Utveckling - inveckling

Idag, när jag tog min vanliga morgonfil blev jag lite irriterad. Varför ändra på ett vinnande koncept, tänkte jag. Varför krångla till det? Vad är meningen, egentligen? 

Jag tycker nämligen att de här "nya",  ja - några år gamla filförpackningarna är svåra att hantera. Dels är de ibland rätt omöjliga att få upp. Vi har varit tvungna att skaffa en så´n där korköppnare som hjälper till att vrida korken, när förpackningen ska öppnas första gången.

Sedan är den skitsvår att tömma på sitt innehåll. Filen liksom "blubbar" ur hålet. För att inte tala om hur knepigt det är att få ut sista halvdecilitern. För den vill jag ha ut. Här ska inte Norrmejerier tro att de kan snuva mig på någon skvätt av den liter jag har inhandlat. Nä´hä´du! Då gäller det att vika upp flikar i botten för att platta ut förpackningen och klämma ut det sista. Ungefär som man gör med en nästan tom tandkräms- eller kaviartub. Då händer det ibland att man missar skålen, eftersom den hårda kartongen är motsträvig.

Den där tomma förpackningen vill man ju kanske skölja ur innan man viker ihop den för att vinna utrymme i återvinningskärlet under diskbänken. Nu ha vi börjat klippa bort hela överdelen för att fixa sköljningen lättare. Slutligen kan man ställa ner hela rasket och nyttja med att fylla på med andra kartongrester.

Det var bättre förr. Tetra brik, kallades den gamla förpackningen, eftersom den var i tegelstensformat. 

Ett klipp i fliken upptill och den var öppen. Filen rann i en fin ström ner i skålen. När förpackningen var tom vek man upp flikarna i botten och pressade enkelt ut de sista dropparna. För att skölja ur den, behövde man bara med fingrarna öppna hela övre delen för att komma åt bättre. Inte heller var de onödiga plastdetaljer.

Produktutveckling har blivit produktinveckling. Som många många gånger förut. 

Och inte gäller den där biokorken på de nya förpackningarna på någon enda biograf här i stan, heller. 

Det är bara lurendrejeri.

*****