Dagens ...

.. rätt, intogs med utsikt över norra hamn, på ställe där personalen kan uttala namnet på den goda maten.

Bouillabaisse.

*****

Vart tog alla ...

.. dieter vägen? Sjuksköterske-, Stenålders-, Mannekäng-, Flygvärdinne-, Fan-och-hans moster-dieten?

Före pandemin översvämmades sociala medier med inlägg om vilket diet som var bäst. Säkert följdes det av många, som anpassade sina matvanor på olika sätt. Det var fasta 5 dagar i veckan, och mat på helgen, med flera konstiga vanor som man skulle lägga sig till med beroende på vilken diet som man fastnat för. 

Hur blev det med allt det där? Nu får jag veta att vi svenskar är bland de som äter sämst i Europa. För lite grönsaker och frukt, för mycket socker, för mycket processad mat.

Det fick jag höra i ett radioinslag härom dagen. Ett inslag som jag dessvärre inte hittar igen. 

Vad har du för tankar om detta? Vilken diet bekände du dig till? Blev det bra?

*****

Nyårsaftonen ...

.. kom och gick, med goda vänner på besök. Långväga och stadsnära. Vi började redan klockan 18, eftersom vi vet att det tar tid att sätta i sig den typ av meny, som våra nyårsmiddagar brukar bli. 

Jag gjorde inte allt själv. Bara huvudrätten. Förrätt och dessert stod andra för, tack och lov. Men innan vi överhuvudtaget satte oss till bords, bjöd vi på champagne med löjromskrustader.

Sedan blev det hummer till förrätt. Med en fruktig sallad därtill.

Huvudrätten bestod av röding. Ugnsbakad. Serverades på grönsaker, en rotsaksstomp och en sweet chilisås. Marinerade granskott och tranbär bifogades.

 Desserten blev chokladig. Både mörk och vit och med jordgubbe och physalis på toppen. Mycket god.

Inte så pjåkigt, eller hur?

Kvällen fortsatte förstås fram emot midnatt, då vi klädde oss varmt och promenerade ner till Södra Hamnen, där tusentals lulebor samlats, för att enligt tradition se det spektakulära fyrverkeri som bjuds varje år. Det var magnifikt. 

Egentligen 'får' man väl inte tycka om det, med tanke på miljö, och alla stackars husdjur som lider stort. Men då kan jag säga att hundar såg jag bland publiken. De verkade inte bry sig. Lekte med pinnar, fick godis av matte eller husse, eller låg/satt i famnen på någon. Helt lugnt. Inga problem alls, verkar det som. Och jag tror det där med skräcken i stor utsträckning beror på hur hussar och mattar själva reagerar på smällarna. Om de är lugna, känner sig vovven trygg också.

Eller vad tror du?

*****

Äter lunch ...

.. på stan, precis som de flesta tisdagar. Går på Bistron, ett av favoritställena, och får torskrygg serverad med gubbröra, och totalt chili- och koriandersanerad. Riktigt gott.

Jag har sagt det förr; chili får jag för mig, tillsätts för att dölja vad rätten egentligen smakar. 

Och koriander är bara för de, som gärna äter tvålbestruken plåt. Rätt många verkar ha denna underliga böjelse.

En annan sak som jag inte förstår är den där obligatoriska citronbiten som ledsagar alla fiskrätter. Varför vill man ha sur fisk? (Observera att surströmming inte faller in i den kategorin.)

Nej - citronen ligger orörd hela måltiden

*****

Full fart ...

.. igen, i stan. Internationell matmarknad samlar folk till 'världsmat'. Afrikanskt, venezuelanskt, franskt, italienskt, schweiziskt, m.m. Men även ett stånd med renkött.

Denna marknad kommer varje år nuförtiden, och är lika populär - tror det är minst tio.

*****

Nog tyckte jag ...

Klipp från Dagens Nyheter

.. att den här översikten såg lite märklig ut, när jag läste den i dagens DN.

Matpriskollen har gjort sammanställningen av livsmedelsprisernas prisökning och -sänkning.

Jag kan konstatera att det bland de varor som ökat mest endast finns en, som vi köper ofta, nämligen broccoli och blomkål. Så det får vi väl tugga i oss då. 

