torsdag, april 30, 2009

Första gången...

.. jag besökte staden var 1965. Det var en skolresa. Hur vi samlat ihop till den har jag ingen aning om. Men det lyckades uppenbarligen. Hela klassen på 25 elever och 2 lärare gav sig av. Med tåg. Jag fyllde 16 det året. Alla andra var i samma ålder. Vi måste ha haft modiga föräldrar och modiga lärare.

Resan var lång. Start i Kiruna. För mig var det den första resan överhuvudtaget, där jag var tvungen att ha pass. Det enda "utland" jag dittills besökt var de nordiska länderna. Ja, utom Island.

Vad jag kan förstå så skötte vi oss exemplariskt. Ingen enda incident förutom Ola, som i ett berusningstillstånd*) började gråta och vara ledsen över att Åke hade planer på att bli FN-soldat i främmande land.

Vi kände oss väldigt vuxna. Mer eller mindre på egen hand ute i stora världen. Det kändes stort. Naturligtvis var vi omhändertagna. Men det kändes inte. Lärarna fanns där. Vi respekterade dem, men de lät oss också ta ansvar. De tog oss också med på diskotek och dansrestaurang.

På ett ställe utanför stan fick vi äta finmiddag. Restaurangen låg i en vacker park vid floden. Det blev dans till storband. Vi tyckte det var häftigt. Säkert var vi lite bortkomna i andras ögon. Men själva kände vi oss världsvana. Orkestern listade ut att vi var svenskar. Så hela ungskocken lockades upp på dansgolvet till en jenka. Eller letkajenkka, som det egentligen hette. Vilken uppvisning de fick. Den övriga publiken hade nog aldrig sett något liknande.

Naturligtvis ingick även vissa studieinslag i resan. Där fick vi stifta bekantskap med den rätt bryska nutidshistorien. Kalla kriget rådde. Det begränsade i och för sig inte oss, eftersom vi var svenskar. Men det berörde oss. Även om vi tyckte det var lite spännande så var det också skrämmande. Vi kunde dock något som den lokala befolkningen inte fick tillåtelse till. Vi kunde passera gränsen. Mellan öst och väst.

En del av Berlinmuren, som fortfarande står kvar. Bakom den det gamla nazihögkvarteret.

Vi kunde jämföra. Och vi fann alternativet skrämmande. Allt var grått och trist. Ödsliga gator. Propagandaskyltar på fasaderna. Flaggor ut genom fönstren. Likgiltig service på restaurangerna. Rörelsefriheten begränsad.

Berlin 1965. Fyra år efter murens uppförande. Jag minns att vi på tåget ner, diskuterade detta och vuxet konstaterade att "vår generation skulle nog se till att den försvann". Så blev det.

Förra helgen reste jag tillbaka dit för första gången sedan murens fall. Efter skolresan på sextiotalet har jag av olika anledningar besökt staden ytterligare tre gånger. Men helgens besök var alltså det första sedan 1988.

Jag kan inte påstå att jag känner igen mig. Nu bor vi på flott hotell i den östra delen av denna stora stad. En del som egentligen heter "Mitte" och som då, på sextiotalet, låg på fel sida om muren. Nu lever staden. Sprudlar av aktivitet och kreativitet. Det byggs, det putsas, anläggs parker, utställningar och kulturen sitter i högsätet.

Berlin ist eine Reise wert, löd Västberlins slogan då, under skolresan.
Det gäller även nu.
I ännu högre grad.


*****












Konstateras att Staffan vann.

Fler bilder hittar du i tidigare inlägg och bildtexter finns bland kommentarerna.

*) Jo - Vi serverades Berliner weisse på trottoarserveringarna längs Kurfürstendamm, trots vår låga ålder. Drycken består mestadels av öl och hallonsaft.

Inflation

Lyssnar på Ekonomiekot kl 18. På tio minuter hinner man där klämma in ett otal jättar. Bland andra biljätten Chrysler, telefonjätten Ericsson, läkemedelsjätten Astra Zeneca, gruvjätten LKAB.

Förr hette det "företag".

Ute sänker sig soljätten och vi ska snart äta megamiddagen, tända brasjätten och sjunga jättemånga vårsångsmegahits.

Livet har idel plusvärden.

