Manchester

Tänk dig att du helt oväntat får ett tonårigt barn att ta hand om. Ett brorsbarn, som absolut inte vill flytta hem till dig. Själv är du också mycket tveksam. Dessutom är du aldrig tillfrågad, utan får veta att du redan är "utsedd" genom testamentet som din bror lämnat efter sig.

Onsdagsbio idag på eftermiddagen. Manchester by the sea är ett amerikanskt drama som berör.

Det händer mycket mer än vad som framgår av grundhandlingen. Och framförallt är det ingen Hollywood-skapelse. Den här filmen är mycket mer människonära. Varm.

Se den om du får chansen!

*****

Gödsel

I dagarna firar min mobil tvåårsdagen. En högklassig sak, med utmärkt kamera och alla funktioner i behåll. Jag ringer, sms-ar, messar, bloggar, fotar, surfar av hjärtans lust och tid.

Men jag tillhör fossilerna. Det förstår jag när jag lyssnar på programmet Plånboken i P1. Där pratas mycket vettigt. Men vi får också veta att många, väldigt många, byter mobil en gång per år, eller varannat. Till glädje för tillverkarna förstås. Min förra räckte över fyra år.

I programmet pratas det om miljökonsekvenser och annat, och om misstanken om att producenterna programmerar in ett åldrande medvetet, så att konsumenten ska tvingas köpa nytt.
Det förnekas kategoriskt av branschen.
 - Däremot är det så att tillverkarna naturligtvis producerar nya modeller, beroende på vilken ny teknik som efterfrågas av konsumenterna, säger en representant för elektronikhandlarna.
På frågan om varför tillverkarna inte underlättar utbyte av delar, t.ex. batterier, som ju har en begränsad livslängd.
 - Jodå. Om det efterfrågas, så tillverkas de, sa representanten.

Tjurbajs, tänker jag. 

Handen på hjärtat!
Vilken teknik saknar du?
Vilken teknik tänker du efterfråga?

*****

Prunkande

Morgon i vinterluleå. Där slog vår minsta orkidé ut med sin blomma. Den är liten, men snygg. Bara 35 millimeter på bredaste stället.

Länge kommer den att stå där och prunka. Det finns ett tiotal knoppar till, som har en bit kvar innan de slår ut.

*****

- Men vad är nu det här ...

.. för tok, tänkte damen jag mötte. Det var jag. Och damen var min stockholmssyrra. Mitt ute på fjärden möts vi av en ren slump, där hon är ute och går med sin man. Jag vaggar fram emot dem, och ställer mig precis framför.

Hon kände inte igen mig i tjock dunjacka, luva och solglasögon. Vi ses ju inte särskilt ofta. Några gånger per år bara.
 - Men herregud! Är det bara du.
 - Jo, sa jag. Har ni varit ute på ön?
 - Jajamensan. Fikat våfflor.

Vi blir stående en stund och pratar, men snart säger vi hej och på återseende någon annan stans, någon gång.

Jag går vidare i solen. Fantastiskt väder. Klarblå himmel. 12 grader under noll och vindstilla. Mycket folk i farten. Ungar åker skridskor, spelar hockey, busar med spark, framförallt är de ute och rör sig. Hör och häpna!

Gråsjälören, som den närmaste ön heter, ligger drygt 2 kilometer ut från stan. Jag slår mig ner vid en av rastplatserna och äter min medhavda nadorcott, vid en brasa som någon har övergett. Skönt att sitta i solen och bara låta tankarna flyga.

Vid bordet intill hade någon med mindre i huvudet lämnat en kaffekopp, två läskburkar och en liten dricktetra. Sopbodan låg ju förstås ca 6 meter därifrån, så jag förstår ansträngningen. De hade säkert kämpat hårt för att bära grejerna till bordet och blev därmed totalt utmattade. Räddningstjänsten kom säkert förbi och hämtade upp dem med helikopter. Hoppas de fick betala utryckningen själva.

Jag gick hemåt så småningom. Med rosende kinder och solsken i blick.

Nöjd med dagen. 

*****

Det här med ...

.. bilkörning är ett ständigt återkommande ämne i många sammanhang. Själv kör jag ju bäst av alla, förstås. Men du ....!

I dagens Ring P1 hörde jag en inringare, som tyckte att det var fel att läkare skulle avgöra om en äldre person skulle få köra bil, eller ej. Istället skulle den ålderstigne få göra ett körprov, för att avgöra hur lämplig hen är. Eller olämplig.

