Vaknar upp ...

.. på årets sista dag, med denna 'utsikt' från kudden. Skön och lång sömn. Väl preparerad för nyårsfirande - inte just här, utan vid Brommaplan. 

*****

Äntligen ...

.. kommer det snö.

*****

På väg

*****

Inte behöver jag ...

.. någon psykologikompetens av det formella slaget för att inse att USA:s ledare med anhang egentligen borde tas om hand av någon vårdinstitution (förmodligen i något annat land). Tvångsvård, alltså. Diagnos: Hybris, eller storhetsvansinne. Se klippet ur dagens DN här till höger. Klicka för bättre läsbarhet. 

I övrigt flyter helgdagarna på i rask takt. Och jag låter det ske. Kan behövas lite lättja ibland. Man behöver ju inte ens fundera på vad man ska äta. Kylen och frysen är ju full av rester från julens överflöd. Det är bara att plocka fram och duka upp.

Sedan kan man koppla av. Lyssna till Vinter i P1. Idag Bert Sundström, korrespondent för SVT från diverse baser i världen genom alla år han jobbat. Mycket intressant. 

Eller också öppnar man den bok som förärades mig på julaftonen. Hon skriver bra och det är lätt att dras in i hennes berättelser, som är ganska lika de som Bert Sundström varit med om. Samma genre.

Johannes framfart, ja, stormen alltså vill man ju gärna uppdatera sig om. Enligt någon meteorolog skulle det avta framåt eftermiddagen. Nu är klockan ungefär 15, och här har vi inte märkt särskilt mycket av hans flåsande. En promenad blev det. Vi får höra att det verkar värre längre söderut. Taket på ett hotell i Sundsvall illa ute, liksom Gävlebocken, som rasat.  

Önskar dig en fortsatt god fortsättning.

 

*****

I valet och kvalet

Som julklapp fick jag Åsne Seierstads senaste bok Ofred - Ryssland inifrån. Omskriven och aktuell. En tegelsten på 650 sidor. 

Ska jag nu börja med den. Eller ska jag frestas att ta Pascal Engmans Ingen, som jag hittade i det lilla biblioteket som vi har här i bostadsrättsföreningen. Ja - det är frågan.

Men egentligen skulle jag ju kunna växla mellan böckerna. Seierstads har ju ingen kontinuerlig handling, utan kan läsas då och då. Kanske blir det lösningen. 

Har du läst någon av dessa?

*****

Nog undrar man ...

.. vad de utländska turisterna i stan ska berätta för sina kompisar därhemma, när de kommer hem från sin resa till den förmodade julstämningen i stan där låååångt norrut. I Arktis. 

De hörs på stan, när vi promenerar omkring. Direktflyg från Paris och Zürich gör sina avtryck. 

Vi själva skäms över hur stan ser ut. Idag vaknade jag till väderrapporten i radion som berättade att Malmö klockan 6 i morse hade minus 6, medan vi här i Arktis hade plus 5. De lockar inte ut oss på någon längre promenad. Det är helt enkelt bedrövligt. 

Vi får hålla oss till de gator som värms upp av överskottsenergi från våra industrier.

*****

Så åkte den ...

.. ur ugnen, den lilla fina skinka av det exklusivaste slaget, som låg och väntade på mig på affären. Nämligen den rimmade och från början 'olagade' typen, som jag hittade i kyldisken på Coop. Det fanns två (2) exemplar av den typen, i havet av färdigkokta, griljerade sorter.

Jag förstår inte att folk inte klarar att fixa skinkan själv. Här i huset ugnsbakas de alltid. Det tar ett par timmar. Och sedan griljeras den. Då vet jag vad jag har att vänta på julbordet. En gooood skinka. 

Stackars ni andra!

*****

När det funkar ...

.. såhär bra blir jag glad. 

Min vänstra hörapparat la plötslig av helt och hållet, efter att ha verkat lite klen den sista dryga veckan. 

