Brandmannen

En tvetydig titel på en mångtydig berättelse. Brandmannen, som legat en tid på mitt sängbord, är nu avslutad. 

Den var som sagt mångtydig. Och därmed lite nyfikenhetsväckande. Vad handlade det om, egentligen? Ja - det kommer en lösning, ett besked i slutet av boken, som också överraskar på sätt och vis. Lyckligt slut? Nja - kanske inte.

Ulf Kvenslers Sarek som jag läste för något år sen (eller är det två) blev mer gastkramande. Brandmannen når inte riktigt fram på samma sätt. 

Men läsvärd. Jodå. 

*****

Frysen fylld

Det kött vi äter är till 99 procent närproducerat. Skulle aldrig för mitt liv köpa något som slaktats i Brasilien. 

Nej, lokalt bör det vara. Så det blev en tur till Sapmi ren & vilt:s marknadsvagn som kommer med jämna mellanrum under vinterhalvåret. Nu har vi lagret fyllt av renskav, suovas, gurpi, rökbit, innanlår, ren- och älgfärs och annat. Det var nämligen säsongens sista leverans och den där rökbiten fick vi på köpet för att vi är så bra kunder.

 

Renkött är dessutom av exeptionell kvalitet. Bara så du vet. 

 

 

*****

- Guuu va' snygg du ä' i mössa, ...

.. fick jag höra av en granne jag stötte ihop med på stan, där hon stod och pratade med två andra gemensamma grannar till oss.

 - Tack, sa jag. Är jag inte det annars då?

De skrattade.

 - Jo jo, men du passar bra i den där kepan. Och du brukar ju inte ha mössa.

 

Sant! Jag brukar inte ha mössa särskilt ofta. Särskilt inte när det är plusgrader ute, vilket det är idag. Men jag har ju fått order om att skydda skalpen på grund av den basaliomjustering jag gjort. Alltså köpte jag mig en lite rejälare kepa än en sån som man kan råka få som reklam ibland.

 

Men jag får väl lita på henne, då. Särskilt som den grekiske frisören Alee, som går och tränar på samma gym som jag, också vinkade och ropade hej, när vi möttes när jag var på väg från COOP. Han tyckte säkert samma sak. Och kanske var det tur att jag hade kepa, för jag var och klippte mig hos Maya på salongen i huset för någon timme sedan. Det hade kanske inte varit så kul för honom att se det.

Ett litet aber är ju dock att frisyren inte ser så snygg ut, när man haft mössa. 

Det får man kanske ta.

Nåja - den duger

*****

Det får nog bli ...

.. lunch hemma i köket idag.

*****

Uppslag

Om jag vore författare skulle jag kunna skriva en spänningsroman, med stoff från en tragisk händelse här i trakten för några dagar sedan, eller en vecka. 

Två döda män hittades härom dagen på gränsen till ett naturreservat utanför stan. De låg i snön och hade legat där några dagar. En snöskoter stod fastkörd mot ett träd. Männen såg inte skadade ut. Det fanns också tecken på att de hade försökt dra loss snöskotern för att ta sig vidare. Den var förresten stulen från en villatomt i en by lite längre bort, och det har sedan visat sig att ett av offren var flyktigt bekant med den som ägde skotern. 

Hur männen dött och varför är alltså ett stort mysterium. De var i 30-40-årsåldern och hittades av förbipasserande skidåkare. 

Tragiskt förstås. Mycket ruggigt! 

Och ett mysterium. Så många frågetecken.

 *****

Jag tänker bryta ...

.. mot bestämmelserna när jag slänger skräp i de avfallspåsar jag köpte idag. 

Förstår du varför?

*****

En sån där dag ...

.. när det inte händer ett dyft. Tycks det. Men när man börjar fundera, så finns det ju saker som inträffar i alla fall. 

Börjar med gymmet. Som jag skrivit förr är det nästan som att gå på puben. Man går för att träna, men inser att det sociala är en betydelsefull del av besöket. Det var ovanligt mycket folk när jag kom dit. Men det tunnades ut under den dryga timme som jag var där. 

Men jag träffade Nisse och Vanja, Ulf, Gunnar, samt en del 'gymkamrater' som man inte känner, men gärna byter några ord med. Den kände TV-profilen (haha - ogillar det där med 'profil'. 'TV-personen' duger väl?) kom precis när jag var på väg därifrån. Vi hejade och kommenterade vädret och jag önskade honom lycka till med dagen. Vid utgången stöter jag ihop med Birgitta, vårt teaterombud. Det blev en pratstund där också.