Billiga päron har vi dock haft tillgång till under i stort sett hela hösten. Kan inte tänka mig att de har blivit dyra.

Kan också konstatera att jag aldrig mer ska köpa pulvermos. Har jag inte gjort det på 50 år, så kan jag nog vara utan även i fortsättningen.

Bland varorna som minskade(?) mest köper vi mer. Och det låter ju jättebra. Men det jag reagerar över; är det verkligen med sanningen överensstämmande. 

Smör, crème fraiche, mjölk och ost hör enligt listan till de varor som minskat mest i pris. Och jag brukar ofta reagera över priset på smör och ost. Det tycker jag har ökat betydligt. 

Var har jag fått det ifrån, undras. 

Kan en sån som jag verkligen ha fel?

*****

Plötsligt ...

.. är vi hemma igen. Tillbaka i vardagen. Till gamla vanor. Vana vanor. Och jag som inte ens berättat om den sista dagen i Irland. Men det kommer. Var så säker.

Internationellt är det ändå här i stan. Matmarknad med inslag från många länder. Väldigt uppskattat av luleborna. Visste du något om det rumänska köket. Eller det polska, tyska, danska ... vad du vill, i stort sett.

Så alla vanor var inte som vanligt, den här första dagen på hemmaplan.

*****

Hallå Coop, ICA, Willys ...

.. och alla andra livsmedelshandlare.  Här kommer ett tips från Norge, som jag läste om på nyhetssajten Omni.

Det är ju konstaterat att priserna på mat här i Sverige stigit dubbelt så mycket som hos våra grannar. Man kan undra varför.

Såg till och med ett inslag i något nyhetsprogram i TV, som berättade om att de som bor nära gränsen till Norge, nu hellre åker över dit och handlar. Verkligheten har ju sett helt omvänd ut i decennier. 

Så lär er, handelsgubbar!

*****

Proviantering

Att storhandla är bra. Ingen tvekan om det, om man jämför med dagligt småhandlande. Idag var det dags. Dels för att det behövdes och dels för att det är tisdag, då man kan kapa åt sig rabatt. Det märks också när man kommer till affären. Det är mer folk än andra vardagar. Särskilt äldre personer är i farten.

Bulgurotto, det vill säga risotto gjord med bulgur istället för ris, har du förmodligen aldrig ätit. Det beror kanske på att bulgurotto är en exklusiv maträtt, skapad av mig. Minsann. Mer om det senare.

Det jag kan irritera mig på på affärer är när de 'möblerar om', ställer invanda mönster på huvudet, så att man inte hittar det man ska, enligt den rutt som suttit i huvudet sedan länge. Jag tycker det har blivit vanligare här i stan. Och jag undrar om det är för att locka mig att köpa mer av något annat, som jag normalt inte köper. Bara för att det råkar stå ivägen, där jag är van att plocka på mig tunnbrödet, eller den torkade skinkan. Det enda som händer är att jag blir sur, eftersom jag får dra kundvagnen flera varv till för att hitta det jag ska ha. Längre tid i affären - och för det får man också betala mer på grund av Putler.

Det fick bli "felaktig" bulgur. Tyvärr.

Jag chansade också på att jag skulle få tag i Bulgur av det slag jag vill ha, nämligen hel, okrossad sådan. Det visade sig omöjligt även denna gång. Den produkten existerar inte, överhuvudtaget. Så nu kan jag aldrig mer laga bulgurotto, för om jag gör som man ska med den krossade varianten blir det bara gröt. Och till gröt använder jag havre.

Tyvärr har jag anat att den hela varianten skulle vara svår att få tag på. Varför vet jag inte, för det har funnits i varenda butik förr - och med förr menar jag de senaste åren. Igår var jag också till en butik här i stan som säljer 'främmande matvaror' från andra kulturer än den svenska. Tänkte att där skulle det väl ändå finnas. Men jag fick tji även där. Bulgur fanns, men bara krossad. Av flera märken dessutom. 

Det har ofta hänt att favoritvaror som man haft plötsligt bara är borta från hyllorna. Ibland har vi känt oss mer eller mindre förföljda. 

 - Nähä! Nu finns inte det heller.

