Nog tycker jag ...

.. att den här sommaren är en skam för sitt skrå. Fort har den gått. Visst har vi haft vissa sköna stunder, men helheten blir under medelmåttig. 

Blåst, regn, ostadigt, opålitligt, högtrycksbrist. 

I förmiddags räknade jag ihop augusti månads nederbörd. 83 mm. Det är ju rätt blygsamt om man jämför med de mängder som kommit i vissa delar av sydliga Sverige. Men det är betydligt mer än det brukar vara. För fyra år sedan hade vi 12 mm i augusti. 

Men det som oroar mig mest är andra märkligheter i omgivningarna, dvs vår stugtomt. Många fågelarter har helt enkelt uteblivit. Inte en enda rödhake. Ett mycket litet fåtal rödvingetrastar. En enda koltrast. Trastarna brukar i mängd gå runt på våra gräsmattor och söka föda dag efter dag efter dag. I år ... en eller två, tre gånger, bara. 

Inte heller har vi haft mygg vilket har gällt för hela länet. Vad beror det på. Enligt uppgift kan fågelbristen inte bero på myggbrist (mat) heller. Mygg är inte någon basföda för våra insektsätande fåglar. Å andra sidan har det inte gått åt några myggmedel. Inte av någon sort. Mygghelvetet Norrland kan du glömma.

En annan brist är fjärilar. Visst har jag noterat några arter. Sorgmantel, citronfjäril, påfågelöga, makaon, nässelfjäril, vinbärsfuks ... men i få exemplar och bara vid något tillfälle. Vinbärsfuksen undantagen. Den var flitig under slutet på augusti. Amiralfjärilen har jag också saknat, vilket jag pratade om vid elvafikat idag. Döm om min förvåning då den plötsligt och kusligt uppenbarade sig i en av våra blomkrukor på altanen, när jag dukade av. När man talar om trollen ... Kanske jag skulle ha gjort det lite mer.

Nattfjärilar och flyn har också varit mycket sparsamma. På vår bro brukar jag kunna botanisera bland många individer som dragits till vår brolampa under natten. Då har jag bara kunnat gå ut och studera dem på morgonen, då de suttit kvar i väntan på nästa natt. Oftast har det varit helt tomt. I fjol var det rätt ofta 15-20 stycken, varje morgon.

Jag ser det som oroande. Ett tecken på att någonting är på gång. Klimatförändringar, eller ...?

*****

Regnet ...

.. det bara öser ner.

*****

Arbetsdag

Dags att fixa till omgivningen. Den årliga arbetsdagen i samfälligheten ute vid stugan, startade klockan 10. Tretton personer mötte upp och fick sina uppgifter tilldelade. Det handlar mycket om röjning av vägkanter, slyområden ska glesas, vattenverket ses över, m.m.

Lunch hos en av oss, smakar bra.

Efter någon timmes prat och surr fortsatte jobbet. 

Vid halvtretiden pajade min röjsåg av oförklarlig anledning. Det var bara att ge upp. Men skiftet skulle enligt plan avslutas klockan tre, så det gjorde inte så mycket.

Tack för i år.

Vissa fynd görs i buskaget.

*****

Vår irländska resa ...

.. börjar närma sig sitt slut. Sista etappen går från Kilkenny till Dublin. Genom gröna omgivningar och lugna byar. Efter en och en halv timme snirklar vi oss in i stan. Men vi har ett besök att göra innan vi åker till hotellet. Nämligen Guinnessbryggeriet. Något som Irland är berömt för. Alla gillar inte öl. Jag är heller ingen fantast, även om jag ibland tycker det är gott. Och just det jättemörka Guinness faller mig faktiskt i smaken.

Vi får en rundtur i deras sju våningar höga besökscentret. På egen hand. Imponerande byggnad. Arthur Guinness startade produktionen 1759. Nu är det en jättekoncern med 10000 anställda. De äger också Kilkennybryggeriet i ... just det, Kilkenny, som jag berättat om tidigare.

Det berättas att Arthur med fru fick 21 barn. Elva av dem tog de hand om. Övriga tio överlevde inte. Konstigt att frun klarade sig.

Det berättas också om hur Arthur lyckades hyra in sig i en fastighet i St James gate i Dublin, för 50 pund per år. Kontraktet löper på 9000 år!!! Ingen kan ändra på det.

Rundvandringen avslutade vi högst upp i huset i en glasrotunda där vi fick slå oss ner med ett glas av det goda ölet, och med utsikt över hela stan.

Sedan åkte vi för att checka in, på vårt hotell, som låg mitt i smeten. Efter en sen lunch gick vi ut och strosade utan mål. Dublin är betydligt modernare och större än jag föreställt mig. Visst finns här pittoreska gator och mysiga kvarter. Men också spännande ny arkitektur. Floden Liffey kryddar också bilden med sina båtar och broar. Alla i olika design.

