April???

*****

Så fick vi ...

.. ytterligare en påspädning på det senaste snötäcket från i förrgår. Nästan en decimeter kom i natt. Jag har ju egentligen inget emot snö - på vintern. Men som jag berättat tidigare så har denna vinter varit exceptionellt märklig. Den snö vi fått de senaste tre dygnen hade jag gärna sett i februari, istället för det regn, som då strilade vid några tillfällen.

Nåväl - det får bli en promenad runt innerstan. Vi har ju inget annat för oss och vädret är fint. Trots snön ser vi en del vårtecken. Blommande maskrosor vid en södervägg, videkissar och tecken på blivande löv. Det tar en timme ungefär, innan vi sätter oss i grönskan på vår balkong med en kopp kaffe. 

Sen blir det till att förbereda lördagsmiddagen. Min tur idag. Det bli ugnsbakat reninnanlår (oftast bättre än renfilé), rostade rotsaker och en förhoppningsvis god sås.  

 

Klassisk lördagskväll.

 

Nej - det är inte snö på kvistarna till vänster. Det är solreflexer.

 *****

På snöiga gator ...

.. traskar vi hemåt efter konserten med Norrbottens kammarorkester, som bjöd på fin musik med varierat innehåll. Relativt moderna stycken. 

Där fanns ett ljuvligt avsnitt som speglade lärkans flykt i vårkvällen. 

Men det fanns också ett stycke, ett Adagio for strings, av Samuel Barber, som föranstaltades som kvällens sorgligaste verk. Franklin D Roosevelt, John F Kennedy och Albert Einstein fick njuta av det på sina begravningar. 

Konserten avslutades med en halvtimmes symfoni. Symfonie nr 1 av den tyska kompositören Emilie Mayer. "Stora orkestrala klanger och dramatiska effekter" ingår, enligt programbladet. Det stämde.

Trevlig kväll på Kulturens hus.

*****

April april

Ja, nu är vi lurade trots att månadens första dag lagts bakom oss.

Efter i stort sett snöfri stad sedan länge, beslöt april att leva upp till sitt rykte och börja om med vinter.

Ja - det är som det är.

*****

Vi som valde ...

.. att stanna. Så heter en liten dokumentärserie i SVT, som i tre halvtimmeslånga avsnitt skildrar livet i Tornedalen. En trakt som är ganska obekant för de flesta svenskar.

Här får vi följa unga och gamla i vardagen. Hur man lever. Vad man vill göra i framtiden i flera olika samhällen och byar. Flytta eller inte. Många kloka insikter och åsikter.

Här dyker även Benkes bror upp i avsnitt 2. Inte så att han blir intervjuad, men han sitter i kaffehörnan på byns butik - byn som är den som Benke är född i. 

Vi får träffa tre systrar, som tillsammans bor i det hus där de är födda. De är också ansvariga för Korpilombolos kulturfestival.

Kosläpp bjuds det också på. 

Vackra bilder.

Här en länk till programmet. Sevärt. 

*****

Insikter

En liten ljuspunkt står faktiskt regeringen för idag. Jag trodde nog inte att de någon gång skulle vara förnuftiga.

Friskolor har för mig varit ett mysterium. Privata verksamheter finansieras med allmänna skattemedel. Skattemedel som visserligen håller friskolor vid liv. Men i många fall verkar de också hålla ägarna vid liv - lyxliv, till och med.

Verksamheter som jag är med och bekostar kan få gå i vinst. Men den vinsten anser jag ska in i den verksamhet det handlar om. För att göra förbättringar.

Sverige är det enda land i världen, sägs det, där skatter får bli privata vinster. Till och med i skräplandet USA är friskolor förbjudna på flera håll. Kalifornien har förbjudit dem.

Kul att förnuftet även börjar kika fram i vår regering. Även om de tar i med rätt lena tassar. Fram med klorna!

Jag har skrivit om detta förr.

*****

Kontraster

Dagens runda kring innerstan var solig och skön. Det kan inte förnekas, även om jag tycker att klimatförändringarna går lite väl fort.

Det känns lite schizofrent att tycka om något som inte är bra. 

Men den här tiden på året är i sig själv lite schizigt. Här sitter folk ute på isen och pimplar. Isvägarna är i och för sig stängda för säsongen, även om isen är halvmetertjock på de flesta ställena. 

