I morse kablades resultatet av en ny forskningsrapport ut i nyheterna.
"De som drabbas av hjärtstopp har större chans att överleva, om de får hjälp snabbt."
Jaha - Behövs det forskare för att komma till den slutsatsen?
*****
torsdag, juni 11, 2015
onsdag, juni 10, 2015
Nä - Man skulle kanske ...
.. ta itu med något nu efter städning, dusch, vattning, handling, kaffe och partiledardebatt.
(Uppdatering: Det blev lunch. Och bakning. Stress, stress, stress ....)... och besök på min gamla arbetsplats, som jag lämnade 2008. Kul. Sedan åkte jag och köpte 12 kvm golv som jag ska lägga på balkongen. Nog har man att fixa, alltid.
*****
(Uppdatering: Det blev lunch. Och bakning. Stress, stress, stress ....)... och besök på min gamla arbetsplats, som jag lämnade 2008. Kul. Sedan åkte jag och köpte 12 kvm golv som jag ska lägga på balkongen. Nog har man att fixa, alltid.
*****
tisdag, juni 09, 2015
Vi
Tidningen Vi, som alltid funnits hos mig, från tidigaste barndom och framåt, förnekar sig aldrig. Den månatliga dunsen i brevlådan har alltid varit välkommen. Välgjord, välskriven och ofta med snygg fotografi. (Förutom de extremknepiga korsorden, förstås.)
Idag dunsade den ner i lådan igen, såhär i början på juni. Normalt hamnar den hos mig någon av månadens sista dagar. Men nu kom ett specialnummer. Med tema natur. Ur många aspekter. Som smycke, som meditation, som mat, som avkoppling. Men främst som en blygsam uppmaning till oss naturförnekande, naturanalfabetiska, naturrädda, att ta den till vara. På ett hållbart sätt, nämligen för att njuta av den, tolka den, och därmed förstå den och den betydelse den har för oss.
Snyggt jobbat!
*****
Idag dunsade den ner i lådan igen, såhär i början på juni. Normalt hamnar den hos mig någon av månadens sista dagar. Men nu kom ett specialnummer. Med tema natur. Ur många aspekter. Som smycke, som meditation, som mat, som avkoppling. Men främst som en blygsam uppmaning till oss naturförnekande, naturanalfabetiska, naturrädda, att ta den till vara. På ett hållbart sätt, nämligen för att njuta av den, tolka den, och därmed förstå den och den betydelse den har för oss.
Snyggt jobbat!
 |
| Lägg märke till benämningen Götaland i översta bilden. Det används väldigt sparsamt, när det gäller att specificera en plats. |
*****
måndag, juni 08, 2015
Framåt och bakåt
En sväng till stugan för att titta till. Det mesta ser bra ut, men det är förskräckligt blött i marken. Det tjippar och tjoppar så fort man lämnar den grusade infarten och gården. Blött, blött, blött och blött.
Men växtligheten går framåt, även om den drar sig i det längsta. Den vill förstås inte komma upp till "kylan". Denna den sämsta vår och försommar jag har upplevt. Eller kanske växterna inte orkar ta sig upp ur den kalla jorden, som aldrig har fått torka upp, aldrig har fått värmas av sol.
Rabarberna växer knappt. Och jag förstår en av plantorna som redan satt blommor för att säkra sin fortlevnad. Här har man inte råd att slösa energi på saftiga och fina stjälkar. Här gäller det släktets framtid, tror jag den tänker. Rabarber brukar väl blomma i juli, va?
Påskliljorna bakom granen - De där som av en slump hamnade där för många, många år sedan, ståtar som vanligt utom synhåll från vår stuga. Man får leta upp dem om man ska njuta. De är förstås senare än vanligt.
Men det går som sagt framåt. Trots allt.
Förutom en liten detalj som egentligen är stor. Väldigt stor. Vi borrade egen brunn för två år sedan. Med visst besvär och med lång färdigställandetid på grund av de vanliga hantverkartakterna. Men vi har alltså kunnat njuta vatten i kranen även vintertid. På sommaren har vi vatten från samfällighetens täkt.
För någon veckan sedan skickade vi in ett vattenprov. Det smakar bra, det ser bra ut och vi har aldrig blivit sjuka av det, så vi var egentligen inte särskilt oroade. Jo - möjligen radon. Grannarna som testat i höstas verkar ha under gränsvärdet, eller näst intill.
Igår fick vi domen. Vår brunn kan driva ett kärnkraftverk. Gränsvärdet överskrider sig själv inte mindre än närmare tre gånger. 1000 är okej. Vårt värde är 2800!!! Radon är en lukt- och smakfri gas, som bildar så kallade radondöttrar med syret i luften. Gasen är radioaktiv!
