Många gånger undrar jag hur det är fatt med gamla Sverige. Framgångslandet i norr verkar förfalla. Bit för bit.
I bloggen Nordlig utpost skriver Johan från en resa i Nordnorge att "var vi än befinner oss så möts vi av en levande landsbygd". Jag kan bara hålla med honom, vilket jag också skriver i en kommentar. I varenda hörn, på varenda liten ö lever människor. Det byggs vägar, broar och tunnlar för att man ska kunna röra sig i landet. Och som Johan skriver, så är detta inget "oljefenomen". Det har funnits i hela den moderna tiden.
Min fundering fortsätter. Varför tar vi i Sverige inte de goda exemplen från omvärlden och utvecklar dem. Idéer om skolväsendet från Finland. Järnvägsdrift från Tyskland, Schweiz och Finland. Istället för det experimenterande England, som misslyckats helt och återgått till den "gamla" modellen med större framgång. Återreglering av tågtrafiken. Och varför inte härma Norge, när det gäller att få hela landet att leva? Där är även Finland på tårna. Se bara på turistindustrin i den så kallade obygden.
Är vi självgoda besserwissrar som ska göra att själva. Lite snobbigt. I högmod från gamla meriter, kända som vi är för vårt historiska rykte om goda uppfinningar.
När andra kommer ikapp, kanske vi borde försöka springa före istället för att backa.
Eller vad säger du?
*****
Läs även andra bloggares åsikter om Skola, Järnväg, Infrastruktur, Hela Sverige ska leva, Landsbygd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.