Påskaftonsmiddag

Efter bastun är det dags att jobba med middagen. 

Det blir löjrom på finskt lövtunt rågtunnbröd. Till det serverades Prosecco.

Sedan följer en rosmarinstekt lammfilé med vitlökssky och en västerbottenostpotatisgratäng.

Ett Amaronevin därtill.

Gudomligt.

*****

Heja vintern

Världen försvunnen

Inte var det såhär vi hade väntat oss påskafton. Sol utlovad. Men världen bortom tallarna på väg mot stranden hade upplösts och ångat bort. Helt. Här hade vi bespetsat oss på en trevlig skidtur ut till vår favoritklippa i yttersta havsbandet. Med en termos och goda mackor. Vi skrinlade den planen.

Någon timme senare hade scenen helt förändrats. Inte ett moln syntes. Men då hade SMHI lagt ut varning för kuling. Hm! Det lät ju heller inte så kul. Men nu tog vi chansen ändå. Dessutom hade nya moln utlovats "efterhand". 

Det fick bli en kortare tur, tänkte vi och struntade i matsäck. Vi fikar när vi kommer hem igen. Så fick det bli.

Havet låg vitt och vackert. Helt vindstilla och en obarmhärtig sol krävde mörka, mörka solglasögon. Ett tunt men rätt kompakt snötäcke gjorde färden njutbar. Dessutom hade vi vallat rätt. Mötte en äldre herre med vacker stor spetshund i lina.

 - Det där är fusk, sa jag.

Han skrattade.

 - Nej hon drar inte, egentligen. Men nu vill hon hälsa. 

Och så hade vi en glad och yster hund kring benen, som ville hälsa ordentligt. Så fin, så fin.

Vi pratade vidare en stund. Han hade startat när det var dimma och fått sol på hemvägen mot Kängsön. Vi skildes åt och drog vidare åt varsitt håll.

 

Och tro det eller ej. Snart var vi ute vid favoritklippan i alla fall. Vi slog oss ner. Klippan var faktiskt lite varm; nåja, den var i alla fall ljummen av den starka solen. Där blev vi sittande en stund och båda två tänkte på det där fikat som vi naturligtvis skulle ha haft med oss. Inte ens en frukt, eller lite choklad hade vi med oss.

 

 

 När vi så småningom bröt upp och började ge oss hemåt, hade en kall vind börjat dra utifrån havet. Inte stark, men vi förstod att detta kanske var barnet till den kuling som prognoserna hade förutspått. Men nu hade vi medvind och kände inte av den så mycket.

Väl hemma vid stugan igen stod gott fika på bordet rätt snabbt. Och eftersom vi inte är av typen ångestridna på grund av den sommartid som väntar imorgon, tog vi oss modet att ställa ut trädgårdsmöblerna redan idag. Hur törs vi!? Det är kanske hädelse.

Här var det lä och skönt och D-vitaminerna flödade.

Heja vintern!

Foto: Benke

Sedan drog dimman in igen. Men då kröp vi in i bastun.

*****

Noll

Långfredag. Den där dagen när man inte fick göra någonting. Egentligen.  Vill inte minnas att det var särskilt strängt med att hålla på den regeln när jag var barn. Men nog kändes den lite annorlunda.

Idag har jag levt upp till den där gamla regeln. Noll och intet har hänt. En lugn förmiddag, långa rundan. Det var väl allt. Ja, jag bakade en sockerkaka också. Min specialare, som alltid blir så god, och aldrig blir sig lik från gång till gång.

Middagsfixandet låg på min lott idag. Improviserade. Stekt lax. Ugnsbakad fänkål gratinerad med lime och Västerbottenost, torrköttsnurror och dragonpotatis. Det blev väldigt gott.

Fåglarna fick förstås sitt redan igår, då jag fyllde automaterna. Trots att det är två veckor sedan sist var de inte tomma. Det är bekymmersamt lite fåglar. Jag blir lite betänksam. Vad är det som hänt. Jag lovar - Inte fler än 10-12 individer sammanlagt har visat sig under dagen. Märkligt och skrämmande. Tråkigt också, förstås. Det har varit likadant hela vintern. Här som vi normalt haft ett fullständigt svirrande av fågelmassor som ätit oss ur huset, mer eller mindre. Tjugokilossäckarna med solrosfrön har gått åt i rasande takt. I år tror jag att det är tredje säcken sedan långt före jul, som jag är inne på.

