fredag, maj 07, 2021

Så blir det Island igen

Jag gillar Island. Det lilla behändiga landet som ligger därute i havet till väster. (Höll på att skriva där uppe i norr. Men vi i Norrbotten lever nordligare till största delen.) 

Det har blivit en del besök där genom årtiondena. Alltid lika trevligt, och jag hoppas jag får komma dit igen någon gång. 

 

Nu blir det Island litegrann igen, i alla fall. En ny bok. Snöblind av Ragnar Jónasson ska få ta mig dit. "En isande, fängslande thriller", skriver Washington Post. 

*****



 


 

Det är jag och Jessika

Så har det hänt igen. Radioprogrammet Spanarna har en given plats i veckoschemat. Och tack och lov erbjuds alternativ. Det är antingen fredag eftermiddag klockan tre, eller lördag förmiddag efter Rssv klockan 10, men i P1.

Idag fanns Jessika Gedin med i spanarnas panel. Och ta mig sjutton hade hon inte grävt i min blogg för att få substans till sin spaning den här veckan. Det handlar om den nya maximalismen. Eller i alla fall en del av den.  Jessika är idag i farten som spanare nummer 2.

Det har alltså hänt förr att dessa trendspanare dragit nytta av mig. Jag tror jag ska börja fakturera.
 
*****

Här går det undan

En bok till på traven av nyligen lästa. Den var luftig och lättläst, även om den handlade om allvarliga och livsviktiga saker. Man måste få leva som man själv bestämmer om det inte är direkt skadligt för en själv eller någon annan.

Här kommer två unga män till den insikten. Inte enkelt. Mycket funderande. Fram och tillbaka. Ska jag våga? Vad händer nu? Vad ska alla andra tycka? 

Det får vi veta när himlabranden uppstår.

Klart läsvärd
*****

Vad är det för speciellt ...

.. med kvart i fem. Jo, jag vet att kvart-i-fem-ekot sänds då varje eftermiddag. Och det brukar jag lyssna på regelbundet. 

Men nu skulle jag vilja fundera lite över vad som händer tolv timmar tidigare. Eller senare. 04:45, alltså.

Jag sover bra. I alla fall för det mesta. Har ett fantastiskt drömliv, somnar rätt snabbt och sover djupt. Tills jag vaknar! Och det slår aldrig fel. Klockan på nattduksbordet har ställt stora visaren på 9 och lilla visaren nära 5:an. Kvart i fem, alltså. Det händer att det blir tjugo i fem, eller tio i fem också. Men det betecknar jag som slarv. 

Det som sedan händer är ... (spännande, va?) .. ingenting särskilt. Jag somnar om, men med något sämre kvalitet i sömnen. Men varför ska jag överhuvudtaget observeras på det där klockslaget kvart-i-fem?

Nu kanske du tänker att det sker något i huset som låter och väcker mig. Njae - samma sak inträffar nämligen ute i stugan i skogen också. Ja, kanske ska det vara något övernaturligt väsen, som följer mig genom livet. Jag vet inte. 

Förr, när arbetslivet styrde tillvaron stod väckarklockan på 06:32. I åratal! Det fick till resultat att jag i stort sett varje morgon vaknade 06:30; två minuter före, alltså. Och då kan jag tillskriva vanan - just det - en vana. Den förklaringen finner jag helt logisk.

Men det här med kvart-i-fem ... Näe!?

*****

Nå't mysko är det.

torsdag, maj 06, 2021

Jösses ...

.. så blå himlen blev, när vi hade putsat inglasningen på balkongen. 

Ny metod blev succé. Det gick snabbt, och blev bra.

Jag kan tänka mig att göra det oftare i fortsättningen.

*****

tisdag, maj 04, 2021

Ny bok

 - Den stod på ungdomshyllan, sa tjejen i bokhandeln. Det var därför du inte hittade den därborta.
 - Men så gammal är jag inte, sa jag. Jag tar den.
Hon skrattade.

Det var en bok av den samiska författaren Moa Backe Åstot, som jag hade läst om i något sammanhang och noterat. Dels för att det är rätt ovanligt att få samiska perspektiv på saker och ting via skönlitteraturen, och dels för att intrigen lät spännande. Ovanlig kärlek. Finns det homosexuella renskötare/-ägare? Frågan ställs i början av boken. 

Ett par kapitel avklarade.

*****
Uppdatering: Boken recenserades i tisdagskväll (04 maj) i Go'kväll, med stora lovord.

Idag blev det ...

.. nästan en mil med apostlahästarna. 9,62 km närmare bestämt. Blodomloppet, kallas rundan officiellt. Men inofficiellt Antikrundan. Det finns en fördom om att det bara är åldringar som trampar runt Skurholmsfjärden. Men de har fel, och har förmodligen aldrig själva bemödat sig med ansträngningen. Dessutom - gammal! Jag?  