*****

Gammalt och nytt























Från helgen.


*****

onsdag, april 29, 2009

Jodå...

.. det blev en härlig kväll efter jobbet. Alla som var med hade dragit sitt strå till stacken och tapasbuffén växte till gigantiska former, utan att för den skull bli genuinskt spansk. Här var det ju mest principen som räknades, dvs god mat i små plockportioner.

Visst fanns det cava, visst fanns det Riaojaviner (Fast somliga hade tagit vägen över Sydafrika.), men också en och annan Sarek-öl.

Kryddstarkt, milt, syrligt och blandat. En urgod crème brulée med hallonsås.

Goda historier, nostalgi och lösningar på de flesta problem uppstod förstås. Som sig bör. Och framemot halv midnatt bröt vi upp. Några timmars sömn. Imorgon är bara halv dag.



*****

tisdag, april 28, 2009

Tredje gången gillt

Nu ska vi vara rädda igen.

  • SARS. (Som först hette något annat. Någon som kommer ihåg?)
  • Fågelinfluensa. (Bortflugen)
  • Svininfluensa.
Mums för kvällstidningarna.

*****
Andra bloggar om: , ,

Var?





Här kommer ett litet bildsvep från helgen.

Varsågod. Njut!

*****

Stavfel

- Och hur stavar du Eriksson.
A, vis av erfarenhet, vet att man inte kan ta något för givet.

- P E.. T T.. E R.. S S O N, svarade kunden.


Ridå.

*****

måndag, april 27, 2009

Dagens...


.. sena lunch börjar med en krämig sparrissoppa. Klockan är halv fyra. Snart dags att lyfta hemåt.

I bergen...

.. blommar det. Ja mycket har redan blommat ut.

söndag, april 26, 2009

Eller...

... varför inte en liten hallonbakelse i solskenet en sömnig söndag.

lördag, april 25, 2009

fredag, april 24, 2009

Fredagkväll i stan.

Ibland känns de faktiskt skönt att bara gå hem från jobbet och veta att man kan sjunka ner i soffan och slappa. Inte som vanligt, alltså, då jag kommer hem, byter om och är ute i stugan i blixtens fart efter någon timme. Förstå mig rätt. Det är fantastiskt avslappnande att efter en hektisk vecka hamna i den tysta skogen vid havet. Med brasa till middagen och blåskymning utanför fönstren.

Men så kommer de där enstaka veckosluten, då man beslutar sig för annat. Och nu är det ett sådant.

Här sitter jag nu efter en sushimiddag av köpesort. Helgen ligger framför mig med oskrivna blad. Att fylla med det jag vill. Och jag fortsätter med kaffe och dessert.

Sedan får vi se vad det blir.

*****

torsdag, april 23, 2009

Förmodligen...

.. har den här dagen - en vanlig slättorsdag - varit alldeles för innehållslös. För jag har inget att berätta.

Sådana dagar är bra.
Som referens.

Men nu, när jag tänker efter, så hade vi ett par ganska bra råflabb på jobbet, ändå.
Det förgyller.

Hur var din torsdag?

*****


Andra bloggar om: ,

tisdag, april 21, 2009

Press

Två tragiska dödsfall bland ungdomar inträffade senaste helg i Gällivare. En ung kvinna och en ung man. En tredje ligger i respirator på Gällivare lasarett.

Samtliga tre har använt droger. Det här gäller ungdomar som ytligt sett inte har det dåligt. Inga "knarkare". Samtliga i 18 - 20 års-åldern. Alltså myndiga. Det som tog deras liv var drogen DXM. Det sägs att den är lättåkomlig. "Ett telefonsamtal räcker". Det handlar om en "tillfällighetsdrog".

Förstämningen är stor i samhället. Det är heller inte första gången som liknande saker händer i den kommunen. Tyvärr. Och nu ställs hårda krav. Från politiker, och allmänhet. Från skola och sociala myndigheter. Drogerna måste bekämpas. Med alla medel. Polismyndigheten måste förstärkas, med mera, med mera.

Det spekuleras förstås i vad det är som gör att ungdomar tar till dessa medel. DXM är en drog som sägs ge lugn. Man känner empati och gemenskap med sina kompisar.

