Spelglädje

Jag spelar inte dataspel. Med tanke på hur förgiftade många verkar bli, så låter jag bli, om man säger så.

Inte heller lockas jag av all reklam från spelsajter. Ändå ser jag väldigt lite av den, eftersom jag ytterst sparsamt tittar på kanalerna 3 - 71189 på TV. Men jag ser ju annonser även i tidningar, förstås.

Men jag har ibland lätt förvånad betraktat de hyllor i till exempel bokhandeln i min närhet, som fullkomligt svämmar över av sällskapsspel. Analoga, vanliga och mer och mer ovanliga spel, förpackade i förföriska och fantasieggande kartonger, med spännande beskrivningar om hur mitt liv kommer att förändras om jag börjar spela "just detta spel" med mina vänner. Där har vi väl kärnpunkten; "med mina vänner".

Hörde ett glädjande inslag i dagens Studio Ett i P1 (var annars), som berättar att försäljningen av de analoga så kallade brädspelen på fem år har ökat med 40%! Folk har tydligen börjar ledsna på sina skärmar - och att sitta ensam framför den istället för att vara social, skratta och tävla med fysiskt greppbara och förståeliga "världar". Så investera i ett nytt Monopol, TP eller Fiaspel. Det kanske blir succé hemma vid köksbordet.

Det finns hopp.

*****
Läs inslaget om brädspelens lyckosamma utveckling.