Det finns inga snabbfixar

Jag har följt SVT-serien Klass 9A även denna gång. Strategin är lite annorlunda än förra gången. Här koncentrerar man sig på lärarrollen på ett mer påtagligt sätt.

Det slår mig (om vi förutsätter att den bild som förmedlas är något så när riktig) att problemen i många av dagens skolor verkar vara knapert samarbete. De lärare som denna klass har begåvats med är inget lag. De är individualister.

En gång på 80-talet gjordes i min kommun ett lovvärt "experiment". Vissa lärare fick lämna sin skyddade värld och praktisera på andra arbetsplatser. Även vi på mitt jobb fick för någon månad en ny arbetskamrat. Inte hela dagar, men varje dag. Några timmar. En halvdag. Ja - Det hände nog också att praktikanten fick vara hos oss en hel arbetsdag.

Den lärare som kom till oss var en mogen yrkesmänniska som jobbat i skolan ett antal år. Ingen nyutexaminerad, alltså.

Hon blev helt betagen i hur en arbetsplats utanför skolan fungerade. Hon häpnade, förvånades, och berättade att hennes "värld" inte på något sätt såg ut som vår. Visst - Vi jobbade i helt olika branscher. En resebyrå kan aldrig bli som en skola.

Det hon fascinerades av var hur jobbet gjordes hos oss. Lagvis. Det var samarbete, en kedja av länkar som resulterade i en slutprodukt till kunden. Bara en sådan sak som att vi ibland hade morgonmöten, kanske fördelade uppgifterna mellan varandra, informerade varandra om vad vi pysslade med för tillfället, vilka uppdrag vi hade och så vidare.

Bara en sådan sak som att vi träffades över en fika på rasten, tyckte hon var fantastiskt. Så var det aldrig på hennes skola, sade hon. Och då var det vår tur att häpna.

Jag vet inte hur det gick för henne. Om det blev något resultat av hennes praktikperiod. Förmodligen var flera av hennes kolleger ute på liknande uppdrag utanför skolväggarna. Så man får väl hoppas att något hände.

När jag såg programmet idag, där ett planeringsmöte visades, kom mina farhågor tillbaka. Lärarna var individualister. De satt där visserligen tillsammans, men jag fick intrycket av att de helst inte ville det. Debattlusta noll.

I slutet av kvällens avsnitt fick vi följa ett föräldramöte. Där redovisades projektet och föräldrarna såg lätt förskrämda ut, när sanningen gick upp för dem. Deras telningar ligger illa till. I matematik klarar dessa nior inte ett prov ämnat för klass 7!

- De kommer att få det jobbigt, sa någon av de inkallade specialpedagogerna.

En förälder ställde en högst berättigad fråga. Ungefär såhär:
- Om det först nu händer något. Vad har då hänt de tidigare åtta åren?

Det är en hård dom. Inte bara över skolan. Hur intresserade och närvarande har föräldrarna varit?

De senaste åtta åren.

*****

Andra bloggar om: Skola, Lärare, Klass 9A, SVT, Pedagogik, Samhälle, Kunskap

Som jul

Efter att ha tillbringat en timme på stan med lunch kan jag bara konstatera att sportlov numera innebär att tusentals människor trängs i affärerna.

Shoplov!??

*****

Kan vi inte komma överens ...

.. om, att så här vill vi inte ha det.

Varmt, fuktigt, grått.
Det finns de som tycker att det är bra att kylan gett sig för andra gången sedan i november.
Varmt, fuktigt, grått.
Så blir det!

Sol och kyla är bättre.
Eller hur?

*****

Dessa förslö(s)ande ...

.. skiddagar. På teve, alltså!

Otur för Anja, som slog upp en gammal skada.

Det är segt att komma sig iväg ut. Och nu ska jag bara ta en liten paus från tevesoffan och hämta vatten. Annars kanske det inte blir något kaffe, och det vore ju verkligt förödande.

Tur att det är gråtrist väder med plusgrader. Samvetet får inte alltför många törnar.

