Frostfritt

Det var med stor förväntan jag skyndade mig hem från jobbet på fredagen tio över fem. Hann hem, sova 10 minuter, klä om och var på plats på restaurangen lite före sex. Det var dags för ett oregelbundet återkommande inslag i livet sedan några år tillbaka.
Vinmakarmiddag.

Perelada hette kvällens vinhus. Spanskt. Ett litet distrikt norr om Barcelona, som lyckats få en rad utmärkelser i olika sammanhang. Det berättade värden, en norskspanjor. Javier hette han förstås och talade utmärkt norska.

Vi började direkt vid ankomsten med bubblet Castillo Perelada Brut Reserva. Gott och rätt snällt. 77219 på Systemet till ett pris under hundringen.






Snart bänkade vi oss vid middagsbordet, som hade ovanligt mycket bestick och ovanligt många glas. Varm och fin stämning. Castillo Perelada Brut Rosado (77288, 89kr) "med klar bringebärsaroma" passade bra till den tapastallrik som serverades som första förrätt. Ankleverpaté med inlagd rostad röd paprika, friterad kycklinglever med mild chilimarmelad, gambas al pil pil med vitlök och chili, samt citrongravad hälleflundra med rouille. Det blev mycket mmmmande och ojojojande kring de fyra små rätterna. Särskilt den där flundran och den där kycklinglevern vann mitt gillande. Och vinet stod ut bra mot allt, även om jag hade lite svårt att hitta den där hallonkaraktären. När förrätten var uppäten hittade jag den.


Sedan var det dags för lättrökt ankbröst toppad med rödvinsreduktion, serverad med svamprisotto. Här mmmmmmmmades det friskt också runt bordet. Castillo Perelada 3 fincas (72725, 89kr). God doft. Rund smak.

Huvudrätten bestod av lågtempererad hjortytterfilé (som smälte i munnen) med svartvinbärssky och rostade rotsaker. Två viner fick beledsaga den. GR-174, som för närvarande inte finns på systemet, var god, men inte något som fastnade. Det andra var Castillo Perelada 5 fincas som var lite rundare och med god doft.

Manchego, Monte Enebro och Hoja de Azul var de goda ostar som hamnade på tallriken därefter. Tillsammans med fikonmarmelad och honung. Vilka höjdare. Får, get och ko hade fått släppa till mjölken till respektive ost. Den förstnämnda ej så ovanlig i Sverige. De andra två mögelostarna vet jag däremot inte om de går att få tag på i handeln. Hoja de Azul lindad i lönnlöv under lagringen och Monte Enebro har fått skalet penslat med Roquefortmögel, som inte går in i osten, som var fräsch och frisk i smaken. Vinet hette Gran Claustro. Ett tungt, aromatiskt och långsmakande vin. Finns inte på Systembolaget.

Mätta och glada, ett väldigt surrande, ett "ja må hon leva" blev det också från den trettiohövdade församlingen. En ung deltagare fyllde tydligen år. Det var en varm och rolig stämning kvällen igenom

Avslut med kaffe och ett litet glas Grappa från Allegrini, som var förra vinmakarmiddagens värd.

Och inte kunde vi avhålla oss från att slinka in på Invit på vägen hem. Där var det också stämning, blandad publik, en del kändisar, bekanta och obekanta. Och jag råkade hamna precis vid en pratglad mjölkbonde på avveckling, som berättade allt om sitt nuvarande liv, efter att jag inlett med
- Oj ursäkta. Jag kanske står ivägen för ditt span, sade jag.
- Nej, för sjutton. Stå du där. Mitt ex. sitter därborta med en tjejkompis, och jag vill inte att hon ska se mig.
Sedan berättade han om mjölkbondens svårigheter, med låga ersättningar och andra bekymmer. Alla hans kor väntade nu kalvar och så snart de var födda skulle han sälja hela besättningen och satsa på sin grävmaskinsfirma istället.
- Jag är jäkligt bra på det, sade han.
- Hur djupt måste man gräva för att lägga en vattenledning, frågade jag.
Jag tänkte på hur vi eventuellt skulle kunna få vintervatten i vår stuga.
- Ja, jag gräver 2,5 m. Andra säger 1,80, men jag tycker inte det räcker, för att garantera frostfritt.

Kvällen avslutades en bra bit in på det nya dygnet. Vi traskade hem i vinterkölden. Det var 28 minusgrader. Men vi hade ju en del glykol inombords. Så det redde sig.

*****

Läs mer om Castillo Perelada.

Läs om fler vinmakarmiddagar. Och här är en till.