Blir du inte lockad

Så här ser det ut i Björklidens backar idag på morgonen.

I slutet av månaden åker jag där.



Andra bloggar om: Fjäll, Skidåkning,Snö, Vintersport

Följden av ett ord

Jag har sett barnförbjuden film. Sedan länge. Mina föräldrar var medlemmar i något som i Kiruna hette Filmstudion. En lördagseftermiddag i månaden, minst, visades en film, som av någon anledning inte letat sig upp dit på vanliga vägar. Kanske någon lite udda film. Smal. Eller så var det en klassiker. Äldre filmer som kunde ses om. Vid varje föreställning var det också någon lokal kulturpersonlighet som höll ett lite anförande om filmen.

I målsmans sällskap, kunde jag ibland gå med. Redan från 12-årsåldern såg jag alltså sådant som egentligen var menat bara för de som var 15 år och däröver. Var jag stolt? Jo!

Igår kom jag plötsligt att tänka på en scen ur en av dessa filmer.

Det är krig. Första eller andra världskriget. Vet inte vilket. Italiensk landsbygd. Varmt, torrt, dammigt, smutsigt och fattigt. Folk svälter. Männen drar ut i strid. Kvinnorna blir kvar. Desperationen lurar alltid under ytan. Hur skall man överleva. En kvinna på gränsen till sammanbrott. Dottern våldtagen av någon soldat. Sorgen över detta är överskuggar allt. Men man måste som sagt överleva.

Desperat beslutar kvinnan att sälja sin bröstmjölk. Det är detta som etsar sig fast i min 12-årshjärna.
"Chi vuol' latte.....chi vuol' latte...". Kvinnan går ut i omgivningarna, handen runt sitt ena bröst. "Vem vill ha mjölk..."

Den scenen har jag aldrig glömt. Kvinnan spelades av Sophia Loren. Vacker som en gudinna, trots sin roll som härjad bykvinna.

Jag vet inte vad som hände, jag vet inga detaljer från filmen i övrigt och vet inte vad den heter. Den måste alltså vara gjord någon gång i slutet av 50-talet.

Kanske någon känner igen den.

Allt dök upp i min hjärna, när en kvinna beställde en latte på Wayne's Coffee, där jag råkade gå förbi. Hon hade en väldigt speciell röst. Det var den jag reagerade för.

Och för ordet.

Och vid fönstret...

... på mitt lunchsställe, sätter sig en man med en latte och begrundar livet.
- Vad gör jag här, tänker han kanske.

Ja. Det undrar jag också.
Vad gör han här?

Uppdatering: Jag tror mig nu veta vad herr Lassgård gör här. Det pågår en inspelning av en kriminalserie här i Filmpool Nords ateljéer på Kronan. Kanske är han med där.

Oj

Syrran ringde. Hon skall titta upp på en fika i eftermiddag.

Tur att jag precis städade och ställde undan dammsugaren. Man vill ju inte ha en storasyrra med lårbensbrott på halsen.

Hur skulle det se ut?

Ett lårbensbrott på halsen!

Originalet

Idag äter man semlor. (Inte på juldagen, som alla lättlurade semmelamatörer gör. Skam över dem och deras langare!)



Tag två hembakade släta och välgräddade bullar.

Skär av ett lock.

Gröp ur innehållet med en sked.

Väggarna skall vara tunna.

Blanda inkråmet med lika stor del mandelmassa. Späd med ovispad grädde, tills smeten blir nästan slät.

Fyll bullarna.

Toppa med vispad grädde.

Snitta litet i kanten på bullarna. Servera med varm mjölk.
Det är tillåtet att äta semlor från fettisdagen och tre ytterligare tisdagar framåt.
Sen är det stopp! Någon ordning får det vara.

Skilda världar

Den mängd energi som Somalia använder under ett helt år, använder vi i Sverige på tre dygn.

Och vi har ungefär samma folkmängd.








(Citatet hämtat från Riksbyggens kundtidning Öppet hus.)

Det mörka Norrland

Att kvalitén på det som skrivs i våra kvällstidningar oftast ligger på smärtsamt låg nivå, är väl allmänt känt.

Kolla bara den här artikeln, som Jimmy också uppmärksammat. Kartorna är ju helt fel. Två olika bilder är lagda på varandra med olika kartprojektionssystem.