På andra ställen blommar scillor och maskrosor. 

*****

Va ??...

.. Det var ju nyss jul!

*****

Tragedi

När vi så smått börjar förbereda oss på att åka hem till stan igen, tar jag loss och rullar ihop vimpeln på sin stång. När jag är på gång att ställa den i sitt vanliga hörn, upptäcker jag en domherre som redan installerat sig där.

Det visar sig att den är död.  Jag har stor respekt för döda fåglar. Särskilt i dessa fågelinfluensatider. Kan smitta.

Det blir till att ta på sig engångshandskar och lyfta den till en bättre plats för den sista vilan.

*****

Elvakaffe ...

.. till Lunchekot, på solig terrass. 

Kaffe och hembakt äppelsockerkaka.

*****

Medan vattnet porlar ...

.. stötvis från frysen, och ner i uppsamlingskärlet, går vi ut på den långa rundan. Den är egenligen inte så lång. Men jag glädjer mig åt, att jag denna vårvinter kan höra fåglarna kvittra, tack vare mina nya hörapparater. Det är skillnad.

I skogen är det snart snöfritt. Någon sa att det mer liknar början av maj.  Några snöfläckar här och där.

Bofinken besökte oss idag. Vet inte om den varit här tidigare, men min statistik berättar att den brukar komma redan i mitten av mars. Då har inte jag varit här och journalfört.

Nu väntar vi bara på den första citronfjärilen eller sorgmanteln. De brukar vara pålitliga.

Hemma igen blir det snart klart att ladda frysen med de delikatesser som fått tillbringa en bra stund i ett par kylväskor ute på bron

Lördagen går vidare.

*****

Äntligen ...

.. en helg i stugan i skogen vid havet. Denna vinter har gjort allt för att vi skulle välja bort vistelser här.

Och nu verkar vi också gå miste om vår femte årstid, vårvintern. Den där perioden då snön ligger vit, solen skiner och värmer. Man kan spänna på sig skidor och glida iväg i valfri riktning. Ut till någon ö med en kaffetermos. Eller in i skogen. Snö har vi ont om i år. Det har snöat, men den har bara isat till sig och blivit ogästvänlig.

Inte sedan 07 februari har vi övernattat här, och gången före det var i november! Vi, som genom åren tillbringat tid här minst varannan helg och jul, nyår och trettondag. 

Men nu är vi här.

Trevlig helg!

*****

Och vad handlade ...

.. samtalet om kring lunchbordet på restaurang Panelen, där vi satt i ett sällskap av fem herrar?

Rätt gissat. USA och den orangea härskaren där, som förhoppningsvis nu har gjort bort sig. Det är i alla fall vad alla runt bordet hoppas på. Att alla dessa påhitt får till följd att sympatierna från den amerikanska befolkningen går åt ett annat håll. 

Samtidigt diskuterades om hur man skulle ta sig an alla nyheter som nu strömmar emot oss. Ska man helt enkel avskärma sig. Det var det någon som övervägde. Det blev nog inte gruppens mening. Men man kanske kan begränsa intaget av alla skildringar av det händelseförlopp som väntas. 

Ett par tips. Mexicos president, Claudia Sheinbaum har publicerat ett genialt inlägg som handlar om världens befolkning minus de 330 miljoner amerikanerna. Vi är många. Här en länk till hennes drapa som är skriven för en tid sedan. Läsvärd och förutsätter att du har Facebook. 

Se- och hörvärt är också Meryl Streeps tal. Finns här på Youtube.

Låt oss hoppas på förnuft. 

Ånger. Vänd om Tokfrans!

*****

Här i arktis ...

.. är vi moderna. Hörde att Götaland hade kallast i landet i morse. Till och med minusgrader. Huga - hur kan man bo där?

*****

När man inte orkar ...

.. vänta på rätt säsong, så struntar man i det. 

Problemet blir att hitta nedslagsplatsen i allt det vita.

Var är greenen?

*****

Likt Rapport

SVT:s Rapport har på senare tid börjat ha en stund med lite positiva nyheter i slutet på sina sändningar. Kanske tycker de att vi behöver det i dessa tider. De kallar det 'ljuspunkter'. Och jag har verkligen inget emot det.

