Och över ...

.. gatorna i stan lyser pärlemormolnen. Som vanligt denna vinter, som egentligen borde skämmas. 5-6 plusgrader. 

*****

Stadsorientering

 - Hej. Är du från Luleå?

En man i rött hår med hästsvans och flätat skägg ropar fast mig, där han står med en ung kvinna och en tonårig pojke, kanske son. De är inte svenskar, men tydligen på väg att bli. Talar bara med liten brytning.

De söker Skattekontoret och står och försöker orientera sig med mobilen i hand.

 - Vad gäller ärendet, frågar jag.

 - Jag vill ha ID-kort, svarar kvinnan.

 - Aha. Det är srvicekontoret ni söker förstår jag. 

Jag börjar tänka hur jag ska beskriva vägen.  Men det blir lite komplicerat. Jag är på väg till ett möte och blir kanske lite sen. Men jag beslutar att guida dem. 

 - Följ mig, säger jag.

Servicekontoret ligger inne i en av våra gallerior, men i ett undanskymt läge.

 -Vilken labyrint, säger mannen när vi kommer in i gallerians bakre ingång och passerar ett par bankomatköer, ett gym och tar en rulltrappa som slutar vid ett hörn som vi går förbi och in i en korridor. Där finns ingången till kontoret de söker.

Jag säger 'varsågod' och visar in dem.

De är så glada och tacksamma. Och jag känner att jag gjort en god gärning.

Hinner till mitt möte ändå.

*****

Vaknar ...

.. och slänger en blick ut genom balkongfönstret.

Soluppgång. 

*****

Oj, så rätt han har

President Biden höll sitt avskedstal under gårdagen. Även om jag tyckt att han varit lite 'blek' under sin presidentperiod, så har jag i alla fall framhållit honom som en vettig människa, jämfört med Trump.

Men han nämnde även om sin rädsla för att demokratin kan stå på spel, i och med Trumperan, som kommer igång på måndag. Biden varnar för oligarker, dvs hyperförmögna herrar i statsledningen. Tänker till exempel på Teslachefen Musk, som nu även börjat infiltrera i europeiska regeringar. Vi får se upp i vår del av världen också.

Väljarunderlaget för Trump är väl i mångt och mycket folk från omgivningar som inte är att betrakta som välbärgade. Rätta mig om jag har fel, men jag får intrycket att de som väljer Trump oftast är 'låginkomsttagare'. Vad tycker de om statsledningen med sina miljardärer?

Vi får se.

*****

Nja

Läste ut Kick off av Lena Berglin igår. Jodå - den gick att läsa. Men återigen; varför detta persongalleri? Det är inte lätt att hålla ordning på 30 (kändes det som) personer, och deras inbördes förhållanden. Särskilt inte när man dessutom kastas fram och tillbaka i tiden.

Men boken är välskriven. Och viss behållning gav den. Men jag hade svårt att hänga med.

 

*****

Modern ...

.. januaridag. 

Det finns folk som gläds åt klimatförändringar. Jag tillhör inte den kategorin.

*****

Jag har ...

.. flera gånger bloggat om att jag inte skulle vilja bo i en storstad. Jag har provat på Stockholm. Den stan imponerar inte.

 

Nej - min stad Luleå, med 80 000 invånare är min modell.

 

Idag, när jag promenerade till 'posten', dvs. COOP för att hämta ut mitt nya körkort fick jag positiva vibbar, som jag ofta brukar få, när jag rör mig utomhus. På de 700m jag har till nämnda affär mötte jag ...

• .. en glad dam, som var med till Irland i fjol höstas. Vi har bara setts ett par gånger i olika sammanhang efter det. Nu fick vi sällskap en bit på vägen.
• .. Ulla, som är mamma till en f.d. kollega
• .. E kom cyklande och hejade.
  
• .. Ett par från Österrikeresan i höstas stannade och önskade god fortsättning på året.
• .. Jonas, bror till L, som är gift med nya zeeländaren, vinkade glatt från andra sidan gatan. 
  