Det har gjort att bottenviksbågen, som syns tydligt, har hamnat mellan Åbo och Helsingfors. (Syns tydligast på den mellersta bilden, och allra tydligast hos Jimmy.)
Helt okritiskt har artikelförfattaren gått på en nit, och tror att vi släcker all utebelysning här, när vi går och lägger oss. Han har fått ett mejl av mig, som jag med intresse väntar svar på.

Kul? Ja - i och för sig.
Okunnigt? Ja - Kopiöst!



Aftonbladet

Fånga dagen

Här är det dag just nu.

Hittade denna karta, som visar var på jorden som solen skiner just i detta ögonblick. Tipset fick jag av Jimmy.

Ångest

Känns han igen?

Denna isskulptur har dykt upp på Storgatan i Luleå. Den föreställer Staffan Westerberg, Luleåsonen, som anses ha skapat en hel del ångest hos barn under 70-talet. Varför, har jag aldrig förstått. Men jag såg ju heller aldrig "Vilse i pannkakan".

Varför står han här nu? Jo, han gör en uppsättning på Norrbottensteatern, som skall bli en exposé över livet längs, just Storgatan i Luleå.

Blir den lika bra, överraskande och nyskapande som hans förra insats på teatern här för ett antal år sedan, Pite 55, så väntar en kul upplevelse. Jag har redan beställt biljett.

Han står nu bredvid ett antal stora historiska planscher med bilder på det forna Storgatan.

Det lilla huset är hans egen lekstuga från barndomens dagar. Kanske var det där Storpotäten och Lillstrumpa föddes.

Lägg också märke till "kristallkronorna" som hängts upp över gatan.

Tid hos psykoterapeuten; Boka här!



Andra bloggar om: Psykoterapi, Vilse, Pannkaka

Hallå Tamiflufuskare

Nu, kan ni börja mata fåglarna med era tabletter.

Somliga lär sig aldrig

Stockholms butiksägare förutspådde att handeln i centrum skulle sjunka när trängselskatten infördes.

Det blev tvärtom!

Jag har alltid förundrats över hur butiksägare, än i denna dag, 2006, tror att folk kör bil till affärn. Snälla nån, det var väl 40 år sen, man gjorde det.

Men samma argument har dykt upp gång efter annan. Varenda stad med självaktning har väl en gågata, eller ett bilfritt centrum idag. Jag minns diskussionerna här i stan för trettio år sedan, om hur handeln skulle utarmas, när biltrafiken stängdes av på Storgatan. Jämmer och elände. Slå igen. Stäng kistan och sänk den.

Nuförtiden är det inte bara Storgatan som är bilfri. Nu har vi ett stort område, som reserveras för gångtrafikanter. Och affärerna blomstrar! Alla nya butiker måste absolut ligga här. Det kamp om lokalerna och hyresnivåerna höga.

Så där har det sett ut i ort efter ort här i länet. Stort motstånd från handlarna. Stort gillande från befolkningen. Och de framsynta segrar.

Ett undantag finns - Gällivare.
Men det är en annan sak.
Lite eljest!

Skolexempel

Man kan inte annat än skratta åt vårt statliga kraftbolag Vattenfall.

Hur kan en högutbildad (tror jag, i alla fall) chef (Per Thorin) på Vattenfalls privatmarknad, sitta i TV4:s kvällsnyheter på måndagkvällen och säga att

"... vattenmagasinen är så tomma. Därför har priserna gått upp 80% på ett år...",

när han för ett halvår sedan sade:

"Den gamla tumregeln gäller inte längre, att vattentillgång och elpris hör ihop."?

Att tro att vi elkonsumenter är så korkade att vi glömt, är att betrakta som rent kundförakt! Något som vanliga, konkurrensutsatta företag, skulle gå under av rätt snabbt.

Men den grundkursen har inte Vattenfall gått.

Och det är korkat!



Andra bloggar om: Vattenfall, Grundkurser, Kork

Ett års skillnad

Även om jag är måttligt idrottsintresserad, så känns det lite tomt, när ett OS har avslutats. Det är ju trots allt ett avbrott i vardagen. Lite fest.

När Turin-OS startade, tyckte jag att vi just avslutat Atenspelen. Märkligt. OS anordnas ju vartannat år. Går tiden verkligen så fort?

Sen kom jag på det.

