Kommunen gör ett jättejobb med isbanan, som används för diverse kommunikationsmedel. Apostlahästar, skidor, spark, eller skridskor. Gångstråken går på sidan om blankisen. Men man kan inte låta bli kliva ut på den blanka ytan och fascineras av det mörka djupet. Isen verkar oändligt tjock. Långt ner ser man frusna bubblor och sprickor.
Vi har klätt oss alldeles för varmt märker vi. Snart får vi börja knäppa upp för att ventilera bort överskottet. Några pengar tog vi inte med oss, så vi blir utan våfflor ute på ön. Men vi tar av hullet, njuter av solen, och vänder så småningom tillbaka till fastlandet. 
Då är vi glada för kläderna. Ett snålt, iskallt drag, visar att kung Bore ännu bestämmer. Det känns nästan som att vi ska förfrysa kinderna. Men det fixar sig.Snart är vi hemma igen och bänkar oss med kaffe och svenskhopp. Och det går ju finfint. Jens Byggmark får äntligen in en fullträff och får silver.
Vilken härlig vintersöndag i en härlig vinterstad.
Och sommardito.
*****
Andra bloggar om: Luleå, Norrbotten, Vinter
1 kommentar:
Svårt att låta bli att fascineras över att "gå på vatten".
Jag sitter här nu om kvällen och är fortfarande "smått lyrisk".
Vilken dag det har varit.
Skicka en kommentar