Uppenbarligen känner man en hel del människor bland de 80 000 som bor här. Det är värt en del.

*****

Kör vidare

Nu har jag fått mitt nya körkort. Jag är alltså fri att köra bil i tio år till, utan att jag fått bevisa att jag verkligen kan köra bil. 

 

Nä - fler får du inte se.

Nåväl - det är väl bara att acceptera. Själv tycker jag förstås att jag är en bra bilförare. Men jag skulle inte ha något emot att få det verifierat, dvs att få köra upp igen. Det skulle ge mig chansen att klara av vad nya vägskyltar betyder. Inspektören skulle få vara med om en förare som vet vad en blinkers är och vad den används till. Med mera, med mera.

Jag har ju haft körkort länge. Det förstår man när man ser den lilla hög av gamla kort som jag samlat på mig. Och där finns inte de två senaste. De är nämligen förbjudna att visa, eftersom det kan bli återverkningar på betraktaren, vilket jag förmodligen skulle bli åtalad för. 

Jag kör vidare genom livet.

*****

Kan inte låta bli ...

.. att delge dig de syner vi får njuta av i stort sett varje dag denna vinter. Pärlemormolnens högtid.

*****

Dessa vintrar

Gångtrafiken funkar i alla fall.

Jag gillar alla årstider. Alla fem, som vi har här i norr. Nu har vi haft en exemplariskt god vinter en kortare period. Den kom sent på allvar, men blev rätt bra. 

 

Men vintrarna numera håller aldrig vad de lovar. Det svänger hit och dit, stormar, kyla, värme, snö och ...

 

.. regn, som idag överraskade oss. Äckligt underkylt sådant. Sånt som aldrig fanns förr, är nu legio ett par gånger varje vinter.

 

Så idag ställdes all lokal- och länstrafik med buss in på grund av halt väglag. Hur ska nu alla som jobbar ta sig hem?

 

Det får vi säkert höra mer om. 

*****

Är jag intresserad ...

.. av dammar? Nej - inte speciellt. Jag har väl inte något förhållande till en damm, mer än att man på 80-talet ibland hörde om vad som eventuellt skulle kunna bli konsekvenserna av att kraftverksdammen i Suorva skulle brista. Den läckte ett tag. Därför aktualiserades det. Men den fixades.

Men idag blev jag nog ändå lite fängslad vad gäller dammar. Men nu en annan typ, nämligen gruvdammar. Hur man gör med 'avfallet' vid gruvbrytning. Till exempel koppargruvan Aitik utanför Gällivare, som har en malm som bara till 0,2 procent består av koppar. Resten är avfall, som måste lagras på något sätt. Och det görs i en gigantisk damm. Det är ju material som hör till jorden, så det är inget 'extra' som drabbar gruvans omgivningar. 

Om detta lyssnade jag till en professor här vid universitetet, som berättade om hur man gör - hur man bygger dessa dammar. Det finns ett krav. Dammen måste hålla i minst 1000 år för att godkännas. Och det är alltid ägaren/gruvbolaget som ansvarar för det.

Hur får man ihop den ekvationen?

Det var Aktiva seniorer, Luleå som hade denna föreläsning på månadsmötet. 

 

Alltid lär man sig nå't.

*****

Vägen hem ...

.. efter att ha besökt min storasyster och svåger för en fika, kan jag njuta av ljusspelet som den nedgående solen bjuder på.

Det är värt att uppskatta.

*****

Godkväll

Ute på stan hörs mycket franska. Turistgrupper från Paris promenerar omkring och njuter av kylan. Man känner igen många, eftersom de är ordentligt påpälsade i blå skoteroveraller. Inte speciellt eleganta, alltså, och säkert långt ifrån hur de ser ut när de promenerar på Champs-Élysées. Paris är numera en direktdestination för oss lulebor, och för fransmän som vill komma hit.