Senast var det den havredryck som var av finskt och rekordelig sort, som vi köpte regelbundet tills för något år sedan. Borta från hyllorna. Så nu väntar jag bara på att den dryck som fick träda i tjänst istället, nämligen Änglamarks ekologiska, snart blir ett minne blott. 

 

Förändring är bra. Men inte alltid. 

*****

Bland bestyren ...

.. som ska göras såhär på hösten är påfyllning av renfrysen. Och det gör man bäst när Sapmi Jokkmokk besöker stan. Höstslakten ger bästa utbudet. Nu blir det renfilé, innanlår, renskav, renfärs och kanske gurpi, vem vet?

Sen blir det raka vägen till stugan i skogen vid havet.

*****

Överraskad

Det pratas väldigt mycket för närvarande om hur eländigt vi är på väg att få det. Det är höga bränslepriser, katastrofala elpriser, och stigande matpriser. Detta förväntas drabba många och ställa dem på ruinens brant.

Om du klickar kan du kanske läsa

Men hur är det egentligen? Läser en artikel, som berättar att vi svenskar lägger cirka 14 procent av våra inkomster på mat. Det var annat på 50-talet då andelen låg på 30 procent. Detta enligt Statistiska centralbyrån. Hade vi levt i Tanzania hade vi lagt bortåt 60 procent av inkomsterna på mat. Det skulle motsvara 12400 kronor per månad om vi lade samma andel av lönen på livsmedel. 

Tidningen VI överraskade igår med att dimpa ner i lådan såhär mitt i månaden. Men det är ett special-/temanummer som heter VI Mat. Hela tidningen handlar alltså om vad vi äter. Inte en massa recept, utan mer om vad och varför vi äter. Mycket intressant finns att läsa. Bland annat det där om matpriserna. Blev du överraskad av det som stod där?

Visst har jag märkt att det blivit dyrare oavsett om jag väljer COOP eller ICA, eller något annat företag inom branschen. Pensionär som jag är borde jag kanske vara orolig. Men jag vägrar. Vi har haft låga livsmedelspriser i en lång räcka år. Vi har dessutom varit, och är bortskämda med att kunna gå och köpa mat närsomhelst på dygnet. Sån´t kostar förstås. Dessutom är vi förmodligen inte så himla duktiga på att äta allt. Vi slänger en hel del mat. Då menar jag generellt, för i det här huset äts de mesta upp.

Kanske finns det andra utgifter som kan bantas i många hushåll. Jag vet att det finns s.k. fattigpensionärer, men det finns också hushåll, där mycket onödigt drar pengar. Jättebostäder - när jag ser unga människor bygga sina hus med 150 kvadrat eller mer, då hoppas jag att de inser att det kanske kostar mer, nu när räntorna stiger. Kanske ska man se över sina abonnemang också. Netflix, Via-play, Cmore ... Kanske räcker den summan till lite mat, som stigit med 10 procent i pris?

Tycker du jag är hård? Välkommen med din moteld!

En av Sveriges bästa tidskrifter. Överraskar.

*****

Debut

Jag har väl aldrig varit den som inte velat prova på nya saker. Men vissa saker har ju aldrig blivit av. Så igårkväll begick jag en debut. 

Ostron har väl aldrig direkt lockat mig. Men nu var vi på ett hejdundrande fint 75-årskalas, som startade med champagne redan i restaurangens entré, mer eller mindre. Där samlades ett sällskap på 12 vänner, inbjudna av födelsedagsbarnet för en stunds minglande med champagne i glasen (Nej - inte bubbel, vilket som helst.) medan bordet vi skulle disponera ställdes i ordning med alla detaljer, inför den middag vi nu skulle föräras.

Föräras, är ordet för denna måltid, som alltså började med just ostron. Vi var ett fåtal som aldrig förr provat på denna "delikatess", till andras förundran.

 - Va!?? Har du aldrig provat, Bert?

Jag erkände. 

 

Men nu var det alltså dags för mer champagne i glasen och debut, efter 73 år utan denna upplevelse. Snart var det gjort. Lite kryddande och så ... slurp.

Två stycken blev det, eller rättare sagt - det var den kvot jag hade.

 

Hur det smakade? Ja, jag vet inte. Blött och halt, kanske. Inte dåligt, men kanske inte något jag kommer att gå och längta efter framåt i livet. 