Det blir till att investera. En radonanläggning måste till, om vi ska lita på vattnet i fortsättningen. Frågan är bara .... Var ska den stå? Det är ingen liten grej. Minst som ett modernt frysskåp. Låter gör det också. Vi har bara inte plats!
Så även om vi slantar upp de 30 000 kronor som apparaten kostar, så måste vi skippa halva gästrummet, alternativt bygga ut. Så de där tusenlapparna kommer att bli betydligt fler, är jag rädd.
Vi är i chock!
*****
Uppdatering: Vi har nu fått kontakt med ett företag som vill testa sin utrustning hos oss. En ny modell av radonavskiljare. Detta utan kostnad. Vill vi sedan (när vi sett resultatet) behålla den så får vi den till ett humant pris.
Men växtligheten går framåt, även om den drar sig i det längsta. Den vill förstås inte komma upp till "kylan". Denna den sämsta vår och försommar jag har upplevt. Eller kanske växterna inte orkar ta sig upp ur den kalla jorden, som aldrig har fått torka upp, aldrig har fått värmas av sol.
Rabarberna växer knappt. Och jag förstår en av plantorna som redan satt blommor för att säkra sin fortlevnad. Här har man inte råd att slösa energi på saftiga och fina stjälkar. Här gäller det släktets framtid, tror jag den tänker. Rabarber brukar väl blomma i juli, va?Påskliljorna bakom granen - De där som av en slump hamnade där för många, många år sedan, ståtar som vanligt utom synhåll från vår stuga. Man får leta upp dem om man ska njuta. De är förstås senare än vanligt.
Men det går som sagt framåt. Trots allt.
Förutom en liten detalj som egentligen är stor. Väldigt stor. Vi borrade egen brunn för två år sedan. Med visst besvär och med lång färdigställandetid på grund av de vanliga hantverkartakterna. Men vi har alltså kunnat njuta vatten i kranen även vintertid. På sommaren har vi vatten från samfällighetens täkt. För någon veckan sedan skickade vi in ett vattenprov. Det smakar bra, det ser bra ut och vi har aldrig blivit sjuka av det, så vi var egentligen inte särskilt oroade. Jo - möjligen radon. Grannarna som testat i höstas verkar ha under gränsvärdet, eller näst intill.
Igår fick vi domen. Vår brunn kan driva ett kärnkraftverk. Gränsvärdet överskrider sig själv inte mindre än närmare tre gånger. 1000 är okej. Vårt värde är 2800!!! Radon är en lukt- och smakfri gas, som bildar så kallade radondöttrar med syret i luften. Gasen är radioaktiv!
Det blir till att investera. En radonanläggning måste till, om vi ska lita på vattnet i fortsättningen. Frågan är bara .... Var ska den stå? Det är ingen liten grej. Minst som ett modernt frysskåp. Låter gör det också. Vi har bara inte plats!
Så även om vi slantar upp de 30 000 kronor som apparaten kostar, så måste vi skippa halva gästrummet, alternativt bygga ut. Så de där tusenlapparna kommer att bli betydligt fler, är jag rädd.
Vi är i chock!
*****
Uppdatering: Vi har nu fått kontakt med ett företag som vill testa sin utrustning hos oss. En ny modell av radonavskiljare. Detta utan kostnad. Vill vi sedan (när vi sett resultatet) behålla den så får vi den till ett humant pris.
Hälsotecken
Heja lulebor, som inte är korkade, utan väljer den gamla och mera miljötrygga mjölkförpackningen.
Korkmodellen säljs så lite att den reas till halva priset, när datumet håller på att gå ut. Den ekologiska i grannburen verkade sälja bättre.
*****
Läs även andra bloggares åsikter om Miljö, Mjölk, Ekologi, Norrmejerier
Korkmodellen säljs så lite att den reas till halva priset, när datumet håller på att gå ut. Den ekologiska i grannburen verkade sälja bättre.
*****
Läs även andra bloggares åsikter om Miljö, Mjölk, Ekologi, Norrmejerier
söndag, juni 07, 2015
Lång promenad.
Rundvandring i de centrala bergstrakterna i Tromsø. Det känns lite som att göra en fjällvandring. Fjällbjörkskog och små tjärnar, där lom ses emellanåt. Och alltid i direkt anslutning till absoluta stadscentrum.
Nu säger vi adjö till Tromsø för denna gång. Hoppas att få återkomma någon gång.
*****
En fantastisk dag ...