Men resonemanget utökades till exakt mina tankegångar. Alla, alltså även du i din ungdoms blomning, skulle vara tvungen att göra en ny uppkörning i samband med att ditt körkort går ut. Det betyder vart tionde år.  Teori och praktik. Det händer mycket på tio år.

När jag föreslagit det i tidigare diskussioner har jag ofta fått svaret:
 - Nej, det skulle jag aldrig våga.
Nähä - Men då kanske man skulle avstå från att köra också.

En man som också ringde in berättade om hur en del i stort sett använder körkortet som legitimation. Endast. Det vill säga - någon annan i familjen har kört den gemensamma bilen i alla lägen. Den andre har inte kört på 23 år, men har i alla fall ett körkort.


Inför fortbildning i bilkörning! Allt annat är sned svensk flathet i sin prydno.

Låt till exempel Bilprovningen ta hand om förarbesiktning också, om nu inte trafikskolorna orkar. Samtidigt skapar vi nya arbetstillfällen. En pluseffekt.

*****

Morgonmops

Jodå - Jag har hunnit med att fotografera fönstertittare, vara på gymet, och mopsa mig i dagens lokaltidning. "Snyggt jobbat" skrev jag på deras FB-sida.

Någon respons? Nej!

Inlägget lade jag också in på Facebook-gruppen Norrbottens fåglar.
Där fick jag förstås medhåll. En annan svarade: Jamen - Den är ju borta. Hur ska man då kunna visa den på bild?

Häpp.













(Eller är allt alternativa fakta?)




*****

Fönstertittare

Plötsligt har jag en människa utanför balkongen på andra våningen.

Snöröjning pågår.

*****

Sveriges snyggaste ...

.. bil passerade på måndagen med glans det årliga provet.
 - Det blev ett blankt protokoll, sa den trevlige kontrollanten, när jag checkade ut.

 - Javisst, tänkte jag, men sa inget. I fjol var det ju en av dina kolleger som envist påstod att min bil var något av det snyggaste han visste.

Självklart!







*****

Dags att ...

.. skotta lite kanske. Så att man hittar till affären.

*****

Det sups ...

.. ju inte särskilt mycket i det här huset. Det medförde att jullikören räckte hela två jular den här gången.

Ingen ny premiumomgång sattes alltså i höstas.

Men nu fick vi ovanligt stor åkerbärsskörd i somras. Alltså satsar vi på en påskvariant. Visserligen lika julröd som vanligt, men det kan inte hjälpas.

Ikväll inledde vi produktionen.

*****

Ännu en ...

.. glittrande norrbottensmorgon. I skarp motsats till omvärlden. Till exempel en paranoid psykopat, som förmodligen startat sin största skandal hittills under gårdagskvällen.

Finns inte sluten vård inom Obamacare?

*****

Räven raskar ...

.. över isen. Och det gör vi också. Men på skidor. Det här är vnter i Norrbotten när den är som bäst. Sol, minusgrader och vita vidder. Vi drar ut mot havet i orörd snö. Inga dragna spår. Bara fästvalla. De'ni, vasaloppare och VM-are! Då skulle ni få känna på riktig skidåkning.

Vi åker rakt mot solen. Nästan obarmhärtigt ljust. Och utan rejält mörka solglasögon skulle det inte funka. I ryggen har vi en kall vind, eller snarare ett kallt vinddrag, och det är lätt att man drar hur långt somhelst, när man bara känner solen värma. Men vi är ju intelligenta personer, så när det blir dags att vända hemåt åker vi in mot land och in i skogen. För där är det lä. Men föret blir ju förstås lite tyngre, efersom vi, som sagt, måste göra spåren själva.

Men det går förstås bra. Och det är skönt att ställa upp skidorna i solen hemma vid husknuten igen. Kaffe och VM-lopp väntar.

Hurra för vinter!

*****

Jösses ...

.. vad det tjafsas om den föreslagna miljöavgiften på flygresor.

80 spänn per inrikesresa förväntas orsaka massarbetslöshet, nedläggning av landsändar och nedläggning av flygplatser eftersom ingen kommer någonsin att sätta sig på ett flygplan igen.

Hur korkad får man vara?

Man får väl dra in på en "dagens lunch" en dag eller två, så att man får råd att bidra en smula till statskassan.

Finansministern konstaterar krasst, att det förmodligen är dyrare att parkera bilen vid flygplatsen.