Foto: Benke

När kvällen kommer blir det middag på Arlington, med uppträdande. Celtic night bestod av både musik och dans. Traditionell sådan. Nöjda vandrar vi så småningom tillbaka till vårt hotell för att sova en sista natt. Torsdagen blir det tidig avfärd till flygplatsen och hemfärd mot Sverige.

*****

Plötsligt ...

.. är vi hemma igen. Tillbaka i vardagen. Till gamla vanor. Vana vanor. Och jag som inte ens berättat om den sista dagen i Irland. Men det kommer. Var så säker.

Internationellt är det ändå här i stan. Matmarknad med inslag från många länder. Väldigt uppskattat av luleborna. Visste du något om det rumänska köket. Eller det polska, tyska, danska ... vad du vill, i stort sett.

Så alla vanor var inte som vanligt, den här första dagen på hemmaplan.

*****

Från Killarney ...

.. till Kilkenny, två städer jag blandar ihop flera gånger under denna resa. Me nu säger jag otvetydigt att vi ska till Kilkenny. Kanske känner du igen namnet. Det finns ett ölmärke här i Sverige som heter så. Det ölet bryggs på orten, men är då döpt till Smithwick's. 

Gräsmattorna vid slottet var som sammet.

Nu styr vi kosan ditåt. Inte för att dricka öl, utan för att besöka bland annat Kilkenny castle. Slottet är från 1100-talet, ägdes av en känd släkt, Butlers, i många århundraden. Slottet såldes till Kilkenny kommun för 50 pund 1956. Det har delvis restaurerats och är en populär sevärdhet. 

Vi strosar runt i stan, innan vi checkar in på ett mysigt hotell delvis hopbyggt med en gammal ruin. Vi avslutar dagen med middag där, som följs av pubbesök med glad livemusik. 

Ingången till en galleria

Baren på vårt hotell andades historia.

På gång ...

.. eller 'på buss', eller kanske 'Buss på!' nästa äventyr. 

Vi får se vad det blir.

*****

Färden fortsatte...

... på slingriga vägar, och hamnade någon timme senare i den lilla fina staden Sneem. Där letade vi upp ett matställe. Lunchdags. Det blev fish-and-chips. Gott.

Vi tog efteråt en liten fotvandring längs den lilla ån, som strömmade förbi stans centrum. Idyll i kubik.

Men snart var det dags att dra vidare. Vi skulle ju hem till vårt hotell i Killarney. Mycket vacker väg i bergstrakterna. 

Hit skulle jag vilja åka fler gånger.

*****

Ring of Kerry

Vi åker ännu längre söderut från vårt senaste stopp i Cill Airne (Killarney). Den runda som kallas Ring of Kerry är vad som gäller idag. Som namnet säger så är det en rundtur i grevskapet Kerry. 17 mil blir det. Flera stopp. Kaffe, lunch, irish coffee, eller bara små strövtåg. 

Här bjuds vackra vyer. Landskapet är grönt, förstås. Men bitvis också dramatiskt. Bergen är branta och de smala vägarna klamrar sig fast i sluttningarna. 

Första stopp blir Kerry Bog Village, där vi besöker ett museum och får lära oss om livet här på 17- och 1800-talet. Torvbrytning var det som var ortens näring. Vi fick träffa invånarnas husdjur. Åsnor, hästar, getter, får och irländska varghundar. Sistnämnda stora och respektingivande, men godmodiga och snälla. Jag fick klia en på huvudet.

En irish coffee är tradition här även om det bara är förmiddag.  Varför det blivit så fick vi ingen förklaring till, men här minglade folk utanför muséet med gräddiga drinkar i glasen.

Vidare ut mot kusten. Nästa stopp blir den lilla staden Waterville. Strandpromenad. Här i närheten förenades Europa och USA i och med Atlantkabeln som efter flera försök blev klar 1875. Jag hade inte trott att en sådan teknisk sak etablerades så tidigt.

Waterville var också sommarstad för Charlie Chaplin. Han gillade stan och tillbringade tid här. Spåren finns kvar. Bland annat en årlig festival i augusti månad.

Fortsättning följer.

*****

Aktiva seniorer

Kvällen avslutas med middag och en stund i baren med musikunderhållning. Vi svenskar var piggast på att hänga med. Övriga nationaliteter höll sig avvaktande till pensionärerna från Sverige.

*****

Cliffs ...

.. of moher blev dagens mål. I halv storm och regn gav vi oss iväg ut mot kusten. Regnet avtog så småningom, och vi kunde njuta av vyerna över de kända klipporna. I och för sig blev det lite upprepning av de klippor vi besökte i Portugal i april. Men vackert - det kan inte förnekas.

