Ögonblick i norr

tisdag, juli 18, 2006

Vakna, brorsan

Jag har ingen storebror.
Jag är heller ingen.
Men ibland vore han bra att ha.
Eller hur?

Men han bör inget se, inget höra, inget veta.
Vi måste värna vår integritet.

Han skall bara vara till hands;
När tsunamin slår till, som på Java igår.
När kriget bryter lös i Mellanöstern.
Vid kolera och pest.

Ordna bussar, när bomberna faller.
Fartyg genom blockerade farvatten.
Flyg från förstörda flygplatser.

I varje hörn, bakom varje träd, under varje sten.
Snabbt, tyst, smidigt, välorganiserat.

Bara han respekterar vår integritet.
Ty han bör inget veta om oss, inget höra, inget se.
Och inget kosta.

UD - Utryckningsdepartementet
UD - Undsättningsdepartementet
UD - Utflyktsdepartementet

UD - Underdepartementet.

Andra bloggar om: UD, Mellanöstern, Tsunami

Berätta

Denna krabat hittade jag på en just utslagen blomma av honungslök. Själv tror jag att det är en blomkrabbspindel.

Någon som vet?

Förfall

Juoksengi, nästan midnatt, lördag 15 juli.

Så även jag har åkt dit, iZac. Döm mig icke för hårt!

torsdag, juli 13, 2006

Tuperat....

.... sprejat och klart.

Veckans växt

Jag har en fyra kilometers cykeltur före frukost varje morgon, för att hämta tidningen. Så är det nu på sommaren och det är inget som jag beklagar. Ibland jagar jag hare (ofrivilligt) framför mig längs vägen. En gång höll jag på köra in i rumpan på en älg, som stod bakom en krök och betade med baken uppe på vägen och huvudet nere i diket.

Även jag har ibland anledning att stoppa huvudet ner i diket. Dock utan att ha rumpan uppe på vägen. Hur skulle det se ut?

I dikeskanten längs min väg växer bland annat nattviol.

Natt!?? Ja, den doftar på natten.
Viol!?? Njae – det är ju en orkidé, förstås, och varför den heter viol (som förresten är latin och betyder violett) begriper jag inte.

Men den ger mig anledning till en sniff, då och då.

Andra bloggar om: Orkidéer, Natt, Viol

Så skall det se ut

9,74. Man tjänar 200 kronor på en full tank.

Det kan man köpa glass för.

Läget?

Jotack. Hyfsat!

Efter regn kommer solsken

De skitiga tyskarna

Tur att vi har algblomning. Och dåliga jordgubbar.

Inte för att jag önskar någon att alltid ha det så. Men det är två företeelser som verkligen kan engagera svenskarna så här i högsommartider. Plus ”Allsång på Skansen”, förstås.

Sommaren är ju helig för oss – inget skall förstöra den.
Varför gör vi då det?

Vi tar en sak i taget.
Algblomningen har sin orsak i att fullt naturliga alger i havsvattnet, med hjälp av värmen förökar sig. Men inte bara av värmen. Du hjälper till. Vitt, härligt, luftigt och nygräddat bröd. Det bara måste du ha till frukosten på sommarverandan. Och nu kan du få det från snart sagt varenda kvartersbutik. Det kallas bake-off. Den typen av bröd kräver extra proteinrikt mjöl. Det kräver extra konstgödning. Växtligheten kan inte ta hand om allt, som slängs på åkrarna. Det får havet göra.

I Sverige tvättar och diskar vi med medel, som innehåller fosfater. Det är inte bra, och det har vi insett länge. Därför har kommunernas reningsverk för dyra pengar försetts med möjligheter att rena avloppsvattnet från fosfaterna. Men en miljon hushåll är inte anslutna till kommunala reningsverk. Fosfaterna rinner ut i havet och ger tillsammans med överskottet av kväve från jordbruket, en härlig buljong, som algerna glufsar i sig, trivs med - och blommar.

Om man lyssnar till de stora jordgubbsodlarna i södra Sverige, så vill vi alla ha stora, röda, genomfärgade och friska bär. Därför odlar de gubbar, som har dessa egenskaper och som dessutom tål transport i hundratals mil. Gissa vad sådana jordgubbar kräver. (Se ledtråd ovan!)

