Jag ringer mamma Ina, som nu har varit hemma från sjukhuset i en vecka, efter sin stroke. Hon blir väl omhändertagen. Får besök av hemtjänsten 5-7 gånger per dygn.
- Jag fick den nya rullatorn idag. Men jag får ta det lite lugnt. Den är så snabb.
Hon har hittills fått hanka sig fram med sin utomhusrullator, som är tung och klumpig.
- Kommer de lika tidigt och nattar dig, frågar jag.
- Jo, men det gör ju inget om det inte är något bra på TV. Då går jag och lägger mig. Men annars får de hjälpa mig, så att jag kan sitta i morgonrocken och titta. Sedan kan jag ju gå och lägga mig själv.
Humöret är det inget fel på. Idog träning ger tydligen framsteg. Vi hade ju nästan gett upp hoppet om att hon skulle kunna ta sig ut ur lägenheten. Visst känns det ännu lite oroligt, men en viss optimism kan jag också känna.
Kämpa på, mamma!
Bilden från påsken i fjol. Men även i julas var hon ute med sparken i vår stuga.
*****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.