Ögonblick i syd

Bara några extra bilder från vinprovarresan i Rhen-Moseldalarna.

Här hittar du övriga inlägg från resan.

Blå druvor är bara 20% av alla odlingar. De är av sorten Spät Burgunder, som vi oftast benämner Pinot noir. Vanligast är vita Rieslingdruvor.

Vinfälten är vidsträckta, inte bara här ovanför vår bostadsord, utan överallt. Verkligen överallt. Bilden tagen från linbanan från byn.

Tjo och tjim är det gott om i gränderna.

Transporter. På pråm norrut på Rhen. Tåg söderut på stranden. Trafiken är tät. Man ser ofta 4-5 pråmar på gång samtidigt på floden. Och tågen kom i kilometerlånga hopkopplingar minst var tionde minut.

Vackert hus i Koblenz

Utsikt från hotellet. På andra sidan floden ligger orten Bingen.

Jo, det finns lugna gränder också.

På gården till Georg Breuers vingård. De var de mest exklusiva vi fick prova.

*****

Måndag morgon

Vi går en runda och ser en liten stad gnugga sömnen ur ögo ...eeh .. gränderna. Endast några få ställen är öppna, så vi avvaktar med kaffe.

Det är svalt och soligt. Knappt tvåsiffrigt på termometern. Ungefär som hemma, ser vi. Och det är dit vi ska idag. I eftermiddag säger vi hejdå till Rüdesheim och hej till Luleå sent ikväll.

Det har varit en skön, men intensiv vistelse här.

*****

Vilodag

Gårdagen avslutades med två vinprovningar. Den ena traditionell, i Oppenheim och vinhuset Dahlem. Den andra i vår "hemby" Rüdesheim-am-Rhein. Och den var verkligen långtifrån traditionell.

Här utrustades vi med tio poletter och kunde därefter botanisera bland hundratalet vinsorter från alla ledande vingårdar i trakten. Vinet fick vi själva "skvätta" upp i glasen via automater. Det blev en klunk. Valde gjorde vi med ledning av de kunskaper vi kunde läsa oss till på varje vingårds presentationstavla.

Kvällen avslutades med gösmiddag. Och idag har vi haft programfritt. Bara improviserat. Promenerat i byn. Ätit lunch, druckit kaffe och promenerat igen längs flodens strand. Blåst har det gjort. Nyss åskade det med tillhörande skyfall. Tur att vi hade ett bra hotell att dra oss tillbaka till.

*****

Det är inte ...

.. alltid vackert väder.

*****

Aldrig hade jag väl tänkt ...

.. att jag skulle åka till Mainz. Varför skulle jag det? Men nu är det gjort. Huvudstad i förbundslandet Rheinland-Pfalz. 200 000 invånare, och känd för sina karnevalsfester. (?!!) Det berättas om stan i bl.a. Wikipedia.

Nu var det väl ingen karneval på gång för ögonblicket. Men lördag innebar ju att stan var rätt folkrik ändå. Vi hade Mainz som pausstopp på väg till Oppenheim för vinprovning. Den stora domen kunde man ju titta på. 

Jag kan förstås inte låta bli att imponeras av de här tusenåriga byggnadsverken. Med rikedomar i form av utsmyckningar och bladguld. Men samtidigt undrar jag hur det gick till när de byggdes. Vilka umbäranden fick folk genomlida, både fysiskt och ekonomiskt för att planerna skulle förverkligas. Var det slavliknande förhållanden i fattiga tider?

Vi drog oss ifrån de folktätaste kvarteren och upp mot andra delar av innerstaden. Hittade ett hipsterkafé och satt där och filosoferade ett tag. I ett annat kvarter hittade vi ett sopphak, som serverade utmärkt lunch med god utsikt över folklivet i de lugnare kvarteren.

Några timmar fick vi i stan. Strosade ner mot Rhenstranden och fick lära oss hur långt det är till San Francisco. Varför skulle man inte vilja det?

Sedan åkte vi vidare.

*****

Några bilder ...

.. från den lilla staden Bernkastel, som vi stannade till i igår. Ligger i Moseldalen.

Högt över alla tak ser man vinodlingar

Trevliga och slingriga gator

Ont om plats. Då bygger man smalt. 

Korsvirke korsvirke korsvirke

Rådhuset i fonden

Gatlamporna har fått i sig lite för mycket.

*****

En annan dal

Rhendalen i all ära. Den är vacker även denna morgon, även om solen döljer sig bakom ett dis, när vi tidigt går ombord på färjan som ska frakta oss till den andra stranden. Det går på tio minuter, och vi stiger iland i Bingen. Har du hört talas om Hildegard av Bingen, så var det precis här som hon föddes på 1000-talet. En kvinna med kraft i barm att hitta på både det ena och det andra. Hon skrev till och med en sorts opera, ja hon kanske uppfann den till och med.

Här väntar vår buss. Vi ska nämligen åka till Moseldalen idag. Och om Rhen är vacker, så lägger jag på en hel del poäng på Mosel. Slingrande och grön, och av det något smalare och mer intima, jämfört med storasyskonet. Mosel är ju en biflod.

Vårt första mål är Cochem. En liten stad grundad på 600-talet enligt sägnen. Dokumenterat först på 800-talet, dock, då den första gången nämns i "skrifterna". Mycket mysig stadskärna. Men vi ska ta en lokalbuss upp till den borg, som ligger på en kulle högt över centrum. Från 1000-talet. Vi får en visning, och får se allt ifrån mystiska lönngångar till nybyggd (nåja) balkong, som hänger ut över stupet ner mot floden. Här ville man ha uppsikt över trafiken för att kunna kräva tull. På något sätt måste man ju tjäna pengar.

