I mitt ganska långa liv har jag, mig veterligen, aldrig någonsin varit matförgiftad.Dessutom har jag varit med om barndomssomrar utan vare sig pastöriserad mjölk, eller kylskåp. Och runt jorden har jag också varit, på alla kontinenter utom Australien, druckit the med berberhövdingar ur lindrigt diskade glas m.m.
Eftersom jag alldrig drabbats måste det vara nån stackare som tagit på sig mina matförgiftningar också eftersom även jag räknas till svenskarna. Stackars krake!
Då måste jag ställa mig följande frågor:
- var äter man
- vad äter man
- hur äter man
Lägg därtill att jag inte tillhör de invånare, som enligt statistiken dränker sig i 95 liter läsk per år och person. (Det är alltså nån annan stackare som måste bälga i sig mina liter också. Hoppas det inte är samma krake som ovan.)
Vad äter jag då? Jo - fisk, kött (helst renkött eller älg, förstås), kyckling, massor med grönsaker, frukt, gryner, bönor. Vatten när jag är törstig. Öl när jag vill, och vin ett par gånger i veckan.
Mat skall vara avkoppling och njutning.
Mat är gott!
Det finns ingen anledning att bli matförgiftad. Det gäller bara att tänka efter.
2 kommentarer:
Det finns nån annan som dricker min läsk också. Matförgiftad har jag blivit några gånger, men sånt är väldigt personligt. Generellt känner jag mig tålig.
Exempelvis löper människor födda genom kejsarsnitt större risk, eftersom de inte får tillgång till viktiga bakterier från moderns underliv och anus.
Har man sedan föräldrar med städdille och som skyddar barnet från risken att utsättas för skämd mat så triggar man inte sitt immunförsvar.
Fast vi borde väl ha blivit bättre på att klara oss ändå?
Eller var det var tredje, varannan, eller varenda svensk som blev matförgiftad förr?
Skicka en kommentar