Ska jag nu börja med den. Eller ska jag frestas att ta Pascal Engmans Ingen, som jag hittade i det lilla biblioteket som vi har här i bostadsrättsföreningen. Ja - det är frågan.
Men egentligen skulle jag ju kunna växla mellan böckerna. Seierstads har ju ingen kontinuerlig handling, utan kan läsas då och då. Kanske blir det lösningen.
Har du läst någon av dessa?
*****
De hörs på stan, när vi promenerar omkring. Direktflyg från Paris och Zürich gör sina avtryck.
Vi själva skäms över hur stan ser ut. Idag vaknade jag till väderrapporten i radion som berättade att Malmö klockan 6 i morse hade minus 6, medan vi här i Arktis hade plus 5. De lockar inte ut oss på någon längre promenad. Det är helt enkelt bedrövligt.
Vi får hålla oss till de gator som värms upp av överskottsenergi från våra industrier.
*****
.. ur ugnen, den lilla fina skinka av det exklusivaste slaget, som låg och väntade på mig på affären. Nämligen den rimmade och från början 'olagade' typen, som jag hittade i kyldisken på Coop. Det fanns två (2) exemplar av den typen, i havet av färdigkokta, griljerade sorter.
Jag förstår inte att folk inte klarar att fixa skinkan själv. Här i huset ugnsbakas de alltid. Det tar ett par timmar. Och sedan griljeras den. Då vet jag vad jag har att vänta på julbordet. En gooood skinka.
Stackars ni andra!
.. såhär bra blir jag glad.
Min vänstra hörapparat la plötslig av helt och hållet, efter att ha verkat lite klen den sista dryga veckan.
Så överraskad jag blev. Efter en busstur på 25 minuter kunde jag ta hissen upp till plan 5 i F-uppgången. En bit bort i korridoren stod en glad man och hälsade välkommen. Jag berättade hur det var. Han tittade noggrant.
.. inte särskilt mycket kött. Här blir det mer fisk. Ja, förutom grönsaker och andra vegetariska produkter.
.jpg)
*****
Maken till fiaskovinter idag, då det regnar oavbrutet. Den snö vi fick i veckan som prydde vår stad, har nu berövats oss å det grövsta.
Så nu tror väl några att det är vår. Så dumma är ju en del.
.. är vi inte, vilket gjorde att vi missade Lucia i TV. Men när vi mitt på dagen vandrade runt lite på måfå, råkade vi passera Köpmantorget. Där bjöds vi på skönsång. Verkligen skön sång. Tyvärr vet jag inte vilka dessa lussedamer och -herrar var. Säkert fanns det en skylt som berättade det någonstans. Men folkets tryck gjorde det omöjligt att leta reda på. Att notera: Det var vindstilla. Det var levande ljus i luciakronan och i tärnornas händer.
När det var klart gick vi hem och fick en kaffe med lussekatt och pepparkakor.
.. på SVT1 har jag fastnat för. Så byggdes Sverige. Där får vi följa hur våra stadsmiljöer har byggts upp genom åren. Hur trender har kommit och försvunnit. Hur människorna anpassat sig.
Dagens avsnitt handlade om "Centrum - torget som försvann" och där tog Luleå en bit av programtiden. Nämligen världens första shoppinggalleria, som öppnade här i stan 1955. Jag var med på invigningen och fick förundrad se alla de labyrinter och oregelbundna våningsplan som Ralph Erskine bestämt.
 |
| Dyrgrip från invigningen. |
Korta kapitel - ibland bara två sidor, ja det fanns även de som var en sida. Bra om man läser när man har gått och lagt sig.
Men tyvärr stör det mig att boken är skriven dels på talspråk men också dialekt. Det flyter liksom inte riktigt på för mig. Och jag som är uppfödd i Kiruna känner inte riktigt igen mig. Vi fick lära oss att det var Rikssvenska vi pratade. Hm...?
Inte fick jag något ljus över det där 'ordstävet' heller; Din vilja sitter i skogen. Något som vi diskuterat här i bloggen förut.
Nåväl. Boken är nu utläst. Det får väl bli en trea i betyg.
*****
.. dieter vägen? Sjuksköterske-, Stenålders-, Mannekäng-, Flygvärdinne-, Fan-och-hans moster-dieten?
Före pandemin översvämmades sociala medier med inlägg om vilket diet som var bäst. Säkert följdes det av många, som anpassade sina matvanor på olika sätt. Det var fasta 5 dagar i veckan, och mat på helgen, med flera konstiga vanor som man skulle lägga sig till med beroende på vilken diet som man fastnat för.
Hur blev det med allt det där? Nu får jag veta att vi svenskar är bland de som äter sämst i Europa. För lite grönsaker och frukt, för mycket socker, för mycket processad mat.
Det fick jag höra i ett radioinslag härom dagen. Ett inslag som jag dessvärre inte hittar igen.
*****
Härom dagen fick jag för mig att jag skulle gå och hälsa på mina gamla kolleger på deras nya arbetsplats. De flyttade dit i förra veckan och det ligger 400 m från mitt hem, så det var ingen större uppoffring.
I och för sig har det, de senaste åren blivit många nya ansikten där, men några 'gamla' och trogna kan man i alla fall få träffa.
Men nu har arbetsgivarna börjat reagera emot den där rörelsen. De vill gärna träffa sina anställda fysiskt. Önskar att arbetsgruppen ska bli mera sammansatt. En verklighet där man kanske lär sig mer av varandra, umgås på fikaraster etc. Alltid värdefullt. Detta handlar ett inslag om i Sveriges radio från den 02 december.
Och jag uppskattar att jag kanske haft rätt i mina funderingar kring detta. Kanske är jag för social.
*****
.. stugan, bara för att titta till, eftersom vi inte varit där på en månad. Det känns alltid bra att finna allt i sin ordning, och att vi ska kunna tillbringa en helg där inom en inte alltför avlägsen tid. Kanske blir det till och med jul i stugan. Vi får se.
Varför vi dröjt så länge med ett besök beror helt enkelt på det märkliga höstvintervädret med minus- med snö och plusgrader med tö och underkylt regn. Halkan, alltså. Vi har ju en backe upp till byvägen, som ibland ställt till problem genom att det varit nästan stört omöjligt att köra upp, när vi vill åka hem.
På tomten ser vi att vi haft besök. Älg- och harspår lite här och där. Det är bra att ha snö, så blir man medveten om 'Våra vilda grannar', som SVT:s nya serie, med premiär igår, heter. När det är barmark är det knepigare att leka forensiker.
Det blir stadshelg.
*****
 |
| Närmaste ön är vinterdekorerad. |
