Den här dagen vill man helst glömma. Kaos i stort sett utan stopp från morgon till kväll. Jo, klockan hann bli bortåt drygt halv sju ikväll, innan jag och några av kollegerna kunde logga ut. Vi stänger klockan fem.
Och då kände vi oss inte särskilt tillfredsställda utan drömde om att allt överblivet jobb skulle försvinna under natten.
Tyvärr funkar det inte så. Det ligger där och väntar imorgon igen. Bara att ta tag i på nytt.
Tur att jag inte har högt blodtryck, även om det kändes så ibland idag, när kunderna kom på att - "Jisses. Det är ju kort vecka. Måste skynda skynda skynda att planera resan till den där konferensen i oktober.
Och den resenären var inte ensam om den strategin. Göra sig av med "problemet" och förvänta att vi tar över, så att säga.
Missförstå mig inte. Jag gillar mitt jobb. De allra flesta kunder är roliga att prata med. Tacksamma för all hjälp de får. Men sedan finns det ibland de som ställer snudd på orimliga krav. Krav som de kräver omedelbara svar på. Och vet du... Ibland känns det som om de sätter press på oss, bara för att de själva ska kunna gå hem och vara lediga imorgon. Tyvärr är det oftast dessa kunder man kommer ihåg.
*****
Samma hos oss.
SvaraRaderaHysteriskt.
"-Kan du fixa detta? Inte idag utan igår".
SvaraRaderaSå säjer vi ibland när allt händer och även åttioelva saker till.
Sånt är hemskt. Och det är ju just det där man kommer ihåg .. inte alla dom där underbara kunderna!
SvaraRaderaJan S, Turtlan, Elisabet: Har man serviceyrken blir man ibland satt på plats, så man har väl sig själv att skylla för att man en gång tog jobbet. ;-)
SvaraRadera