Idag nåddes jag av en trevlig nyhet, även om det inte var från just SVT, utan via Sveriges Radio.

Marine le Pen blir åtalad för att ha använt EU-pengar till sitt eget parti. Det får man inte göra. Hon åkte dit, vilket förmodligen kostar henne att kunna ställa upp i Frankrikes nästa presidentval. 

Det är verkligen en positiv nyhet.

Samtidigt verkar det få återverkningar bland flera medarbetare i det bruna partiet, så någon fler kandidat blir förmodligen svår att få fram. Detta är nog det bästa hon gjort. Jag har aldrig gillat varken hennes pappas, eller hennes idéer.

Heja, heja!

*****

Det trodde jag inte

Vet du vad? Jo - min blogg Ögonblick i norr fyller inte mindre än 20 år, just idag. 

Hur ska man fira det? Det blir nog rätt diskret. Det är ju bara måndag. Fyrverkeri är det inte heller tal om. Det blir ingen särskild mat till middag - rester.

 

När jag började blogga hade jag inga planer på att jag skulle hålla på i 20 år. Men nu ser det ut som att jag går in på mitt 21:a. Och vem vet - om fem år kanske det blir tjugofemårsjubileum. Visst har det varit svajigt ibland. Men jag lärde mig snart att inspirationen går i vågor. Och det tillkom ju en dimension, när man så småningom kunde lägga in bilder. Det inspirerade, förstås.

 

Här är mitt första inlägg. 

Tur att jag inte väntade ytterligare en dag. Då hade det ju blivit ett aprilskämt.

 

Under hela april 2005 lade jag bara in 3 inlägg. Exklusivt, eller hur? I maj, samma år lossnade det ordentligt. 

 

Sedan har det flutit på

*****

Udda ...

.. viner blev det på månadens vinträff i kvarteret. Vår 'vinprovning' alltså - numera kallad vinavsmakning.

Tre slovenska och ett kroatiskt, blev det.

T.I.L.I.A Estate. Nostra 2021 blev först i raden. Vitt vin. Och rätt menlöst tyckte jag. Särskilt när det kostade 194 kronor.

T.I.L.I.A Estate El Brut Nature 2021 blev näst i tur. Ett bubbelvin. Kraftig smak. Benämndes som rosévin, men jag tyckte det var mer orange. Inte riktigt i min smak heller. I alla fall inte som man normalt betraktar mousserande viner. Möjligen kan det passa till mat. Pris 256 kronor.

T.I.L.I.A Estate. Pinot Noir Estate, 2020. Ett smakrikt och gott rött vin. Men kanske lite dyrt. Det kostade 228 kronor.

The Dalmatian Dog var sist ut. Rött, kryddigt och mustigt. Och nu blev det kroatiskt. För tretton år sedan, då jag besökte landet, sas det att deras viner inte exporterades. Främst för att det odlades för lite vin där. Tydligen har det förändrats. Det här var prisvärt - 139 kronor.

En trevlig kvällsstund med grannarna blev det, som vanligt. 

 

*****

Sluttamp

Vi går en runda i solen. Som så ofta blir det 'Södrahamnrundan'. Den är bra, eftersom den kan expanderas eller på andra sätt varieras, ja till och med förkortas. Fast det sistnämnda är lite förbjudet.

Isen är i vanlig ordning välbesökt. Direktflyget från Paris har upphört för säsongen. Men linjen från Tyskland verkar vara på gång ännu en tid. Man hör språket här och där i stan.

Isarna är intakta. Kommunen testar och rapporterar 60-70 cm tjocklek. Det håller. Problemet är de ideliga plusgraderna alldeles för tidigt på säsongen, som skapar glashalt och till och med vatten på ytan. 

Men nu har någon minusgrad fått ytorna att stabiliseras och gör dem gångbara. Inte ens broddar behövs.

Vi tar iland och fortsätter runt Gültzauudden. Skön tur. Det blir nästan 7 km till kaffet. Solen övertogs av molnbanken från sydost. Det blev grått när vi kom hem.

Det får gå.

Våfflorna på närmsta ön lockar många.

*****

Du missade väl ...

.. inte dagens solförmörkelse?

Den var på intet sätt total, men en liten 'tugga', tog månen vid lunchtid.

*****