Hur ska vi nu göra

Vill någon bli polis? Dåligt betalt. Svårt och ofta farligt jobb. Men mycket betydelsefullt.
Vill någon bli sjuksköterska? Dåligt betalt. Svårt och ibland farligt jobb. Men mycket betydelsefullt.
Vill någon bli lärare? Dåligt betalt. Svårt och ibland (senast i Trollhättan) farligt jobb. Men mycket betydelsefullt.

Jag skulle kunna fylla på den där listan, men stoppar där.

Vi har inga pengar, sägs det.

Nä - de går istället till konsumtion. Av mestadels skräp och onödiga varor.
140 miljarder kronor, som den förra regeringen förskingrade. De hade behövts nu.

*****

Alltid lika spännande

 - Vänta, så ska jag öppna porten, sa jag, när jag träffade på en kille från PostNord förbryllad vid vår entré. Han hade just börjat fumla efter sin telefon; antagligen för att få instruktioner om hur han skulle komma in i vårt hus.
 - Tack, sa han, när jag höll upp dörren för honom.

Han började gå före mig uppför trapporna med ett stort platt paket under armen.
 - Aha, sa jag. Det där paketet är nog till mig. Står det Bert Bodin på det?
Han stannade och vände på det.
 - Jo, det gör det.
 - Jag förstod det, sa jag. Då behöver du inte gå upp med det. Jag kan ta det här. Ska jag kvittera?
 - Nog för att jag tror dig, men då måste jag få se legitimation, eftersom jag inte levererar i brevlådan.
Jag visade körkort och fick kvittera i en så'n där lite fånig apparat där man skriver med en plastpinne på skärmen. Det blir därefter: oläsligt. Men det duger.
 - Tack, sa jag och tog emot paketet.

Kalender 2016 levererad. Sprättar upp och kollar. Finfint. Stort format. Snygga bilder, förstås. Det är ju jag som tagit dem.

Nä'nä ... Inga tjuvgluttar.

*****

Det svänger på slottet

Jag var tio år den gången. Skulle få följa mamma och pappa på bio. Den gick på biografen Spegeln.

Idag såg jag den igen. Bara för att se om jag kom ihåg vad den handlar om. SVT1 kl 14.35. Det svänger på slottet. Svensk femtiotalskomedi. 1959. Banal. Visst kommer jag ihåg en del.

Men vilket stjärngäng som passerade i rollbesättningen. Alice Babs, Sven Lindberg, Holger Löwenadler, Inga Gill, Sif Ruud, Yvonne Lombard, Torsten Liliecrona, Hjördis Pettersson, Karl-Arne Holmsten, Simon Brehm, Lasse Lönndahl, Lena Granhagen, med flera, med flera. Många i småroller.

Förvirrad handling. En del musik. Mycket femtiotal.

Och rätt töntigt.

*****

Hur det än är ...

.. så blir det nästan alltid en sväng till Södra hamnen för att beskåda soluppnedgången. (Såhär års är man inte riktigt säker på vad solen håller på med. )

*****

Långfärdsskridskor ...

.. har ibland svischat förbi i mitt sinne. Det ser ju rätt skönt ut att på släta och blanka isar susa fram i god fart mellan öarna i vår fina skärgård. Förförande bildreportage i allt ifrån dagspress till Utemagasinet har hjälpt till.

Men sedan är det ju det där med att jag har en väldig respekt för isar. Här är det ju till och med vanligt med bilvägar på havet. Åtminstone normala vintrar. Om nu sådana tänker infalla i fortsättningen. Här på Rånlandet har vi långgrunda vikar för det mesta. Därför har jag många gånger uppskattat både promenader och längdskidåkning längs stränderna, som 50 meter ut från stranden erbjuder knädjupt vatten, om det av någon anledning skulle bära igenom.

Men som sagt ... Jag har väldig respekt, och långfärdsskridskorna har fått stanna på sportaffären.

I förrgår låg isen i stort sett över hela fjärden. Sälar hade krupit upp på kanten av råkarna för att vila efter sik- och abborrmiddagarna.

Natten som följde var kall, ovanligt kall. Nedåt tio minusgrader, vilket fick hela den stora fjärden att frysa ihop. Sälarna hade flytt eller åtminstone flyttat. 

Och i den vackaste dagen får jag av en slump syn på inte mindre än tre glatt skrinnande personer långt ute. Mitt på fjärden där man ska ha väldigt långt till knäna om man vill klara sig utan ett dopp. I god fart kom de utifrån havet, på väg in mot Kängsön och Råneå. Visst såg det alldeles förföriskt ut. Precis som i reportagen.

