Borde inte ...

.. världens första inomhusköpcenter vara K-märkt. Ett väldigt spännande hus. Ritat av den kände Ralph Erskine och invigt 1955. Jag var med på invigningen. Fick boken TimpoTempo när jag besökte dåvarande Tempo-affären. 

Men det var spännande på många andra sätt. Ingenting var direkt "fykantigt" på insidan. Våningsplanen var lite si och så. En ljusgård, ett atrium låg centralt i byggnaden. Det fanns spännande gångar och många butiker. Ett litet torg med WeGe:s konditori i två plan fanns också, där även Eskils herrmode låg vägg i vägg med California barn.  I det andra hörnet på torget låg SJ Resebyrå. I huset fanns även restaurang Toppens grill, Café Intim och Café Moderne, Haapalainens foto, och minst tio ytterligare butiker. Snart kom också en mycket spektakulär biograf i huset. Eller under huset, kanske man ska säga. Den såg ut som en grotta, lite äggformad. Där röstade jag ett par gånger i radioprogrammet Tio i topp med Lill Lindfors som programledare en av gångerna och Pekka Langer den andra. Men mest var jag där på bio.

Jag minns när Hitchcock:s Psycho skulle visas. Den fick man ju inte se på grund av att den var barnförbjuden. Men spännande var det att gå förbi där och höra en allvarlig speakerröst utanför biljettkassan som varnade för hur hemsk filmen var och att man verkligen skulle tänka efter innan man köpte biljett.

Nu har ju tyvärr pandemin och den förbaskade e-handeln*) ställt till det, så att butiker har stängt, eller flyttat till andra gallerior. Under årens lopp har insidan bytt skepnad på flera sätt och oftast till det sämre. Nu är det ett våningsplan som mer eller mindre helt byggts om till kontor. Det gamla Tempo inrymmer nu H&M .

 För att inte tala om hur man nu rivit ner fasaden, som också var speciell med sin räfflade struktur.

Vad månde bliva?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Här kan du läsa mer om Shopping (som blev det officiella namnet på bygget.).

*****

 

*) Hörde glädjande nyheter häromdagen, där det rapporterades om sjunkande popularitet för e-handeln. Bra!

Puls

 En lördag i stan. Det blir lite planlöst, men en kortare runda blir det redan före elvakaffet. Folk i mängd snurrar omkring. Det shoppas. Julklappar, kanske. Men vi går bara och kompletteringshandlar på COOP, innan vi går hem. 

Fastnar i VI:s storkryss, som var ovanligt knepigt. Framåt eftermiddagen känner jag mig onyttig. Rastlös, kanske man också kan benämna det. Får lite dåligt samvete av att bara sitta stilla. Och till slut blir det för mycket. Jag går ut igen. 

Den här gången träffar jag bekanta. Den första har jag inte sett sedan i somras. Vi resonerade och sammanfattade respektive höstupplevelser, och drog sedan upp taktik för att genomföra den traditionella julträffen, som vi alltid har på puben, någon eller några dagar före julafton. Jag inser att det bara är två veckor kvar. Jösses vad fort tiden löper. 

Vi säger hejdå till varandra och hon lovar att fixa inbjudan till övriga pubgruppsmedlemmar. 

Inventerar bokhandeln som också är välfylld med folk. Kul tycker jag. Att folk vill läsa, menar jag. Träffar en f.d. kollega, numera hotelldirektör i Boden. Henne har jag inte sett på .... ja, det känns som 10 år! Men det är kanske inte sant. 

 - Vi känner ju åtminstone igen varandra, sa jag.

 - Gott så, sa hon.

Vi jobbade inom en grupp- och evenemangsavdelning på en av resebyråerna för 15-16 år sedan. Den byrå jag blev uppsagd ifrån, när jag egentligen redan var kontaktad av en annan i branschen, som blev den arbetsplats jag sedan kom att jobba på till min pension. 

 

Hemma igen någon timme senare. För skojs skull mätte jag puls och syrehalt i blodet. Det blev 65 slag i minuten och 99% syresättning. Det får anses utmärkt.

 

Dagen går vidare. Jag är arbetsbefriad ikväll.

 

Vädret är gynnsamt för julhandeln .

*****

Öde

Nog märks det att julhandeln har tagit sin tribut ur svenskarnas plånböcker. Nytt rekord. 80 miljarder kronor, varav 23 miljarder till julklappar.

Januari blir som det blir. Tomt.

En sväng genom galleriorna i stan vittnar om frosseriet i december. Kaféerna har plötsligt plats över. Trängsel obefintlig. Även på gatorna i centrum märker man att de som arbetar samlas vid busshållplatserna för att åka hem, efter jobbet. Inga extrasvängar, inga shoppingpåsar. En, säger en kassa, öppen på Apoteket och ändå ingen kö. Samma sak på Clas O.

Baksmälla, kanske man kan kalla det.
Och ännu är det  minst10 dagar kvar, till panodilen verkar. Ja, lönen alltså.

Hur är det hos dig?

*****
Julhandeln 2019

Storebror

Nu blir du övervakad. Inte bara när du är ute i ogjort väder. För då tycker jag att det är berättigat. Istället berättas nu om att affärer börjar installera kameror kopplade till program för ansiktsigenkänning.

Affären ska alltså anpassa sig efter att herr Skrakehök kommer in för femte gången. Ibland tillsammans med fru Liljenstjerna, men det händer också att hon kommer in ensam.
 - Då tar vi och plockar fram de där hörlurarna som hon var så intresserad av förra gången. Eller också kanske vi kan locka henne till att köpa ett par till herr Skrakehök också.

Ja, så är det tänkt. Man ska bli igenkänd, som stamkund.

Inte vet jag, men  i de affärer jag besöker någorlunda regelbundet är jag redan igenkänd. Utan kamera. Clas Ohlsons personal hälsar till och med om jag möter dem på stan, vilket också gäller för både COOP:s och ICA:s.

Jag tycker nog att det känns mer personligt.

*****
Här kan du läsa mer.