En åsikt som kommit fram är att pressen på dagens ungdomar är för stor. Min undran är: vilken press. Varifrån kommer den? Är det kraven från skolan, från föräldrarna eller från samhället i stort. Och varför har den i så fall ökat.

Nuförtiden har unga människor ofantliga möjligheter att förverkliga sig själva och sina drömmar. Jämför jag med hur det var när jag gick i skolan, så ter sig dagens utbud av utbildningar som drömmar. Jag skulle gärna gå i gymnasiet flera gånger till, om jag hade möjlighet.

Är det möjligen så att pressen kommer från dem själva. De unga. Att det är pressen att hänga med, vara cool, se bra ut, inte missa ett enda roligt tillfälle, som ställer till det. De orkar inte med verkligheten. Kanske inte har råd.

Men varifrån kommer då pengar till droger?

Jag vet inte.

*****


Andra bloggar om: ,

Och bjuden på...

... paltlunch blev jag. Fast menyn påstod att det var kroppkakor. Goda var de i vilket fall.

Å'vilken uppläggning!

måndag, april 20, 2009

När lärarna vill...

.. kolla vad eleverna producerar, tycker jag att det är fullt naturligt. En lärare ska leda, uppmuntra och dela med sig av sina erfarenheter.

Eleverna vid Konstfack tycker att det är censur. De anser att staten inte ska lägga sig i. De vill kunna forma sin vårutställning själva. Skolan har, efter vinterns stormar kring några av "verken" bett några jurister granska, så att inga direkta olagligheter ska förekomma.
- Konst ska provocera, sade en elev. Staten ska inte lägga sig i.

Jovisst! Men kan man inte hålla sig från att bryta lagar, för att visa sin konst, så bör man nog tänka om. Att beteckna sig som konstnär kan väl inte innebära att man lever utanför samhället. Då bör man nog tänka sig en annan utbildning.

Grundskolan.

Alternativt får de väl bereda sig på att ta ett eventuellt straff, utan att krypa undan.

Martyrskap är ju rätt tjusigt.
Kanske något för eleverna att uppleva och dokumentera.
Som konst.

*****


Andra bloggar om: , , , ,

Heder åt...

.. VD i vårt nordliga gruvbolag, LKAB. Han är beredd att sänka sin lön med 20 procent, när finanserna krisar. Det är rakryggat. Visserligen kommer han kanske att begära en liknande eftergift från arbetarna i form av sänkt arbetstid, men det är ändå en betydande pekpinne åt många andra VD:ar.
*****

lördag, april 18, 2009

Vårljus


Långt in på kvällen skiner solen in på vår stuga. Vi har fått ny utsikt sedan i höstas. Då parkröjdes skogen i sluttningen ovanför oss. Det betyder att vi kommer att få betydligt mer kvällssol än vi haft tidigare. Det blir långa fina dagar.

Redan nu väntar solen till tjugo i nio innan den går ner. Det är tjugo minuter senare än till exempel i Malmö. Och då ska man också tillägga att vår sol går upp en timme och tjugo minuter tidigare än i Skåne. Så glöm det där med att det är mörkt och kallt i "Nårrrrrrrrrland".

Det är bara en myt bland dem som inget vet.

Egentligen.

*****

Lördag förmiddag

Sådär ja'! Äppelkakan tagen ur ugnen. Disken diskad och sängarna bäddade. Dags att gå ut i snön, solen, fågelsången och den friska vinden. Det blåser vinter idag. Snön ligger tjock och ljuset är fullständigt obarmhärtigt.

Vårvinter.

*****


Andra bloggar om:

fredag, april 17, 2009

Jag behöver hjälp

I kväll, när jag stod och lagade mat, fick jag plötsligt se en liten mus under fågelbordet utanför köksfönstret i stugan. Det hade börjat skymma. Musen såg lite stor ut, så jag tittade närmare på den.

Då upptäcker jag att det är en fågel. Av okänd sort. Ensam sitter den och sprätter i de gamla fröskal, som andra fåglar lämnat efter sig. Den ser lite övergiven och ensam ut, där i det försvinnande dagsljuset. Och jag vet inte vad det är för sort. Blyertsgrått huvud och bröst. Vackert brun- och svartrandig rygg. Mörk näbb. Stor som en gråsparv.

Någon som vet?