Alltså satte jag mig idag på bussen till Sunderby sjukhus, där det enligt uppgift ska finnas en verkstad för såna saker. Uppriktigt sagt var jag lite tvivlande. Det verkade för enkelt att få hjälp. Verkstan öppen bara mellan klockan 8 och 11. 

 Så överraskad jag blev. Efter en busstur på 25 minuter kunde jag ta hissen upp till plan 5 i F-uppgången. En bit bort i korridoren stod en glad man och hälsade välkommen. Jag berättade hur det var. Han tittade noggrant. 

  - Vet du ... Du måste byta vaxfilter, sa han. Jag gör det åt dig nu, så du får titta på och lära dig. 

 

Det såg lite pillrigt ut, men det ska nog gå bra, tänkte jag. Killen tog fram ett beställningskort och markerade precis vilken typ av filter jag skulle behöva beställa. 

 

 - Vad kostar det här då, frågar jag.

 - Det får bli en julklapp, svarade han och önskade god jul.

 

En buss hemåt gick efter ca 5 minuter. På en dryg timma var jag hemma igen. Med god hörsel på båda öronen.

 

*****

Kan inte låta bli ...

.. att ta en bild av årets kortaste dag. 

Det får du stå ut med.

*****

Tjuvstart

Fjärde ljuset redan tänt. Solen tränar på att vara uppe. Imorgon vänder det.

*****

Lagom till jul ...

.. har vår mest exklusiva cymbidiumorkidé beslutat slå ut sin första av tio blomknoppar.

*****

Så var det ...

.. dags igen. 

All lokaltrafik instålld. Det regnar på frusna vägar och bussarna tar sitt ansvar.

Sen är frågan: Hur ska alla ta sig hem från jobbet?

Skitvinter, som sagt.

*****

Första plåten ...

.. i ugnen.

 - Av vadå, undrar du.

Jo - den första plåten av rånepepparkakor. Tradition såhär till julen.

Receptet hittar du i högerspalten, förutsatt att du läser bloggen på datorn, eller 'datorläge' på mobilen.

Lycka till!

140 goda kakor blev det

*****

Vi äter ...

.. inte särskilt mycket kött. Här blir det mer fisk. Ja, förutom grönsaker och andra vegetariska produkter. 

Men det kött vi köper är förstås lokalt. Och mycket kommer från rennäringen. Renskav, suovas, ren- och älgfärs och gurpi, blev det idag. Sapmi ren och vilt från Jokkmokk gör en månatlig turné (även om vi inte behöver handla varje gång ) och är efterlängtade av många. Det blir kö. 

 

Med tanke på ståndande julhelg och min oemotståndliga humor, tänkte jag fråga om de inte har älg- eller renskinka. Men jag höll mig seriös.  

 

Åkte hem och fyllde på frysen. 

 

 

*****

Intressant ...

.. serie i Kunskapskanalen började igårkväll. Den handlar om de nordligaste delarna av Skandinavien, där vi guidas av Simon Reeve.

Alltid kul att se ickesvenskar upptäcka vår del av världen. I detta första avsnitt besöks bl.a. Kiruna. Besök i gruvan med häpnadsväckande exempel på vad som händer där.

Här hittar du programmet.

*****

Göteborgsvinter

Maken till fiaskovinter idag, då det regnar oavbrutet. Den snö vi fick i veckan som prydde vår stad, har nu berövats oss å det grövsta. 

Så nu tror väl några att det är vår. Så dumma är ju en del. 

*****

Mer musik

Också söndagseftermiddagen bjöd på musik. Det var Cantiamokören, som bjöd in till julmusik i Örnäsets kyrka. En utmärkt konsertlokal känd för sin goda akustik.

Blandad kompott, kan man säga. Traditionella gamla julvisor avlöstes av moderna toner. Bra solister.

Och i kören sågs flera bekanta. Ulrika, Ewa, Lena,och Håkan. Konferencier Börje är också bekant.

Hemåt i snöyra efter en och en halv timme.

*****

Särskilt morgonpigga ...