Nu får vi hoppas på Osloresenärerna.

*****

Nåja

Persilje- och chèvrefylld fläskfilé i vitvinssky, serverad med fänkålssallad med röda druvor och ångad paprika.

Så blev det i kväll.

*****

Skymning

Känner mig rastlös. En vacker dag med sol och snö. Bara några minusgrader. Idealiskt vinterväder gör att jag ger mig ut på en liten promenad i omgivningarna i skymningen.

Vi är ensamma i vår del av världen den här helgen. Ingen annan stuga i området hyser folk. Märkligt en så vacker helg.

Skogen står tyst och snötung. Ibland suckar den till och släpper ett snösjok från en gren. En järpe sitter vid vägkanten och avvaktar. Förmodligen undrar den vad jag är för figur och beslutar förstås rätt snart att ge sig iväg in åt skogen. Denna vackra fågel är svår att komma in på livet.

Snart vänder jag tillbaka till huset.
Min tur att fixa middag.




*****

Dagens udda ...

.. resmål blev Roorkee. Jepp. Jag fick en beställning dit strax innan stängningsdags. Det blev lite att bita i och inte färdigtuggat. Det blir fortsättning på måndag.

Sedan hemåt genom blåsiga gator. Det har blivit ett fullständigt omslag i vädret. Efter en rekordlång högtrycksperiod med vindstilla, hade luften väldigt bråttom idag. Vart den nu skulle? Och milt. Det kändes ovant.

Snabb omklädning (tänk Clark Kent och Stålmannen) och iväg till stugan i skogen vid havet.

Och där rann stressen av.

Svår omgång av På spåret.
Halvdan Skavlan. Undrar vem som medietränat den där lilla grabben på slutet. Han som enligt mitt förmenande endast vill göra sig intressant genom att varken bejaka eller dementera att han var Michael Jacksons son. Vad hade varit enklare än att bara säga nej? Eller hade han ljugit då?

Vem bryr sig.

Fredag.

*****

Jaha

Rosépeppargravad lax, rökt röding och potatiskaka.

Gott.

*****

Värme

En liten mopsning har jag hunnit med idag. Det var hos Elisabet, som jag påstod att det är en myt att "2 grader i Sydsverige är som -30 i Nårrrrrland".

Det handlar om klädsel, hävdar jag, så jag skrev så här i hennes inlägg.

Det där med termobyxor verkar vara traumatiskt för folk söder om Mälaren. Hörde ett skräckblandat reportage av någon city-reporter från Stockholm, som hade besökt Helsingfors och upptäckt att damer där hade TÄCKBYXOR bevars! Hemska tanke.

Och så får man ideligen höra historier om att "ni däruppe i norr har inte samma kyla". Nä - det tror fasen det.

Vi har KLÄDER!

Luleå må ligga långt norrut. Men vi har kustklimat precis som alla andra kustnära ställen och alltså precis samma sorts kyla. Undantaget är februari-mars, då vårt friska klimat mer liknar det som finns i inlandet, då havet är helt fruset.

Jag går alltså inte på det där tjatet om att "30 minusgrader hos er är som 2 hos oss".

Jag fick ju mothugg förstås.
Men det höjer jag mig över.

*****
Andra bloggar om: Klimat, Väder, Norr, Söder, Myter

Återställt

Sådärja! Då har "sheriffen" gjort sitt. Alla gamla kommentarer finns på plats igen. Det tackar vi för.

Och passa nu på och fixa en egen kommentatörsrsprofil, så behöver du inte fylla i så mycket sedan, när du vill säga din mening. Lägg till din sajt också, så att vi alla får en enkel väg tillbaka till din egen blogg.

I mina kommentarsfält är det fullt möjligt att länka, lägga in bilder, eller annat kul som hänger ihop med din kommentar.

Välkommen!

*****

Ibland undrar man

Var' é alla?