Idag, ett dygn senare är det bara öppet vatten. Nu ser fjärden ut såhär:

Kajak, kanske. Men inte skridskor.

*****

Tillhör världen

Samernas rättigheter till markområden är ständigt föremål för diskussioner av olika slag. För det mesta håller jag med dem. Bland annat tycker jag att alla svenskar ska uppskatta och uppmuntra rennäringen. Ekologisk djurhållning i hundratals, ja kanske tusentals år.

De har också rätt till jakt i nationalparker. Det utnyttjas också av dem. Med ett undantag.

Sareks och Stora sjöfallets nationalparker har varit fredade för jakt sedan 1909. Det har betytt att vi där har en världsunik älgstam. De mest storvuxna älgarna i världen återfinns här. Samerna har egentligen rätt att jaga dem, men har "avhållit sig från att nyttja den".

Naturvårsverket vill nu förhandla om att skydda just den älgstammen och skapa ett avtal med samerna om att just den detaljen ska faställas i avtal. Samerna motsätter sig just detta och menar att de kan fortsätta att avhålla sig.

Området är sedan 1996 utsett till världsarv. Staten vill förstås försäkra sig om att den aktuella älgstammen ska bevaras, eftersom Unesco anser att den utgör "ett värde för hela världen att vårda och beskydda".

Jag hoppas att samerna också vill tillhöra "hela världen".

*****
Läs mer här.

Läs även andra bloggares åsikter om Miljö, Sarek, Älg, Natur, Samer

Lugn morgon ...

.. på Rånlandet.

*****

Norrbotten - Det kaosfria alternativet

En nypa luft, innan På spåret.

Luften är fullständigt stilla.

*****

De ångrade sig

Senare på eftermiddagen kröp sälarna upp på iskanten för att vila.

Efter middagen, kanske.

Bilden tagen genom tubkikare på ca 1 km avstånd. Därav kvaliteten. 

*****

Hm...!

*****

Spanar med tubkikaren ...

.. ut mot iskanten och Piltreven en kilometer bort. Kan räkna till minst fyra sälar som kommer upp korta ögonblick för luft, eller för att se sig omkring.

Men vara med på bild ville de inte.

*****

Allt är i sin ordning ...

.. när vi kommer ut till Rånlandet på fredagsförmiddagen.

Här ligger ett fem centimeter djupt snötäcke och skvallrar att vi haft tillsyn. En hare har gått en runda runt huset och över vår västra terrass.

Det känns tryggt.

*****

Njutning

Alla årstider är fina. Men helst skulle jag ju vilja att de följer mönstret. Den här förvintern lämnar mycket i övrigt att önska med sitt mörker, sitt slask, och sin värme. Jag betackar mig.

Tacka vet jag snö och härliga skiddagar.

Som den här ljuvliga filmen, till exempel. Dessutom gillar jag musiken.

*****

Språkspaning

Språkutveckling är en sak. Språkmissbruk är en annan. Och aldrig mötas de två.

Idag hörde jag två uttryck som jag reagerar på.

• prioritera bort
• i stormens öga

Att prioritera bort något tycker jag låter ungefär som att "backa framåt". Att prioritera är väl att sätta något före något annat.

Uttrycket "i stormens öga" får jag en känsla av att folk använder på fel sätt. Förmodligen tror de att det i stormens öga är ett inferno av sällan skådat slag. Det är egentligen tvärtom. I stormens öga är det lugnt. Kav lugnt!

Sedan finns det reflektioner och kommentarer från språkvetare, som tycker att det är helt i sin ordning att folk använder det fel. Då kallas det språkutveckling.

I dessa fall är jag i opposition.

Bara så du vet.
-----

Sedan är det ordet "sameby".  Jag vill bara förklara att en sameby inte är en geografisk plats. Du kan aldrig, eller har aldrig varit i en sameby. En sameby är en form av samfällighet och juridisk person, som omfattar/disponerar ett visst område. Och det kan vara stora områden, som till och med kan gå över nationsgränserna här i norr.

Idag har jag vid två tillfällen hört mediafolk använda ordet som om det vore en plats.
 - Vi ska idag besöka Sirges sameby, som ligger väster om Jokkmokk.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Prioritering, I stormens öga, Språk

Folkskygg

Det är nu så att jag börjar känna mig frisk. Faktiskt är det så, sedan två dagar. Äntligen skulle jag väl försöka mig på en långpromenad idag i det vackra och vinterlika vädret.

