På studs utför skapar nyord.

Jag är justerad. En vådlig färd nedför trappan från övervåningen i stugan, slutade med att jag låg i en liten hög längst ner och kved. Studsade på vänster skinka och samma sida av korsryggen. Inget brutet, tack och lov. Men ont gjorde det.

När jag hämtat mig någotsånär upptäckte jag även att min lyckobringare, berberarmbandet i silver, som suttit på min arm sedan 1973, hade hakat fast i trappräcket och vridits till oigenkännlighet och grävt sig djuuuuuupt in i min underarm, med blodvite som resultat. Inget vidare till lyckobringare, eller hur. Dess kraft kanske har avtagit med åren.

En gång har jag glömt att ta det på mig en morgon och upptäckte det, när jag kom till jobbet. Det blev en helvetesdag! Bara bekymmer, strul, vansinnig stress och annat elände hela dagen.
- Glöm aldrig mer det där armbandet, sa kollegerna med hotfulla stämmor.
De fick också del av allt extrajobb den där dagen.

Nu blir det att gå till närmaste guld- eller silversmed och få det reparerat.

Nyordet då!? Jo, varje år publiceras ju ett antal nya ord, som konstruerats ur folkdjupen. Jag kommer nu att skicka in följande förslag: Trippelskinkad.

Ty jag har nämligen begåvats med en extra liten skinka ovanför mina två välformade medfödda. En öm, mjuk, kudde med persikohud precis där trappstegen träffade.

Jag har en känsla av att vi de närmaste dagarna får se den i blått, grönt och gult också. Bilder?!! Nä'hä'du.

*****


Andra bloggar om: Otur, Tur, Skinka, Lyckobringare