Härom dagen reagerade jag för 176:e gången, eller så, över snabbpratandet. Det vill säga rabblandet, som många ägnar sig åt istället för att prata som folk. Detärsomomdevillvisauppsinförmågaattskapaettuttalandeavnågotslagochhelstutanattandas.
Men språkutvecklingen tar sig flera uttryck. Visst förstår jag att språk utvecklas. Vi talar inte som svenskar gjorde 1560, när Gustav Vasa dog. Men när språkutvecklingen grundar sig på rena felaktigheter - då reagerar jag.
Ett nytt modeord är random. Betyder slumpmässig. Är det för många bokstäver i det svenska ordet, eller vad är det som gör att det inte duger? Är det kanske för att den engelska versionen låter tjusigare, eller vad handlar det om.
- Hör! Jag kan engelska.
En form av skryt, alltså.
Men allt oftare, och till och med vid åtminstone tre tillfällen idag, har jag i radion hört förmodligen rätt kompetenta talare som böjer ordet minut och sekund fel i pluralis. Jag säger minuter och sekunder. De hittar istället på att det heter minutrar och sekundrar. Va!??
Undrar när vi får höra hand - händrar, eller fot - föttrar?
Men det är klart; många radio- och tv-pratare kan ju inte skilja på FN:s flyktingorganisationer UNWRA och UNRWA heller. Så vad är att vänta?
I övrigt tycker jag att många mediapersoner ska börja träna på ordet scenario och dess former.
*****