Här följer några bilder.

Utanför klipporna finns Aranöarna. Kända för sin ull, och sina stickade tröjor.

Det blåste friskt.

*****

Känner du ...

.. Michael D. Higgins? Vi råkade passera hans hem igår, när vi vände hemåt mot hotellet efter en utflykt till Phoenix park, ett 7 kvadratkilometer stort grönområde i utkanten av Dublin.

Ja, nu fick du veta var vi håller hus. Inte Island, utan Irland.

Jag måste säga att mina kunskaper om landet är ytterst små. Men igår och idag fick vi oss en del av landets historia av vår guide. Hur kelter, romare, skottar, engelsmän och vikingar legat på och försökt erövra ön. Med blandade framgångar. Vi fick också lära oss om St.Patrick, Irlands skyddshelgon, som fortfarande lever stark i befolkningens tillvaro.

Och mister Higgins - ja, han är landets president! Visste inte ens att han fanns, även om jag logiskt förstår att en statschef måste finnas.

 Det finns en del att lära. Imorgon bär det västerut, mot atlantkusten.

*****

Inte igen

Nej - det handlar inte om Island idag heller. Men när jag ser mig omkring, vet jag inte vad som gäller. Fattar noll.

*****

Nej - inte Island

Ska börja med en ny bok imorgon har jag tänkt. Det är en för mig helt okänd förmåga som skrivit den. Jag vet alltså inget om Peter Fröberg Idling och hans bok Nidamörkur. 

Det låter isländskt i mina öron, och jag gillar ju Island väldigt mycket. Men den utspelar sig enligt baksidestexten på Gotland.

En chansning, alltså.

Vi får se vad det blir av den. Du vet kanske redan?

*****

Här pågår ...

.. i stort sett ingenting. Ja, förutom en del förberedelser,  alltså. I övrigt trampar livet på i ullstrumporna, även om inga sådana behövs. Vi har varma fina dagar.

Det blir en lunch på stan med goda vänner. Moussaka som var väldigt god. Men så är vi ju goda vänner med krogägaren också, förstås. Om nu det skulle ha någon betydelse i sammanhanget. Men våra vänner fick ju tillfälle att träna. De åker till moussakans hemland  om några veckor.

Eftermiddagen ägnas åt tvättstugan.  Och snart är det kväll. 

*****

Här kokas ...

.. och plockas för fullt. Lingon på vår spis. Jo, det är del av fjolårets skörd som nu fått lämna frysen och flytta in i glasburkar, för att så småningom konsumeras. 

Lingonplock har inte kommit igång för oss ännu. De är ännu inte helt mogna i vår skog.

Ute på gården här i stan skördas svarta vinbär av några grannfruar. Det finns hur mycket somhelst. 

*****

Bara en bild

Trollsländor fascinerar.

Brun mosaiktrollslända.

*****

Man kan liksom inte ...

.. låta bli att skörda ur naturens håvor, när man ser rikedomen. Dessutom på gångavstånd från huset, nämligen 25 meter. Jo, vi har så det räcker bara på vår egen tomt.

Jag plockar ihop 1,5 l på en liten stund, och det blir rensat och klart för frysen på en timme. Tillsammans med det som plockades igår, har vi nog fixat blåbär för vårt behov. Vi har ju vinbär också. Och snart har lingonen börjat mogna.

Åkerbär ska jag också kolla om det finns mer av. Skördesäsongen är i full gång.

*****

Dagen ...

.. ägnas åt röjsåg, trimmer och blåbär. Inte så att vi använder varken röjsåg och trimmer för blåbärsplockning. Nej sistnämnda sker manuellt. Blåbär finns det gott om. Det är bara att hämta. Det värsta är att vi har kvar bär från fjolårets skörd också, så det blir lite trångt i frysen. Men det fixar sig.

Elvakaffe med gäst. En vinbärsfuks tittade förbi flera gånger och slickade i sig från våra händer och huvud. När den inte bara satt på bordet och tittade på oss, förstås.

Långa rundan blev det också. Men sedan bara avkoppling på solig terrass, innan det blev middag. Jag blev bjuden.

Dikeskant i skogen

*****

Ut till skogen.

Klara med stan för denna gång. Ut till stugan i skogen vid havet. Skönt väder. Allt verkar nyvattnat. Det kom ju 21 mm under gårdagen. Två tiolitershinkar per kvadratmeter, alltså. Drygt. Det blir imponerande 33,6 ton vatten som ramlat ner på vår tomt.

Fjärilarna har inte regnat bort. Jätteverbenan på patio väst hade besök av tre vinbärsfuks:ar. Tydligen är den växten en favorit bland dem. Inte mig emot. Verbenan har däremot inte tillhört min favorit, men jag kanske ändrar mig.

*****