.. avslutas med en brakmiddag på De 4 roser innan vi åker hem till Mats för en digestive och en makalös utsikt i midnattssolens sken.
*****
Bilden tagen strax efter midnatt.
fredag, juni 05, 2015
Fredag
Jag kan inte påstå att Tromsø visar sig från sin vackraste sida i dessa två dagar som vi varit här. Det regnar. Och regnar. Och regnar.
Säga vad man vill, men hur bra kläder jag än har, lägger vädret en viss sordin på uteaktiviteterna. Icke desto mindre har vi i alla fall gjort två halvdagsutflykter. Men synd är det att knappt några bergstoppar syns. Och råkar man få syn på en, så kan man kostatera att de är nysnöpudrade. Nere i havsnivå håller det sig runt 5 - 7 plusgrader.
Icke desto mindre hittar vi ändå fina och vackra ställen att stanna till på. Regnet hejdar sig en stund och det blir drägligt. Sedan finns det ju ett kafé att sitta och kura på. Helst med utsikt över en upprörd fjord, eller en fin strand.
Så det går ingen nöd på mig.
Nu ska vi ta igen oss efter en lång rundtur, innan vi sätter igång med fiskmiddagen. Det blir uer och kveite.
*****
torsdag, juni 04, 2015
onsdag, juni 03, 2015
Nere i vår port ...
.. sitter tre av husets äldre damer och diskuterar, när jag springer förbi på väg med soporna. En av dem sitter på trappen.
- Jaha, där sitter ni, säger jag.
- Vi har sammanträde, säger en av dem.
- Och alla är ordförande hör jag.
- Jajamensan, säger det andra damen. Och protokoll skriver vi allihop. Du får det sen. Det blir handskrivet.
- Bra! Då vet jag.
När jag kommer tillbaka från soprummet sitter de kvar, och det slår mig att jag ska ta en bild. Men jag sa inget, för då vet jag vad som händer. Jag springer istället upp efter kameran.
Sjutton sekunder tog det för mig att hämta den. Men precis som när man ska fotografera sällsynta fåglar, så hinner de försvinna, så fort man tänkt "kamera".
Entrén var helt tom.
*****
- Jaha, där sitter ni, säger jag.
- Vi har sammanträde, säger en av dem.
- Och alla är ordförande hör jag.
- Jajamensan, säger det andra damen. Och protokoll skriver vi allihop. Du får det sen. Det blir handskrivet.- Bra! Då vet jag.
När jag kommer tillbaka från soprummet sitter de kvar, och det slår mig att jag ska ta en bild. Men jag sa inget, för då vet jag vad som händer. Jag springer istället upp efter kameran.
Sjutton sekunder tog det för mig att hämta den. Men precis som när man ska fotografera sällsynta fåglar, så hinner de försvinna, så fort man tänkt "kamera".
Entrén var helt tom.
*****
tisdag, juni 02, 2015
Två på raken
Hur ska detta sluta? Två arbetsdagar på raken i veckan. Visserligen bara halva (drygt, visar det sig ofta) men ändå. Jobb tisdag och onsdag.
E-post är en välsignelse och ett litet helvete. Tänk om man skulle ha fått motsvarande antal brev i sin postlåda i pappersform, när man kommer till jobbet efter att inte ha varit där sedan i torsdags. Det blev i så fall en säck.
Starten på dagen blir alltså rensning. Jag hade fått dryga hundratalet nödvändiga, mindre nödvändiga och totalt onödiga mejl. Det går trots allt rätt snabbt att rensa, men ändå. Jag försöker också upprätta viss disciplin internt, vilket ofta passerar obemärkt. Oskicket att i ett mejl som skickats till, säg 40 personer, helt i onödan besvaras "till alla", trots att det inte alls behövs. Många mejl behöver överhuvudtaget inte besvaras.
Men det är så lätt att trycka på den där sändknappen. Och så fylls brevlådan snabbt. Folk äääälskar tydligen att få mejl. Och folk ääääääälskar att klaga över att det kommer så mycket mejl.
Häpp!??
Sedan blev det utvecklingssamtal. Eller summering, kanske man kan säga. Vi har haft en långtidspraktikant som läser resebyråkunskap på TRAC (Travel Academy). En väldigt duktig ung dam, som slutar sin praktik hos oss i och med denna vecka. Jag kan inte säga att det inte alltid är lätt att lämna omdömen, men den här gången var det enkelt. Hon är så bra, nämligen.
Råkar träffa på en bloggarkollea helt hips vips, när jag var tvungen hämta en pärm i chefens rum. Bloggarkollea tillika kund. Luleå Kommun gör sina inköp hos oss. Och nu var det något i avtalet som skulle dryftas. Jag var inte inblandad, men det var kul att träffas.
