Lodjursspår. Vet inte. Vet du? |
Ögonblick i norr
Allt - Inget
Nedkast - Uppkast.
Med krydda och en del snygga
bilder.
Från en, för många okänd del av
Sverige.
Nu!
fredag, april 19, 2024
Blå eftermiddag ...
torsdag, april 18, 2024
Nog undrar jag ...
onsdag, april 17, 2024
Valfritt
Samma år åkte vi till Berlin på skolresa. Tänk att två språklärare tog på sig ansvaret att slussa en hel skolklass på tåg från Kiruna till Berlin. Skulle det funka idag?
Där orsakade min frisyr ännu mer uppmärksamhet. Folk vände sig om på gatan. Jag klarade 'uppståndelsen' med humor och glatt humör.
Frisyren blev ju förstås ännu mer vild några år senare. Efter lumpen blev det till och med axellångt. Då hade folk vant sig. Det var inte särskilt ovanligt med långhåriga grabbar.
*****
Å'så blev det ...
Natur i stan
tisdag, april 16, 2024
Träff med ...
.. Andrev - ja, Walden alltså. Det blev kvällens nöje.
*****
Var e' ...
.. alla? Ovanligt lugnt på gymmet idag. Men de sitter väl hemma och tittar på branden i Köpenhamn, förstås.
*****
måndag, april 15, 2024
Och idag ...
söndag, april 14, 2024
Vintern ra ...
fredag, april 12, 2024
Sådär'ja
Så har grannen Åke inlett jobbet för att öppna grillningssäsongen på vår innergård. Det var ett jättejobb. Men han klarade det galant.
*****
torsdag, april 11, 2024
Styr din plog över de dödas ben
Snygg scenografi |
*****
onsdag, april 10, 2024
Nåja
Det blev en total innedag. Gråvädret gav sig visserligen så att vi kunde smita ut och ta en fika. Men faktum är att precis när vi gav oss iväg, så började strilandet igen. Så det blev direkt till kaffet, utan omväg.
Gårdagen gick ...
måndag, april 08, 2024
Det gäller ...
Kvittot |
Klipp från mejlet. |
lördag, april 06, 2024
Bete dig
Jag är rätt så intresserad av mänskligt beteende. Inte uppträdande vid speciella tillfällen, utan det allmänna skicket.
Nedanstående noteringar är förstås inte allmängiltiga. Men jag pekar på vissa mönster. Jag hoppas ingen av dem är du.
Dagens stadsrunda redovisade ett par fall av den diagnos jag kallar osocialitet. Det innebär totalt ointresse för medmänniskor. Går man, som jag, på en promenadstig där man kanske möter en människa var tredje minut - det är lugnt, alltså - så förundrar jag mig över att den man möter går och stirrar ner i marken hela tiden. Inte en enda höjd blick, när vi passerar varandra med en meter emellan oss. Jag kunde lika gärna ha varit en blodtörstig tiger, eller vampyr, och kunnat ta för mig ett skrovmål om jag var lagd åt det hållet. Den jag möter har ingen aaaaning om omvärlden.
Sedan har vi ju förstås de där som går med hörlurar. Helt avskärmade från allt och alla runtomkring. Ser dem till och med på trafikerade gator mitt i stan, där de traskar ut i körbanan utan att ens snegla åt höger eller vänster. Självmordskandidater, kanske?
*****