*****


Andra bloggar om: ,

Dags igen

Jaha - Inte fick man vara festledig den här månaden heller.

onsdag, april 15, 2009

Så får man ...

.. en slant till midsommar. Nästan exakt lika mycket som jag hade i restskatt förra året. Ja, faktiskt 25 kronor mer.

Det är nästan kusligt enkelt att deklarera nuförtiden. Några knapptryckningar på mobilen bara, om nu alla uppgifter stämmer. I mitt fall gör de nästan alltid det. Jag minns inte när jag senast gjorde en förändring i blanketten.

Däremot minns jag hur det var förr. När pappa skulle till att göra rätt för sig gentemot skattemyndigheten. Det var papper och kvitton och handledning och hjälp av svågern och hjälpa svågern tillbaka. Det tog timmar att få ihop det. Och fixade det sig inte, så uppsöktes en deklarationsbyrå, som kunde hjälpa till. Idéellt. Som barn fattade man inget.

Det gör man inte nu heller.
Men det funkar ju.

*****


Andra bloggar om: , ,

Sagan om ...

.. tandkrämsfabrikören, som ville produktutveckla.

- Vi måste hitta på något nytt, sade han. Något som får vår produkt att bli oemotståndlig.
Och han funderade och funderade. Visst, han tittade på TV-reklam om andra produkter i samma "segment", som han hade lärt sig att det kallades. Kanske skulle man koppla in något schweiziskt institut. De verkar bra! Eller kanske någon kändis, som får säga att man är worth it.

Tankarna var många, men inte särskilt kreativa. Han föll till föga och beslutade att göra en liten förändring i receptet. Hade han inte sett något om att en ny formula var ett bra grepp.
- Fast "formula" finns ju inte i svenska akademiens ordlista. Så töntigt, tänkte han.

Och så blev det som det blev.

Tjusigt, va?



*****


Andra bloggar om: , ,

tisdag, april 14, 2009

Så har vi då också...

.. fått lära oss att vi är snuskpellar allihop. Du har suttit på mobiltelefonen, eller ätit frukost med den. Kanske har du snutit dig i den. Den är i vilket fall en "tickande bomb".

Undrar när den exploderar och sprider sina vämjeliga och farliga beståndsdelar till alla övriga, som då kommer att falla döda ner. Mänskligheten går under.

Farligt är det. Akta oss ska vi. Frukta mobilen.
Nu vet vi.

Och ingen, ingen, ingen enda människa kan tala om hur vi ska bära oss åt för att förhindra denna katastrof.

Köra den i diskmaskinen? Doppa den i Klorin? Skrubba den med stålull?

Nä - vi skiter i den.
Tränar immunförsvaret.

Och överlever.

*****


Andra bloggar om: , , ,

måndag, april 13, 2009

Är det så konstigt...

.. att sossarna och Mona Sahlin får mer negativ press än Reinfeldt? 27procent av det senaste årets artiklar om den socialdemokratiska oppositionen andas negativitet. Motsvarande siffra för Reinfeldt är 6 procent.

Hur många procent av den samlade pressen är borgerlig?

*****

Dirigentfel


Så vaknade vi upp den fjärde hellediga och sista dagen i påskhelgen. Strålande sol. Varmt. Relativt vindstilla.

Av skärtorsdagens, långfredagens, påskaftonens och påskdagens envisa kilometertjocka dimmor, syntes inte ett spår. Vi har alltså inte sett en strimma sol förrän idag, "hemresedagen", som innebär en del andra förpliktelser. Därför blir det liksom bara en halv dag.

Om det nu inte var så att detta är fjärde helgen på raken, som solen besvärat sig att närvara blott och bart den sista av helgdagar, så skulle jag väl inte vara så kitslig. Men nu får det vara nog!

Någon dirigerar åt helsicke fel. Dålig takthållning. Usel.
Otakt är vädrets lön.
Skulle man kunna säga.
Och nu är det gjort.

*****

Det går inte alltid...


.. som man vill. Det blir ett nederlag. En liten grönsiska som nyligen anlänt till vår tomt, körde fel. Rakt in i köksfönstret.

Trots snabb insats av vårdpersonal och intagning i lådakuten, värme- och mörkerbehandling, så gick livet inte att rädda.

