söndag, januari 04, 2009

Inte du

Att betrakta människor och människors beteende är en av mina favoritsysselsättningar. Skulle ibland kunna sitta på ett kafé en hel dag och bara glo. Nu har man inte chans till det så ofta, så jag får nöja mig med en del kortare sessioner.

En god chans till att idka mitt intresse får jag när jag reser. Folk beter sig nämligen väldigt underligt på resor. Eftersom de resor jag gör mestadels sker med flyg, är dessa tillfällen mina smultronställen. Jag hade förmånen för några dagar sedan.

I gaten, (eller det som förr var en gate, men som nu bara är ett antal sittplatser, vilka som helst, i närheten av en utgång) sitter de blivande flygpassagerarna lugnt och snällt. Checkat in har man ju gjort, så nu gäller det bara att vänta på ögonblicket då ombordstigningen skall ske. Under den till synes lugna ytan pågår ett adrenalinrus. Man laddar. För på en given signal som ibland kan vara en toalettdörr i lokalen, som öppnas av en helt oskyldig färdigkissad människa, eller ett annat odefinierat ljud av "öppningskaraktär", reser sig alla upp och rusar mot utgången, som för det mesta är stängd. Där står bara en flygplatsanställd och pysslar med något för oss väl förborgat, och ser förvånad ut. Nej - det är inte alls klart att gå ombord.

Ett visst lugn, dock något mera osäkert, lägger sig över lokalen igen. Ett knäpp i en högtalare är allt som behövs. Så är rejset igång igen. Alla störtar sig mot den stackars kontrollanten, som inte har en chans att i lugn och ro hälsa alla välkomna att gå ombord. Som om man vore osäker på att få komma med, skall alla gå ombord först, det vill säga ALLA vill vara först ombord.

Vi andra sitter lugnt kvar, världsvant, bara för att släntra in till sin sedan länge bestämda gångplats på rad 3, lugnt lägga sina ytterkläder i bagagehyllan ovanför och sjunka ner med sin tidning.

Ja, just det. Ytterkläder har en speciell roll i detta också. När folk sitter och väntar på att få gå ombord har man ytterkläderna avtagna. När startsignalen för ombordstigning ljuder, åker ytterkläderna på, bara för att efter de 25 inomhusmeterna till flygplanet, krånglas av ombord.

Ett liknande beteende kan iakttas i omvänd ordning vid avstigning. När flygplanet stannat reser sig alla upp i gången, tar fram sina ytterkläder och efter den formidabla brottningsmatch som sedan utspelas när kläderna ska på i trängseln, är det rent förunderligt att någon har sin egen halsduk eller mössa på sig. När man sedan kommer in i flygplatsbyggnaden åker rocken av igen, eftersom det blir alldeles för varmt att stå där och vänta på bagaget. Observera att man då på väg från planet till bagagebandet inte passerat något "utomhus". Möjligen en svalare passage, där mig veterligen, aldrig någon människa någonsin påträffats ihjälfrusen.

Vid bagagebandet skall man stå som en berlinmur, tätt sammanpackade cirka tre centimeter från det rullande bandet. De som förskansat sig där håller ihop och väntar girigt på sin väska. Att allt bagage som passerar nedanför näsan tillhör några andra icke så försigkomna medpassagerare har man inte en tanke på. Man ser därför desperata människor som försöker ta sig fram till bandet, eftersom man skymtat något litet hörn av en tillhörighet i någon liten blotta i muren. Men man göre sig ej besvär. Där står berlinarna och väntar och väntar och väntar. Och samma bagage åker runt runt runt i flera varv, eftersom inget plockas av och inget nytt ryms att läggas på. Timmarna Minuterna går och alla är frustrerade och klagar på bagagehanteringen. "Att det alltid skall ta så'n tid!"

Detta var endast ett fåtal exempel på hur folk beter sig.
Ja, inte du, förstås!
Men alla andra.

*****


Andra bloggar om: , , ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar