onsdag, december 26, 2018

Vi behöver ...

.. mineraler. Ja, mänskligheten alltså. Det har vi "behövt" sedan bronsåldern. I Norrbotten har järnframställning varit aktuell sedan mer än 2000 år. Det har relativt nyligen konstaterats. Och Norrbotten är ju världskänt för sin högvärdiga järnmalm. Så unik att den höga järnhalten fanns bara här. Järn är förstås fortfarande attraktivt, men malm från andra delar av världen är numera möjlig att använda för att förädlingsmetoderna förfinats.

Nuförtiden behövs andra typer av mineral. Vi behöver t.ex. litium till alla batterier som numera finns i telefoner och annan elektronik. Bolivia lär vara det mest litiumrika landet. Men även länder på den afrikanska kontinenten kommer förmodligen att få leverera.

All gruvbrytning innebär risk. Det märks även i Sverige. Gruvor släpper ut en hel del konstigheter som inte är så enkla att bli av med. Kraven är höga. Men trots det är det sällan som gruvor som gått i konkurs blir skyldiga att sanera efter sig. Det får i stället vi skattebetalare ställa upp med. De eventuella vinsterna från gruvan har däremot försvunnit någon annanstans. Kanske i ett skatteparadis. Ett exempel är Blaikengruvan i Västerbottens inland. Ett skräckexempel.

Nu hörde jag i dagens nyhetssändningar att planer finns för gruvbrytning i havet! Havsbottnen innehåller förstås fyndigheter som är värdefulla, och Norge funderar på att börja. Nu ligger väl planerna en tid framåt. Men med tanke på hur gruvmiljöer skitar ner på land, undrar jag hur det ska gå med havet om man börjar borra i havsbottnen. De livsmiljöer som finns där är ju redan nu hotade av allsköns skräp och gifter.

Och vi vet ju hur nyttigt och värdefullt det är att äta fisk.

Urk!

*****
Läs mer här om Norska planer. Och här om vad som gäller .

Inga kommentarer: