Vad är det som damerna på jobbet häver i sig i stora mängder. När jag kommer upp i fikarummet har föraningarna om vad som försiggår redan letat sig nerför trappen till nedervåningen i böljande vågor.
Har du någon gång passerat den där butiken som börjar på L och slutar på ush? Det vet man, för det är det där ögonblicket då man tar sig för pannan, lättar på kragknapparna, kippar efter andan och tror att luktsinnet för evigt ska frätas bort. Den butiken fostrar kvalificerade luftterrorister. Och fikarummet hos oss ligger inte långt efter, även om det inte handlar om samma produkter.
Te! Säger de i varje fall, damerna. Det är te, som luktar. Jag säger L-U-K-T-A-R! Det handlar inte om doft. Luften i fikarummet skulle, om den vore fysiskt möjlig att pressa ihop, utan vidare kunna användas som tvål av billig typ. Billig i dess mest negativa betydelse. Urbillig. Det är jasmin och viol och ros och chanel nr 5 kryddat med något billigt diskmedel av citrontyp, toppat med mjukmedlet Softs nyaste lansering. Som grädde på moset har 70-talsdoften för herrar, Brut for men, sprinklats över härligheten. I generösa moln.
Den sätter sig i näsan, den där stanken. En fördel finns dock. Man är totalbedövad och kan gå förbi den där butiken på Storgatan utan några som helst problem.
Tack för té't, damerna!
*****
Andra bloggar om: Plast, Syntet, Kemikalier, Stridsgas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.