En kvinna i publiken ...

.. berättade om hur hennes farmor, som fött 13 barn, ledsnade på att vara hemma. Hon ville ha äventyr, när barnen flyttat hemifrån. Maken var inte särskilt intresserad. 

 

Men livsgnistan hos farmor var stark. Hon köpte bruna bönor - stor mängd, kokade dem och fyllde en hel hink. Den ställde hon i frysboxen, där den fick frysa till. Sedan högg hon fast en yxa i bönmassan, så att mannen kunde hugga loss en bit då och då. För nu, med pensionsinkomster, hade farmor fått ny frihet. Hon reste iväg ensam ut i Europa.

 

Det var på en föreläsning med Senioruniversitetet som denna historia dök upp från en kvinna i publiken. En bra illustration tyckte föreläsaren Johan Niklasson. En föreläsning som berättade om just livsgnistan hos äldre människor. Hur den kan yttra sig. Hos män - hos kvinnor, under andra olika livsbetingelser. Depressioner. Ensamhet.

 

Vi fick också 'rösta' i vissa frågor. Vilka är mest benägna att bestämma i hemmet? Vem tar initiativen? Vad händer när någon part avlider? 

 

Ungefär samma frågeställningar dök upp i Kunskapskanalen ikväll. Av en slump. Studio 65 är ofta intressant. Här en länk till kvällens program.

*****

Lumière ...

.. som det ibland kallas, är istället något som heter Lumire, Luleå miljöresurs. De har hand om avfallet i denna stad. Det gör de med bra resultat för det mesta. 

Men ibland blir det fel. Eller rättare sagt - inte alls. Om inte Ögonblick i norr griper in.

 

I en liten hörna av Vetenskapens hus har en tid - minst en månad om inte två - en soptunna stått. Av någon anledning har den blivit bortglömd. Och vem som en gång ställt den där har tydligen inget ansvar. Naturligtvis blir den fylld. Det finns inget som är så attraktivt för många som en halvfull soptunna. Innehållet växer snabbt, så att tunnan blir rågad.

 

Vad gjorde då jag? Jo, jag mejlade Lumire och bifogade ett foto igår. Bild 1. Resultatet syns på bild 2. Så såg det ut idag. 

 

Inte riktigt godkänt. Men ett bra försök.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Var kan jag hämta medaljen?

*****

Om att vara bokförläggare, ...

.. kommunalråd och en del annat berättade idag Karl Petersen - legendariskt kommunalråd här i Luleå, som sedan ett tiotal år nu alltså ägnar sig åt bokförläggeri (om det nu finns ett sådant ord). 

 

Det gjorde han på Aktiva seniorers månadsmöte. Han berättade också om hur han lyckades få Facebook att etablera sin första stora datacentral utanför USA, just här i Luleå. I stark konkurrens med många europeiska länder och städer. Det var många turer kring den etableringen. Hemliga samtal. Utsända till Kalifornien. Helikopterturer runt stan här för att se ut lämpligt område, tillsammans med höjdare inom FB. Grön el var en bidragande orsak till att det blev just här.

 

Med mycket humor berättades det. Och efteråt fikade vi tillsammans med gamla bekanta och nya diton. Alltid kul på dessa möten. Tvåhundra personer idag. 

 

*****

- Det här

.. var ju inget bra matställe. Dom har ju inte öppnat än, sa truten på älvens is.

*****

Ledsen, Carl-Johan, ...

.. men jag kom inte överens med din lovprisade bok Din tid kommer. Förstod inte handlingen fullt ut. För många karaktärer inblandade, för snurrig helt enkelt. 

Kanske tänker du att man ska sträckläsa hela boken på en gång. Det kanske hjälper. Men jag är ingen sådan kapplöpningsläsare. Jag tar några kapitel ena dagen, och några till nästa dag.

Visserligen har du ett rikt språk. Kanske alltför rikt. Många detaljer kändes bara som utfyllnad, eftersom jag inte kunde se något samband med handlingen.

Så betyget blir G på gränsen till IG.

*****

April???

*****

Så fick vi ...