Det är en fin runda längs stranden, nästan hela vägen. Här ser man ofta sjöfåglar. Lulsundskanalen mynnar i en vik och där ser man entusiastiska fiskare ibland. Men här finns också ett par utegym, lite konstinstallationer, ett troll och fina planteringar konstfärdigt anlagda. Såhär på våren är de sistnämnda inte så väldigt sevärda förstås. Det tar någon månad till. 

Solen skiner. Vattnet glittrar. Det är skönt.

Någon har förlorat sin cykel. Förmodligen stulen och dumpad i kanalen för några år sedan. Nu uppfiskad av skräpröjare.

*****


måndag, maj 03, 2021

Till handlingarna

Den trogne läsaren av Max Seeck fick platsa i hyllan från och med idag. Vet inte vad jag tycker om den. En rätt rörig historia skriven i korta kapitel (110 stycken, för att vara exakt.) på bara två tre sidor, ja - ibland ännu kortare. Scener, som gjorda för en film. Kanske är det författarens avsikt. Och bokens titel förstår jag inte riktigt meningen med.

Visst är den spännande på sitt sätt ibland. Huvudpersonen kriminalkommissarie Jessica Niemi, blir kallad till en känd författares hus utanför Helsingfors, där författarens hustru hittas mördad, men arrangerad sittande vid ett bord och med en tillfixad min i ansiktet, och iklädd en tjusig klänning. Vad var det som hade hänt? Den kände författaren hade också skrivit en bok, där en sekt pysslade med häxkonster. Han var nu dessutom spårlöst försvunnen. Mordscenen i huset var uppbyggd efter en historia i boken. Och snart dyker fler fall upp.

Vad Jessica plötsligt gjorde i Venedig fick jag inte helt klart för mig. Inte heller blev jag klok på de hallucinationer hon ibland drabbades av, eller nattliga drömmar. Varför hon hade två lägenheter förstår jag inte heller. 

Men - försök du också. Den är välskriven.


*****


Sommaren är här

Tänker på att det kom 20 cm snö i Kiruna i natt. Länet är stort. Vi har 7 grader plus och bokad tid - ja, inte till vaccinering - till däckbyte på vårt däckhotell. 

Det är skönt att se när andra jobbar. Särskilt när man har en arbetsmiljö som är skräddad för behoven. Snabbt och elegant blev vår bil omhändertagen. Det tog en dryg kvart, bara. Vinterdäcken checkades in på någon svit på hotellet (Vi har ju fiiiina däck.), där de får tillbringa ett halvår och bli omskötta, till nästa säsong.

Sommaren är här.

*****

söndag, maj 02, 2021

Bedrägeri

Kanske har du läst om detta på annat håll,  men jag delar ändå med mig.

Två av mina f.d. arbetskompisar messade mig och frågade vad jag har för mobilnummer. Jag tyckte det var lite märkligt, eftersom jag visste att de redan borde ha den informationen. 

Det skrevs också något om att det gällde någon sorts tävling.

Jag ställde motfrågan om deras nummer, men fick bara ett undrande frågetecken som svar. 
 - Okej, skrev jag. Då glömmer vi det här och ringer polisen.

Sedan dess har det varit tyst. 

De två jobbarkompisarna har fått sina Messenger- och eventuellt också Facebookkonton kapade.

Svara alltså inte, om du får frågan om ditt telefonnummer. Även om det är en bekant som hör av sig.

*****

lördag, maj 01, 2021

Majbrasa

Äkta vara. Ingen majbrasa i april. Det hörs ju på namnet. Men den här eldade vi idag - i maj.

*****

fredag, april 30, 2021

Trevlig Valborg

Isvindar och halvmulet. 

Några kämpar.



*****

Vad är det för fel ...

.. på amerikaner? Varför duger inte vi andra i deras ögon.

Jag raljerar lite, men har rätt många gånger förvånats över deras oförmåga att uppskatta något utomamerikanskt.

I början av den här veckan fick dansken Thomas Vinterberg en Oscar för sin film En runda till. "Bästa internationella långfilm 2020", var det omdöme den fick. Bra!

Dagen efter hörde jag att det nu ska spelas in en amerikansk version av filmen.(!!!) Det är inte första gången som något liknande händer.

Varför duger inte originalet. Kan inte amerikaner läsa undertexter? 

Eller är de helt enkelt skrajsna för att upptäcka omvärlden.

*****

torsdag, april 29, 2021

Vi drar oss tillbaka


Valborgsmässohelg väntar.
En snabb sväng till ren- och älgköttsbilen för påfyllning till frysen i stugan, följs direkt av färden dit. Lämnar stadens hank och stör (vad nu det är, egentligen) för lugnet i skogen. 

Aprilvädret har kylt ner stugan till 10 grader, så det blir brasa till eftermiddagskaffet, och som komplement till golv- och elementvärme.

Det blir bra.


*****

onsdag, april 28, 2021

Bara en bild

Ljusspel vid Lulsundskanalen.



*****

Jag är inte rädd ...