 

På fiket idag sitter tre unga damer och dricker kaffe. De sitter vid bordet närmast oss, så jag börjar undra vad det var för språk de talade. Definitivt inte franska. Inte heller något annat språk jag kände igen. Stundtals tänkte jag att de kanske talar någon dialekt av ett känt språk. Men det lät alltför främmande. Ukrainska kanske? Det finns ju numera en del flyktingar därifrån här. Men det lät inte som något slaviskt tonfall heller. 

 

Nyfikenheten tog överhanden, och när jag gick för att hämta påtår kunde jag inte låta blir att ursäkta mig och fråga.

 - We are talking armenian.

 - Aha. Are you from Baku, frågade jag fåraktigt, helt övertygad om att det var rätt huvudstad. 

 - No - we are from Armenia, Erevan.

Inte lätt att skilja på vissa länder. Baku ligger ju i Azerbajdzjan. Men det är grannland med Armenien, så helt fel ute var jag inte. 

 - Are we talking too loud, frågar de.

Jag förnekar och säger att vi har ett intresse av språk.

Nåväl - snart har vi druckit upp vårt kaffe och ska bege oss hemåt. Och jag kan ju inte låta bli att säga något när vi går.

 - Բարի երեկո, säger jag, förstås. 

 

Ja - Bari yereko, alltså. De tittade på mig och skrattade uppskattande. 

 

Man har ju läst armeniska i skolan ...

*****

Jaha ...

.. då var jullovet över. 

*****

Så har jag då bidragit ...

.. till en katalog med bilder på förbrytare. Inte för att det var meningen. Och inte för att jag förbrutit mig. Men ändå nödvändigt. 

Det är märkligt vilken självbild man har, när man står där framför en spegel hemma och försöker se snygg ut. Oftast duger det man ser. 

En helt annan sak sker när man tar en selfie. Dels blir man spegelvänd, eller egentligen rättvänd. För det är så man ser ut för alla människor man möter. Men konstigt ser det ut eftersom man inte är van att se sig så. Tänk dock på att det i fotoredigeringsprogrammet i mobilen finns en funktion där du kan vända dig rätt, dvs fel, alltså som du ser ut i din spegel.

Nu gällde det förnyelse av körkort, varför jag stegade iväg till Trafikverket, där man kan fotografera sig. Det blir ju samma sak som när man vill ha nytt pass. Den där fotoautomaten lägger till ett antal år till ens ansikte. Kan faktiskt förstå det. Kortet ska ju gälla i tio år, så om apparaten lägger till fem, så blir kanske aktualiteten mer giltig.

Nuvarande kort

 Dessutom fick jag inte ha glasögon på mig, vilket jag har på mitt nuvarande körkort. Jag tycker att mitt utseende blir mer korrekt om jag har glasögon på istället för det 'nyvakna' ansiktsuttryck som nu fastnar på kortet. 

Nåväl - jag tackade den trevlige killen i Trafikverkets reception, som hjälpte till att välja, betalade avgiften och får nu vänta någon vecka eller två innan kortet hamnar i min brevlåda. Giltigt i 10 år. Jag sa till honom att jag egentligen tycker att man borde få 'köra upp' inför varje byte. Han höll egentligen med, men sa att det förmodligen inte skulle bli så populärt.

Egentligen ser jag ju ut såhär. Men det godkändes inte av Trafikverket.

*****

Beröm - igen!

Elva månader sedan sist. Ungefär. Fick fotvårdstimme i julklapp. Bokad och klar. Det var bara att traska iväg efter lunchen och mötas av samma glada dam som förra gången var så positiv när hon fick se mina fötter.

Men det var lika mycket att göra den här gången. Kartnaglar är inget man ger sig på på något enkelt sätt. Det gäller bara stortårna, men kräver tid. Övriga småtår går rätt snabbt. Och det blir fint. Man känner sig verkligen omhändertagen. Min vårdarinna är en pratsam och humoristisk dam. Ibland jobbar hon som stugvärd uppe vid någon vandringsled i fjällen, så vi har en del att prata om. Minnen från de stugställen hon jobbat på.

Jag fick berätta om vår vandring i Österrike i september och hon blev så avundsjuk. 

