Tecken i tiden

Luleå kommun har behövt inte mindre än 30000 ton (!) grus för att hålla gator och trottoare halkfria denna vinter.

Denna märkliga vinter, som pendlat mellan plus och minus konstant. Regn, snö, underkylt. 

Som jämförelse kan nämnas att det i fjol gick åt hälften så mycket. 

Hoppas på nästa vinter.

*****

Kokar man inte ...

.. lingon, så planterar man om ett kumquatträd, från en 30- till en 45-centimeters kruka.

Svettigt.

Ser lite 'hängig' ut för att jag vände den 180 grader

*****

En tisdag ...

.. i vanlighetens tecken. Morgongym, lunch på stan (Kulturens hus.) vegetarisk lasagne, däckbyte och besök hos urologen, dvs. urmakaren för batteribyte, som jag alltid kunnat fixa själv i den klockan, men inte den här gången. 

- Så den här dagen är jag tvungen att få hjälp här hos er urologer, sa jag.

Skratt, gapskratt bröt ut bakom disken. 

Två avsnitt av Bergerac på kvällen.

Ja, det var vad det blev.

*****

Vill man vara fin ...

.. får man lida pin. Man vill ju göra det så lätt som möjligt för morgondagens däckbytare. Därför beslöt vi att tvätta bilen ordentligt. Både över- och undersida.

På väg från stugan stannade vi till vid stans fräschaste biltvätt. Men ... näe. Det var sex bilar i kö. Så vi struntade i det.

Vi satsade istället på att åka tillbaka lite senare. Där är det säkert ingen kö. Men ack vad vi bedrog oss. Även denna gång stod sex bilar före oss. Med en suck ställde vi oss ändå och väntade.

Det tog 1 timme och 20 minuter innan vi blev klara. Men bilen blev ju fin förstås. 

*****

Glädje ...

.. över dagen, som gav oss sol och svaga vindar igen. Precis som igår, eller egentligen ännu bättre.

Vi jobbade på med lite av varje. Förbredde för odling i pallkragarna och vinterrensade i rabatten.

Vi fick också finbesök av en liten vacker pippi, som varit frånvarande ett par år, när den plötsligt visade sig utanför köksfönstret. En järnsparv, vände sin vackert mönstrade rygg åt mitt håll. Mobilkameran fanns förstås till hands. Suddigt och eländigt, men det är bara att passa på. 

Dagen fortskrider i sakta mak (vilken kontradiktion). En bra stund i solen på det vi kallar patio väst. Det blir så småningom god middag - renskav, rostade kantareller, mandelpotatisgratäng, medan skymningen smyger sig på. 

Äntligen har jag fått ordning på den solcellsdrivna strålkastaren som 'fasadbelyser' en av tomtens snyggaste granar. Slår automatiskt på, när skymningen inträder.

*****

Trädgårdsabete ...

.. i april! 

Har väl aldrig hänt förr.

*****

Vår ...

.. vår fortsätter med traditionsenlig landkallepromenad i det vackra vädret. Sol från molnfri himmel. Svaga vindar.

Landkallen - vet inte om begreppet är bekant för alla - erbjuder bra promenadunderlag. Här handlar det ju om bottenfrusen is med lite uppmjukad yta. Ingen halka. Ingen risk för ofrivilliga dopp. De är bara att spatsera hur långt man vill.

Vi går inte så väldigt långt, utan väljer att vända åter genom skogen. Det känns märkligt att se den snöfria terrängen. 

 - Det ser ut som mitten av maj, säger Benke.

 - Ja man väntar sig nästan en citronfjäril eller en sorgmantel, säger jag.

Kusligt nog flyger en fjäril upp från dikeskanten i samma ögonblick. En sorgmantel. Den flyger rakt emot mig och försvinner snabbt utom synhåll på fjärilars vis. Ingen chans till foto, alltså.

Tillbaka i stugan blir det gott kaffe, och så småningom våfflor med hjortron och grädde. Också det traditionsenligt. 

Glad påsk!

Landkallen erbjuder promenad

*****

Det blir nog ...

.. påskvåfflor i eftermiddag. Tror jag.

*****

Nattens ...

.. och morgonens dimma verkar få ge sig för några svaga solstrålar.

Isen ser opålitlig ut, och det verkar alla rätta sig efter. Inga skidåkare eller skotrar. Nu kommer isen att få bli scen för spelande orrar. Ännu inga frsmträdanden, men snart.

Solen blev riktigt framgångsrik under någon timma. Sedan tog molnen över igen. Prognosen har dock lovat annorlunda. 

Vi får se.

*****

Vi säger ...

.. välkommen till herr Koltrast. Tyckte väl att jag hörde honom tidigare idag, men bara en kort trudelutt, vilket fick mig att tänka taltrast.

Ringduva har jag också hört idag, men den har inte varit framme och hälsat.

Mobilbild genom köksfönstret.

*****

På väg ...

.. från stan, och till stugan i skogen vid havet. 

Foto: Benke

*****

En kvinna i publiken ...

.. berättade om hur hennes farmor, som fött 13 barn, ledsnade på att vara hemma. Hon ville ha äventyr, när barnen flyttat hemifrån. Maken var inte särskilt intresserad. 

 

Men livsgnistan hos farmor var stark. Hon köpte bruna bönor - stor mängd, kokade dem och fyllde en hel hink. Den ställde hon i frysboxen, där den fick frysa till. Sedan högg hon fast en yxa i bönmassan, så att mannen kunde hugga loss en bit då och då. För nu, med pensionsinkomster, hade farmor fått ny frihet. Hon reste iväg ensam ut i Europa.