.. är vi inte, vilket gjorde att vi missade Lucia i TV. Men när vi mitt på dagen vandrade runt lite på måfå, råkade vi passera Köpmantorget. Där bjöds vi på skönsång. Verkligen skön sång. Tyvärr vet jag inte vilka dessa lussedamer och -herrar var. Säkert fanns det en skylt som berättade det någonstans. Men folkets tryck gjorde det omöjligt att leta reda på. Att notera: Det var vindstilla. Det var levande ljus i luciakronan och i tärnornas händer. 

När det var klart gick vi hem och fick en kaffe med lussekatt och pepparkakor. 

*****

När solen ...

.. står som högst i december. 

Isvägarna öppnade officiellt idag.

*****

En bra serie ...

.. på SVT1 har jag fastnat för. Så byggdes Sverige. Där får vi följa hur våra stadsmiljöer har byggts upp genom åren. Hur trender har kommit och försvunnit. Hur människorna anpassat sig.

Dagens avsnitt handlade om "Centrum - torget som försvann" och där tog Luleå en bit av programtiden. Nämligen världens första shoppinggalleria, som öppnade här i stan 1955. Jag var med på invigningen och fick förundrad se alla de labyrinter och oregelbundna våningsplan som Ralph Erskine bestämt. 

Se programmet här.

 

Dyrgrip från invigningen.

*****

Nja - jag vet inte

Mattias Timanders debutroman har fått mycket lovord. Han, uppfödd i Kiruna, skildrar livet dels i en liten by utanför stan, dels i Stockholm (närmare bestämt 'byn' Söder.)

Korta kapitel - ibland bara två sidor, ja det fanns även de som var en sida. Bra om man läser när man har gått och lagt sig. 

Men tyvärr stör det mig att boken är skriven dels på talspråk men också dialekt. Det flyter liksom inte riktigt på för mig. Och jag som är uppfödd i Kiruna känner inte riktigt igen mig. Vi fick lära oss att det var Rikssvenska vi pratade. Hm...?

Inte fick jag något ljus över det där 'ordstävet' heller; Din vilja sitter i skogen. Något som vi diskuterat här i bloggen förut. 

Nåväl. Boken är nu utläst. Det får väl bli en trea i betyg.

*****

Bra Sverige

Vi svenskar är det folk i världen som är strängast mot biopratare. Det är bra. Jag tillhör dem som ibland sagt till, när någon sitter på raden bakom och kommenterar det som visas på vita duken. Inte heller tolererar jag att de sitter och pratar om något helt annat. Någonting från deras övriga tillvaro.

 - Om ni slutar prata nu, så har ni ännu mer att snacka om efter bion, sa jag en gång.

Det blev väldigt tyst.

 

Nu har det alltså konstaterats att vi svenskar är strängast i världen när det gäller att tolerera eländet. 

Här kan du läsa mer om detta. 

 

Nuförtiden går vi bara på Folkets bio Royal här i stan. Kinesiska f.d. SF - Filmstaden (Sedan 2017 ägs SF Bio av nordisk-baltiska koncernen Nordic Cinema Group, som i sin tur ägs av AMC Theatres europeiska dotterbolag. AMC Theatres är sedan 2012 del av det kinesiska bolaget Dalian Wanda.) ligger under bojkott. Till Royal, däremot, går folk som är intresserade av den film de vill se. Käka popcorn och dricka läsk gör man på annan tid, eller inte alls.  

 

*****

Vart tog alla ...

.. dieter vägen? Sjuksköterske-, Stenålders-, Mannekäng-, Flygvärdinne-, Fan-och-hans moster-dieten?

Före pandemin översvämmades sociala medier med inlägg om vilket diet som var bäst. Säkert följdes det av många, som anpassade sina matvanor på olika sätt. Det var fasta 5 dagar i veckan, och mat på helgen, med flera konstiga vanor som man skulle lägga sig till med beroende på vilken diet som man fastnat för. 

Hur blev det med allt det där? Nu får jag veta att vi svenskar är bland de som äter sämst i Europa. För lite grönsaker och frukt, för mycket socker, för mycket processad mat.