Sagt och gjort. Himlen är blå. Solen skiner. Någon grad under noll. Ett snötäcke på ca 15 mm att pulsa i. Men skönt. Det är inte grått, grått, grått .... som så många dagar och veckor innan.

Beslutar gå det jag kallar silhuetten. Det betyder att man följer stränderna runt hela centrumhalvön.
Det blir en halvmil. Norra stadsfjärden istäckt och pudrad med snö. Ingen hållbar is, förstås. Går förbi teatern och teaterhögskolan. Där pågår aktiviteter hör jag. Vidare ut mot Gültzau-udden och den vackra tallskogen där. Jag möter inte många, såhär en vardag mitt på dagen. Annars är det här ett populärt gångstråk. En och annan stavgångare. Några ivrigt pratande, förmodligen kolleger. En hundägare hemma på lunchen och rastar Trofast.

Närmare Bergnäsbron ligger vattnet öppet. Det kilometerbreda sundet där Lule älv just ska ge sig ut mot havet är trots allt lite smalare än älven i övrigt och det innebär att det blir lite strömt just här.

Jag blir tvungen att vika av in mot stan lite tidigare än tänkt. Vägen är spärrad av "mystiska" aktiviteter. Där står flera stora snökanoner, en byggfutt, och lite andra maskiner. Tyvärr finns ingen att fråga vad det ska bli, men det lär väl visa sig. Avspärrningar visar klart att de inte vill att man ska fortsätta, så jag ändrar min rutt.

Kommer in mot stan och möter massor med folk. Det är lunchtid och det märks. Folk är på väg till restauranger, eller in i affärer. Folk shoppar. Folk pratar i telefon, högt och ljudligt, gärna med telefonen hållen som en hårdbrödsmacka framför munnen, vilket jag aldrig har förstått, och än mindre skulle göra. Det ser helfånigt ut.

Plötsligt slår det mig. Var femte person jag möter, eller ser, kan tänka sig att rösta på ett parti vars grunder är grumligt bruna, om det vore val idag.

Utdrag från Facebook. Klicka på bilden för att kunna läsa.

*****

Huvudet på spiken

Han skriver precis det jag tänker, humanisternas "ordförande" Christer Sturmark.

Läs hans kommentar i DN igår, tisdag.

Vi bör lita till vårt förnuft, istället för till religionen.
Bra!

*****

Kvalitet

Endast en (1) gång råkade experten på elljusstakar i Go'kvällstudion säga fel.
- Adven ... elljustake .........., sa hon.

SVT - KVALITET

*****

Jaså

Lyssnade till Nordegren och Epstein i P1. Där intervjuades en förståsigpåare från Centrum för Mellanösternstudier idag.
 - Turkar och turkmener förstår varandra ungefär som norrlänningar och danskar, sa han.

- Jaså, tänkte jag. Så bra.

*****

Läs även andra bloggares åsikter om Norrland, Generalisering, Norrlänningar, Nordegren och Epstein, Fördomar

Festival

Det är inte bara sommartid som vi i Sverige har festivaler. Det är väl annars det vanligaste. I och för sig blommar filmfestivaler och liknande, mer under den mörka årstiden. Men det vanligaste är väl ändå sommarfestivaler av olika sort.

Norrbotten har ett undantag: Nattfestivalen i Korpilombolo. Börjar på torsdag och varar i tio dagar. Inte dåligt av en liten by i Pajala kommun. Varje år fixar det lilla samhället något "som ingen annan klarar", som den ena lokaltidningen uttrycker det.

Läs gärna.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Korpilombolo, Norrbotten, Kultur, Nattfestivalen i Korpilombolo

Tisdagen gjord ...

.. arbetsmässigt, alltså. Tog itu med saker, som jag legat efter med, och som förstås blev fel. Inte på grund av mig, utan av orsaker som andra får stå för. Nåja - Försenat blir ännu mer försenat. Så är det bara.

Försenade blev även Försäkringskassan, som jag hade anledning att kontakta i ett personalärende.
 - Vi har för närvarande lång kö, du står på plats 57. Vill du att vi ringer upp när det är din tur: Tryck 1.
Jo, jag tryckte 1, både idag och i torsdags. Över en timme senare hade de inte ringt och då var min arbetstid slut, sedan länge. Jag får göra ett nytt försök på torsdag. Imorgon är jag ju ledig.

Går hem genom oktoberslaskiga gator i november. Ingen ordning alls. Gör mig en kopp kaffe medan jag väntar på Nordegren och Epstein i P1.

*****