Mellan sommarspelen i Aten och vinterdito i Turin har det ju bara gått ett och ett halvt år. Och till nästa sommar-OS är det två och ett halvt.

Vartannat år - Det är olika det.

Förändring

Den där helgen var jag gräsänkling. På lördagen vaknade jag tidigt. Inte kände jag mig utsövd, inte kände jag mig särskilt pigg. Klockan var inte ens fem och det började nätt och jämnt ljusna ute.

Av någon anledning slog jag på radion.

Sedan var inget sig likt.

Plastic fantastic

Bygg.I.Plast. Så hette föregångaren till LEGO. Jag fick min första låda Bygg.I.Plast, som avskedspresent av grannarna, när vi första gången flyttade från Kiruna till Luleå, hösten 1954. Jag var fem år.

De byggkonstens höjder som nåddes med dessa plastbitar, har jag tyvärr ingen dokumentation om. Men så särskilt hållbara byggnader blev det nog inte.

Men nu har vi räddningen. Här kommer alltså ett tips till alla husbyggarföretag och arkitekter.
Bygg.I.Plast revival.

Alla, som försökt öppna en förpackning, innehållande någon liten teknisk pryl från till exempel Clas Ohlsson inser materialets potential. I vilket fall som helst resulterar det i blodvite och sönderklippt bruksanvisning.

Billigt, lättformat och fullständigt inbrottssäkert!

Man kanske skulle kunna bygga värdetransportbilar av det?!!

Dubbelmoral - där tar vi guld

Tre Kronors guld hejar alla för. Det skrivs, det skriks, det väsnas om det på olika sätt i radio, TV och tidningar.

Nu kommer dom hem, och skall firas med pampig mottagning i Stockholm. Säkert ställer flygvapnet upp med några Jas Gripen och eskorterar sista biten in mot Arlanda.

För någon sommar sedan möttes Annika Sörenstam med en uppmärksamhet som om vore det ett statsbesök i Stockholm. Det var tidningar fulla, TV var där och så vidare.

1994 höll vi på att fira kalsingarna av oss för ett brons i fotbolls-VM.

Professionella, javisst. Tjänar pengar, javisst, som Skandiadirektörer, nästan. I alla fall "som gräs".

Men fira skall vi göra. Det är ju så kul.

Damkronorna....
Silver i OS....

Har dom kommit hem?

Uppdatering: Där ser man hur det går, när Ögonblick i norr griper in. Damkronorna firas också. Fattas bara annat!

Men man kan ju bara kolla hur DN rapporterade om uppvaktningen, när den väl var gjord.

Andra bloggar om: OS, Genusperspektiv, Tre Kronor, Damkronorna

Solhelg

Skidåkning på havsisarna kan nästan jämföras med turåkning i fjällen. Det är ljust. Obarmhärtigt ljust. Vinden kan vara kall. Så även idag.

Vi har medvind, när vi beger oss ut från stugan, för att åka ut mot horisonten. En liten klipphälla, som vi brukar besöka med kajak på sommaren, blir målet för dagen.

Lä får vi bakom klippan. Vi förstärker skyddet med en vindsäck och får en bra fikaplats. Choklad och kanelbulle, blodapelsin. Det hör till.

Rödnästa tar vi itu med hemfärden i motvind. Och när skymningen faller är det skönt att man har vedeldad bastu att njuta värme i.

Med min tid

Idag hade Godmorgon världen i P1 ett bra inslag om den nya modeåkomman. Att vara kränkt.

Där hade man precis mina funderingar kring att det blivit så vanligt att folk går omkring och är kränkta. Man intervjuade bland annat en utlandsfödd tjej, som undrade om svenskarna i hennes trappuppgång skulle bli kränkta om hon ropade "Jävla svennar" åt dem. Men hon var säker på att invandrare skulle känna sig kränkta om någont svensk ropade "svartskalle" i samma trappuppgång.

Så när har man rätt att kalla sig kränkt?

Nåväl - Jag var i alla fall först med funderingarna.
Man hänger ju med.

I brist på annat...

... ber jag att få önska trevlig helg, med denna lilla bildgåta.

Alla "Tack detsamma" måste åtföljas av en förklaring av vad bilden föreställer.

Du vet aldrig var du hamnar

Det stora bloggäventyret finns i min länklista. Längst ner bland "Andras bloggar....".

Prova!