Snabb dusch hemma. Jag bor ju i kvarteret intill, så jag nyttjar inte gymmets faciliteter. Sedan iväg till restaurang Q för lunch. Träff med Elisabeth. Det var egentligen meningen att vi skulle vara sex personer, men det blev återbud efter återbud, så vi blev bara tre. En god torsk, krossad potatis, brynt hummersmör, het räkröra och friterad bläckfisk. Jojo!

Vi pratade om vintern, om den kommande våren och sommaren. Vad som timat och vad som är på gång framöver. Vi har inte träffats på allvar sedan i julas, faktiskt. 

Så blev det dags för veckohandling. Vi är rätt noga med vad vi köper. Bara det som står på listan som vi skrivit. Man måste ju hålla koll på priserna nuförtiden. Mer än vad vi är vana vid. 

Det tog sisådär en kvart-tjugo minuter och sen var vi hemma igen för en kaffetår. 

Så nog händer det en del trots allt. Dagen går vidare.

Aprilväder råder. Vad annars?

*****

Föga överraskande

Ikväll blev det vinprovning. Den månatliga, alltså. I bostadsrättsföreningen som vanligt.

Fyra varianter fanns tillgängliga. Chilenskt, österrikiskt, sydafrikanskt och franskt.

Att de kom från olika delar av världen hade ingen betydelse. De var väldigt likartade. Det franska, Tavel, avvek lite från de övriga. Det var lite fylligare. Men främst var det färgen som var avvikande. Mörkt för att vara rosé. Och alltså godast av de fyra. 

Vi har ju en favorit. En sydafrikan som inte fanns med ikväll. Mulderbosch rosé. Likartad karaktär med testets franska ovan.

Kvällen avslutades med en rosébubbel utanför testet. En italiensk Prosecco. Trevlig, prisvärd och god.

*****

Ny tid

Så går årstiderna vidare. De berömda och populära isvägarna är nu officiellt stängda. Det betyder att de inte underhålls med traktorer längre. Men isen är stabil och är promenadbar för den som vill.

Lånesparkarna är borta för säsongen. Nu gäller eget fordon om man vill dra ut till öarna. Men jag tror att intresset avtar, och sparkeringen för den bostadsrättsförening som finns nära stranden kommer säkert snart att tömmas.

Vintern får nog anses vara slut.

*****

Bara en bild

Vårvinterdagen falnar.

*****

Sol och ...

.. isblåst av det tråkigaste slaget, gjorde att det inte blev riktigt som tänkt. Visserligen en mindre fotvandring, men stor del av dagen blev inomhus. Nåja - det kan duga i nödfall. Det fanns nycket att läsa. Mycket att filosofera kring. Inventering av planer för framtiden. Åtminstone den närmaste.

Sedan kan man ju spana fåglar från fikabordet också. Kan konstatera att både berg- och bofink är närvarande. Liksom den vackra ringduvan. Förutom de vanliga arterna som glädjer oss hela vintern, förstås.

Middagsledig är jag också, så det blir avkoppling för hela slanten. Ja - en brasa kan jag ju alltid fixa i väntan på mat.

*****

Blå eftermiddag ...

.. i stugan i skogen vid havet, dit vi åkte vid lunchtid. 

Otroligt vacker dag. 'Krispig' skulle jag nog kunna kalla den. Inte ett moln, så långt ögat kan nå. Så skrev Tomas Ledin. Och precis så var det, när vi gick ut på havsisen för en runda.

Bra skarsnö, som fick lite påfyllning häromdagen har blivit idealiska förutsättningar för spåravtryck. Vi hade dem på tomten, men även ute på havsisen; stora, mjuka tassavtryck. Och jag fantiserar om lodjur. Det vore nå't det. Tyvärr kan jag inte verifiera det, när jag tittar i spårboken. Visst - lodjurets spår ser ut sådär, tycker jag. Men säker kan jag inte vara. Det får bli att hålla utkik.

Spännande!

Lodjursspår. Vet inte. Vet du?

*****

Uppdatering: Spåren kommer inte från ett lo, har nu konstaterats. Förmodligen hund.