Efter borgen blir det ... Gissa! Just det, smörgåslunch. Med vinprovning. Presenterad av farbror Alfred Port, på vinhuset Peter Kropf. Det ligger i ena delen av tvillingstaden Bernkastel-Kues. Alfred bor och verkar i Kues och pratar svenska (gift med svensk fru) och berättar livligt om livet som vinbonde. Hur odlingsåret går med beskärning, gödsling, och allt annat som hör till verksamheten. Ingen dans på rosor i alla lägen, men ...
 - Jag är rätt förmögen, skrattar han.

Vi får diplom för att vi deltagit i kursen, tackar för oss och åker vidare i dalen.

Soldis över Rhen

Busstorget i Cochem. Borgen skymtar på berget.

Borgen ser ut som ett sagoslott.

Utsikten går inte av för hackor.

De resandes skyddshelgon

Här har man koll på flodtrafiken, om man inde drabbas av svindel, förstås.

Läs mer om Hildegard av Bingen.

*****

Efter kvällens ...

.. middag blev det vinprovning. Denna gång hos Georg Breuer. Lite högre klass. Några av vinerna finns att beställa på Systemet.

Hög klass på arrangemanget också, med kunnig representant för vinhuset. Sebastian, student vid den särskilda universitetslinjen för vinmakare, guidade oss bland Georg Breuervinerna och berättade om historien bakom vart och ett av de fem olika sorter vi fick smaka i de vackra källarvalven.

Mycket trevlig kväll.

*****
Uppdatering: George Breuer finns med några varianter även i ordinarie sortiment på Systemet.

Till sjöss

Idag gick vi till sjöss, ja åtminstone till flods. Rhen norrut. Vädret strålande! Precis som igår. Men lite svalare är det allt såhär på morgonkvisten, när vi lägger ut från kajen inte långt från vårt hotell. Därför blir teorierna många om var vi ska sitta på övre däck för att ha det så skönt som möjligt. Höger sida, vänster sida, längst bak, eller kanske i fören. Det är stora problem som man stöter på ibland.

Vi hamnar i mitten av det långa fartyget. Det svänger och har sig där det slingrar iväg upp för floden och svänger in till flera orter efter vägen. Det spelar ingen roll var vi sitter. Det blir som det blir.

Trafiken på floden är intensiv. Mest fraktpråmar, förstås. Men också många passagerarbåtar. Hiskeligt stora och långa lyxkryssare med "långresenärer" ombord. De ser ut som hyreshus på vatten. Hyreshus som rymmer både restaurangterasser och enskilda hytter med balkong.

På vårt fartyg bjuds allt från kaffe till vin, smörgåsar och bullar. Men vi är storbjudna. Vi har ju rätt nyligen stoppat i oss en rejäl frukost.

Efter några timmar når vi St. Goar där vi ska byta färdmedel. Nu blir det buss genom byar och vindistrikt, förbi borgar och slott, som sätter fantasin i rörelse. Mot Koblenz. Den stan verkar lite tråkig. Men det ändrar sig när vi kommer till Deutsches eck, som är platsen där floden Mosel ansluter till Rhen. Det ligger i Altstadt, som är en mysigare del av stan. Vi strosar omkring lite planlöst, äter en lätt lunch i en park. Jag imponeras över den kabinbana som förbinder stan med en stadsdel på andra sidan floden. Det har även diskuterats hemma i Luleå, där nya stadsdelen Kronan skulle kunna länkas till centrala stan via kabinbana över Skurholmsfjärden på ett spektakulärt sätt. Kollektivtrafik 2.0, så att säga.

På eftermiddagen bär det hemåt igen. Vilopaus. Middag så småningom, och därefter besök på exklusivt vinhus för provning.

Nästan spegelblankt, när vi lägger ut

Något för Luleå, månne?

Som sagan om ringen, eller nå't

Någon finner lugnet.

Gigantiskt monument över Kaiser Wilhelm, precis där floderna möts

*****

Sju timmar senare

Väckarklockan ringde tio över fyra. Den brukar inte ringa alls nuförtiden, eftersom jag är arbetsbefriad. Men idag var det nödvändigt. Taxin hämtar om trekvart. Det ska bära iväg utomlands.

Sju timmar senare dimper vi ner i Frankfurt, bara för att bli upphämtade av en buss för vidare transport längs Rhendalen. Slutdestination Rūdesheim, en liten stad känd för sina vinodlingar. Här blir vi inkvarterade på hotellet.

Men ingen rast och ingen ro. Det blir lunch med vinprovning på en liten krog i nästa kvarter. Och efter det bär det upp i det blå igen. Denna gång med linbana över vinsluttningarna. Samma sluttningar som vi sedan vandrar nerför tillsammans med en guide, Hansi, som också var den som höll i vinprovningen vid lunchen.

Här odlas till 80 procent riesling, som ger det typiska vita vinet. Återstående produktion är från Pinot noir, som heter något helt annat på tyska, och blir till rödvin.

En stunds vila efter fotvandringen. Sedan blir det middag på en annan krog runt hörnet. Men inte nog med det. Drosselgasse heter en gränd fylld med små krogar och vinställen. Här blir vi bjudna på Rüdesheimer kaffee. Det är cognacsflamberat (?!!) kaffe toppat med vispgrädde.

Sedan blir det vin och dans. Kvällen blir lång.

Här lämnar vi Sverige. Skanör till vänster, och såväl Öresundsbron som Turning torso kan urskiljas i diset, av den skarpsynte.

Frankfurt am Main

Den varma och torra sommaren har gjort att de mesta druvorna redan skördats. Ungefär en månad tidigare än vanligt. Men här och där finns fält, där de sitter kvar i rankorna.

Det är sensommarvarmt i Rhendalen.