 

Måltiden fortsatte med en vansinnigt god hummersoppa. Rieslingvin därtill.

Huvudrätten Rilette på anklår, betor, sotad lök, vinkokta fikon och rotselleripuré. Och det följdes så småningom av en smakfull japansk chokladmousse med sake och hjortron. och ett glas japanskt (!!!) plommonvin.

 

Kaffe förstås.

 

Allt ackompanjerat av mycket prat och skratt. Små reflektioner över världsläget, förstås, även om vi liksom försökte fly. Men det störde inte. Vi konstaterade bara att alla var på samma linje.

 

Sent blev det också. Plöstligt råkade jag titta på klockan och upptäckte att söndagen redan hade pågått en bra stund, när vi började tacka för oss. Vi var hemma halv två efter promenaden genom ljum luleånatt. Jo - den var ljum, eller kändes så. Termometern visade nära 10 plus.

 

Tack för en fantastisk kväll, Mats.

*****

Att vår stad ...

.. är en matstad - uppskattad sådan - har jag skrivit om förr. Det öppnas restauranger kontinuerligt. Någon försvinner kanske också, men det har väl mest berott på den pågående pandemin. 

 

I sommar har två - tre stycken kommit till. Igår åt jag lunch på en av dem; Restaurang Karl-August. Ett rejält namn, som väl ska visa lite vad man serverar för mat. Rejält namn - rejäl mat. Husmanskost. Men naturligtvis med lite finess. Biff Stroganoff blev det igår.

 

Jag vet inte om vi lulebor är särskilt matintresserade, men det verkar så, med tanke på det utbud som finns. 

 

Och idag var det dags igen. Något som blivit tradition här sedan några år - säkert fler än 5. Den internationella matmarknaden, som väl turnerar runt i många städer, har ett stopp här i stan såhär på höstkanten. Luleborna verkar gå man ur huse för att botanisera bland alla stånd som plötsligt konkurrerar med alla valstugor. I fyra dagar finns de här. Det bjuds på franskt, italienskt, svenskt, engelskt (karameller), grekiskt, thailändskt, polskt (?) och balkanskt (?), och säkert något mer som jag glömt. 

 

Det är en härlig stämning. Folk köar, botaniserar, handlar och äter.

*****

Tala om för mig

Lunch på Savoy idag. Det blir så då och då. Dagens rätt. Vällagat. Och en jättegod rabarbersmulpaj till kaffet.

Salladsbuffé förstås. Den var god och innehöll förutom fräscha grönsaker, mozarella. Jag har inget emot den "osten". Många ääälskar den, och öser lovord.

Men tala om för mig: Vad smakar mozarella?

Jag kan inte berätta. För jag vet inte. Mitt svar blir alltså: Absolut ingenting.

Har aldrig gjort.

Huvudrätten var "Sesampanerade laxbiffar

med citrusponzu och kokosris".  

Och chili, skulle jag vilja tillägga. Mycket chili. Man fick stundtals andningsbesvär och vallningar där man satt. Åtminstone tills man vant sig. När smaklökarna brunnit färdigt smakade det fisk.

Tala om för mig: Varför ska många rätter döljas i eld?

*****

Vi nappade

Restaurang Arkipelag bjöd in till en vinmakarmiddag. Eftersom det var längesedan vi varit med om en sådan, hoppade vi på detta evenemang. Det var en annan krog som ordnade vinmakarmiddagar förr, så vi kände det lite som att testa en ny krog.

Vi placerades i Skvalpenrummet. Skvalpen är en ö längst ute skärgården. 

Arkipelag ligger så att säga på gränsen till skärgården - nåja, på en kajkant i området Kuststad. Vi var väl ett femtiotal vinintresserade som intog våra platser och fick träffa importören av de viner vi skulle få smaka. Odlaren själv var också med. Gården heter Morra Gabriele och ligger i nordvästra Italien på gränsen till Frankrike. Piemonte, alltså.

Men en middag består ju också av mat. Och den gick verkligen inte av för hackor. Sex rätter ingick i menyn. Flera var av "lokal" art, vad gäller råvarorna.

Västerbottenostpaj med löjrom.

Vi fick alltså börja med en liten Västerbottenostpaj, med löjrom, syrad lök och syrad grädde. Till detta ett glas bubbel gjord på Chardonnay. Frisk och fin smak. 