Det fick jag höra i ett radioinslag härom dagen. Ett inslag som jag dessvärre inte hittar igen. 

Vad har du för tankar om detta? Vilken diet bekände du dig till? Blev det bra?

*****

Kanske får jag rätt

Härom dagen fick jag för mig att jag skulle gå och hälsa på mina gamla kolleger på deras nya arbetsplats. De flyttade dit i förra veckan och det ligger 400 m från mitt hem, så det var ingen större uppoffring. 

I och för sig har det, de senaste åren blivit många nya ansikten där, men några 'gamla' och trogna kan man i alla fall få träffa. 

Jag klev in på det nya kontoret och fann omedelbart kända ansikten. Mest kända, faktiskt. Men jag såg också tomma platser. 

 - De jobbar hemifrån, berättades det. 

Javisst. Det finns personal som är utplacerad lite här och var i landet, så de finns ju normalt inte på plats här. Men luleborna då?

 

Det var förstås den där pandemin som ställt till det. Det blev 'inne' att sitta hemma och jobba. Vid köksbordet. I sovrummet. På en pinnstol. I soffan. Troligen ingen avancerad ergonomi. Om man trillade av stolen och bröt handleden. Var det då en arbetsskada? Kunde arbetsgivaren bli skyldig att rehabilitera?

 

Några svar på de frågorna har jag aldrig sett till. Men det finns enligt min mening andra nackdelar. Sociala. Jag har skrivit om detta förr. 

Men nu har arbetsgivarna börjat reagera emot den där rörelsen. De vill gärna träffa sina anställda fysiskt. Önskar att arbetsgruppen ska bli mera sammansatt. En verklighet där man kanske lär sig mer av varandra, umgås på fikaraster etc. Alltid värdefullt. Detta handlar ett inslag om i Sveriges radio från den 02 december.

Och jag uppskattar att jag kanske haft rätt i mina funderingar kring detta. Kanske är jag för social.

 
*****

En sväng till ...

.. stugan, bara för att titta till, eftersom vi inte varit där på en månad. Det känns alltid bra att finna allt i sin ordning, och att vi ska kunna tillbringa en helg där inom en inte alltför avlägsen tid. Kanske blir det till och med jul  i stugan. Vi får se.

Varför vi dröjt så länge med ett besök beror helt enkelt på det märkliga höstvintervädret med minus- med snö och plusgrader med tö och underkylt regn. Halkan, alltså. Vi har ju en backe upp till byvägen, som ibland ställt till problem genom att det varit nästan stört omöjligt att köra upp, när vi vill åka hem. 

På tomten ser vi att vi haft besök. Älg- och harspår lite här och där. Det är bra att ha snö, så blir man medveten om 'Våra vilda grannar', som SVT:s nya serie, med premiär igår, heter. När det är barmark är det knepigare att leka forensiker. 

Efter att ha skottat bron, hängt upp adventsstjärnan och ställt om alla elektriska tidur, som halkat snett på grund av ett fyra timmars strömavbrott för några dagar sedan, var allt klart för hemfärd i vackert väder.

Det blir stadshelg.

*****

En kvällspromenad ...

Närmaste ön är vinterdekorerad.

.. innan TV-kvällen börjar får det bli idag. En dag som innehållit morgonträning på gymmet, överraskande träff med kollega från Arvidsjaur som jag inte sett på, säg 20 år. Tyvärr hade hon och hennes man en tid att passa, så vi hann bara med en kort stund tillsammans. Sedan lunch med bibliotekschefen, frisörbesök och julklappsspaning.

Det var det.

*****

Vi gick ut för att ...

..testa Benkes nya lins. 

Men det var inte mycket att se.

*****

Nu sitter vi här ...

.. sedan en kvart, och har satt i oss varsin kolasnitt till kaffet, efter att frukosten tog slut vid 8-tiden, då vi traskade iväg till ögonkliniken där dagens operation av gråstarr genomfördes med framgång.

Så går det till när man bor centralt.

*****