Hon berättade också att en trend bland tonårskillar är att fixa sina naglar. Och då gäller det inte på fötterna. Nej - det är handens naglar som de gillar att få fixade. Ett exempel hon sett i sin bekantskapskrets var svartlackerade, men med ett litet rött hjärta mitt på.

Där ser man.

Snart var det klart och jag lät dagen gå vidare. Men 'går' gör den inte. Den springer.

*****

Det där med pension ...

.. är i mångt och mycket ett mysterium. Gåtfullt på många sätt. När jag började ta ut pension vid 65 års ålder var det svårt att sätta sig in i vad som var vad, eftersom det kom slantar från flera håll. Ja - det största beloppet hade jag koll på. Men resten. Det kom mindre belopp 3-4 gånger varje månad. Och i och för sig blev det ju en ganska bra summa av det.

Men idag fick jag påökt. 

I ett meddelande från SPV kunde jag konstatera att jag får hela 11 kronor mer  - per månad (!!!) -  att röra mig med i fortsättningen. Livet ut. 

Vad ska jag göra med pengarna? Tips!

*****

Ja inte vet jag ...

.. - men nog kommer vi att leva med hot från en odemokratisk despot i olika sammanhang från och med slutet av januari. Tupin, Prump eller kanske till och med Sumk, som börjat lägga sig i politiken i flera europeiska länder.

Här ett aktuellt exempel.

Bevare mig!

*****

Äsch då ...

.. tänker jag tidigt i morse, när jag kontaktar väderstationen i stugan. Den visar sig vara urkopplad och ställer frågan om jag har kopplat ur den, eller har bytt lösenord till stugans wi-fi?

Ingetdera, tänker jag tyst, och avvaktar. Det kan ju vara nå't tillfälligt avbrott. 

Men frukosten äts och inget händer där borta i skogen vid havet.

Det är dryga 20 minusgrader här i stan, och det är därför vi stannat hemma denna trettonhelg. Men när jag inte får något gehör från tekniken, blir jag orolig;  är det strömavbrott? Det vore förödande i detta väder.

Vi beslutar snabbt en inspektionstur. Då kan vi dessutom snöröja lite. Nästa helg räknar vi med att vistas där.

I sista backen ner mot vår infart pustar vi ut. Adventsstjärnan lyser, ser vi på håll. Ström finns. 

Inne i stugan är allt i sin ordning. 10 grader känns varmt i jämförelse med ute.

Vad var det då för krångel. Jo, jag märker att mobilen inte får kontakt med stugans wi-fi. Hm...? Det förklarar saken. Då har ju inte väderstationen någon möjlighet att sända mig rapporter.

Jag startar om routern - och vips så funkar det. Skönt.

Tänk vad lätt man vänjer sig vid bra finesser i den digitala världen. 

Vänder hemåt i kylan.

Däruppe skiner solen

*****

Inte har jag ...

.. gått under jorden, eller dött. Men det har blivit ganska tunnsått här i bloggen de senaste dagarna.

Dagarna går, utan att något speciellt händer. Vi tar det lugnt, vilket också är skönt. En fantasi vi hade för någon vecka sedan var att vi skulle åka ut till stugan i skogen vid havet över denna helg. Men den fantasin skippade vi när vi fick veta att det skulle råda temperaturer på 20, ja t.o.m. 30 minusgrader dessa dagar. 

 

Visserligen har vi en grundtemperatur i huset på ca 10-12 grader, så egentligen skulle det ju fungera även om det tar lite längre att få igång en trivsam sådan. Och till ett pris av ... ja, vadå. Elen är ju som den är, och ingen förstår varför. Inte ens Busch. 

 

Dessutom är ju en del av meningen med att vara därute, att man får vara just ute. Roligare saker finns ju.

 

Så vi blir hemma i stan och slappar med läsning, skidor på TV, korsord, mat ...

 

Fast man blir ju inte särskilt uppmuntrad av nyheter och tidningar, förstås. 

 

 *****