söndag, augusti 10, 2014

Sommartradition

I stort sett varje sommar (fjolåret undantaget), sedan snart något decennium, har vi hyrt stuga ute i skärgården tillsammans med goda vänner. Ett veckoslut, ibland lite förlängt. Öarna i Luleå skärgård är många, 1312 stycken närmare bestämt. Men kommunen har uthyrningsstugor på ett fåtal av dem. Meningen är ju att lokaltrafiken ska kunna ta hand om transporten för gäster som inte själva har båt.

Denna sommar blev det Brändöskär. För vilken gång i ordningen vet jag inte, men den ön har ett särskilt rum i mitt hjärta. Vacker och vild. Det känns ibland som att man är i fjällen. Karga berghällar och klippor. Sparsam vegetation åt ena hållet. Tät granskog och små tjärnar, åt ett annat.

En skyddad hamn med lång historia. Här ligger bebyggelsen i traditionell stil. En stuga - en tillhörande sjöbod. Det får inte byggas hursomhelst. Traditionen kräver rödmålat med vita knutar.

Solen lyser ohämmat, som den gjort väldigt länge nu. Värmen är medelhavsk, om det ordet finns. Så är det i år. Men vi har råkat ut för motsatsen något år också. Piskande regn, storm och mediokra temperaturer hör också till. Det får man ta.

Men i år var det alltså sommar med plus. Svettigt, rent av. Stugan ny och fräsch. Inte så stor, men
Tillfälligt paradis. Jodå - det finns fönster. Åt andra hållet.
tillräcklig för fyra personer. Ön har ingen elström, förutom den som produceras av solcellerna på gaveln. Det räcker för sänglampor, ljusramp över spisen, och naturligtvis uttag för mobilladdning. (Hur skulle det annars gå?) Nu är det ju ljust under många av dygnets timmar, så lamporna lyser bara efter sängdags.

Inget rinnande vatten. Bastu finns för bokning inne i viken, vid den lilla sandstranden. Vatten hämtar vi i pump. Gott och friskt. Grillplatser finns lite här och där. Det är bara att välja. Ved ingår.

Här äter vi gott eller vandrar omkring planlöst. Häpnar över den "grekiska looken" med uttorkade grässlänter, ja till och med björkarna har torra löv. Allt verkar överblommat. De vildrosor som jag brukar hitta här och där lyser med sin frånvaro. Det har varit osedvanligt varmt och torrt i sommar.

Tittar in till bekantas bekanta och blir bjudna på kaffe. Eller också sitter vi bara och tomglor. Stugan ligger högt. Nära det lilla 1600-talskapellet. Vi har full uppsikt över hela "byn" från vår uteplats. En bra bok, ett korsord. Prat, skratt och goda historier.

Vi åker gärna tillbaka.



Varma sommarkvällar.

Familj på simtur. Rigmor och Petter i bakgrunden.


Ingestans finns så snyggt enris, som i Norrbottens skärgård.


Åskan höll till inåt land, som sig bör.
 
Kapellet. Byggt 1774.



*****
Här hittar du ett annat Brändöskärstillfälle.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Vilken idyll bilderna förmedlar. Så fint!
Bra traditioner ska hållas vid liv. :)
/bettankax

Bert Bodin sa...

bettankax: Lovar.

norbergianblue sa...

Jessus, vilket ställe! Avundsjukan krafsar i bröstet. Torkan har ju drabbat stora delar av landet, det mesta har blommat över eller vissnat bort även här. Men man kan inte få allt. :-)

Bert Bodin sa...

Ja det är ett riktigt smultronställe.