A B C

Vi börjar med C. Kol och koldioxid och kanske även koloxid. Det är en känd förstörare av vårt klimat. Värmekälla. Som ett täcke över jorden, som bara blir varmare och varmare. Det hotar hela livet för många av våra viktiga medresenärer på den här planeten. Redan har konstaterats ett mycket stort utdöende av såväl insekter som däggdjursarter. Inser vi det?

Så tar vi B. Bränsle, bensin, olja, diesel. Nödvändigt ont, i alla fall tillsvidare. Men det behöver begränsas, så långt möjligt. Själv kör jag en dieselbil. Skäms lite över det, men när den köptes för snart tretton år sedan, var den en miljövänlig sak. Vi fick till och med bilskattefritt i fem år. Det var en fördel som gjorde att fler lockades att köpa en sådan bil istället för bensinbil. Sedan kom etanolen. Tankar någon etanol nuförtiden?

Nu betraktas vi som värsta sortens miljöförstörare.

Vi kör inte så mycket eftersom vi bor i centrala stan. Det blir till stugan i skogen vid havet, och sammanlagt har vi under åren tillryggalagt knappa 10000 mil. På tolv år, alltså.

Slutligen A. Den senaste tiden har det börjat dyka upp en annan typ av fordon på våra vägar. Bränslesnåla är de förmodligen inte. Inte heller går de på el. Den senaste tiden har antalet ökat och fortsätter att öka. Jag talar om A-traktorer. Jag gillar inte dem särskilt mycket. De ställer till en del problem i trafiken, speciellt när de rör sig utanför tätbebyggda orter. På landsväg, alltså. De får köra högst 30 km i timmen. Vad händer då ute på E4:an, där det finns mitträcke. Hamnar man bakom en a-traktor är det ganska irriterande och det skapar köer där bara en fil finns. 

Idag har Transportstyrelsen presenterat en utredning om vilka regler som bör gälla för dessa fordon. Inte populära bland förarna. Krav på säkerhetsbälte, vinterdäck med mera. Inte heller förespråkas höjd hastighetsgräns.

Bra, tycker jag. Förbjud dem på landsväg. Det rapporteras om ökande antal trafikolyckor. 

I tätorter funkar de någotsånär. 

Men framförallt; hur har 15-16-åringar råd att dels köpa en a-traktor, dels förse dem med bränsle? Här finns familjer, folk som pendlar i glesbygd, som kanske inte kan bo kvar på sitt ställe för att kunna ta sig till arbetet utan att bli ruinerade. Själv får jag betala 1600 spänn för en full tank. Varifrån får ungdomarna dessa pengar? Veckopeng?

Jag bara undrar.

*****

Fara å färde!

Elsparkcyklarna diskuteras dagligen i olika media. Och nästan bara i negativa ordalag. Även om vi här i Luleå är befriade från hyrcyklarna, har egenägda börjat dyka upp på gågator, trottoarer och andra olämpliga ställen. Att det inte är hyrcyklar är förstås en fördel. Det finns inga strösslade överallt, som jag sett exempel på i t.ex. Stockholm. Sitt eget fordon har man förstås lite mer ansvar för. 

Men ansvar verkar inte vara användarnas motto. Jisses vad fort de kör. Tysta är de också. Och minst, jag säger minst mopedfart. Bland folk. Helt huvudlöst, enligt mig.

Elsparkcyklar är fordon. Därför bör de framföras enligt samma bestämmelser som cyklar, mopeder, vespor, bilar, bussar, långtradare, det vill säga på gatan. I körbanan! Men det är vi för fega att säga till om. Som jag sagt har vi inte hyrvarianten här i stan, men jag ser snart en kommande olycka. Detsamma gäller många cyklar/cyklister, som helt verkar ha tappat vett och sans nuförtiden. 

Läs också den insändare jag hittade i dagens DN. Även om jag inte kan kontrollera vissa fakta i den, så håller jag med om det mesta som insändarförfattaren skrivit. 

 Vad tycker du? 

*****

Det finns få saker ...

.. som kan reta mig så, som trafikvildar. Då menar jag nödvändigtvis inte bilister, som i alla fall till relativt stor del följer vedertagna trafikregler.

Nej - jag tänker på vildar på cykel, mopeder, vespor och nu mer och mer aktuella sparkcykelåkare. Snart vågar man inte vara gångtrafikant längre. Vet inte om Luleå är särskilt utsatt, men ibland börjar jag tro det.

Idag kom en vespa i full karriär på vänster sida av gatan på trottoaren utanför vårt hus! Hade jag i samma ögonblick stigit ut från vår port, hade jag legat på akuten nu. Från vår port kommer rätt ofta gamla människor med rullator.

Jag har själv ställt ut en fot i samma ögonblick som en cyklist kommit susande cirka en meter utanför väggen. Hade jag varit en hundradels sekund snabbare hade vi båda åkt i backen.

Samma gäller från vår garageutfart. Man har ingen sikt på den trottoar man måste köra över utanför garageporten förrän man försiktigt stuckit hela bilnosen och lite till utanför. Man håller andan varje gång man kör ut där. (Se exemplet med vespafallet ovan!)

Tack och lov har vi ännu inga hyrsparkcyklar här i stan. Jag har sett dem i Stockholm. Och trots att jag inte är där så ofta, har jag hunnit reagera över hur de far fram, totalt omedvetna om att det finns andra sorters trafikanter. Totalt utan respekt för trafikregler, rödljus med mera. Hörde häromdagen att sparkcyklarna har förbjudits i vissa europeiska storstäder. Bra!

Här i stan har jag sett enstaka och förmodligen egenägda varianter. Naturligtvis på gågatan, där skyltningen klart säger ifrån: Cykling ska ske på gåendes villkor. Led gärna cykeln.

Det skiter de flesta högaktningsfullt i.

Vad är det för fel i huvudet på dessa trafikanter?
Hur är det i din stad?

*****

Som puben

 - Ja, du vet ...dom här plusgraderna som dyker upp titt och tätt under vintrarna nuförtiden är inte bra. Bina kryper ur sina kupor, och dör sedan, när det plötsligt blir kallgrader på kvällen.

Jag hamnar bredvid en pratsam herre, där vi sitter och tar en kopp kaffe. Han är biodlare. Varför vi började prata om just det, har jag ingen aning om. Men så kan det bli. Vi är på bilprovningen för den årliga kontrollen.

Han berättar att han bor i råneåtrakten.
 - Aha. Då ser jag nästan till dig. Jag har stuga på Rånlandet.
 - Det är fint på Rånlandet, säger han. Där brukar vi bada vid de där sandbankarna.
 - Va!? Det är ju våran badplats, säger jag.
Han skrattar.
 - Ja, jag får väl titta lite extra noga nästa gång, så att du inte är där.

Bilbesiktning, som sagt. Vi har turerna efter varandra. Min bil först. Jag måste säga att killarna som jobbar här måste vara trevlighetsutbildade. Det är som att komma till en pub med trivsam stämning. Det bjuds på kaffe med dopp, skämtas och skrattas mellan de allvarliga ögonblicken. Besiktningen alltså.

Men några sådana blir det inte för min del.
 - Då var det klart. Din bil är som ny. Nu har du 14 månader på dig innan du måste ha gjort nästa besiktning.
Jag får mitt protokoll. Världens snyggaste bil har bästa värdena på alla punkter.
Vi tar i hand och jag tackar och vinkar till biodlaren.

*****