaneföreteelser. Nu senast herr Lundgren, SD-aren som varit och tafsat på en kollega. På en blöt fest.

En annan kollega har petats från valbar plats på SD:s lista i EU-valet. Och jag kan inte annat än dra en slutsats. Det var hon, Kristina Winberg, som av den betafsade fick veta vad som hänt på den där festen. Dessutom dokumenterat det med inspelning. Det var väl också hon, som misstänks ha läckt historien till Expressen. Och Expressen anar mums mums förstås. På slasktidningars vis.

Så är det hela igång. SD spolar Kristina för det hon gjort. Kvinnan som blev utsatt för Peter Lundgren har gjort en film, där hon sitter och är vän med honom. Allt verkar förlåtet.

Alla medier hakar på.

Normalt skulle detta kanske få folk att dra öronen åt sig och vända SD ryggen i valet. Om nu SD vore ett normalt parti, vilket det inte är. Långt ifrån.

Tyvärr har jag en rädsla för att principen "all publicitet är bra publicitet" kan komma att gälla. Det finns förmodligen en hel del tokskallar som tycker att det som hänt är spännande.
  - Vilket härligt parti. Det festas och tafsas. Party party. Dom ska jag rösta på.

SD riskerar att bli "martyrer". Det tycks synd om dem.

Bevare mig!

*****

Vad är det med moderater ...

.. och gemenskap? Hör att strömningar inom partiet vill slopa public service-radio och TV. Varför? Vad är de så ängsliga för?

Jo - de anser förstås att allt som är samhällsägt är vänstervridet. Inte så märkligt, när man bara tittar högerut i vanliga fall.

Bort med Public service. In med Special service, eller vadå? Privatiseringens lov. Då kan vi tjäna pengar. Som vi kan gömma i något skatteparadis. Inte behöver det satsas på kvalitet heller. Det märks ju tydligt.

Jag kan nämligen inte begripa hur seriösa människor kan tycka att teve-kanalerna 3 - 89 innehåller något som kan kallas kvalitet. I stort sett inget av det jag har sett i alla fall. (Eller råkat se, snarare.) Moderater tillhör alltså den kategorin, uppenbarligen.

Ingen ska inbilla mig att det kommer privata kanaler, som kan ta upp det ansvar, som allmänhet har rätt att kräva, vad gäller samhällsinformation. Och då menar jag allt från "stäng dörrar och ventilation", till bevakning av demokratiska rättigheter, EU-frågor etc. Sett något sådant på Kanal 5 på sistone? Jag bara undrar.

Sverige är heller inget unikt vad gäller public service. Nedanstående lista visar motsatsen. Till och med USA har två radiokanaler som anses höra till kategorin "bolag i allmänhetens tjänst". Listan är från Wikipedia. 

• ABC och SBS, Australien
• ARD, ZDF, Deutschlandradio och Arte, Tyskland
• BBC, Storbritannien
• CBC, Kanada
• DR, Danmark
• ERT, Grekland
• France Télévisions, Radio France och Arte, Frankrike
• Globo, Brasilien
• NHK, Japan
• NPO, Nederländerna
• NRK, Norge
• PBS, National Public Radio (NPR) och Public Radio International (PRI), USA
• RAI, Italien
• RTÉ, Irland
• RÚV, Island
• TVP och PR, Polen
• RTP, Portugal
• RTVE, Spanien
• South African Broadcasting Corp. SABC, Sydafrika
• SVT, SR och UR, Sverige
• Rundradion, Finland
• Doordarshan, Indien

Och kom inte och klaga på att public service är avgiftsbelagt. För det är nämligen alla andra kanaler också. En liten del av varenda pryl, varenda matvara, varenda tjänst du konsumerar, bekostar den reklam, som de privata kanalerna finansieras av. Men det talas det tyst om.

Att vilja bli befriad från p-s-avgiften "för att man aldrig tittar". Så korkat. I så fall vill jag också låta bli att betala för alla andra kanaler, som jag "aldrig" knappar in.

Vad tycker du?

*****

Likhet inför lagen

Jag tycker mig ha märkt att ju mer ett brott/rättsfall/misstanke medieexponeras, desto "glamourösare" advokat.

Peter Althin kopplas till Ghezalifallet.

Kan man önska vilket försvar som helst?

*****


Andra bloggar om: Juridik, Mehdi Ghezali, Rättsväsendet

Ingmar Bergman filmade aldrig i Norrland

Kan man bli annat än förundrad över den exotism, som svävar kring bergreppet "Norrland"? Främst från huvudstadsmedier, som någon gång vågar sticka näsan utanför tullarna.

Peter Stormare, bosatt i Los Angeles, är "tillbaka i Norrland" för att göra film. Han har dykt upp i Östersund, för att påbörja arbetet kring en filmatisering av Kerstin Ekmans manus Varg. Rubriken i pappersupplagan av DN lyder: Peter Stormare är tillbaka i Norrland, för att göra film om glesbygden.