.. ytterligare en påspädning på det senaste snötäcket från i förrgår. Nästan en decimeter kom i natt. Jag har ju egentligen inget emot snö - på vintern. Men som jag berättat tidigare så har denna vinter varit exceptionellt märklig. Den snö vi fått de senaste tre dygnen hade jag gärna sett i februari, istället för det regn, som då strilade vid några tillfällen.

Nåväl - det får bli en promenad runt innerstan. Vi har ju inget annat för oss och vädret är fint. Trots snön ser vi en del vårtecken. Blommande maskrosor vid en södervägg, videkissar och tecken på blivande löv. Det tar en timme ungefär, innan vi sätter oss i grönskan på vår balkong med en kopp kaffe. 

Sen blir det till att förbereda lördagsmiddagen. Min tur idag. Det bli ugnsbakat reninnanlår (oftast bättre än renfilé), rostade rotsaker och en förhoppningsvis god sås.  

 

Klassisk lördagskväll.

 

Nej - det är inte snö på kvistarna till vänster. Det är solreflexer.

 *****

På snöiga gator ...

.. traskar vi hemåt efter konserten med Norrbottens kammarorkester, som bjöd på fin musik med varierat innehåll. Relativt moderna stycken. 

Där fanns ett ljuvligt avsnitt som speglade lärkans flykt i vårkvällen. 

Men det fanns också ett stycke, ett Adagio for strings, av Samuel Barber, som föranstaltades som kvällens sorgligaste verk. Franklin D Roosevelt, John F Kennedy och Albert Einstein fick njuta av det på sina begravningar. 

Konserten avslutades med en halvtimmes symfoni. Symfonie nr 1 av den tyska kompositören Emilie Mayer. "Stora orkestrala klanger och dramatiska effekter" ingår, enligt programbladet. Det stämde.

Trevlig kväll på Kulturens hus.

*****

April april

Ja, nu är vi lurade trots att månadens första dag lagts bakom oss.

Efter i stort sett snöfri stad sedan länge, beslöt april att leva upp till sitt rykte och börja om med vinter.

Ja - det är som det är.

*****

Vi som valde ...

.. att stanna. Så heter en liten dokumentärserie i SVT, som i tre halvtimmeslånga avsnitt skildrar livet i Tornedalen. En trakt som är ganska obekant för de flesta svenskar.

Här får vi följa unga och gamla i vardagen. Hur man lever. Vad man vill göra i framtiden i flera olika samhällen och byar. Flytta eller inte. Många kloka insikter och åsikter.

Här dyker även Benkes bror upp i avsnitt 2. Inte så att han blir intervjuad, men han sitter i kaffehörnan på byns butik - byn som är den som Benke är född i. 

Vi får träffa tre systrar, som tillsammans bor i det hus där de är födda. De är också ansvariga för Korpilombolos kulturfestival.

Kosläpp bjuds det också på. 

Vackra bilder.

Här en länk till programmet. Sevärt. 

*****

Insikter

En liten ljuspunkt står faktiskt regeringen för idag. Jag trodde nog inte att de någon gång skulle vara förnuftiga.

Friskolor har för mig varit ett mysterium. Privata verksamheter finansieras med allmänna skattemedel. Skattemedel som visserligen håller friskolor vid liv. Men i många fall verkar de också hålla ägarna vid liv - lyxliv, till och med.

Verksamheter som jag är med och bekostar kan få gå i vinst. Men den vinsten anser jag ska in i den verksamhet det handlar om. För att göra förbättringar.

Sverige är det enda land i världen, sägs det, där skatter får bli privata vinster. Till och med i skräplandet USA är friskolor förbjudna på flera håll. Kalifornien har förbjudit dem.

Kul att förnuftet även börjar kika fram i vår regering. Även om de tar i med rätt lena tassar. Fram med klorna!

Jag har skrivit om detta förr.

*****

Kontraster

Dagens runda kring innerstan var solig och skön. Det kan inte förnekas, även om jag tycker att klimatförändringarna går lite väl fort.

Det känns lite schizofrent att tycka om något som inte är bra. 

