Jag har inga problem med att kvarteret rivs. Den ståtligaste byggnaden, gamla Ebeneser (en gammal frikyrka, för er som inte är bekanta med den här staden) kommer förstås att sparas. Den kommer dock att stå där ensam, som ett utropstecken, när resten av bebyggelsen är borta.
Men när jag läser om vad som ska hända med marken, blir jag totalförbannad. Det kommer förmodligen att dröja innan nybyggnationen kommer igång. Under mellanperioden ska tomterna fungera som, hör och häpna, parkeringsplatser!!! Det är så korkat att man hoppas att det är ett försenat och mycket dåligt aprilskämt.
Vem behöver fler parkeringsplatser mer eller mindre på storgatan? Var har i så fall de bilar som ska parkeras där stått förut? Jag hör inga som helst klagomål på att det finns för få p-platser i innerstan. Vi har P-hus i mängd. Jag bor själv med utsikt över ett av dem. Det är ytterst, ytterst, ytterst sällan fullt.
Vad är det för teknokrater som huserar i stadshuset. Bara gråsossar?! Betonghäckar!? Snälla någon vettig människa på stadsbyggnadskontoret; ryt till! Eller är ni av samma skrot och korn? Byt jobb i så fall, för då har ni fått anställning på felaktiga premisser.
Vilket utmärkt tillfälle vore inte detta att visa upp Ett Förnyat Luleå även i detta avseende.
Riv kvarteret Hunden. Bered marken i mjuka terrasser ner mot Kulturens Hus. Lägg ut färdig gräsmatta. Plantera träd. Gör helt enkelt en temporär (Jag anar att det blir flera år.) park på platsen. Tänk vilket läge att få promenera, sitta, fika där i kvällssolens ljus från väst och nordväst, där den speglar sig i Norra Stadsfjärden. Vi behöver grönska. Dammiga grusplaner har vi sett nog av.
Det skulle visa ambition hos kommunen.
Att bli vackrare.
Att värna miljön.
Att bli mänskligare.
Glöm bort det alternativ som nu presenteras.
Det är inte värdigt vår stad.
*****
Läs mer om eländet.
Andra bloggar om: Luleå, Miljö, Stadsplanering, Betonghäckar, Bilkramare,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.