*****

Ordning och reda

Som synes överst i min högerspalt är en sheriff inloggad. Han ska rota lite i min kommentarsfunktion och kommer eventuellt att kunna återställa alla gamla kommentarer, som finns kvar från förra bloggen.

Vi får se hur det går.

*****

Konstis?

Nej - Iskonst!

*****

Jag vet

Många tar sina fina hundar med på ispromenaden. En del får springa fritt och busa ute i snön och jag ser hur de njuter av friheten och vidderna. Andra går snällt i koppel.

Givetvis passar hundarna också på att göra ifrån sig. Det är fullt naturligt. De allra flesta hundägare plockar upp efter sina älsklingar med svarta plastpåsar.

Men så finns de där som måste ha vacuum i huvudet.
De kör in plastpåsarna med sitt innehåll i snökarmen på sidan av isbanan!

Jag såg en handfull sådana exempel.

Hur tänker man då?

• "Det där får någon annan städa upp".
• "Vi låter skiten flyta bort vid islossningen".

I så fall vore det faktiskt bättre att strunta i plastpåsen och låta naturen sköta det hela.

Jag måste verkligen ifrågasätta dessa hundägares intelligensnivå. Eller egentligen behöver jag inte det.

Jag vet på ett ungefär var den ligger.

*****

Andra bloggar om: Hundar, Hundägare, Intelligens

Mellan slalomåken ...

.. i VM sticker vi ut på isen för en promenad till närmaste ön, Gråsjälören. Vacker dag. Vindstilla, minus 16, sol.

Kommunen gör ett jättejobb med isbanan, som används för diverse kommunikationsmedel. Apostlahästar, skidor, spark, eller skridskor. Gångstråken går på sidan om blankisen. Men man kan inte låta bli kliva ut på den blanka ytan och fascineras av det mörka djupet. Isen verkar oändligt tjock. Långt ner ser man frusna bubblor och sprickor.

Vi har klätt oss alldeles för varmt märker vi. Snart får vi börja knäppa upp för att ventilera bort överskottet. Några pengar tog vi inte med oss, så vi blir utan våfflor ute på ön. Men vi tar av hullet, njuter av solen, och vänder så småningom tillbaka till fastlandet.

Då är vi glada för kläderna. Ett snålt, iskallt drag, visar att kung Bore ännu bestämmer. Det känns nästan som att vi ska förfrysa kinderna. Men det fixar sig.

Snart är vi hemma igen och bänkar oss med kaffe och svenskhopp. Och det går ju finfint. Jens Byggmark får äntligen in en fullträff och får silver.

Vilken härlig vintersöndag i en härlig vinterstad.
Och sommardito.

*****

Andra bloggar om: Luleå, Norrbotten, Vinter

Ljust!

Vad händer?

Frukostens påtår tar vi framför teven. VM i slalom.

När de stora kanonerna åkt, har vi fyra svenskar bland de åtta främsta!

Va!?

*****

En artist var född i ...

.. Lidköping, en annan i Morgongåva, en tredje kom från Kallinge.

Och så var det en som var född i ... Norrland! (???)

Jo - Jag såg Melodifestivalen ikväll.

*****
Andra bloggar om: Kolonialism, Marginaliserande, Fördomar

Frostfritt

Det var med stor förväntan jag skyndade mig hem från jobbet på fredagen tio över fem. Hann hem, sova 10 minuter, klä om och var på plats på restaurangen lite före sex. Det var dags för ett oregelbundet återkommande inslag i livet sedan några år tillbaka.
Vinmakarmiddag.

Perelada hette kvällens vinhus. Spanskt. Ett litet distrikt norr om Barcelona, som lyckats få en rad utmärkelser i olika sammanhang. Det berättade värden, en norskspanjor. Javier hette han förstås och talade utmärkt norska.

Vi började direkt vid ankomsten med bubblet Castillo Perelada Brut Reserva. Gott och rätt snällt. 77219 på Systemet till ett pris under hundringen.






