.. lagt sig till ro (det blev smörbakad kummel med gräslökssmörsås och potatispuré) i magen och en vilostund på soffan, beslöt vi att gå en runda.
 |
| Vi lämnar staden bakom oss och går mot Mjölkudden, där vi stiger iland bland villorna och radhusen.. |
Idag blev det ut på isarna igen. Men denna gång inte ut mot havet, utan på Luleälvens is. Ut på Norra stadsfjärden med sikte på Mjölkudden. Det är en stadsdel som växte upp i början på 60-talet (eller kanske i slutet på 50-). Flerbostadshus, villor och radhus. En del med strandtomt, till exempel Maud Adams.
Där kliver vi iland och går på villagatorna tillbaka mot innerstaden, när solen börjar krypa ner bakom en molnbank.
 |
| Egentligen behöver man inte gå på plogad väg. Skare gör att man kan gå lite hursomhelst, som dessa två har gjort. I bakgrunden ses Gültzauudden. |
Mjölkudden var "landet" när jag var barn. Där betade kor. Dit fick vi cykla på 'skolresa' till frökens sommarstuga. När vi kom fram fick vi inte komma in.
- Jag har glömt nyckeln hemma, berättade hon.
Aurora Strömberg hette min fröken på den tiden. Bestämd dam med bestämda regler om det mesta. Lite besvikna var vi allt när vi fick äta vår medhavda matsäck på gräset. Som tur var var det soligt.
---
Vår promenad blev cirka 7 kilometer. Det fick duga.
*****
Min mormor bodde på Mjölkudden.Innan det bodde hon i en äldre våning i ett hus som revs när Epa skulle byggas.Hon hade en liten korvkiosk nedanför kyrkan vill jag minnas att den låg.Var ofta i Luleå som barn även i Gäddvik där mormor hade en stuga.
SvaraRaderaPå Mjölkudden bodde min äldsta syster .., på Tunastigen 88. Där var jag dagmamma åt hennes dotter som då var fem år, i väntan på att min/vår äldsta skulle komma till världen.
SvaraRadera@Babsan
SvaraRaderaSå en pitebo vågade sig hit? Du, alltså. ;-)
@Elisabet
SvaraRaderaJag minns att du har berättat det. Konstigt att du inte blev kvar här, så trevlig stad som det är.
;-)
Jo du Bert så var det .Men inte så,frekventerat på senare år .Sist jag var där var 1978😂
SvaraRaderaHärliga bilder. Men vilken story on din fröken Aurora, jag hade själv en magister vars fru hade det namnet som också var lärare på min skola i mellanstadiet 1970-73. Jag vill minnas att hon gick in som vikarie när dom gick i pension 71.Skrattar gott åt hennes nyckel :) Vinterpromenad kan vara riktigt vackert, själv gick jag något liknande nyligt med min granne.
SvaraRadera@Åke
SvaraRaderaJag tror kanske att nyckeln fick stanna hemma för att slippa en hel skolklass att rumstera i stugan. 😇