Men smaken då? Handen på hjärtat – tycker du att årets jordgubbar är goda. Så där aromatiska och söta, som du egentligen vill ha dem. Som du minns dem från förr?

”Så du menar att det är vi, de enskilda människorna, som bär ansvaret för algblomningen,” säger en programledare i Ring P1, med överraskat tonläge. ”Det var intressant!”

Ja – vad trodde hon?
Vad tror du?

Nå! Det där med tyskarna då?
Jo, de har förbjudit fosfater i tvättmedlen sedan tjugo(!!!) år. Istället för att gå tvättmedelsfabrikanterna till mötes och installera extra reningsutrustning. Men så är de väl lite smutsaktiga också.

Eller?

Nej - det är ledsamt nog inte så enkelt. Fosfaterna elimineras genom att man istället tillsätter s.k. ceoliter (nej, inte celluliter!) i tvättmedlen. Ceoliter kan våra reningsverk få problem med.

Så den där baken vi har - den sitter där den sitter.
Hur vi än vänder oss.

Men visst är det tur att vi har algblomningen och jordgubbarna?
Kanske vaknar vi till i vår miljömedvetenhet.

Nu börjar ju förstörelsen märkas.
Vi ser den.
Vi känner den.

Trevlig sommar!

Uppdatering: De där ceoliterna heter zeoliter. Ville bara korrigera det.

Andra bloggar om: Algblomning, Jordgubbar

Att märkas

Filmrecensioner förundrar mig ofta. Eller snarare filmrecensenter. Ordbajsare av stora mått ibland.

… hur kameran stannar till så där en liten stund extra vid ett ansikte, utan att man märker det.

Så svängde en av recensenterna till det i lyriska ordalag om filmen The squid and the whale.

’Utan att man märker det’…..?

Hur vet han då att kameran stannar till?
Så där lite extra!

Andra bloggar om: Film, recensioner, Om att göra sig märkvärdig

måndag, juli 10, 2006

Paus

Veckans fjäril

Den här Tallsvärmaren förärade oss ett besök under veckan. Inte särskilt ofta sedd, eftersom den föredrar att vistas högt uppe i tallarnas kronor.

Den här nästan småfågelstora svärmaren hade dock siktet inställt på några kvarblivna rödbläror. Likt en kolibri ställer den sig svävande framför blomman och sticker in sin långa snabel för att lapa nektar. Vingslagen är mycket snabba och fastnar inte så lätt på bild.

Amazonas

(Klicka på bilden för bättre stämning!)

I den pressande hettan glider jag fram genom det grumliga flodvattnet. Solen försöker komma in under huden på mig och det är klibbigt. Ett starkt vinddrag i ryggen trycker på, vilket gör att jag inte behöver använda paddeln. Kajaken stryker tyst förbi vattenväxterna som viskar mot kölen. Det är rätt grunt på sina ställen, men jag kan ändå använda rodret för styrning. En ovanligt ettrig insekt surrar kring huvudet. Blodsugare. Till slut sätter den sig på bröstet och jag får in ett rejält slag, som närmast mosar den. Äcklad petar jag ner den i flodvattnet. Den flyter iväg några meter, innan något nappar tag i den underifrån och den blev till någon nytta i alla fall.

Allt är stilla, förutom de blågröna mosaiksländorna, som kryssar ovanför vattnet i jakt på byte. En stor svart fågel flyger i bågflykt över mig och slår sig ner i ett torrt träd vid strandkanten. Den ger ifrån sig ett par ödsligt klingande starka rop, innan den fortsätter längre in bland träden. En fiskrygg spräcker ytan snett framför mig. - Krokodil, hinner jag tänka. Men lugnar mig, när jag långt inne i huvudet vet, att de inte finns här, i Råneälvens delta.

Andra bloggar om: Amazonas, Krokodiler

Äntligen har alla mångmiljonärer...

... lekt färdigt på gräsmattorna i Tyskland.

måndag, juli 03, 2006

Vad du än säger ...

... så vill jag meddela att det här, är en riktig blomfluga. Inte det där små rackarna, som du har i blomkrukorna hemma. Utmärkande för blomflugorna är att de kan flyga stillastående i luften och ser ut som småelaka getingar. Men de är helt harmlösa, och vill dig inget ont.

Det finns ett tiotal sorter i Sverige, som ser lite olika ut. Men alla har samma egenskaper.