Sluta tjafsa!

*****

Besök

Inte en enda hare har vi sett på hela vintern.

Men nu var hela vår infart stämplad med mjuka tassavtryck. Och de hade också haft kul ute i djupsnön.

*****

Plötsligt ...

.. i Råneå.

*****

Så stod syrran ...

.. där, utanför dörren. Ja, stockholmssyrran alltså. Med min svåger i  sällskap, förstås.
- Har du nå't kaffe?

De brukar ha vinterturer hit upp till nord ganska regelbundet. En tur på sommaren också, förstås. Ett litet fint hus har de till förfogande utanför stan.

Nu hade de varit här och handlat och passade på att svänga förbi här hos oss.
Kaffet igång. Bullarna fram. Prat om allt. Rekapitulation om vad som hänt sen sist. Vi träffades kring nyårshelgen, så lite koll har vi ändå.

Några timmar flyger snabbt iväg innan det blir dags att bryta upp.
- När är ni i Stockholm nästa gång, frågar de.
- Vi kommer den sjätte april.
- Jaha, då vet vi det.
Vi sa hej för denna gång.

Så gick eftermiddagen vidare.

*****

- Jag tar ...

.. lasagnen, sa jag. Då kan jag jämföra den med min egen.
 - Jaså. Är din god?
 - Världens bästa. Så ni har lite att leva upp till idag.
Skämtade med Linnea på mitt stamställe, där jag som vanligt åt lunch idag. Det är ju torsdag.

Jag fick mitt bord och slog mig ner, efter att ha hämtat från salladsbuffén, som magrat betydligt. Det missnöjet lät jag också gå ut över restaurangchefen. Tydligen märks bristen på grönsaker även på restaurangerna.
 - Det blir nog bättre så småningom, sa han.
 - Men vit- och rödkål måste ni väl få tag i. Det är ju svenska grönsaker.

Det blev inte mer tal om det men jag tycker att man ska reagera. Och jag vet att just det här stället uppskattar det.

Återigen placerades min flyktiga bekanta vid bordet intill. Den här gången blev det snack om våra respektive bostadsrättsföreningar och en del annat. Så mycket prat, att hon återigen drog över sin lunchtimme.
 - Det här går inte bra, sa hon. Man får passa sig för chefen.

Lasagnen då? Jo, den var god. Men inte som min. Restaurangchefen, som hade fått veta att jag jämförde undrade vad jag tyckte.
 - Den hade mycket att leva upp till, sa jag. Men ärligt .... Den var god!
 Och jag fick tillfälle att berätta om min.
 - Det lät väääldigt gott, sa han.
 - Just det, sa jag, tackade för idag och gick vidare ut i snön.

*****

Grattis

Så får vi då äntligen tillbaka värnplikten. Den som den förra regeringen slopade, vilket var ett av de värsta klavertrampen på flera decennier. Urbota dumt, helt enkelt.

Där gjorde vi oss av med en utmärkt möjlighet för unga människor att få lära sig umgås och jobba med folk från olika levnadsförhållanden och olika landsdelar. Lära sig tolerera och samarbeta med praktiska göromål. Lära sig att klara av svåra situationer. Kanske vara med och släcka en skogsbrand, eller bygga fördämningar vid en översvämning.

För det är så att en värnpliktig arme inte nödvändigtvis och uteslutande måste innebära "krigshets", som många tycks anse. Det finns ibland en hel del annat civilt, som kan kräva extrainsatser emellanåt.

Så grattis till oss och till alla ungdomar, som här får en chans till en ny livserfarenhet.

Själv bävade jag för att göra lumpen. Men ack så kul vi hade. Vilken sammanhållning. Och vilka kunskaper jag fick.

Det har jag aldrig ångrat, eller beklagat. 

*****

Fetonsdag

Eftersom det inte blev några semlor igår, av olika anledningar, så fick det bli nu ikväll.

Tunnväggiga, hembakta, välfyllda och med äkta grädde.

Så ska dom se ut.

Grattis till oss!

*****

Två världar

Ute faller snö. Skönt. Det är ju vinter. Folk strävar till och från affären, till jobbet eller skolan. Själv har jag just ätit frukost och städat undan och gör en liten exkursion på balkongen.

Olika världar.

Hortensian fick jag för snart tre år sedan av mina arbetskompisar, spirande tulpaner och kumquats som smått börjar mogna.

Och så kan vi väl glömma USA:s president för en stund.


*****