Utvärdering och prognos över framtida rekrytering, blev nästa punkt på min dagordning. Gällande 2015- 2019. Det är ett sådant där önskeuppdrag (ironi), där allt är både stjärn- och självklart. Men en viss uppfattning har jag ju, förstås. Det finns ju en del gamlingar som går i pension framöver.
Mycket information ska ut på interna bloggen. Dessutom en del uppdateringar på hemsidan NEX.se och på NEX:s Facebooksida. Tur att all den informationen inte går ut per mejl, säger jag bara. För det är en hel del.
Efter lunch blir det en timme till att jobba och det blir alltid, så gott som, lite råge. Men sedan:
- Nä, nu kommer solen fram (Och det var faktiskt sant. Min anm.), så då går jag hem, sa jag.
Förstår inte att alla såg så glada ut.
*****
E-post är en välsignelse och ett litet helvete. Tänk om man skulle ha fått motsvarande antal brev i sin postlåda i pappersform, när man kommer till jobbet efter att inte ha varit där sedan i torsdags. Det blev i så fall en säck.
Starten på dagen blir alltså rensning. Jag hade fått dryga hundratalet nödvändiga, mindre nödvändiga och totalt onödiga mejl. Det går trots allt rätt snabbt att rensa, men ändå. Jag försöker också upprätta viss disciplin internt, vilket ofta passerar obemärkt. Oskicket att i ett mejl som skickats till, säg 40 personer, helt i onödan besvaras "till alla", trots att det inte alls behövs. Många mejl behöver överhuvudtaget inte besvaras.
Men det är så lätt att trycka på den där sändknappen. Och så fylls brevlådan snabbt. Folk äääälskar tydligen att få mejl. Och folk ääääääälskar att klaga över att det kommer så mycket mejl.
Häpp!??
Sedan blev det utvecklingssamtal. Eller summering, kanske man kan säga. Vi har haft en långtidspraktikant som läser resebyråkunskap på TRAC (Travel Academy). En väldigt duktig ung dam, som slutar sin praktik hos oss i och med denna vecka. Jag kan inte säga att det inte alltid är lätt att lämna omdömen, men den här gången var det enkelt. Hon är så bra, nämligen.
Råkar träffa på en bloggarkollea helt hips vips, när jag var tvungen hämta en pärm i chefens rum. Bloggarkollea tillika kund. Luleå Kommun gör sina inköp hos oss. Och nu var det något i avtalet som skulle dryftas. Jag var inte inblandad, men det var kul att träffas.
Utvärdering och prognos över framtida rekrytering, blev nästa punkt på min dagordning. Gällande 2015- 2019. Det är ett sådant där önskeuppdrag (ironi), där allt är både stjärn- och självklart. Men en viss uppfattning har jag ju, förstås. Det finns ju en del gamlingar som går i pension framöver.
Mycket information ska ut på interna bloggen. Dessutom en del uppdateringar på hemsidan NEX.se och på NEX:s Facebooksida. Tur att all den informationen inte går ut per mejl, säger jag bara. För det är en hel del.
Efter lunch blir det en timme till att jobba och det blir alltid, så gott som, lite råge. Men sedan:
- Nä, nu kommer solen fram (Och det var faktiskt sant. Min anm.), så då går jag hem, sa jag.
Förstår inte att alla såg så glada ut.
*****
måndag, juni 01, 2015
Kunde man möjligen ...
.. få besvära om en annan himmelsfärg, tack! Vi har haft den där nu rätt länge. Och i och med en ny månad kanske det vore lämpligt med ombyte.
Kära väder - Ge oss ett erbjudande. Och lägg gärna till några grader, så kan jag överväga en lång prenumeration.
*****
Kära väder - Ge oss ett erbjudande. Och lägg gärna till några grader, så kan jag överväga en lång prenumeration.
*****
Under eftermiddagskaffet ...
.. råkar herr Strand, en av bostadsrättsföreningens styrelsemedlemmar, få syn på mig genom köksfönstret. Han gör tummen upp och ringer på.- Tjenare Bert. Här är listan för blomvattningsschemat i sommar. Skriv på vilken vecka du önskar. Det kommer ändå inte att behövas, skrattar han och pekar på sin blöta keps.
Det regnar. Igen!
*****
Olydnad
Tydligen är det den "mobilfria dagen" idag!??
Inte har min smarta fåne sagt nå't om det.
*****
Inte har min smarta fåne sagt nå't om det.
*****
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)