Sedan blev det rencarpaccio, med ramslök, lingon, shiitake och friterad grönkål. Så himmelskt gott, med en Morra Gabriele Barbera -20.

Vidare i menyn blev nästa steg vit sparris, med syrad rödlök, västerbottensost och prosciutto. Foravia nebbiolo. Jamen - ni hör ju.

Varför inte en råbiff med Gruyère, kapris och rödbeta? Jo - den slank ner tillsammans med en Nebbiolo Langhe.

Sedan kom varmrätten (när jag nästan var mätt) som var biff Tagliata. Ruccola, Parmesan, körsbärstomater. Barbaresco-19.

Avslut var en liten bit Pecorino, med hasselnötter, päron och tryffel. Barolo från 2016 fick avsluta.

I sex timmar höll vi på. Började 18.30 och var hemma efter midnatt. Trevligt folk stimulerar.

Rencarpaccio

Vit sparris

Råbiff

Biff Tagliata

 

Och ikväll blir det vinprovning - igen. Med ett annat sällskap.

*****

Fler vinmakarmiddagar hittar du här.

Gårdagskvällens middag ...

.. blev en succe. Ny improvisation. 

Torskrygg under täcke av rostade pumpakärnor, knaperstekt salami och sweet chili.

Till det; mandelpotatisstomp med paprikaringar och crème fraiche med fetaost och torkade tomater. En timjanbakad rödlök på sidan om.

Inte dumt!

*****

Diskriminerad

Varför är våra vanor fel? Jag upplever rätt ofta att saker som jag vant mig vid att kunna köpa i livsmedelsaffären plötsligt inte finns längre. Det kan gälla både det ena och det andra. 

Den godaste havredrycken, som vi hittade härom året är den finska Aito. (Kul namn, egentligen. Mjölk heter ju maito.) Väldigt rejäl, inte så tunn och blaskig som de flesta andra. Länge hade vi köpt Oatlys ekologiska variant och tyckt om den, men den diskvalificerades när jag fick veta att det fanns kinesiska intressen i det företaget. Då framstod Aito som vinnare. 

Men den försvann plötsligt från hyllorna. Ingen vet varför. Inte ens butikschefen på vår närmaste Coop. Inte heller fanns den kvar på Stora-varianten av samma kedja. Åker jag nån gång till Finland, ska jag köpa på mig ett lager. Numera blir det Änglamarks havredryck i det här hushållet.

Vuxenvälling ingick för flera år sedan i vårt frukostsortiment. En viss sort. Den försvann också, men har efter många om och men kommit tillbaka. Faktiskt.

Hel bulgur går inte att finna längre. Bara krossad, som vi inte gillar. 

Det finns annat som också försvunnit. Santa Marias kryddburkar har förlorat sin praktiska kork. Nu måste man leta rätt på en lite räfflad sida av korken för att därifrån pressa upp locket. Sånt hittade man med förbundna ögon förr. 

Häromdagen kom nästa bakslag. Vi har i decennier använt Seltin, som är ett natriumreducerat salt. På Coop fanns det inte kvar och skulle heller inte tas in igen, enligt personalen. Någon förklaring fick jag inte. 

 - Nåja, tänkte jag. Jag går väl på ICA och kollar.

Sagt och gjort. Men här var det samma sak. Många olika varianter av salt stod i hyllorna. Men Seltin lyste med sin frånvaro.

Har jag konstig smak?

Inget Seltin i sikte

*****

Skynda skynda !!!

Nödår, eller oår (som det ofta heter i korsord) proklameras härmed. Tänker du dig göra en janssons frestelse till nyår. Då kan du vara illa ute. 

Vi tänkte nämligen göra en falsk sådan redan idag. (Se recept i högerspalten!) 

Alltså gick färden till Coop för att inhandla nödvändiga ingredienser. 

Men vi fick tji! Ingen ansjovis stod att finna. Och en fråga till butiksinköparen själv gav detta besked:

 - Nä, det är brist. Vi kommer inte att få tag i ansjovis ens före jul, sa hon. 

 - Va? Är det ansjovisbrist.

Nåja, tänkte jag. Det får bli ett besök på ICA.