Nu stundar resten av helgen.

Noll fåglar

 Humusfärgat smältvatten över isen i ett dike.
Ett ägg .... eller är det en nolla?

*****

Tänk på ...

.. Våffeldagen, så att du helgar den.

*****

Alltså ...

.. närhelst jag slår på P1 ....

- Och nu STIL.

Det programmet måste sändas 13 gånger i veckan.

Eller nå't.

*****

Och vi har tydligen flyttat ...

.. under natten.

- Södra Norrland får några solglimtar. I övrigt mulet.

Det konstaterades i radion fyra första vädersammanfattningar.

Gomorron.

*****

Bättre förr

Jag är ingen godisätare. Fjolårets påskgodisburk hittades i ett skåp i stugan för snart två veckor sedan. Oöppnad!

Kanske hade den blivit kvar, för att jag vet att den inte innehåller min favorit. Var tog de vägen, påskäggen? De där rätt stora (2cm långa), färgglada, fläckiga och lätt transparenta äggen, som var hårda utanpå och mjuka inuti. Så mjuka att det till och med var lite vätska i kärnan. Kändes lite som gamla punschpraliner.

Här finns inget att hämta, tro mig!

De verkar inte finnas nuförtiden. En av mina f.d. kolleger, nu pensionerad, kom in på jobbet häromdagen och förärade oss med två stora skålar med påskkarameller. Jag frågade henne om hon hittat några av den sorten jag beskriver ovan.
 - Näe! Dom har jag inte sett på decennier. Och det var mina favoriter också, sa hon.

Någon som spanat in sådana?
Å du .... Jag betalar gärna extra sockerskatt. Mycket gärna!


*****

Allt svänger

Alltid lär man sig något nytt. Eller gammalt. Fast gammalt är ju sällan något som ses som gott. "Det var inte bättre förr", får jag ofta höra, när jag tar upp saker från forntiden på 50- och 60-talen. Och givetvis så är det så. Allt var inte bättre förr. Men definitivt är det så, att allt inte heller var sämre!

Det mesta går i cykler. Det kan gälla kost. Tänker på alla modedieter som florerar, så att man numera knappt vågar bjuda folk på middag, med resultat att man får laga individuella menyer för varje gäst. Och jag tänker att mycket är inbillning och tjafs. Jo, jag säger det rent ut: Tjafs!

Annat som flyger omkring som fyrverkeripjäser är alla råd om träning och välbefinnande.  Visst ska vi vara aktiva. Vardagsmotion som betyder att man kanske tar trappan istället för rullbandet (Man kan ju börja med nedåt!), eller öppna dörrar själv så länge du har ork och möjlighet, istället för att trycka på en knapp för att få porten att svänga upp. Men det kommer väl ett bakslag för den sortens aktiviteter också.

Nu är det dags för nästa huvudstående. 

Se här!

Panta rei, som Herakleitos sa.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Dieter, Mode, Tjafs, Mat, Träning

Som vanligt

Så är jag då hemma igen. Ja, det hände redan igår. Idag har jag jobbat. Heltid, vilket det nu ser ut att bli månaden ut. Arbetet i projektet med byggandet av webbsidor går bra. Men man hittar alltid små förbättringar att fila på. Onsdag efter påsk är det i alla fall meningen att vi ska ha generalrepetition.

Den här veckan blir ju förstås lite märklig, för imorgon är det ju skärtorsdag och halvdag. Sedan blir det våffeldagen (fredag) och därefter kulminerar helgen med en av svenska folkets största fasor; det blir sommartid på söndag. Hugaligen! Strunt, säger jag. Det är väl inget att fundera över, ens. Ställ om klockan, när du går och lägger dig på lördag. Stig upp på söndag. Du kommer inte att märka ett dugg.

Själv hoppas jag på en fin, vit, solig påskhelg, med skidåkning igen. Men den här gången på "platten", det vill säga på havsisen, ut till någon ö med termos och mackor. En apelsin att skala och en röd näsa att beundra, när jag kommer hem igen.

Vi får väl se hur det blir med det.

*****

Godmorgon

*****

Oj

En kylslagen morgon här i Levi. Såhär ser displayen på min mobil ut när jag vaknade.