Han fick sin sista vila under en liten gran en bit bort, dit jag ledsagades av det 50-tal kompisar som han hade med sig när han kom. De sjöng vackert under ceremonin.

Snabba insatser gör vanligtvis underverk. Det här fallet var ett undantag.



*****

söndag, april 12, 2009

Kolonialt

Min inställning till det koloniala tänkande som råder från statsmakterna, när det gäller Norrbotten, är vid det här laget välkänd. Förmodligen anses jag gnällig och dötrist, varje gång jag drar fram det.

Nu hittade jag ett strålande inlägg på en annan Luleåblogg, som förtjänar att lyftas fram. Det är en anställd på Norrbottens Energikontor, som på deras egen blogg, ger uttryck för något jag kunde ha skrivit själv. Läs!
*****
Här hittar du ett helt bibliotek i samma anda:

Rånlandet 12 april kl 13:46


Så här ser himlen ut. För fjärde dagen i rad.

Och jo.... Det är en färgbild. Ramen satte jag dit bara för att pigga upp mig lite.
*****

Grattis Janne


Hoppas du har det bra i din exil, med bra snö och blå himmel.

(Till er andra: Janne fyller jämt idag. Bilden är från 1956. Då var han sju år. Vi gick i samma klass. Numera är vi kolleger i samma företag, om än inte på samma kontor. Men nej - Jag talar inte om hur mycket han fyller. En viss integritet råder på den här bloggen.)
*****

lördag, april 11, 2009

Apropå...

.. förra inlägget. Om "kombinationserbjudanden".

Har ni hört att Kronfågel nu samarbetar med ett känt glasbruk?

Köp kycklingfilé. Samla till en Orreforsvas.


*****
Tack till Maja, för tipset.

I syltburken

För vilken gång i ordningen vet jag inte. Men nu har det i vilket fall hänt igen. Calle Norlén, den utmärkte spanaren har fiskat i min blogg. Mitt minne är som en hästs, det vill säga långsint. Och även om Calle nu spanat i min blogg långt tillbaka i tiden, så kommer jag ihåg vad jag skrivit och kan snabbt lägga upp mina bevis på bordet.

I dagens program talade han om allt skräp, som måste till, för att sälja skräp. Jag talar kvällspress. Slasktidningar. De där alstren som spys ut över landet varje dag och som måste beledsagas av ett "extraerbjudande", en "present", för att överhuvudtaget någon ska intressera sig för den produkt som de egentligen försöker sälja, dvs själva tidningen. Tala om dåligt självförtroende, ja rent av självförnekelse hos den journalistkåren. Om de nu kan kallas journalister.

Calle har dragit precis samma slutsats som jag gjorde för lääääääääääänge sedan.
Vad får jag betalt för det?

*****



Lyssna till programmet.

Här är fler flagranta övertramp på upphovsrättigheterna: Nr 1, Nr 2.

Tveäggad

Mitt förhållande till ägg är problematiskt. Mycket problematiskt. Snudd på traumatiskt.

Jag har aldrig gillat dem. I alla fall inte i tillagad form. Kokta, stekta, förlorade och i samtliga fall äckliga slemklumpar med tvivelaktig lukt, smak och konsistens, får mig att må illa.

Denna egenhet har jag haft sedan späd ålder. Jag har faktiskt ett minne från sisådär treårsåldern, när modern hade gett sig den på att jag skulle få i mig ägg. Något nyttigt förväntades väl komma därur. Lömskt småhackade gömdes bitarna i halvmosad potatis. Allt slevades in i god ordning och mamma var nöjd. Det hon inte märkte var att den av mina kinder, som var vänd från henne, undan för undan växte till en dimension värdig en yemenitisk qatmissbrukares. Och när måltiden ansågs slut, kom äggen ut. Under kväljningar. Min triumf. Mammas nederlag.

Händelsen har etsat sig fast. Jag vet exakt var jag satt, hur porslinet såg ut och att den vaxduk, som denna tid täckte de flesta köksbord, var ljusblå med vita rutor.

Så ägg har för min del förpassats till glömskans hjärnvindlingar. Utom till påsk. Det konstiga är nämligen att jag är en jäkel på att koka ägg. Till andras förvåning och uppskattning.
- Men hur kan du...?

