Beröm

 - Jösses, vilken fin bil! 

Dags för besiktning. Som varje år. Och varje år reagerar jag på hur trevlig personal de har på bilbesiktningen. Pratar och förklarar. Frågar och bedömer. Och berömmer, som sagt. 

Nytvättad och glänsande åkte den upp mot taket. Allt kollades. Dessutom gjordes en e-besiktning, vilket handlar om elektroniken i bilen. Där uppdagades någon avvikelse vad gäller centrallåset. Och  det stämmer. Det är en av bakdörrarna som ibland inte vill låsas upp, när alla andra dörrar gör det. I övrigt var det bra. 

Men det där med service ... Som sagt, bilbesiktningen (och då menar jag den här "gamla" statliga), har så trevlig personal. Och det är samma sak på Systemet, trevliga och mycket kunniga. Teliabutiken - mycket kunniga och tillmötesgående. Apoteket (det riktiga, alltså) - vilken personal. Hjälpsam, rådgivande.

Jag slås över det ibland. Att de "statliga" institutionerna ofta visar framfötterna när det gäller bemötande. Skattemyndighetens servicekontor är också ett exempel. 

Avreglering med ändring mot vinstdrivande verksamheter - är det så lyckosamt, egentligen?

Ja, ja - nu kör vi vidare igen.

*****

Frälsning

Men oj, så bra det skulle bli. Storartat resultat.

Avregleringen av den årliga bilbesiktningen skedde 2010. Det skulle bli fler ställen att kunna kolla sin bil på. Det tyckte den borgerliga regeringen. Ja, man var ju redan igång - vi tog ju apoteken också; det gick ju så bra förra året (2009).

Så blev det, och vi fick 4 ställen att välja på för att få bilen kollad. Och fem-sex apotek bara i stans centrum. Och tänk vad friska vi har blivit.

Meningen var att i den heliga privatiseringshungern skulle konkurrens göra att det blir billigare för kunden. Blev det så?

Idag rapporteras att bilbesiktning blivit över 50% dyrare sedan avregleringen. Detta när allmänna konsumentpriser stigit 10% under samma tid.

Härom året räknades det ut att mediciner blivit upp till 90% dyrare i och med de många apotekens intåg på marknaden. Dessutom har det aldrig rapporterats om medicinbrist i samma utsträckning som de senaste tio åren.

Dagens medicinbrist och bantade beredskapslager beror på avregleringen av apoteksmonopolet 2009.

Marknaden skulle då ta över ansvaret. Men det hände aldrig.

Den ansvarige ministern, Göran Hägglund (KD) är självkritisk.

– Sett i backspegeln borde vi byggt upp ett ansvar för att den funktionen skulle upprätthållas, säger han.

(Klipp från DN apr 2020)

De som förlorade är vi.

De som vann sitter på Caymanöarna, eller något annat skatteparadis.

Sååååå bra! Heja borgarna! 

*****

Beredskap

Den pågående pandemin har väl mer än mycket annat gjort att jag uppmärksammar mer och mer av hur vi klarar av en kris. Och jag måste nog påstå att det finns en del positivt att hämta av de erfarenheter vi får från dessa tider. Hur hemskt det än låter och är.

Idag var jag till apoteket för att fylla på blodförtunnande medicin. Jag försökte göra det redan igår. Men vid två olika tillfällen fick jag gå därirån utan att ha fått något. Det var nämligen stopp i datasystemet. Mina recept gick inte att se.

Men det fungerade idag.

Jag blev lite nyfiken och pratade med apotekaren. Jag frågade vad som skulle hända om datasystemet gick i putten ordentligt.
 - Bra fråga, sa killen bakom disken.
 - Men finns det ingen "krisplan"? Tänk om jag skulle behöva livsviktig medicin, snabbt.
 - Jag har faktiskt ställt mig samma fråga. Och jag jobbade som apotekschef i Stockholm kring 2009 och då ställde även jag frågan. Jag gick till och med vidare och pratade med MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap), som blev rätt överraskade. Sannolikt hade de inte tänkt på att den digitala världen skulle kunna kollapsa. De verkade uppriktigt sagt rätt ointresserade.
 - Men nu då, elva år senare, frågade jag.
 - Jo, det finns krisrutiner. Men det innebär att vi skulle få ringa utskrivande läkare för att få receptet vidimerat. Men du kan ju tänka dig. Dels kanske du inte kommer ihåg namnet på läkaren. Och hur skulle vi kunna få kontakt enkelt?

Lite förundrad gick jag hemåt med mina medicinaskar.

*****