(Sirkka är kommuncentrum en bit bort)

*****

Kvällen avslutas ...

.. med god mat, som vanligt. Men nu på restaurang Valkea vaadin. Det betyder Den vita renkalven.

Samisk touch. Vi började med en gravad sik med ärtpuré och picklade grönsaker. Sedan en renskavsliknande anrättning, men av högre kvalitet, då köttet var skuret av en finare del av renen. Mycket gott. Desserten blev björksavsparfait, med tjära (!!!) Och blåbärssås med krasseblommor.

Mycket trevligt ställe.

*****

Tro det eller ej ...

.. men vi har haft ännu en strålande vinterdag här i Levi. Klarblå himmel. Så klarblå som bara den i arktis kan erbjuda.

Benen som trötta får vila ut, efter en hård dag i pisterna. Det är mycket som kan avverkas under en dag. 27 liftar och minst två nerfarter per lift .... ja, då kan du ju räkna ut själv. Och man bara måååste ju åka överallt. Bara måste.

Ikväll är det utemiddag som väntar. Bord bokat på Valkea vaadin.

Ser fram emot att besöka den restaurangen igen. Bara mat inspirerat av den samiska kulturen. Det blir gott.

*****

Vad är väl en bal på slottet ...

.. mot en dag i Levi? Ännu en dag med sol, lagom kyla och härliga aktiviteter. Från morgon till kväll.

Berget bjuder idag på vindstilla och frisk kyla, och ger D-vitaminer och rödfärg åt ovana nunor. Kämpandet ger också ömma länder som måste tänjas och sträckas under jämmer, när vi återsamlats i lägenheten.

Dusch och avkoppling. Någon läser en tidning. Andra kollar nätet. Själv uppdaterar jag jobbets interna blogg. Kollegerna som jobbar imorgon måste ju få det senaste.

Middagsbordet börjar dukas. Från köket kommer redan angenäma dofter. Det ryktas om anka. Verkar avancerat. Våningens alla köksfaciliteter verkar bli nyttjade.

Och jag har förmånen att bara vänta.

Herr Bodin i farten

Utsikt från öfre etage

Kocken för dagen heter Mats

*****

Ligger och tittar ...

.. i taket, när jag precis vaknat. Vårdagjämningens sol skickar reflexer genom fönstret.

Hör om det värsta jordskalvet på 100 år som skakade hemtrakterna igårkväll. Upp till 4,1 på Richterskalan.

Tur att man inte var hemma!

*****

Sol och snö

Vad kan man mer begära. En blåblå himmel. En gul sol. Och vit snö. 12 minusgrader och 10 sekundmeter känns ju lite kärvt till en början förstås. Men vi drar över fjället till de södra pisterna där det är mer lä från nordvindarna.

Långa härliga åk. Många härliga åk. Det här kan jag hålla på med i timme efter timme. Med avbrott för en fika på Savikka och en lättlunch på Draivi, kan man hålla igång länge. Ett par svarta åk blir det också. Den backe där oftast Världscupen i utförsåkning har sin premiär varje höst är en hårresare. Likaså bitar av en av pisterna ner mot vårt boställe kräver koncentration och starka ben. Ben som sedan mjukas upp med stretchning med påföljande bastu. Jo, en sådan har vi förstås också i vår lägenhet.

Middagen behöver jag inte bekymra mig för. Den sköter Elisabet och Håkan ikväll. Det som läckt ut av kökssnacket borgar för en höjdarstund vid bordet. Ceviche. Älg. Parfait .... Några av de ord som snurrar i luften.

Imorgon blir det hårt jobb i pisterna igen.

*****

Nya äventyr

Utsikt från balkongen. Ja, en av dem, alltså.

*****

Och där uppe ...

.. på berget skymtar den ryske tsarens utsiktstorn på jaktstugan.

*****

Ögonblick - På väg

*****

Full fart ...

.. på lunchkrogen. Den duktiga personalen gör allt för att placera de horder som strömmar in genom dörren. Ibland är det kö ut genom dörren till gatan.
- Hej. Vi är sju personer.
- Hej, har ni inget glutenfritt?
- Hej. Har du ett bord för tre?

Och många får vända om. För det är fullt, fullt och fullt.

Tacka vet jag att få gå på lunch vid elvatiden.

Aldrig problem.

*****