 

Det var på en föreläsning med Senioruniversitetet som denna historia dök upp från en kvinna i publiken. En bra illustration tyckte föreläsaren Johan Niklasson. En föreläsning som berättade om just livsgnistan hos äldre människor. Hur den kan yttra sig. Hos män - hos kvinnor, under andra olika livsbetingelser. Depressioner. Ensamhet.

 

Vi fick också 'rösta' i vissa frågor. Vilka är mest benägna att bestämma i hemmet? Vem tar initiativen? Vad händer när någon part avlider? 

 

Ungefär samma frågeställningar dök upp i Kunskapskanalen ikväll. Av en slump. Studio 65 är ofta intressant. Här en länk till kvällens program.

*****

Lumière ...

.. som det ibland kallas, är istället något som heter Lumire, Luleå miljöresurs. De har hand om avfallet i denna stad. Det gör de med bra resultat för det mesta. 

Men ibland blir det fel. Eller rättare sagt - inte alls. Om inte Ögonblick i norr griper in.

 

I en liten hörna av Vetenskapens hus har en tid - minst en månad om inte två - en soptunna stått. Av någon anledning har den blivit bortglömd. Och vem som en gång ställt den där har tydligen inget ansvar. Naturligtvis blir den fylld. Det finns inget som är så attraktivt för många som en halvfull soptunna. Innehållet växer snabbt, så att tunnan blir rågad.

 

Vad gjorde då jag? Jo, jag mejlade Lumire och bifogade ett foto igår. Bild 1. Resultatet syns på bild 2. Så såg det ut idag. 

 

Inte riktigt godkänt. Men ett bra försök.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Var kan jag hämta medaljen?

*****

Om att vara bokförläggare, ...

.. kommunalråd och en del annat berättade idag Karl Petersen - legendariskt kommunalråd här i Luleå, som sedan ett tiotal år nu alltså ägnar sig åt bokförläggeri (om det nu finns ett sådant ord). 

 

Det gjorde han på Aktiva seniorers månadsmöte. Han berättade också om hur han lyckades få Facebook att etablera sin första stora datacentral utanför USA, just här i Luleå. I stark konkurrens med många europeiska länder och städer. Det var många turer kring den etableringen. Hemliga samtal. Utsända till Kalifornien. Helikopterturer runt stan här för att se ut lämpligt område, tillsammans med höjdare inom FB. Grön el var en bidragande orsak till att det blev just här.

 

Med mycket humor berättades det. Och efteråt fikade vi tillsammans med gamla bekanta och nya diton. Alltid kul på dessa möten. Tvåhundra personer idag. 

 

*****

- Det här

.. var ju inget bra matställe. Dom har ju inte öppnat än, sa truten på älvens is.

*****

Ledsen, Carl-Johan, ...

.. men jag kom inte överens med din lovprisade bok Din tid kommer. Förstod inte handlingen fullt ut. För många karaktärer inblandade, för snurrig helt enkelt. 

Kanske tänker du att man ska sträckläsa hela boken på en gång. Det kanske hjälper. Men jag är ingen sådan kapplöpningsläsare. Jag tar några kapitel ena dagen, och några till nästa dag.

Visserligen har du ett rikt språk. Kanske alltför rikt. Många detaljer kändes bara som utfyllnad, eftersom jag inte kunde se något samband med handlingen.

Så betyget blir G på gränsen till IG.

*****

April???

*****

Så fick vi ...

.. ytterligare en påspädning på det senaste snötäcket från i förrgår. Nästan en decimeter kom i natt. Jag har ju egentligen inget emot snö - på vintern. Men som jag berättat tidigare så har denna vinter varit exceptionellt märklig. Den snö vi fått de senaste tre dygnen hade jag gärna sett i februari, istället för det regn, som då strilade vid några tillfällen.

Nåväl - det får bli en promenad runt innerstan. Vi har ju inget annat för oss och vädret är fint. Trots snön ser vi en del vårtecken. Blommande maskrosor vid en södervägg, videkissar och tecken på blivande löv. Det tar en timme ungefär, innan vi sätter oss i grönskan på vår balkong med en kopp kaffe. 

Sen blir det till att förbereda lördagsmiddagen. Min tur idag. Det bli ugnsbakat reninnanlår (oftast bättre än renfilé), rostade rotsaker och en förhoppningsvis god sås.  

 

Klassisk lördagskväll.

 

Nej - det är inte snö på kvistarna till vänster. Det är solreflexer.

 *****

På snöiga gator ...

.. traskar vi hemåt efter konserten med Norrbottens kammarorkester, som bjöd på fin musik med varierat innehåll. Relativt moderna stycken. 

Där fanns ett ljuvligt avsnitt som speglade lärkans flykt i vårkvällen. 

Men det fanns också ett stycke, ett Adagio for strings, av Samuel Barber, som föranstaltades som kvällens sorgligaste verk. Franklin D Roosevelt, John F Kennedy och Albert Einstein fick njuta av det på sina begravningar. 

Konserten avslutades med en halvtimmes symfoni. Symfonie nr 1 av den tyska kompositören Emilie Mayer. "Stora orkestrala klanger och dramatiska effekter" ingår, enligt programbladet. Det stämde.

Trevlig kväll på Kulturens hus.

*****

April april

Ja, nu är vi lurade trots att månadens första dag lagts bakom oss.

Efter i stort sett snöfri stad sedan länge, beslöt april att leva upp till sitt rykte och börja om med vinter.

Ja - det är som det är.

*****