Men det blev samma negativa resultat där. Nix pix - ingen ansjovis. Köpte en burk ansjoviskryddad sill som alternativ.

 - Men nog var det väl sjutton, tänkte jag och erbjöd mig att gå vidare till en annan butik nere vid hamnen. Sagt och gjort. Där brukar vi inte handla, så jag fick irra runt en del för att leta rätt kyldisk. Mitt i irrandet träffar jag ett bekant par. 

 - Nämen hej, är du ute och shoppar.

 - Ja, sa jag. Är på jakt efter ansjovis, för vi tänkte göra falsk jansson ikväll. 

Jag berättade hela historien om mitt letande och utelämnade inga detaljer.

 - Va!? Är det ansjovisbrist.

Hon ropar på sin man.

 - Henry! Det är ansjovisbrist, säger Bert. 

Henry ser chockad ut. 

Vi beslutar att gå och leta tillsammans.

Och där hittar vi det vi sökte. Ja, alltså fyra tomma ansjovisburksförpackningar. Man känner ju igen de där brunrosa papptrågen, som de normalt ligger i. 

 

Men så råkade jag irra med blicken lite åt höger. Och där såg jag ordet "Ansjovis" på för mig obekanta burkar.

 - Men kolla, sa jag. Då tar jag två burkar.

 - Och jag tar då fyra, sa min bekant. Vi ska ju ha julbord för släkten. Där får ingen Jansson saknas.

Tro mig eller ej. Det var de sista burkarna som försvann.

 - Vilken himla tur att vi träffade dig, sa Eva

Lugnet återställt. Åtminstone för tillfället.

Men skynda, skynda, om du inte vill riskera att få julbordet totalhavererat.

*****

Medveten

Jag är rätt noga med vad jag sätter i mig - i matväg, alltså. Ekologiskt så långt möjligt, förstås. 

Men jag måste erkänna att på kycklingfronten har jag slarvat. Där har jag inte varit så noga som jag borde. Undrar varför. Kan bero på att jag sett kyckling som ett bättre alternativ än rött kött, sådär i allmänhet. 

Men nu blir det ändring.  Dagens nyheter visar idag en bra översikt om vad man bör satsa på, och inte. Om man nu inte väljer vegetariskt förstås. Det finns bra kött. Man behöver inte köpa brasilianskt, gud förbjude. Det skulle jag aldrig göra. 

Köper jag rött kött blir det närproducerat. Annars får det vara. Det finns producenter i närområdet. Varför ska man inte gynna dem?

Naturligtvis blir det då också vilt. Älg, till exempel. Det finns med bland de grönmärkta produkterna i DN:s översikt.

Men en sak har de glömt. Det som vi äter mest av, när det gäller rött kött är givetvis ..... ren! Det är en skam att tidningen inte tagit med det alternativet.

Ett kött som i det närmaste är ekologiskt. Och framförallt gott. En näring som verkligen borde gynnas. 

Samerna, renskötarna har det kämpigt i dessa tider, när klimatet ställer till det.

*****

Något som jag ogillar

Jag gillar inte COOP:s, ICA:s med flera, försök att få en att köpa deras egenproducerade produkter. Jag undviker dem. Och det lyckas för det mesta. 

Idag när jag veckohandlade höll jag på att söka ihjäl mig efter den ost jag var ute efter. Tillverkad av Norrmejerier. "Lokalt", alltså. Till slut hittade jag den. På en undanskymd plats, längst ner i kylen, som i övrigt och i ögonhöjd översvämmades av COOP:s egna ostar. Men jag gav mig inte. Hade jag inte hittat det jag sökte, hade jag gått till en annan affär. 

En annan sak som jag dock misslyckades med var att jag även var på jakt efter Bulgur. 

 - Bulgur, tänker du. Det måste väl ändå finnas.

Jo, det fanns. En från COOP. Sedan fanns det 5 andra sorter. Men samtliga förpackningar innehöll KROSSAD BULGUR! 

 

Jag vill ha hel bulgur. Ska det vara så omöjligt? Ändå har jag hittat sådan i den här affären förr. Men inte nu. Vad är det för amatörer som beställer hem varor?

 

Så det blev ingen. Jag får söka vidare.  Man ska inte foga sig.

*****