När jag sitter i vårt kök och dricker kaffe, slänger jag förstås en blick ut genom fönstret. Tvärs över gården har vi ett kontorskomplex, där nedersta våningen rymmer bankkontor, och dessutom deras fikarum.
Det besöks ofta. Jag har full koll. Men allra mest folk är där förstås vid 10-tiden och vid 14.30. Fikarast.
På de arbetsplatser som jag har jobbat har vi alltid varit noga med att fika. Det låter kanske slappt och onödigt i vissa öron, men fikarastens betydelse ska nog inte förringas. Den har till och med uppmärksammats utomlands. Det fick jag höra i ett radioinslag i veckan. För att det är något "kulturellt" förstår jag när till och med den anrika tidningen Financial times har skrivit om företeelsen. Även BBC har haft inslag om saken, fick jag veta. Vår sed har betraktats som mer eller mindre exotisk.
Och visst är den betydelsefull, vilket också framgick att de två källorna. Regelbundna och avkopplande stunder, där personalen träffar varandra under mer lediga former, skapar oftast glädje, sociala kontakter och lärdomar såväl om jobbet som av vardagslivet. Man byter erfarenheter, helt enkelt.
Jag undrar då hur det går med alla dessa som sitter hemma och jobbar. Kanske har de ett rikt umgängesliv privat. Men hur lär de känna arbetskompisarna? Jag tycker att det har varit mycket meningsfullt genom yrkeslivet. Många kontakter har jag fortfarande, trots att folk har skingrats, blivit pensionärer eller bytt bransch.
Genom mina arbetsplatser för SJ, Nyman&Schultz, American Express, NR eller NEX har vi alltid varit noga med att kosta på oss en förmiddagspaus och en eftermiddagsdito. Vi blev nästan beordrade att ta rast.
Det har inte skadat.
Vilka erfarenheter har du?
*****
