onsdag, augusti 31, 2005

Heltidsjobb

Att söka jobb är ett heltidsarbete. Ingen skall tro något annat.
Intressant är vilket bemötande man får från olika arbetsgivare.
Man ringer, skickar in sitt CV och sitt personliga brev.

Sen förväntar man sig ett professionellt handläggande. Men vad händer?

För det mesta ingenting. Man får inte ens en bekräftelse på att ansökan mottagits. Rent oprofessionellt, alltså.

Från andra får man ett automatsvar. Tjusigt!
Det värsta exemplet i den vägen var Systembolaget, som anlitat ett rekryteringsföretag.(Tror det var Manpower Rekrytering. Har förträngt!) Det gällde en chefsbefattning. För att skicka in sin ansökan var man först tvungen att fylla i en enkät. Jag svarade "fel" på en fråga, bifogade ett personligt brev, ett snyggt CV och en from förhoppning. Meriter har jag så det räcker och blir över. Det sekundsnabba svaret löd: "Vi tackar för ditt intresse men eftersom du svarat fel på en av frågorna, går vi inte vidare med din ansökan." Det jag svarat "fel" på var om jag hade detaljhandelskompetens. Jag svarade "nej", eftersom jag inte vill ljuga. Det fällde mig och mina övriga kompetenser bortsåg man helt ifrån.

Jag ifrågasatte, och fick ett dumt svar. Rekryteringsföretagets kund hade bestämt så. Jag kontrade med att kunden kunde väl ha fått lite proffsiga råd från bemanningsföretaget om hur man bör rekrytera. Inget svar. Oproffsigt!

Någon enstaka svarar med personligt brev och hoppas få anledning återkomma. Och det gör dom oftast. Med negativt besked, men ändå.

Sen finns härliga undantag. Idag har jag träffat en arbetsgivare, som ville träffa mig, efter att jag sänt in mitt brev och CV, utan att jag ens visste att de sökte folk. De ansåg mina meriter intressanta och ville ha ett samtal. Det tog två timmar. Det bjöds på kaffe. Det bjöds på hemodlade körsbärstomater.(!) Mycket professionellt. Inget beslut - men det kändes bra. Mycket bra! En sådan arbetsgivare borde belönas.

Jag körde hemåt med ett leende på läpparna.....



....och bjöd mig själv på två bullar till fikat på balkongen.

Inga kommentarer: