Ibland funderar jag ...

.. på hur saker och ting ska lösa sig. Rent allmänt alltså. Kanske har jag blivit gammal och förståndig. Blivit eftertänksam i onödan. Börjat oroa mig för hur livet ska bli. Inte för mig, för det vet jag nog på ett ungefär.

Men hur ska det bli sen, om 30-40 år. Eller 50? Då inte jag lägger mig i.

Kanske var tankarna desamma hos mina föräldrar, när de började komma upp i åldern också. Utan att de sade något. Vad vet jag.

Här i Norrbotten börjar snart ett experiment. Inte för att det är menat som ett sådant. Tanken är att det ska bli som det är tänkt. Men det känns lite skakigt och har fått olyckskorpar att kraxa.

Lokaltidningarna ska börja ta betalt för sina webbplatser. Båda två, som ges ut här i Luleå. Och alla undrar hur det ska gå. Enkäterna är många. De äldre menar att journalistiken är viktig och måste få kosta. Till saken hör ju också att vi som redan prenumererar på pappersupplagan får fri tillgång till editionen på nätet också. Så för min egen del är det inga bekymmer.

Jag som är uppvuxen i ett journalisthem, med dagstidningar i brevlådan varje dag och med ett alltid närvarande intresse av att läsa vad de innehöll. Det stora formatet gjorde dem svårlästa för en liten grabb, men utbredda på köksgolvet hemma var det inga problem. Jag började alltid bakifrån. Där serierna fanns. Lisa och Sluggo. Blondie. Karl-Alfred och Tom Puss. Sedan bläddrade jag mig längre och längre fram i tidningen. Allt var säkert inte av intresse. Men ett och annat fastnade förstås, och väckte frågor.

De där enkäterna ställer förstås även frågor till unga människor. De som ännu inte kommit så långt i livet. Aldrig att de skulle betala för att läsa Norrländskan. Aldrig! Varför skulle de det?
 - Nä. På nätet ska det vara gratis. Annars får det vara.

Förmodligen läser de inte papperstidningen heller. Och det är här min oro finns.

Vi behöver information om vår omvärld. Inte minst den allra närmaste. Information som granskas av någon; som sammanställs i begriplig form och förs vidare till oss ovetande. Det hoppas jag få genom bra journalister och i en form som är informativ och lättillgänglig. Dessutom vederhäftig och korrekt. Givetvis.

Jag är en mogen man. Men jag jobbade med dator och bildskärm innan dagens 40-åringar ens hade utvecklats från befruktat ägg. Min datormognad är alltså god. Jag värjer mig alltså inte för att hämta information från webben. Gör det dagligen och stundligen. Klarar rätt mycket html-kodning och hanterar en rad avancerade dataprogram utan problem. Mig kallar de yngre kollegerna på, när det krisar i något hörn av den visuella världen.

Men det har också gjort att jag är vaksam. För all information är inte korrekt information, bara för att den blinkar fram på nätet. Det verkar många förstås inse. Det gäller i och för sig även tryckt information. Men om kvaliteten sjunker, för att informationen är gratis eller måste reklamfinansieras (Vilket bara de obetänksamma tror är gratis.) så tror jag att vi är illa ute.

De som tror sig kunna bära ett samhälle framåt med bara gratistjänster på webben och sociala medier som underlag, möjligen med tillägg av de summariska så kallade nyheter som till exempel Radio RIX, och möjligen TV3 och Kanal 5 (Vet ej om de fortfarande sänder nyheter, eftersom jag sedan länge insett deras svek mot mänskligt tänkande och därför slutat titta.) serverar, måste jag beundra. Och betvivla!

Hur kommer det samhället att se ut?

*****
Läs även andra bloggares åsikter om NSD, Norrbottens Kuriren, Norrbottens Media, Media, Tidningar, Journalistik, Webbtidningar, Demokrati