Det är alltså min uppgift på påskaftonens morgon. Här ställs inga tidur. Här kollas heller inga klockor. Jag bär min kunskap stolt. Trots allt. Och den är hemlig.

För att alla missförstånd ska undvikas, är jag dock mycket noggrann med att påpeka att de ägg, som påskharen kommer med, kommer förbi min hårda hållning med god marginal.

Man är ju inte omöjlig.

*****


Andra bloggar om: ,

fredag, april 10, 2009

Varför blir det alltid...

.. så här...



.. bara för att man vill servera en halstrad laxbit på nätt kokta morotsband och krispiga, smörslungade minipalsternackor och med vitvinskokt äpple i dill?


















*****

Och det är vid den sena...

.. sillunchen jag plötsligt börjar fundera om det sups för mycket i det här huset.
*****

Långfredag

En dag utan krav. Vaknar kvart över sex och är pigg. Utsövd. Natten fylld av djupsömn varvat med drömmar.

Långfrukost. Sprakande brasa. Radion står på. P4 öser vårfloskler (läs krokus,vitsippor, underbart, fantastiskt) över landet. Som den enda sanna bilden. Så verkar också någon tjomme från Växjö ha monopol på dessa helgmorgnar. Tröttsam.

Vi går en långpromenad i den nyfallna snön. Friskt, tyst, vindstilla. Tankarna vandrar sina egna vägar, medan vi vandrar våra. Förbi Skärs, Tonys (där vedklyven jobbar) och vidare till den gamla fältspatsgruvan. Sedan mot havet, som ligger vitt med öarna vid horisonten som tuschgrå penselstreck. Snön faller tyst och stilla.

Hemma på gården igen möts vi av koltrasten, bofinken, gulsparven och domherrarna. Små färgexplosioner mot vitt, vitt, vitt.

Det är vår.



*****

torsdag, april 09, 2009

onsdag, april 08, 2009

På G

Så är påsken inhandlad i god ordning.

Nedräkningen börjar. Nu återstår bara en halv dags arbete. Lax, ren och älg kommer att finnas på menyn i helgen. I vilken form får tillfället, vädret och humöret avgöra. Kanske har grillen tinat fram, även om det verkar osannolikt.

Det blir som det blir.

*****

tisdag, april 07, 2009

Jag vet vad du gjorde...

.. idag klockan 11.45. Du stressade.

Du stressade så till den milda grad, att det gav utslag i en forskningsrapport. Varför det? Jag har ingen förklaring. Det ljusnar heller inte så mycket i den artikel i The Daily Telegraph, där det berättas om detta fenomen. Vi stressar mest runt klockan kvart i tolv. På tisdagar!

Men teorier finns. Jag tror personligen på att vi släpar oss genom måndagen som ett nödvändigt ont. Lite slöa efter helgens brusande aktiviteter. På tisdag förmiddag börjar vi inse att veckan snart är slut och nu gäller det att sätta fart, om allt ska hinnas med innan nästa helgfrid infinner sig.

Intressant det där med massornas beteende. Det finns ett tydligt drag av kuslighet i detta. Mänskligheten - åtminstone den västerländska - reagerar som en organism. Den sover, den jobbar, den firar och den stressar i en jämn rörelse genom alla dess små beståndsdelar, bland andra du själv. Ungefär som att vi gör vågen på idrottsarenan.

Men det finns också andra häpnadsväckande mönster. Av alla veckans dagar har jag flest besök på min blogg på måndagar. Och fredagar. Alltså i anslutning till helgen. Av dygnets timmar är det timmarna mellan 22 och midnatt som lockar mest, oavsett dag.

En annan lustig iakttagelse är att - måndag till fredag - flockas besökare i större antal även mellan klockan elva och tolv på dagen. En liten våg kan iakttas.

Och gissa vad? Den allra största förmiddagsvågen inträffar..... Just det. Klockan 11.45. Typ.
På tisdagar!
- - -

(PS. Själv är jag lite av en avfälling i sammanhanget.
Jag åtnjöt nämligen en god sushilunch med god vän
just vid den tidpunkten idag. Den var precis avklarad.

- Kom upp och titta på mitt nya kontor,
så kan vi ta kaffet där, sade hon
exakt kvart i tolv.)