Tecken i tiden

Dålig bildkvalitet. Men ändå.

*****

Nog undrar jag ...

.. om inte Postnord börjat rationalisera lite väl mycket, när jag ser hur det ser ut i vår låda idag. 

Hela veckan hittills, och slutet på förra, har det varit tomt

*****

Valfritt

Manbun (manbulle) TV-kille.

Okänd herre

Bert 70-tal

Bert 60-tal

Tänk att jag var först. Först att skaffa beatlesfrisyr i Kiruna, nå'n gång 1963-65. Det var en sensation. Jag var ensam i klassen om det påhittet.

Samma år åkte vi till Berlin på skolresa. Tänk att två språklärare tog på sig ansvaret att slussa en hel skolklass på tåg från Kiruna till Berlin. Skulle det funka idag?  

Där orsakade min frisyr ännu mer uppmärksamhet. Folk vände sig om på gatan. Jag klarade 'uppståndelsen' med humor och glatt humör. 

Frisyren blev ju förstås ännu mer vild några år senare. Efter lumpen blev det till och med axellångt. Då hade folk vant sig. Det var inte särskilt ovanligt med långhåriga grabbar. 

Nuförtiden får man se ut hur man vill. Och det väcker sällan någon uppmärksamhet. Att vara helt utan hår är också helt okej. Jag känner både herrar och damer som ser ut så. (Och det handlar inte om cancerbehandling.)

Senast jag själv väckte viss uppmärksamhet var i mitten av 80-talet, då jag jobbpendlade till Stockholm. Av en kollega fick jag rekommendationer till en riktig  'innefrisör' i huvudstaden. En som man inte kunde gå till bara sisådär, utan som jag blev kallad till via kollegan. Det var ju rätt spännande, och en tid gick jag omkring med någon sorts Tintin-frisyr som var mörkt vinröd. Många tyckte det var modigt. Några tyckte det var fränt och snyggt. Min högste chef undrade om man kan se ut sådär i vårt företag.

 

Leve frisyren!

*****

Å'så blev det ...

.. juridik i två timmar. Vi är med i något som heter Senioruniversitetet. Där sker föreläsningar av de mest varierande ämnen. Idag alltså frågor om lag och ordning i livet. Testamenten, framtidsfullmakter, arvsordning m.m.

Tankeväckande och säkert underlättande i en framtid. Särskilt för de som har barn, inte är gifta, eller äger fastigheter, eller kanske en kombination av allt det där.

Bra att ta tag i.

*****

Natur i stan

När jag kommer ut på vår innergård mitt i det mest centrala området i stan, ser jag en ovanlig silhuett i körsbärsträdet.

Jag går närmare för att försöka få en bättre kameravinkel. Det visar sig vara en sparvhök. Fågeln sitter stilla och iakttar mig. Verkar oskygg, men det finns förstås en gräns. Då flyger den ner till resterna av en duva, som den tydligen har slagit och käkat en del av. 

Spännande natur mitt i stan.

*****

Träff med ...

.. Andrev - ja, Walden alltså. Det blev kvällens nöje. 

Jag läste ju hans bok Djävla karlar tidigare i vinter och var måttligt imponerad. Jo, den var bra på sitt sätt. Men den höjdes ju så omåttligt till skyarna, vilket jag synade.

Men efter kvällens träff kanske jag måste läsa om den. Det blev lite av 'handledning', lite mer ordning och reda.

Trevlig verkar han också vara. Humor har han.

Vi får se hur det blir.

Många bekanta träffade vi också. Alltid kul.

*****

Var e' ...

.. alla? Ovanligt lugnt på gymmet idag. Men de sitter väl hemma och tittar på branden i Köpenhamn, förstås.

*****

Och idag ...

.. hände ju rakt ingenting att berätta om. För ni vill väl inte veta att jag tog en promenad efter frukost, för att möta Benke som gjort ett gympass, och som slutade med att vi åt lunch när vi kom hem. Eller hur?

Sen blev det ännu en slinga med apostlahästarna, som så småningom avslutades med en kaffe och en kardemummabulle på Smedjans fik, varpå jag gick och kompletteringshandlade för middagen, som blev en vansinnigt god korvsoppa gjord på rester av en lasagnefyllning som legat i frysen och väntat på att jag skulle inspireras av den.

Det var väl heller inte så intressant?

Gonatt.

*****