- Lite, sa jag.
Lördagen blev en kulturorgie. Här i Luleå pågår Matteifestivalen. Sedan länge hade vi bokat till barockkonsert med Malena Ernman. Att vi långt senare råkade boka in till en klassisk konsert med MCO (Mahler Chamber Orchestra) samma dag, gjorde att vi verkligen övervägde om vi skulle palla.
Efter paus var det mer varierat. Offenbach, Gounoud, Donizetti, Söderman, Rossini och Händel. Höjdpunkterna var Maria Fontosh tolkning av Juvelarian av Gounoud. Peter Mattei, våran kille, i Södermans Kung Heimer och Aslög och islänningen Guðjon Oskársson i La calumnia è un venticello av Rossini drog också ner stora applåder.
Ja vad sägs om tonfiskcarpaccio som start. En rödtunga fylld med rökt lax, och med spenat i vitlök.
Vi drog tillbaka till Kulturens hus framåt 22-tiden, då nästa begivenhet skulle avnjutas. Barock med min favorit Malena Ernman. Skicklig mezzosopran, med glimten i ögat, stor humor och en otrolig distans till sig själv och allt vad "finkultur" heter. Här är det rakt på. Med skratt.
- Den här är ur Händels opera Agrippina. Hon hade en elak son, Nerono, som inte bara mördade sin mamma och sin gravida hustru. Han brände ner Rom också. Men först sjöng han två arior, berättar hon.
Rasande professionellt. Naturligtvis hade hon bra stöd av Norrbotten NEO. Den relativt nystartade ensemblen med sju musiker. Framåtsyftande och modern. "Sveriges modernaste röst på den nutida musikscenen", har det sagts.
Malena avslutar, så man får tårar i ögonen igen. Ombra mai fu, av Händel. Rysansvärt på ett positivt sätt.
Publiken vill ha mer. Malena vill gå hem och sova. Vi låter henne.
Själva somnar vi gott efter midnatt, efter att ha traskat hem de 300 meterna från Kulturens Hus. (Man bor ju centralt!)
Efter detta trippelskift för själen, sover vi länge.
*****
Andra bloggar om: Luleå, Kulturens Hus, Matteifestivalen, Norrbotten, Musik, Peter Mattei, Daniel Harding, Malena Ernman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.