Snart bänkade vi oss vid middagsbordet, som hade ovanligt mycket bestick och ovanligt många glas. Varm och fin stämning. Castillo Perelada Brut Rosado (77288, 89kr) "med klar bringebärsaroma" passade bra till den tapastallrik som serverades som första förrätt. Ankleverpaté med inlagd rostad röd paprika, friterad kycklinglever med mild chilimarmelad, gambas al pil pil med vitlök och chili, samt citrongravad hälleflundra med rouille. Det blev mycket mmmmande och ojojojande kring de fyra små rätterna. Särskilt den där flundran och den där kycklinglevern vann mitt gillande. Och vinet stod ut bra mot allt, även om jag hade lite svårt att hitta den där hallonkaraktären. När förrätten var uppäten hittade jag den.


Sedan var det dags för lättrökt ankbröst toppad med rödvinsreduktion, serverad med svamprisotto. Här mmmmmmmmades det friskt också runt bordet. Castillo Perelada 3 fincas (72725, 89kr). God doft. Rund smak.

Huvudrätten bestod av lågtempererad hjortytterfilé (som smälte i munnen) med svartvinbärssky och rostade rotsaker. Två viner fick beledsaga den. GR-174, som för närvarande inte finns på systemet, var god, men inte något som fastnade. Det andra var Castillo Perelada 5 fincas som var lite rundare och med god doft.

Manchego, Monte Enebro och Hoja de Azul var de goda ostar som hamnade på tallriken därefter. Tillsammans med fikonmarmelad och honung. Vilka höjdare. Får, get och ko hade fått släppa till mjölken till respektive ost. Den förstnämnda ej så ovanlig i Sverige. De andra två mögelostarna vet jag däremot inte om de går att få tag på i handeln. Hoja de Azul lindad i lönnlöv under lagringen och Monte Enebro har fått skalet penslat med Roquefortmögel, som inte går in i osten, som var fräsch och frisk i smaken. Vinet hette Gran Claustro. Ett tungt, aromatiskt och långsmakande vin. Finns inte på Systembolaget.

Mätta och glada, ett väldigt surrande, ett "ja må hon leva" blev det också från den trettiohövdade församlingen. En ung deltagare fyllde tydligen år. Det var en varm och rolig stämning kvällen igenom

Avslut med kaffe och ett litet glas Grappa från Allegrini, som var förra vinmakarmiddagens värd.

Och inte kunde vi avhålla oss från att slinka in på Invit på vägen hem. Där var det också stämning, blandad publik, en del kändisar, bekanta och obekanta. Och jag råkade hamna precis vid en pratglad mjölkbonde på avveckling, som berättade allt om sitt nuvarande liv, efter att jag inlett med
- Oj ursäkta. Jag kanske står ivägen för ditt span, sade jag.
- Nej, för sjutton. Stå du där. Mitt ex. sitter därborta med en tjejkompis, och jag vill inte att hon ska se mig.
Sedan berättade han om mjölkbondens svårigheter, med låga ersättningar och andra bekymmer. Alla hans kor väntade nu kalvar och så snart de var födda skulle han sälja hela besättningen och satsa på sin grävmaskinsfirma istället.
- Jag är jäkligt bra på det, sade han.
- Hur djupt måste man gräva för att lägga en vattenledning, frågade jag.
Jag tänkte på hur vi eventuellt skulle kunna få vintervatten i vår stuga.
- Ja, jag gräver 2,5 m. Andra säger 1,80, men jag tycker inte det räcker, för att garantera frostfritt.

Kvällen avslutades en bra bit in på det nya dygnet. Vi traskade hem i vinterkölden. Det var 28 minusgrader. Men vi hade ju en del glykol inombords. Så det redde sig.

*****

Läs mer om Castillo Perelada.

Läs om fler vinmakarmiddagar. Och här är en till.

Lördagtidigeftermiddag

Hur i helsike kan solen skina in på vår vägg i köket som ligger mot norr?

Sådant kan man fundera på så här dagen efter en vinprovarmiddag som jag kommer att berätta om senare idag.

*****