Och visst är vi bra att ha till hands, när det stora okända skall besökas eller skildras. Det kittlar i magarna på svältfödda huvudstadsjournalister, som längtar vildmark, snöskotrar och mannekängande i Åres backar. I övrigt, bör vi helst inte finnas.

Ingmar Bergman tillbaka i Svealand, för att göra film om Mälardalen.^*)

Nej - Den rubriken lär vi aldrig få se.

*****


^*)För faktasökande huvudstadsjournalister upplyses härmed att den kände regissören är bosatt i Götaland.

Andra bloggar om: Film, Peter Stormare, Media, Exotism, Norrbotten

Allt är inte guld

Förbluffad läser jag i pappers-DN, en annons som på två hela uppslag redovisar reklambranschens förnämsta bedrifter under året. Guldägget har delats ut. Tolv stycken, närmare bestämt. Ett för varje publiceringskategori, exempelvis TV-reklam, Internetreklam eller utomhusreklam.

Ett, säger ett bidrag känner jag igen. Det gäller kategorin design, där kampanjen för SVT:s produktion The Planet tog hem segern.

Övriga kampanjer, har gått mig helt förbi. Och jag är ändå en rätt allslukande mediekonsument.

Vad säger det om slagkraftig reklam? Eller är man lurad. Undermedvetet påverkad?

Eller, hemska tanke.... Guldägget, för inbördes beundran inom branschen?

Nä! Va?

*****



Dagens Nyheter fick ett silverägg. Den kampanjen vet jag att jag uppmärksammat.
SvD har mer.

Andra bloggar om: Guldägget, Reklam, Media

Med öga för snyggt

Hur det än är, ytligt, banalt, onödigt, så är jag väldigt bestämd, när det gäller tryckta alster. De skall vara välgjorda. Snygga. Intelligenta.

Många gånger har jag här utgjutit mig över tidningen VI, som en gång i månaden dråsar ner i brevlådan med en exklusiv duns. Fjärran från det medlemsblad för Konsummedlemmar, det en gång var.

Och titta bara. Omslaget på aprilnumret är bara så tilltalande. Jag skulle väl aldrig komma på att läsa något om modellen Emma Wiklund, världsmodell, annars. Men nu blir man ju nyfiken.



Glad blir jag också över lokaltidningen NSD:s nysatsning på en bilaga, som kommer en gång i månaden. Fjärran från de tråkiga alster, helg-, älg- och skoterbilagor, som annars kräks upp ur deras tryckpressar. (Den vanliga tidningen har jag däremot inget särskilt ont öga till. Bara ett sunt ifrågasättande.)

C, som den här skapelsen heter, är snyggt producerad. Ännu lite trevande efter att nå sin form, men på god väg. Den riktar sig inte ett dugg till mig och min åldersgrupp. Ändå tilltalar den mig.

Hur det än är: Papper regerar!

*****



Andra bloggar om: Media, VI, Tidningen VI, NSD

På studs

Jaha - Vad var det jag sa'!

Nu ojar sig Göran Persson i Svenska Dagbladet, vilket refereras i Dagens Nyheter. Och returen kommer i P1 Morgon, där programdirektören på SVT, Jan Axelsson bemöter kritiken. Det gör han i egenskap av chef för dokumentärens skapare Erik Fichtelius.

Herr Persson klagar på snuttifieringen.
Snälla nån - Är han inte medietränad?

Förstår inte varför jag börjar nynna på M.A. Numminens låt
"Som en boll kommer jag tillbaks till dig. Som en boll......"

*****



Mer att studera:
Göran Perssons debattartikel i SvD.
Referatet i DN
P1 Morgon 29 mars. Intervjun ligger i det femte lyssningsblocket.

Andra bloggar om: Göran Persson, Media

Stackars, stackars

Men hur skall det gå? Tänk bara; Zara i Malmö, HM i Örebro, Jysk i Skövde, Lindex i Huddinge.

Alla stänger!!!!

En berättigad strejk bryter eventuellt ut i 94 butiker lagom till påsk. Här i stan är det en (1 !!!) större ICA-butik, som får klara sig utan kunder ett tag.

Viktigt är dock att vi vid en strejk ställer upp för varandra.
Det finns nämligen de som drabbas väldigt hårt.

De kallas rubriksättare, och jobbar i snitt 37 timmar per dygn för att se till att vår beredskap är god.

Vem hjälper dem?
När KAOSET är ett faktum.

*****



Bilden visar DN:s rubrik i ekonomidelen (pappersupplagan) idag.
Jo! Den har kommit nu på morgonen, tidigt.
DN är ännu inte en kvällsblaska.

Andra bloggar om: Handels, Strejk, Media