*****


Andra bloggar om: , ,

måndag, april 06, 2009

Murmansk


Kvällens promenad förde mig förbi Luleå innerstads nyaste bostadskomplex. Dyrt och lyxigt sägs det. Men HSB har haft svårt att sälja alla lägenheter.

Någon som är förvånad?

*****
Länk till något som kallas live-kamera som visar den välkomnande gården.

Andra bloggar om: , ,

Hick

- Du lider, sa hon och tittade allvarligt på mig. Du lider av senil hyperopi.

Jaha, tänkte jag. Nu är det slut.

- Men det fullständigt naturligt. Du måste ha nya glas. Men eftersom du bytte hela kitet med bågar och allt för bara ett år sedan, så föreslår jag att du behåller bågarna. Då stannar priset på några tusenlappar.

- Ååh tack, sade jag.

*****


Andra bloggar om: ,

Konstigt

Första kvarten efter att jobbet startat på måndag morgon, går åt till att förhöra sig om helgens alla begivenheter. Man sitter på sin plats och gör sina inloggningar till olika datasystem, samtidigt som ett trivsamt utbyte av roliga händelser och upplevelser äger rum.

A, som varit på shoppingturné i hufvudstaden berättar:
- Å'de'va' tjugu grader varmt. Hela Kungsträdgården var full med folk och alla gick omkring i t-shirt och käkade glass.

Jag satt i mitt hörn. Lyssnade tyst och tänkte: Här inne är det 23 grader. Inte en t-shirt i sikte, och inga glassar heller.

Men jag sade inget.

*****


Andra bloggar om: , ,

söndag, april 05, 2009

fredag, april 03, 2009

Efter tre veckors...

.. frånvaro är det skönt att komma ut till Rånlandet igen på fredagkvällen. En kväll som blivit norrbottniskt ljusblå, som bara en norrbottnisk kväll kan bli, när himmelsljuset runnit ner i snön.

Att upptäcka att haren kapat fyra nyplanterade (i höstas) ölandstokar jäms med marken och att tystnaden är bedövande i vindstillheten. Det är liv.

Ännu är det vinter.
Ljusvinter.
Tack och lov.

*****


Andra bloggar om: ,

Fredagspoesi

Papers papers everywhere
Tell me where the dustbin är.

(Högklassig skaldekonst producerad av Anna och Bert i förbifarten på jobbet.)

*****

onsdag, april 01, 2009

Vad gjorde vi för pengarna

Inga pengar till vår viktigaste infrastruktursatsning, Norrbotniabanan. Eventuellt kan man börja tänka på det år 2021! Det verkar vara den bistra sanningen i Banverkets redovisning av sina planer de närmaste åren.

I och för sig var det väl väntat. Ju längre från huvudstaden, desto tunnare blir löftena.

Det finns inga pengar. Herr svansminister Borg tycker att vi ska vara "konservativa", när det gäller att använda pengarna. Inte slösa.

Men det är precis det, som regeringen gjort. Jag tycker också att man ska vara varsam med medlen. Men regeringen har tänkt fel (läs "systemfel"!), vilket har gjort att vi hamnat i den rävsax där vi nu sitter fastklämda.

Kanske hade pengarna funnits till att göra de verkliga klimatfrämjande infrastruktursatsningarna nu, i lågkonjunktur, om inte regeringen spillt viktiga skattemedel (Cirka 60 - 70 miljarder om jag inte minns fel.) genom att ge oss som jobbar sänkta skatter. Visst kanske det har blivit glada miner, när mängden slantar i plånboken har ökat. Och enligt regeringen är det ju det som skapar jobb, genom att vi handlar mer. Shoppar. Slösar.

Nu står vi med facit i hand.
Vi shoppade halvt ihjäl oss. På diverse sätt. Dit gick pengarna. Nu är de slut. Liksom statens finanser. Och jobben.

Vilken strålande modell, det där med "konservativ" pengahållning.

Eller hur?

*****


Andra bloggar om: , , , , ,

Ännu en spännande dag...

.. har tagit sin början. Och vi kör igång med ny rutin på jobbet. Om tekniken fungerar. Men det tror jag den gör. Allt verkar väldigt väl förberett av klippan Mikael.

Vi ser ju.
(Som en känd bloggare brukar uttrycka saken.)

*****