Men den här tiden på året är i sig själv lite schizigt. Här sitter folk ute på isen och pimplar. Isvägarna är i och för sig stängda för säsongen, även om isen är halvmetertjock på de flesta ställena. 

På andra ställen blommar scillor och maskrosor. 

*****

Va ??...

.. Det var ju nyss jul!

*****

Tragedi

När vi så smått börjar förbereda oss på att åka hem till stan igen, tar jag loss och rullar ihop vimpeln på sin stång. När jag är på gång att ställa den i sitt vanliga hörn, upptäcker jag en domherre som redan installerat sig där.

Det visar sig att den är död.  Jag har stor respekt för döda fåglar. Särskilt i dessa fågelinfluensatider. Kan smitta.

Det blir till att ta på sig engångshandskar och lyfta den till en bättre plats för den sista vilan.

*****

Elvakaffe ...

.. till Lunchekot, på solig terrass. 

Kaffe och hembakt äppelsockerkaka.

*****

Medan vattnet porlar ...

.. stötvis från frysen, och ner i uppsamlingskärlet, går vi ut på den långa rundan. Den är egenligen inte så lång. Men jag glädjer mig åt, att jag denna vårvinter kan höra fåglarna kvittra, tack vare mina nya hörapparater. Det är skillnad.

I skogen är det snart snöfritt. Någon sa att det mer liknar början av maj.  Några snöfläckar här och där.

Bofinken besökte oss idag. Vet inte om den varit här tidigare, men min statistik berättar att den brukar komma redan i mitten av mars. Då har inte jag varit här och journalfört.

Nu väntar vi bara på den första citronfjärilen eller sorgmanteln. De brukar vara pålitliga.

Hemma igen blir det snart klart att ladda frysen med de delikatesser som fått tillbringa en bra stund i ett par kylväskor ute på bron

Lördagen går vidare.

*****

Äntligen ...

.. en helg i stugan i skogen vid havet. Denna vinter har gjort allt för att vi skulle välja bort vistelser här.

Och nu verkar vi också gå miste om vår femte årstid, vårvintern. Den där perioden då snön ligger vit, solen skiner och värmer. Man kan spänna på sig skidor och glida iväg i valfri riktning. Ut till någon ö med en kaffetermos. Eller in i skogen. Snö har vi ont om i år. Det har snöat, men den har bara isat till sig och blivit ogästvänlig.

Inte sedan 07 februari har vi övernattat här, och gången före det var i november! Vi, som genom åren tillbringat tid här minst varannan helg och jul, nyår och trettondag. 

Men nu är vi här.

Trevlig helg!

*****

Och vad handlade ...

.. samtalet om kring lunchbordet på restaurang Panelen, där vi satt i ett sällskap av fem herrar?

Rätt gissat. USA och den orangea härskaren där, som förhoppningsvis nu har gjort bort sig. Det är i alla fall vad alla runt bordet hoppas på. Att alla dessa påhitt får till följd att sympatierna från den amerikanska befolkningen går åt ett annat håll. 

Samtidigt diskuterades om hur man skulle ta sig an alla nyheter som nu strömmar emot oss. Ska man helt enkel avskärma sig. Det var det någon som övervägde. Det blev nog inte gruppens mening. Men man kanske kan begränsa intaget av alla skildringar av det händelseförlopp som väntas. 

Ett par tips. Mexicos president, Claudia Sheinbaum har publicerat ett genialt inlägg som handlar om världens befolkning minus de 330 miljoner amerikanerna. Vi är många. Här en länk till hennes drapa som är skriven för en tid sedan. Läsvärd och förutsätter att du har Facebook. 

Se- och hörvärt är också Meryl Streeps tal. Finns här på Youtube.

Låt oss hoppas på förnuft. 

Ånger. Vänd om Tokfrans!

*****

Här i arktis ...

.. är vi moderna. Hörde att Götaland hade kallast i landet i morse. Till och med minusgrader. Huga - hur kan man bo där?

*****

När man inte orkar ...

.. vänta på rätt säsong, så struntar man i det. 

Problemet blir att hitta nedslagsplatsen i allt det vita.

Var är greenen?

*****