.. för sprutor, läkare eller tandläkare. Men lite speciellt var det hos tanddoktorn idag, för min gamla (nåja - lite över 60) beslutade sig för att bli pensionär förra året, så jag har fått en ny. Och detta var första gången vi träffades.

Det gick fint. Han utföll till belåtenhet. Hade samma humor som jag. 

Det blev en undersökning, lite frågor och minimalt med tandstensborttagning, och sedan var det klart för den här gången. Blir kallad på nytt om ett år.

Liten pratstund med receptionisten, som också skinnade mig på de 680:- kronor som kalaset kostade. Hon tillhör bekantas bekanta, så vi har en del beröringspunkter. Skulle få sin första vaccinspruta idag och var liiiite skraj för Astra Z. Men hon är i åldern under 65, så jag tröstade henne med att det nog var lugnt. Fick medhåll av min kompis M, som plötsligt dök upp i kulisserna. Han är odontolog och har sin verkstad i samma lokaler.

På frågan hur jag hade reagerat på sprutan, berättade jag att vi hade känt oss osedvanligt pigga dagen efter.
 - Men vet du, sa Linda i receptionen. Min särbo fick sprutan för några veckor sedan. Och när jag ringde honom dagen efter, så berättade han precis samma sak. - Jag har till och med städat badrummet och toaletten idag på morgonen. 
Hon var förbluffad och vi skrattade gott åt situationen innan vi skildes åt. 
 
Det kan vara rätt trevligt att gå till tandläkaren. 

*****

tisdag, april 27, 2021

Frälsning

Men oj, så bra det skulle bli. Storartat resultat.

Avregleringen av den årliga bilbesiktningen skedde 2010. Det skulle bli fler ställen att kunna kolla sin bil på. Det tyckte den borgerliga regeringen. Ja, man var ju redan igång - vi tog ju apoteken också; det gick ju så bra förra året (2009).

Så blev det, och vi fick 4 ställen att välja på för att få bilen kollad. Och fem-sex apotek bara i stans centrum. Och tänk vad friska vi har blivit.

Meningen var att i den heliga privatiseringshungern skulle konkurrens göra att det blir billigare för kunden. Blev det så?

Idag rapporteras att bilbesiktning blivit över 50% dyrare sedan avregleringen. Detta när allmänna konsumentpriser stigit 10% under samma tid.

Härom året räknades det ut att mediciner blivit upp till 90% dyrare i och med de många apotekens intåg på marknaden. Dessutom har det aldrig rapporterats om medicinbrist i samma utsträckning som de senaste tio åren.

Dagens medicinbrist och bantade beredskapslager beror på avregleringen av apoteksmonopolet 2009.

Marknaden skulle då ta över ansvaret. Men det hände aldrig.

Den ansvarige ministern, Göran Hägglund (KD) är självkritisk.

– Sett i backspegeln borde vi byggt upp ett ansvar för att den funktionen skulle upprätthållas, säger han.

(Klipp från DN apr 2020)

De som förlorade är vi.

De som vann sitter på Caymanöarna, eller något annat skatteparadis.

Sååååå bra! Heja borgarna! 

*****

måndag, april 26, 2021

Populär

Ibland händer det att man träffar folk. Folk som man känner. Idag blev vi nästan omkullsprungna av bekantingar, när vi gjorde en liten runda på stan. 

Det var Benkes svägerska, numera med "ny" man, som var väldigt pratsjuka. Det blev gråstarr, dubbelseende, promenader och en massa annat som avhandlades innan de tackade för sig och gick vidare. Just när vi stod där så passerade en gammal skolkamrat till Benke på cykel och vinkade. Han är också bror till en Agneta som är gammal klasskamrat till mig.

Lite längre bort på gatan möter vi granne Karin. Och en bit ännu längre bort hittar jag min kusin M:s sambo. Kusin M är numera bosatt på äldreboende. Det nyaste och modernaste i stan.
 - Men hon trivs inte där, sa sambon.
 
Sedan är det hej till en, som jag inte tror att jag känner. Men han hälsade också tillbaka. Och Benke hejade på en före detta kollega från universitetet.
 
Ma och Je sprang vi på i karusellporten på Smedjan.
 - Vi har inte tid att stanna och prata. Vi är ju yrkesarbetande, sa Ma och skrattade. 
 - Men det var trevligt att se er ändå, sa Je och skyndade vidare genom karusellporten.
De var ute på lunch, förstås. 
Båda två är före detta kolleger till mig. Men de har nu fått jobb på Folksam, tillsammans med tre ytterligare medarbetare på mitt gamla jobb. Det har gått bra för dem. 

Ja, sådär är det, när man är populär.

*****

söndag, april 25, 2021

Jag hör ...

.. att vårdpersonal som vaccinerar mot Covid på vårdcentraler, råkar ut för spott och spe och utskällningar, när de som kommer för vaccination får veta att de ska få Astra Zenecas variant. 

Man undrar ju hur det är ställt med vissa.

Lyssna här!


*****